Quantcast
Channel: RikaTillsammans
Viewing all 755 articles
Browse latest View live

Avanza: värdet på din depå har gått ner mer än 60 %

$
0
0

Även om jag inte dricker kaffe, så kan ett sådant här meddelande göra att man sätter kaffet i halsen. Ett meddelande som jag inte önskar någon sparare att få. Om man får det, då är det ett tecken på att man med stor sannolikhet har gjort något riktigt, riktigt fel i sitt sparande.

Inte ens i börskrasch ska det här kunna hända. Inte som att en nedgång på 60 procent inte kan äga rum. Det är till och med ganska sannolikt, ca 2 gånger per 15 års period. Några historiska exempel i närtid: 

  • Amerikanska börsen (S&P500, 2000 – 2002): -49 procent
  • Stockholmsbörsen (SIXRX, 2000 – 2003): -62 procent
  • Amerikanska börsen (S&P500, 2007 – 2009): -57 procent
  • Stockholmsbörsen (SIXRX, 2007 – 2008): -42 procent

Men 60 procent på ett enskilt år är ovanligt och osannolikt. Nedgångar i den storleksklassen brukar nämligen ta 12 till 36 månader. En genomsnittlig börskrasch är nämligen ”bara” ca -0.5 % i veckan. Tack Kavastu för siffror. 

Eftersom Avanza dessutom bara jämför med värdet den 1 januari, bör ett sådant här meddelande vara väldigt osannolikt. Så här såg värdeutvecklingen ut i värdegrafen för den tillhörande depån. 

Nedgången som Avanza informerade om.

samt tillhörande transaktionshistorik:

Det är skatten som gjorde ställde till det i procentuella tal. Ingen ko på isen således. 

Som tur är så hade det kunnat vara betydligt mer allvarligt. I det här fallet rörde det sig om ett konto som jag hade sålt av allting och tömt kontot, men hade kvar KF-skatten att betala. Så ingen ko på isen.

Det allvarligare – vissa råkar ut för det här ”på riktigt”

Den mer allvarliga undertonen är dock att det här tyvärr händer på riktigt. Det är ju inte Avanza som har hittat på det här som en kul grej. Senast igår läste jag på Expressens hemsida: ”Jonas förlorade fyra miljoner – blev hemlös”. 

För ett år sedan vid den här tiden levde han som han alltid har gjort. Hade det gott ställt. Han spenderade pengar på resor och hemelektronik. På helgerna besökte han gärna en fin restaurang där han fick utlopp för sitt intresse för röda viner.

– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna här.
Allt hände inom loppet av fyra månader. Jonas har i ett decennium försörjt sig själv genom att förvalta pengar på aktiemarknaden. I december 2017 var han uppe i 4,2 miljoner.

Då valde han att investera allt i ett hävstångscertifikat med hög potentiell avkastning. Jonas kunde ha tiodubblat sin insats. Men risken med en sådan investering är stor – vid utebliven tillväxt går hela beloppet förlorat, och så blev det för Jonas.

Expressen, 181130 

Det är på intet sätt något unikt. På Finanstwitter hade vi en annan person som efter flera års trading hade förlorat – enligt media – tiotals miljoner kronor den senaste tiden. Tydligen inte heller av sina egna pengar, utan som han dessutom lånat och/eller förvaltat åt andra. 

Tyvärr tror jag dessutom att det här kommer att bli vanligare den kommande tiden. Intresset för sparande och aktier är högre än jag har upplevt det de senaste 10 åren. Vi har i princip haft 10 års konstant uppgång och alla kan tjäna pengar när allt går upp – även de berömda pilkastande aporna. Det är först när vattnet försvinner som man (tyvärr) kommer att se vem som inte har haft badbrallorna på.

Sätt dig aldrig i en position att ETT felbeslut kan kosta dig års av slit

Det är kanske fel av mig att uttrycka sig så, men att spara ihop pengar över tid är en ansträngning (i alla fall för mig) både i form av jobb, uppoffring, försakande, hålla koll på sina känslor m.m. Även om inte alla håller med, så är jag en riskavers person. Jag gillar inte risk och tar många gånger lägre risk än vad jag borde ta, t.ex. med min förkärlek för räntefonder som jag alltid får kritik för.

Saken är att jag känner igen misstagen som de här personerna har gjort. Jag har också spekulera, chansat och förlorat pengar. Flera gånger under de senaste 20 åren. Jag har också trott att jag är bättre än genomsnittet, att jag är en av de som kan daytrada och att jag är smartare än andra.

Ju fortare man inser att man inte är bättre än någon annan och bara är genomsnittlig, desto fortare kommer man att tjäna pengar. Det räcker nämligen inte att slå andra småsparare, du måste dessutom slå alla proffsen som lägger bokstavligt talat tiotals miljoner varje år på research, anställda och alla upptänkliga hjälpmedel.

Anonym fondförvaltare

Problemet med spekulation, trading och chansningar är att det kan och ofta fungerar under en period. Under den här perioden så är problemet (som jag insåg först i efterhand) är att om du tjänar pengar så är det väldigt svårt att urskilja om det beror på ens skicklighet eller om man bara hade tur. Jag anser idag att det är något av det farligaste som finns – att ha tur och tro att det är skicklighet. Det fungerar nämligen bara tills den dagen det inte fungerar längre.

Den stora lärdomen för mig har varit att aldrig sätta mig en situation där ett enskilt felbeslut kan ha påverkan på åratals korrekta beslut. Jag tänker på det ibland som i golf. I golf räknar man ju antal slag. Det här nämligen hänt mig flera gånger att jag har 3-4 riktigt bra slag, men sedan kommer jag till green och tar ett eller flera dåliga. Då spelar de första riktigt bra slagen ingen som helst roll. 

Översatt till börsen och sparande – vi vill inte spara i flera år, för att sedan ta ett eller felbeslut som kostar oss hela portföljens värde. Det går nämligen alltid snabbare nedåt än det går uppåt. Dessutom, 100 procent ner, ger noll – oavsett hur många 100-tals procent man har gjort upp tidigare. Det här är en stor anledning till att jag håller mig framförallt till fonder och inte aktier.

Håll risken i schack och låt inte dina pengar påverka din vardag

Jag har skrivit om det många gånger – om ditt sparande påverkar din vardag eller din nattsömn, då har du en för hög risk. Pengar man sparar bör vara pengar man kan vara utan i längre perioder om flera år. Det finns aldrig några garantier (inte ens insättningsgarantin). Det vill säga investera inte pengar som du inte har råd att förlora. 

Om ditt sparande kostar dig din nattsömn, då är är det för dyrt.

Caroline

Sedan finns det ett antal saker som jag också brukar avråda de flesta från: 

  • Använda hävstång och belånade pengar
  • Använda derivat såsom optioner, warranter, terminer m.m. 
  • Förvalta andras pengar 
  • Ta risker där man kan förlora mer än insatt kapital

Det finns nämligen gott om forskning som visar att det här inte fungerar i längden. Det kan fungera i korta perioder, men då är vi tillbaka – kan man med 100 procents säkerhet urskilja tur från skicklighet? T.ex. numer behöver derivathandlare såsom t.ex. CMC Markets redovisa hur det går för deras kunder. Följande varning är ganska talande: 

ESMAS standardiserade riskvarning: CFD-kontrakt är komplexa instrument som innebär stor risk för snabba förluster på grund av hävstången. 78% av alla icke-professionella kunder förlorar pengar på CFD-handel hos den här leverantören. Du bör tänka efter om du förstår hur CFD-kontrakt fungerar och om du har råd med den stora risken för att du kommer att förlora dina pengar.

CMC Markets förstasida

Det enda undantaget jag kan tänka mig till ovan är hävstång och belåning. Det finns vissa tillfällen då man kan använda lånade pengar för att investera. Min egen regel för begränsning är att det MÅSTE under alla omständigheter uppfylla Nordnets villkor för Knockout-lånet eller Avanzas villkor för Superlånet. Uppfyller man deras ganska högt ställda krav och man vet vad man gör då tar man en rimlig, om än hög risk. Men inget för nybörjaren. 

Skilj vilka pengar du ska tjäna pengar på och vilka som är ”lek”-pengar

Jag ska inte sticka under stol med att det är roligt att investera. Dock behöver man (vis av sina misstag) urskilja vad som är syftet med pengarna: 

  • Är det att tjäna pengar över tid?
  • Är det att ha en hobby eller ett intresse?
  • Är det för att omedvetet uppfylla på ett känslomässigt behov jag har? (t.ex. spänning, omväxling, signifikans etc)

Dessa tre är nämligen inte särskilt kompatibla. Det som man har absolut bäst odds för att tjäna pengar på över tid är ett långsiktigt, regelbundet sparande i indexfonder med låga avgifter. Problemet är dock att det är ungefär lika spännande som att se målarfärg att torka. Det är inte spännande och det passar dåligt som hobby eller tidsfördriv. Men det gör att man tjänar pengar.

Det är därför jag och många professionella investerare rekommenderar att dela upp sitt sparande i flera delar som tillfredsställer de olika målen. Mitt bästa förslag idag är att använda fyra-hinkar-strategin: 

Det är också i den sista – aktiva och högrisk-hinken – som man kan få utlopp för alternativa och högrisk-investeringar. För hur det än går i den hinken – även om man skulle förlora alla pengarna i den, så har man gjort en maximal förlust på säg 10-20 procent av sina pengar. Man har nämligen både buffert-, mellanrisk och den passiva hinken kvar. 

Läs gärna även mer i följande artikel: 

Trevlig helg och på återseende imorgon, söndag 2 december med ett avsnitt om investmentbolag med börs-vd:n Tony Andersson från Infrea AB. :-) 

Avsnittet Avanza: värdet på din depå har gått ner mer än 60 % dök först upp på RikaTillsammans.


Vad är ett och hur arbetar ett investmentbolag?

$
0
0

Dagens artikel är ett samarbete med det börsnoterade investmentbolaget Infrea AB. Tillsammans med dess VD Tony Andersson diskuterar vad ett investmentbolag gör, hur man arbetar, hur man skapar värde för aktieägarna, varför de har blivit populära bland småsparare, skillnaderna mot fonder och private equity-bolag och det magiska tricket multipelarbitrage som investmentbolag utnyttjar för att skapa värde.

De så kallade investmentbolagen är väldigt populära hos många småsparare. Det är inte utan anledning då många av de stora investmentbolagen såsom Investor, Industrivärden, Lundbergsföretagen, Latour m.fl. över längre tidsperioder har överpresterat mot index. Investmentbolagen ingår även i alla våra modellportföljer genom fonden Spiltan Aktiefond Investmentbolag. 

Jag har gillat investmentbolag ända sedan slutet av 90-talet när jag hörde talas om dem första gången. Men helt ärligt så fattade jag inte grejen förrän nästan 10 år senare i och med Tobias Schildfats bok ”Vägen till din första miljon”. Om man förenklar kan man säga att investmentbolag är företag vars affärsidé är att köpa, äga, förvalta, utveckla och eventuellt sälja andra bolag. 

Även om de har många likheter med fonder så finns det en del väsentliga skillnader. En av de viktigaste skillnaderna som jag ser det är att de ofta har en stark ägare som ofta borgar för en långsiktighet. Många av de svenska förmögna släkterna har sina egna investmentbolag – t.ex. släkten Wallenberg (Investor AB), Douglas (Latour AB), Lundberg (Lundbergsföretagen) m.fl. Just den här långsiktigheten är viktig eftersom det är en av de bästa faktorerna för värde skapas enklast och bäst över tid. 

Det finns också en hel del ”trick” som investmentbolagen använder för att skapa värde t.ex. multipalarbitrage och hävstång. Syftet med det här avsnittet, som är ett samarbete med det börsnoterade investmentbolaget Infrea AB, är att ge en inblick ”bakom kulisserna”. Det vill säga prata med någon på insidan om hur ett investmentbolag arbetar, hur de tänker, var värdet skapas, vad utmaningarna är, vad man kan tänka på och en hel mängd andra saker. 

I artikeln nedan får du även en lista på svenska och utländska investmentbolag som jag har satt ihop över åren. Vi hoppas att du gillar dagens avsnitt och som vanligt, kommentera gärna!

Hälsningar,
Jan och Caroline

Sammanfattning av avsnittets viktigaste punkter

Nedan följer en sammanfattning av det som jag tycker är det här avsnittets viktigaste punkter. Jag vill också direkt vara tydlig med att det här en sponsrad artikel och att jag tidigare har ägt Infrea-aktien men sålde hela innehavet innan den 21 november, i god tid innan publicering, för att eliminera risken för intressekonflikt.

Att direktäga aktier har en högre risk än fonder. Risken är dessutom än högre i små företag som Infrea, där historiken är kort, antalet ägare är få och likviditeten därmed är dålig. Typiskt en liten aktiv hink-investering om man nu bestämmer sig för det. 

Investmentbolagens affärsidé – köpa företag billigt, äga, utveckla och förvalta
De flesta investmentbolags affärsidé är att köpa andra bolag, gärna onoterade företag som kan köpas billigt, äga dem över tid och utveckla dem genom aktivt arbete i t.ex. styrelser och sedan tjäna pengar på utdelningar eller försäljning.
Skillnade på affärsängel, private equity och riskkapitalbolag och investmentbolag
Affärsänglar är ofta privatpersoner som investerar sina pengar i bolag i väldigt tidigare faser. Riskkapitalbolag och private equity-bolag är i princip samma sak. De använder sina investerares pengar för att köpa, äga, utveckla och sälja bolag. Investmentbolag är ofta långsiktiga ägare som vill äga, förvalta och utveckla bolagen. Många investmentbolag är idag maktbolag som kontroller stora poster i andra bolag noterade som onoterade.
Affärsängelskap och private equity kräver stora summor
Att vara affärsängel kräver ofta minst två miljoner i startkapital (se t.ex. avsnitt #44 med affärsängeln Filip Larsson). Att investera i riskkapital bolag kräver ofta insatser på 10 miljoner eller mer. Ibland kan man komma med via kontakter, men då är ofta minsta investeringen ändå 1 miljon eller mer. Noterade investmentbolag kan man ofta bli delägare för några hundralappar.
Riskkapital och investmentbolagen tjänar pengar genom multipelarbitrage och hävstån
Ett av de viktigaste sätten som investmentbolag tjänar pengar på är genom belåning som ger en hävstång på avkastningen och s.k. multipelarbitrage. Onoterade bolag handlas nämligen ofta på en multipel (=multiplikator eller faktor) på årsvinsten.

Säg att ett bolag gör en vinst på 1 miljon per år, så är det inte ovanligt att det värderas på en multipel 5, det vill säga 5 gånger årsvinsten vilket ger 5 miljoner. EBITDA-multipeln idag på onoterade bolag är 3-7. Samma multipel på börsnoterade bolag ligger historiskt på 9-13. Det vill säga att bolag blir automatiskt (”magiskt”) mer värt av att ägas av ett börsbolag. Mycket av kritiken mot investmentbolagen kommer från att värdeskapandet kommer från multipelarbitraget och den finansiella hävstången, snarare än att investmentbolag förädlar de ägda bolagen.
I en fond betalar du pengar, i ett investmentbolag får du pengar
Jag kan inte låta bli att tänka på Tonys citat i intervjun som är så sant. I ett investmentbolag får du ta del av den vinsten som företaget gör, medan vi i en fond får betala en fondavgift. Många investmentbolag kan man ju säga är som ”minifonder”
Investmentbolag ger en väldigt hög avkastning till en väldigt hög risk
Tittar vi i Sverige så finns det nästan ingen portfölj som historiskt har gett så hög avkastning som investmentbolag. Men de har också haft bland den högsta risken. Det finns mycket som kan gå fel i ett investmentbolag (tänk Ratos) och man behöver vara medveten om risken. Särskilt i ett litet investmentbolag som Infrea. Jag själv direktinvesterar ju väldigt lite i enskilda aktier. Särskilt när det finns bra fonder som Spiltan Aktiefond Investmentbolag som ger en bra exponering mot de svenska investmentbolagen. Jag kan även tipsa om hemsidan ibindex.se som ger en lista över de största svenska investmentbolagen.
Mitt eget förhållningssätt till Infrea AB specifikt
Jag personligen gillar riskkapital, private equity och investmentbolag. De ligger väldigt nära mitt vardagsjobb att arbeta i småbolag strategiskt och operativt. Det ger mig fördelen att faktiskt förstå vad de gör ”på riktigt”. Parallellt med mina vanliga portföljer är det i den här typen av bolag som jag helst investerar pengar i. Med det sagt och att avsnittet är sponsrat, så är det tusen saker som kan gå fel och det är en hög risk.

Infrea-aktien är relativt ny vilket innebär en kort historik, den är noterad på First North, den är okänd (=77 ägare på Avanza), den har en liten omsättning, dålig likviditet, ingen utdelning (än) osv – i princip allt talar emot den. Det som jag däremot gillar med Infrea och som gör att den förtjänar en observationspost är att den är som ett noterat private equity-bolag i det tidiga, billiga och riskabla skedet.

Lyssna på veckans avsnitt om investmentbolag

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning av avsnittet: 

  • 00:00:36 – Introduktion till Tony och Infrea AB
  • 00:04:00 – Beskrivning av ett investmentbolag
  • 00:08:32 – Hög tröskel för private equity
  • 00:11:51 – Skillnaden mellan investmentbolag och konglomerat
  • 00:15:10 – Ett långsiktigt perspektiv i ägandet
  • 00:20:27 – Den vanligaste missuppfattningen
  • 00:23:13 – Viktigt att tänka på gällande investmentbolag
  • 00:28:10 – Fokus på tillväxt
  • 00:30:57 – Intjäning via multipel-arbitrage
  • 00:36:10 – Ett private equity för allmänheten
  • 00:39:37 – Uppskattning av ett företags värde
  • 00:43:38 – Bolag som intresserar INFREA
  • 00:46:56 – Den vanligaste missuppfattningen
  • 00:53:40 – Inspirationskällor

Som vanligt matchar tidsangivelserna bättre med videon än med poddavsnittet på grund av klippningen. 

Mina tankar om investmentbolag

Jag föredrar ju fonder framför sparande i enskilda aktier av flera anledningar. Inte minst på grund av riskspridningen. I princip de enda två undantagen jag gör från regeln om att inte direktäga aktier är den aktiva hinken och investmentbolag.

Du som har läst min annons- och transparenspolicy har nämligen förmodligen sett att de aktier som jag äger är majoriteten investmentbolag. Det är bl.a. Alphabet, Berkshire Hathaway, Bure, Creades, Eastnine, Industrivärden, Investor, Kinnevik, Latour, Lundbegsföretagen, Midway, NAXS, Ratos, Sampo, Spiltan, Strax, Svolder och Öresund. 

Anledningarna till att jag äger dessa är ju st att de har överpresterat mot index och är som ”små fonder”. Dessutom gör de som Tony säger – de betalr mig pengar istället för att jag behöver betala dem pengar som jag gör med fonder. Sedan ska jag säga att för de flesta av oss är fonden Spiltan Aktiefond Investmentbolag ett fullgott alternativ som för 220 kr per 100 000 kronor (0,22 procent) ger oss samma exponering.

Investmentbolag ger absolut högst avkastning i simulationer (till högst risk)

När jag skrev boken ”Gör ditt barn rikt” så gjorde jag rätt mycket tester på olika portföljer. Den portfölj som alltid gav överlägset bäst resultat – i form av maximerad avkastning – i simulationerna var investmentbolag. Att det stämmer med verkligheten visar följande graf:

Investmentbolag (SIXRXFIIF) vs Stockholmsböresen

I simulationerna gav investmentbolagen en medianavkastning per år på nästan 14 % (i 50:e percentilen). Sannolikheten att de skulle ge en avkastning högre än index (på 7,5 %) är mer än 75 % på 10 års sikt. Det är extremt bra.

Det är dubbelt så mycket som jag räknar på aktier i genomsnitt. Det betyder mer eller mindre att pengarna dubblas vart femte år. Det är en enormt hög avkastning och långt bättre än i princip alla indexfonder. 

Anledningen till att jag dock inte rekommenderar investmentbolag fullt ut är att de har en väldigt hög risk. När de går bra, så går det bra, men när det går dåligt, så går det riktigt dålig. Nedanstående bild visar en Monte Carlo-simulation där jag har gjort 10 000 simuleringar på investmentbolag (SIXRX-FIIF) över en 30 års period. 

Bilden den maximala förlusten i form av antalet (frekvensen) gånger portföljen har varit och vänt på respektive botten. 

Maximala förlusten för 10 000 simulationer av en portfölj med investmentbolag. Frekvensen på y-axeln och maximala förlusten på x-axeln.
Maximala förlusten för 10 000 simulationer av en portfölj med investmentbolag. Frekvensen på y-axeln och maximala förlusten på x-axeln.

En slutsats man kan dra är att portföljen i nästan 50 procent (=summera alla staplar från -60,7 % och till vänster) av fallen kommer uppleva en maximal nedgång på mellan -60 % och -86,7 %. Det vill säga att det kommer att vara en sjukt skakig resa. En resa som de flesta inte kommer att palla med. Jämför en nybörjarportfölj där samma simulation ser ut som följer:

Maximala förlusten för 10 000 simulationer av en nybörjarporfölj (60 % aktier och 35 % räntefonder och 5 % guld). Frekvensen på y-axeln och maximala förlusten på x-axeln.

Maximala förlusten för 10 000 simulationer av en nybörjarporfölj (60 % aktier och 35 % räntefonder och 5 % guld). Frekvensen på y-axeln och maximala förlusten på x-axeln.

Det syns ju tydlig hur mycket lägre risk det är i nybörjaportföljen där majoriteten av alla utfall ligger under en maximal förlust på -40 % medan investmentbolag börjar på -40 % på sin skala på x-axeln. 

Vilket gör att vi hamnar tillbaka i diskussionen vad är rätt risknivå för mig och min tro på att de flesta sparare tar för höga risker. Något jag har skrivit rätt mycket om på sistone: 

Nu behöver man ju inta välja mellan att gå all-in och inte ha det alls, utan man kan ha med det som en tydlig del i portföljerna. Något som jag också har gjort i form av fonden Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Till våren kommer eventuellt fonden  SEF Independent Investmentbolagsfond A också komma med

Private equity-bolag, riskkapital- och investmentbolag

Eftersom jag gillar investmentbolag blir steget ganska kort att gilla även private equity och riskkapitalbolag. Det gäller naturligtvis som vanligt att förstå verksamheten de bedriver och vilken risk man tar. 

För ett par år sedan hade jag möjligheten att delta på sidan på några av de investeringar mina mer förmögna vänner gjorde. Den stora insikten jag gjorde då var att de i mångt och mycket tog mindre eller annorlunda risker än den vanlige småspararen. 

Det handlade många gånger om att de tog risker i form av likviditet (dvs pengarna låstes under ett antal år) men i utbyte var avkastningen ofta väldigt bra och till relativ låg annan risk. Man investerade inte i förhoppningsbolag utan i bolag som redovisade vinst och hade ett track-record. Man hade alltid flera alternativ – t.ex. försäljning eller långsiktigt ägande och värdeskapande genom utdelningar. 

Samt att man har nästan alltid en ganska riskfri huvudidé – som t.ex. multipelarbitraget. Det vill säga att man köper onoterade bolag på en värdering på t.ex. 3-7 gånger årsvinsten och sedan noterar man dem i ett börsbolag och får då automatiskt en värdering på ca 9 – 13 gånger årsvinsten.

En annan sådan bärande idé är att använda hävstång i form av finansiering från t.ex. banker, andra ägare eller räntefonder. Det ger också en högre relativt riskfri ökad avkastning om man är duktig på det finansiella vilket dessa bolagen ofta är. Även om det kan låta magiskt, så är det ingen rocket-science. 

Det är naturligtvis inte snutet ur näsan att hitta, köpa, utveckla och förvalta dessa bolag, än mindre att gå genom hela processen att börsnotera och driva ett publikt bolag. Det är mycket jobb, men det är inte ett jobb som bygger på att man har ”tur” eller andra oförutsägbara bärande faktorer. Det handlar mer eller mindre om att ”bara” göra. 

Problemet är ofta att dessa PE-bolag bara tar in stora belopp (ofta från 5 till 10+ Mkr i minsta insats) från sina investerare. Det beror både på lagreglering att man inte får sälja det hur som helst, men också för att man inte vill ha med småsparare att göra det ofta är omständigt, inte bara administrativt. 

Det som är unikt i Sverige – som vi pratar om i avsnittet – är att vissa av dessa PE-bolag är börsnoterade som investmentbolag. Vilket gör det möjligt för oss småsparare att ta rygg på dessa proffs med väldigt marginella summor på några hundralappar.

Lista på svenska och några utländska investmentbolag 

Nedan följer en, ej heltäckande, lista på svenska investmentbolag jag håller koll på (=min bevakningslista på Avanza, håll till godo): 

  • Bure
  • Creades
  • Eastnine
  • Havsfrun B
  • Industrivärden
  • Infrea
  • Investor
  • Kinnevik
  • Lifco
  • Latour
  • Lundbergsföretagen
  • Naxs
  • Ratos
  • Strax
  • Svolder
  • Traction
  • Vostok New Ventures
  • Öresund

Här är några utländska:

  • Aker
  • Alphabet
  • Amazon
  • Berkshire Hathaway
  • Brookfield Asset Management
  • CapMan Oyj 
  • Danaher
  • Fairfax Financial Holdings
  • Lecuadia National Corp
  • Liberty Media Corp
  • Loews
  • Markel Corp
  • Onex Corp
  • Norvestia Oyj
  • Orkla
  • Panostaja
  • Parker Hannitin
  • Sampo
  • Scandinavian Private Equity
  • Small Cap Danmark
  • Taaleri

Om du har tips på andra investmentbolag, skriv gärna i kommentarerna. Så hjälps vi åt. 

Transkribering av det här avsnittet

Nedan följer en transkribering av hela avsnittet för dig som är som jag och hellre läser artikeln än lyssnar på poddavsnittet eller ser videon. 

— START TRANSKRIBERING —

JB: Idag är det dags för avsnitt 77, som är ett samarbete med det börsnoterade investmentbolaget INFREA och idag så ska vi prata om investmentbolag från ett helt nytt perspektiv. Vi ska prata lite om hur de skiljer sig från en fond, varför investmentbolag tenderar att vara framgångsrika och hur arbetet går till rent konkret.

Tony Andersson från investmentbolaget INFREA

Som gäst har vi idag Tony Andersson, som är VD på INFREA. Varmt välkommen. Detta är första gången som vi har en börs-VD på plats i podden, så det är lite premiär. Du är civilingenjör, du har lång karriär som VD och som chef på en massa olika bolag, som Skanska och Bravida. Du har jobbat mycket med uppköp av bolag, Mergers och Aquisitions, och sedan förstår jag också att du gillar att vara ute i skogen och naturen. Du är från Jämtland och du har dessutom en Ferrari 348 från 1992.

Om vi ska ta det från början; du och jag träffades genom en gemensam bekant som heter Lena. Tack, Lena. Hon sa, ”Du måste träffa Tony. Han är fantastisk. Han driver det här bolaget och vet du vad som är det coola med det här investment bolaget? Även om allt går åt skogen och det blir kris, det zombieapokalyps, de kommer behövas med sin verksamhet.

Då tänkte jag att det där måste vi prata mer om. Jag har också varit aktieägare hos er. Idag när vi spelar in och fram tills publiceringen äger jag inga aktier, så att det inte ska bli någon intressekonflikt. Idag ska vi prata om vad ni gör.

TA: Ja, vi är ett investmentbolag och vi försöker skilja oss från resten så klart. Vår nisch är ju då infrastruktur. Jag brukar säga att det är det byggda samhället vi bor i, utanför husen. Det blir äldre, samhällena blir större och de blir gamlare och slitna, och det måste underhållas. Det är vår nisch. Men det betyder inte att vi själva är byggbolag, utan vi investerar i bolag som finns i den nischen.

Vi äger ett asfaltverk, men också rören i marken. Till exempel på hösten om det regnar och blir översvämning i brunnarna på parkeringsplatserna och man blir irriterad, då har inte vi varit där. Det är sådana som behövs, men syns inte. Det är mark, anläggning, brandskydd, VA, som är vatten och avlopp, de rören som ligger under asfalten, i marken, som man inte tänker på. De finns bara där.

JB: Jag tänker så här, investmentbolag, det är ju superpopulärt. Särskilt bland många av oss småsparare. Hur skulle du beskriva ett investmentbolag?

Beskrivning av ett investmentbolag

TA: Först måste jag säga att det är säkert folk som tycker att jag har fel i det jag ska säga, men det är min tolkning. Investmentbolag investerar i andra bolag och vår avsikt är att avsiktligt åstadkomma bästa möjliga substansvärde för våra ägare. Jag skulle säga att investmentbolag är aktiva ägare, mer än om man jämför med en fond, där det blir med passivt ägande.

En fond investerar också i bolag, men det är inget bolag, det är en produkt. Sedan köper fonden in sig på bolag, men inte lika stor del som oss. Vi köper minst hälften, för vi vill vara en aktiv ägare och sedan ger vi avkastning, alltså aktieutdelning. Men en fond tar avgift. Så det är skillnaden.

Substansutveckling innebär att vi vill att de företag vi investerar i ska växa och att det ska ge avkastning. Så egentligen tre huvudnyckeltal som vi styr på är tillväxt, lönsamhet och kassaflödet. Kassaflödet är till för att vi ska kunna återinvestera en del av vinsten, men vi ska också dela med oss av en del av vinsten till våra ägare hela tiden.

Vår aktie köps direkt på börsen, men om det är någon som vill investera mycket i en direktinvestering i oss så kan man få en viss rabatt. men också om vi köper bolag, om man tänker hur ett investmentbolag jobbar, så jobbar vi utanför börsen. Vi letar efter onoterade bolag och jag tror att det finns ungefär 1000 noterade bolag i Sverige, medan det finns 300 000 onoterade.

Ett onoterat bolag är ofta lägre värderat än ett noterat, så vår största hävstång är att finna de här onoterade bolagen som passar in i vår nisch, lyfta in dem i vår noterade värld, så blir de plötsligt mer värda. Så det får en hävstångseffekt redan där, men det slutar inte med det, utan vi jobbar på att hitta synergier mellan våra egna företag och aktivt hjälpa företagen att komma vidare. Till exempel generationsväxlingar, till exempel om man måste investera för att komma till nästa nivå, och så vidare.

CB: INFREA, hur många är ni där? Jag tänker ni behöver ha folk som analyserar företag som ni vill köpa och så vidare.

TA: Vi är bara två, för vi vill inte lägga på kost på våra företag heller. Vi vill vara aktiva i dem. Vårt trick är att vi köper hjälp när det behövs, vi har ingen stor overhead. Men vi kanske behöver utveckla oss med en eller två i framtiden, men inte mycket mer än det. Så vi är ett litet investmentbolag.

JB: Jag gillar konceptet investmentbolag, som jag upplever är en ganska unik konstruktion för Sverige. Investmentbolag i Sverige, som aktier, som Investor och Industrivärlden har slagit index enormt över lag. Tobias Schildfat skrev ju den där boken ‘Vägen till din första miljon’, just om investmentbolag.

Då var min första tanke att om det är så här i Sverige, så måste det också vara så utomlands, men jag har inte hittat några indikationer på att det är likadant utomlands. Sedan har jag pratat med folk och det är flera som säger att investmentbolag är en ganska unik företeelse i Sverige. Vad tänker du?

Hög tröskel för private equity

TA: Jag tror att överallt finns det en form av investmentbolag, men de kanske kallas riskkapitalister. Då är det privata fonder på den privata sidan. Det som har hänt i Sverige är att några av oss har gått på börs och blivit publika, så vi är i princip ett publikt private equity företag.

Igen, min tolkning, men med private equity är det ofta väldigt höga trösklar för att vara med på de där resorna. Alltså, väldigt stora insatser. Man måste ha måste mycket. Men när man är börsnoterad som vi så räcker det att köpa en aktie, och det kan vara bara tjugo kronor.

JB: Jag håller med. Jag och Caroline gjorde en private equity-investering och vi kom med tack vare att vi har kompisar som har väldigt mycket pengar, så då finns vi vara med. Och det var ändå en miljon som minsta insättning. Men om vi också ska särskilja de här, för det finns lite olika, som affärsängel, riskkapitalist, private equity. Om du skulle urskilja de olika från varandra?

TA: Som jag uppfattar det, affärsänglar är ofta enskilda privata människor med en förmögenhet eller pengar i alla fall, som de investerar i en startup eller någon som ska växa snabbt. Då får man kunskap, ett nätverk, men framförallt kapital. Det är lite mindre summor då. Det är en privatperson som investerar i en startup.

Riskkapitalist är vi på ett sätt också, men vi som investmentbolag tänker nog mer långsiktigt. En riskkapitalist investerar också på tre till sju år, sedan ska de avyttra bolagen, medan vi som investmentbolag är mer tillväxtbolag och hjälper bolag i generationsskiften och sådana saker. Så riskkapitalister har kanske också mer eget kapital, medan vi jobbar mer med någon form av finansiering. Mycket banklån. Räntefonder är populära har jag hört.

JB: Jag håller helt med. Min upplevelse är också att affärsänglar eget kapital, riskkapitalister andras kapital. Men jag är tillbaka till det där med varför investmentbolag är annorlunda i Sverige. Jag vill bara testa en grej. Jag har en egen teori, även om jag också stjäl mycket från andra.

Det handlar lite om att om man tar de stora företagen som Investor, som vi har haft i hundra år, allt det har varit mycket att vi har varit ett litet land och vi har varit tvungna att lite som Nationalteatern sjöng om staten och kapitalet, att det har gjort att de tillsammans har kunnat bygga det Sverige vi har.

Skillnaden mellan investmentbolag och konglomerat

Ibland säger vi att Sverige är ett socialistiskt land, men om vi tar ISK-skatten som exempel, så har vi bland de lägsta kapitalskatterna i världen. Då är det vissa som ter sig så att det har varit väldigt lönsamt i Sverige att bygga upp den här typen av investmentbolag, för att det har varit skattemässigt förmånligt. Är det något du känner igen, eller?

TA: Det är svårt att jämföra med andra länder, de känner jag inte till, men jag tror också att det är en tanke till där att vi investmentbolag, det ligger i ordet att vi återinvesterar. Investmentbolag har visat sig att det finns kapital ute på marknaden och man kan investera det i ett bolag, men genom att knyta ihop de bolagen så kan man föra kapital mellan bolagen och investera i det bolaget man behöver just nu. Då får du en uppåtgående spiral, om du har tre, fyra bolag tillsammans. Men jag kan inte svara bättre än så.

CB: Vi pratade ju innan om det där med… Jag sa att Warren Buffet, hans Berkshire Hathaway är väl ett investmentbolag? Och då tyckte du att det är inte säkert att det är det, utan det kan vara som ett konglomerat, att det är en annan form.

TA: Vi har ju något man skulle kunna kalla för maktbolag i Sverige också. Där har vi Industrivärlden och Investor. De använder de bolagen för att kontrollera andra bolag, medans vi använder våra investmentbolag för att växa bolag.

JB: Skulle du säga att det är en skillnad mellan konglomerat och investmentbolag? För det pratar man mycket om med Johnson & Johnson och Alphabet, att det är nästan ett typ av investmentbolag.

TA: Ja, ta Assa Abloy, det är ett jättestort investmentbolag. De köper bolag och återinvesterar hela tiden. Securitas har också gjort en sådan resa, men det är mer industrikoncerner då. Vi som investmentbolag, om man håller sig inom en nisch, blir man en industrikoncern till slut? Ja, kanske.

Det är väldigt fina gränser, men någonstans där går den. Det som skiljer oss i Sverige är vi har så många noterade investmentbolag, och då har man ju en öppenhet och en transparens, som man inte har annars. Också det att en vanlig privat investerare kan hänga med och få samma information samtidigt.

JB: Jag gillar det, för ofta får jag frågan, ‘Jan, investmentbolag då?’ Som att vi pratar mycket om fonder, men jag är väldigt positiv. Det jag gillar så mycket med investmentbolag framförallt är att det är ofta en stark ägare bakom, och att man verkligen har långsiktigheten. Det är något som är väldigt sällsynt, kan jag uppleva.

Ett långsiktigt perspektiv

TA: Ja, långsiktigheten men också aktivt ägande. För vi sitter med i alla styrelser, vi följer bolagen väldigt tätt hela tiden. Vi hjälper dem att komma vidare, så vi är en aktiv coach man kan säga, i alla de här bolagen. Det är många bolag som till exempel har kommit till sitt glastak, och det kan vara att man står inför ett generationsskifte, man vill ha ett kontrollerat sådant, men man kan ändå inte släppa taget själv.

Man kanske vill investera vidare för att till exempel, vi kan ta vårt asfaltsverk, vi ska bygga mer men bolaget i säg har inte eget kapital och det är svårt att få lån i banken till hela och då kan vi skjuta till kapital i form av ägarlån, för att komma vidare. Men framför allt det många som uppskattar att få lite ”proffs-coaching”. Man uppskattar det privat också ibland, tror jag.

JB: Absolut, jag brukar ju säga det att ingen har blivit framgångsrik på egen hand, utan man behöver något annat.

CB: Jag tänker på den bakgrunden som du har, du har ju suttit i olika bolag och varit på chefsnivå. Den bakgrunden måste ju vara väldigt användbar. På vilket sätt, specifikt skulle du säga det?

TA: Våra innehav uppskattar verkligen när coachen förstår vad de pratar om. Man förstår deras problem. Geografi, med typ av nisch, typ av bransch, hur funkar affärerna för dem och affärsmetodiken specifikt. Min bakgrund inom de större bolagen har också gett mig en annan målbild som man kan ge de små bolagen, som annars inte hade sett hur långt de skulle kunna komma om de tänker sig för.

Det är klart att jag också har gjort fel på vägen, och vi lär av varandra. Men sedan inom våra portföljbolag kan man sprida kunskapen. Vi har ett antal bolag och den bästa VD:n kan få följa med till nästa bolag, som inte har kommit dit ännu. Då korsbefruktar vi dem, som ska lära sig av varandra.

JB: Sedan har du berättat att på en av dina tidigare tjänster så var det ditt jobb att köpa upp bolag. I alla sådana här finanshistorier och M&A, alltså mergers och aquisitions, det är det finaste man kan göra. Är det så sexigt?

TA: Nej, det är det inte, men det är stimulerande. För man träffar enormt mycket människor och alla är olika. Jag brukar säga att det vanligaste ordet jag hör är ‘speciellt’. Allt är så speciellt, så man måste förstå det speciella hela tiden, när man rör sig i olika miljöer.

Ytterst så handlar det om att vi ska växa, det är ju det. Jag kan ta vårt lilla bolag, om det omsatte 650 miljoner i fiol och vi gjorde ett förvärv i höstas på 120 miljoner. Det blev 20%, bara ett förvärv. Och vi bör kunna klara 2-4 förvärv på ett år, så när man satsar på en investering, absolut ska man tänka långsiktigt, men man ska också ge tiden för växt. Det är det vi jobbar mest med, att få till växt.

JB: Om du snabbt skulle kunna gå igenom fördelarna och nackdelarna med ett investmentbolag i förhållande till en fond?

TA: Fonden kanske är lättare att sälja på dagen, för att en aktie i oss måste säljas över börsen så klart. Sedan vet vi att ett bolags värde är inte alltid en akties värde, utan det är tillgång och efterfrågan mer och vad man tror om nischen och framtiden. Visst är det så.

Men tänker man långsiktigt, så skulle jag säga att kanske utan vetenskaplig grund ligger det en hävstång på investmentbolag, i och med att investmentbolag är som riskkapitalbolag, fast publika. Vi är en produkt, utan vi är faktiskt en fysisk organisation och en fysisk aktie, så vi är något reellt.

Den vanligaste missuppfattningen om investmentbolag

JB: Vad skulle du säga är den vanligaste missuppfattningen om investmentbolag?

TA: Otydlighet. Det får väl investmentbolagen också ta på sig tycker jag, att man är otaliga. Vad är nischen, vad satsar ni på? I vårt fall har vi verkligen försökt vara tydliga. Det finns andra som investerar höger och vänster, och då blir det svårt att som privatperson hänga med. Och hur går det för de här olika branscherna?

JB: Ja, det är roligt. Jag ska inte nämna några företagsnamn, men vi har en företagsgrupp i Malmö som gör kikarsikten, diskmaskiner och läkemedel, i samma koncern. Fantastiskt framgångsrika, men hur hittade de in under ett och samma tak? Men ni är tydliga. Har det varit med flit att ni har valt saker som behövs även om det blir krig.

TA: Det är min styrelse som har satt den ambitionen till mig, att vi ska hålla oss och vi ska bli tydliga. Mitt uppdrag är att skapa en stabil aktie över konjunktursvängningar. Och i och med att kan kommer från den här branschen och känner den så väl så jag vet om att den finns även om det är lågkonjunktur, för att jag har själv jobbat i lågkonjunkturer inom de här branscherna.

JB: Är du en sådan som också ser dra emot lågkonjunkturerna?

TA: Nej, det gör jag inte. Det går ju bra nu och det får det gärna göra ett tag till, men kommer den så kommer den och har man varit med ett tag så har man inifrån sett hur man ska agera i den då. När börsen faller så behöver det inte betyda att bolagen slutar leverera pengar. Det är där vi börsbolagen jobbar annorlunda med våra innehav.

Versus en fond då, så kan man väl säga att en fond kan sälja sin del i ett bolag de äger, men vi sitter så tungt så det är väldigt svårt att sälja det direkt när det svänger. Där emot kan vi följa bolagen tätt och se när det viker, så kan vi vara snabba på att skapa en högkonjunktur eller lågkonjunktur, att följa med på vår kostnadssida i våra bolag och få dem att fortsätta leverera pengar, även när det är lågkonjunktur, om man är inom en nisch som behövs även om det inte är så många som investerar i övrigt i samhället. Utan underhåller då, så det är så vi tänker.

Viktigt att tänka på gällande investmentbolag

JB: Det finns en författare som heter Max Söderpalm, han skrev en bok som heter ‘Det är i backarna man rycker’. Jag gillar det där. Men vad är det som kan gå fel i ett investmentbolag?

TA: Det vi försöker vara noga med, men det är så klart det är människor vi köper aktier av också. Till exempel, ett av våra bolag, en av de som sålde som ville vara kvar, han olyckligtvis gick bort, helt oplanerat. Då blir det ett hack och då måste vi parera snabbt. Det är klart att man förutsätter att de bolag man köper ska gå bra, men de kan också ha problem som inte syns. Man försöker vara noga, man försöker ha processer, och försöker väga in erfarenhet, men det är ändå rationella system som man fyller på med orationella människor. Då blir det så ibland och det är väl där det går snett.

JB: Jag förstår att det är supersvårt för dig att recensera, eller jag vill inte ens att du ska behöva recensera andra företag, men jag menar att det finns till exempel investmentbolag som har gått jättebra i många år och sedan plötsligt så går de inte bra längre.

Jag kan tycka att det kan vara klurigt för mig som småsparare att kunna bedöma framtiden kring investmentbolag. Om du skulle ha ställt dig på utsidan och du skulle investera i investmentbolag, vad skulle du tittat efter?

TA: Om vi lyfter det rent finansiella åt sidan för ett tag, så läste jag en bra bok för många år sedan, en gammal bok som heter ‘Good to great’. Den har hängt med mig, och alla bolag styrs av människor och man måste förstå engagemanget i ledningen. För om det finns engagemang och en marknad som fungerar, så finns det en förutsättning. Det är frågan om hur man tar sig an det, så det är för oss viktigt. När

vi investerar, att hitta den där entreprenörsandan, att man ser att det drivet finns och att man vittnar om att man ska vara kvar eller driva vidare och att man förstår gemensamt utmaningar. Sedan måste man titta på hur växer de, hur mycket är de belånade, så att det inte blir en lånebubbla som det var i början på 90-talet, utan det ska finnas sunda parametrar. Man kanske inte behöver vara så övervetenskaplig, men att de växer och att de delar ut pengar.

JB: Just det där också att de delar ut pengar. Jag har sett investmentbolag på börsen som delar ut mer än de tjänar. Det är jättekonstigt. Då tar de från sitt eget kapital eller lånar pengar på banken till exempel. Trots att jag brukar säga att man inte kan förutsäga marknaden, man kan inte analysera, så är jag ändå lite nörd och brukar läsa årsredovisningar.

Min tes är att vissa av de här investmentbolagen har ägare och sedan behöver de ägarna kapital, och föra kanske andra projekt eller företag som de har vid sidan av, och då behöver de kanske ha 500 miljoner i utdelning och då får de fixa det, oavsett vilket. Det har hänt mer än en gång. Stora bolag har också gjort det. Sedan kan man kanske klara det i ett antal år, men jag tänker, kanske i jämförelse med en privatekonomi, haltar. Du kan ta på kredit, men någon gång ska det betalas tillbaka.

En fokus på tillväxt

TA: Alltid. Men jag tror att för att vara trygg som investerare då, då ska man nog titta på hur bolaget är sammansatt. Alltså, finns det ägare som är så dominanta att de kan indirekt styra så att säga, annars är det ju årsstämman som beslutar vilken utdelning vi ska ge.

Men som investmentbolag, jag läste också den där ‘Vägen till din första miljon’, och det var då det här med spara eller slösa, men då var det det där investera, och det var då lampan tändes hos mig då. Och det är precis vad vi gör. Man får inte dela ut allt, utan man måste återinvestera för att växa ytterligare, så dela ut lite, men återinvestera.

Så investmentbolag som har en god växt med ett bra kassaflöde, och delar ut lite men inte allt, det är väl ett sundhetstecken alla tre där tror jag. Men också att de är i en tydlig nisch som man förstår, tror jag också är viktigt, så att det inte är diffust. För då kan du hänga med på vad som händer.

Sedan finns det investmentbolag som bara investerar i Sverige, som vi. Men sedan finns det de som är globala också, då kan det vara lite svårare att hänga med.

CB: Det kändes som att vi kom in på ett spår här nu, som jag tänkte fråga mer om. Du pratade om dominanta ägare och irrationella människor. I och med att ni äger delar av bolag, så måste det ändå vara så att det finns andra viljor också som ni stöter på. Hur jobbar ni där? För att alla ska vara på samma spår, på något vis.

TA: Som investmentbolag så finns det olika modeller och metoder, men en modell som vi brukar använda oss av det är att de som säljer sitt bolag ofta är en form av grundare eller ägare, hänger med ett tag. Men som minoritet, under väldigt tydliga former.

Vad vi får göra med bolaget och vad de får göra. Så de har ett tydligt incitament att driva det vidare ett par år, för i och med att vi har skrivit på avtalen och fått tillträde till bolaget, så känner inte vi bolaget, men då har vi också fått en tid som vi kan följa med bolaget och lära oss bolaget och förstå dess marknad. Där igenom jobbar vi med minoriteter ett tag, innan vi köper helheten.

CB: Då är det också människor som har tänkt sig att sälja bolaget, så de har en tanke att fasa ut sig. Så då blir det inte den här, ‘Ni ska inte komma här!’.

Investmentbolag tjänar pengar genom multipelarbitrage

JB: Vad är policyn på INFREA, hur mycket ägande vill ni ha?

TA: Vi säger minst 51% för att vi vill vara i kontroll på våra innehav. Helst 100, men det är en övergångsfas där. Sedan ser vi gärna att de som vi köper bolagen av att de följer INFREAs aktie ett tag. Att de är snälla och återinvesterar i oss, för då brinner de även för INFREA så att säga, så det blir ingen suboptimering, utan de tittar på den stora aktien också. Så är det.

JB: Nu blir det lite överkurs. Vi ska prata om multipel arbitrage. Du sa det innan, i en bisats, ‘sedan köper vi upp dom, de blir en del av oss, och sedan får de en börsvärdering’. Så för de som inte vet vad multipel arbitrage är, vill du förklara?

TA: Jag ska försöka. Bolag värderas ju och ofta värderar man bolag på framtida intjäning och det kan man kalla en multipel med hur mycket de gör i rörelseresultat. Det är inte som P/E-tal. Price per earning, det är mer vad du ger för pengar, men vi värderar nog mer på framtida intjäning och tillväxt. Om man till exempel värderar ett bolag till fyra gånger dess lönsamhet, så om jag köper ett bolag för fyra gånger dess lönsamhet, så ska jag ha bolaget gratis i fyra år innan jag börjar tjäna pengar på det.

Men under de här fyra åren, om jag får bolaget att växa så det blir dubbelt så stort, så kan jag minska den där avbetalningstiden på lånet till tre eller två år. För det är som ett form av lån. Men sedan finns det en hävstång till, att mitt bolag INFREA, med de bolag vi har i våra portföljer redan, kanske är värderade till tio. Så genom att flytta in ett bolag som är värt fyra till tio, så bara med en den rörelsen så blir det dubbelt så mycket värt. Då blir avbetalningstiden lite kortare.

För att generalisera, så onoterade bolag, det är väldigt svårt att sälja sådana aktier för att det inte är på en öppen marknad, men INFREAs aktie är noterad så man kan lätt sälja och köpa den. På Avanza eller Nordnet till exempel. Noterade bolag är generellt högre värderade än onoterade.

Framför allt att insynen och sådant gör att det blir enklare att analysera och sådana saker. Sedan, ett litet bolag kanske har svårare att växa, men om vi har två små bolag inom samma nisch och så får man ihop dem till ett, då kan man tycka att det mer värdefullt när det finns synergier. Om vi har då en väska, en portfölj, med flera likadana bolag och lyfter in ett ensamt sådant bolag i vår miljö, så blir det plötsligt högre värderat. Låt oss säga tio då. Bara genom att göra den rörelsen så har du gjort 2,5 gånger pengarna.

Detta har att göra med en massa parametrar, men framför det att onoterade bolag är generellt lägre värderade. När man sedan för in bolag under det här paraplyet så uppstår synergier, man hittar effektivitet, investerar för att växa vidare, etc.

Det handlar egentligen om multiplicerade framtida intjäning. Om vi är med och investerar i bolaget så blir förhoppningsvis tillväxten högre och kan leverera mer pengar framtiden.

Ett private equity för allmänheten

JB: Detta lärde jag mig när vi investerade det där lilla private equity-bolaget, att ganska många private equity-bolag har det som affärsidé. Att man köper de här onoterade bolagen, för att det är väldigt hög risk i onoterade bolag. Det är mycket som kan gå åt skogen.

Så paketerar man ihop och det och säljer det till ett riskkapitalbolag eller ett investmentbolag eller börsnoterade. Det som jag var lite fascinerad över är att detta är sådant man aldrig hör talas om annars som småsparare. Du kommer inte åt de här private equity-bolagen om du inte kan investera 10-20 miljoner. Det är det som är av grejerna jag gillar så mycket att ha med dig i podden idag, för här kan man egentligen vara med på samma resa och man väljer själv hur mycket man vill investera.

TA: Ja, vi är ett private equity för allmänheten kan man säga.

JB: Om jag ska vara lite tuff nu då, lite kritisk, så när jag har pratat med många finansiella rådgivare och sådant så säger de att private equity ger i genomsnitt 15% om året. Det är skitbra om man ska ha det som en del av sin portfölj, men avkastningen skapas oftast snarare av hävstången och multipel arbitrage, än av bolagsutvecklingen. Vad skulle du svara på en sådan grej?

TA: Jag skulle jämföra det med om man har ett litet byggföretag som har service och entreprenörsverksamhet. Serviceaffären är lönsam över tid, men inte lika mycket pengar som att göra stora häftiga projekt. Så så är det. När vi investerar är det mycket pengar som kommer in på en gång och det är svårt att öka ett bolags värde lika mycket som att lyfta in ett nytt bolag på 120 miljoner. Det går inte att få upp ett bolag så fort.

Men vår ambition är inte att ha hockey-stick-bolag, utan vår ambition är att över tid var ganska stabila i tillväxt och kanske ligga på en direktavkastning mellan 2-4%. Men tillväxten ska vara betydligt högre, kanske mellan 10-20%. Så de som investerar i oss, det är framförallt att ha en tillväxtaktie som levererar över konjunktursvängningar. Om man vill vikta sin portfölj. Man kan köpa en aktie i ett investmentbolag, men man kan köpa en aktie i vilket bolag som helst.

Men ofta om man köper en aktie i bolag så är de inom en nisch, en produkt, då är det ännu högre risk. Vi har trots allt en viss riskspridning i och med att vi är på många bolag samtidigt. Kanske lite olika marknader. Fonder jobbar lika på det sättet.

Uppskattning av ett företags värde

JB: Jag är ganska duktig när det gäller riktigt, riktigt små bolag, men jag kan uppleva att det är en enorm disconnect. Jag vet till exempel att små bolag som står i ägarskiften, säg att de omsätter 20-30 miljoner, gör kanske 2-3 miljoner i vinst, de säljs på kanske 3-4 gånger årsvinsten. Det är inte orimligt, jag har sett sådana affärer nära. När man tittar på börsen så pratar man om 11, 15, 30… Netflix var uppe på 128 gånger pengarna. Vad är din kommentar till det?

TA: Mellan 30-300 miljoner, det är vår nisch. Sedan tittar vi på fragmenterade marknader. Det finns väldigt, väldigt många små bolag, och då blir det generella bolaget väldigt lite värderat. Och det är det segmentet vi jobbar. Men sedan att Facebook och sådana bolag kan värderas så högt, jag har ingen kommentar till det förutom ”grattis!”. Det är ofantliga pengar. Vi köper för 3-6 gånger pengarna, det beror lite på vilken nisch det är. Men det ligger ofta där.

JB: Min upplevelse i de styrelseuppdragen jag har, så ligger det ofta mellan 3-7. Sedan skulle jag säga börsen mellan 9-13.

TA: Ja, jag håller med. Vi har ju de här VA, anläggning och brand. För att skämta lite, brand är ju hett just nu, så det är lite högre värderat generellt, eftersom det kommer lagkrav. Nu har man till exempel bestämt att man ska brandskydda tunnlar och det händer väldigt mycket inom det segmentet just nu.

När det gäller mark och anläggning och grävmaskiner, så tycker man däremot att det är tråkigt. Det är ingen som vill investera. Jag tror också att det här med multipel hänger lite på utbud och efterfrågan också. Om det är en liten efterfrågan på den typen av bolag, så sjunker priset så klart, men IT-bubblan var jättehipp. Fastighetskrisen var likadan. Plötsligt blev en fastighet övervärderad till mycket, mycket mer.

Där INFREA har slagit sig in är just de branscherna som bara ska fungera, som man inte tänker på. För man blir bara irriterad om det inte fungerar. Man blir bara irriterad om det är en stor grop mitt i vägen, ‘Varför har ingen fixat det?’

Bolag som intresserar INFREA

JB: Lite kort, hur ser förvärvningsprocessen ut?

TA: Man kan börja med hur vi hittar bolag. Vi har en dröm att man ska ringa oss först, direkt när man kommer på idéen att man ska sälja. Men det väl alla investmentbolags dröm. Man måste ha bestämt sig att man ska gå vidare på något sätt och att man själv inte har kapaciteten, kunskap eller viljan.

Eller så kan man vara så ärlig och säga att jag vill göra annat i framtiden, men då måste man vara beredd att hänga med ett tag innan man fasas ut. Så att vi får en chans. Men vi har hittat det bästa sättet, det är genom våra dotterbolag. De känner sin bransch, de känner sin nisch, de har vinst där ute och det snackas mellan bolagen. Där får vi jättemånga tips.

Vi är då intresserade av företag som har mellan 30-300 miljoner i omsättning, inom mark och anläggning, brandskydd eller VA. Infrastruktur. Just nu rör vi oss mest i Märlardalen, Norrköping, Linköping, Västkusten och Skåne.

Jag har en egen dröm, att öppna det fjärde området. I Sverige har vi en väl fungerande industri, men runt industri finns det väldigt många bolag också, som man inte tänker på, som servar industrin.

JB: Detta är lite roligt, för jag och mina kompisar vi gillar att investera i små bolag och vi brukar säga att det ska vara osexigt, inga startups, utan små osexiga bolag i osexiga branscher. Det är det bästa. Så skrev jag detta till en kompis som är en av Sveriges bästa managementkonsulter och han skrev, ‘Ja, detta är det roligaste man kan göra med byxorna på.’

Vad svarar du på frågan ‘Varför ska man köpa INFREAs aktie?’

TA: Ja, framförallt att den ska vara stabil över tid och aktier generellt ska man investera i på lång sikt. Konjunkturen svänger också, men vår nisch och vår bransch svänger inte så mycket. Vi ska fortsätta leverera pengar, även när det är börskrasch. Det är det viktigaste, att vi levererar pengar.

Den vanligaste missuppfattningen

JB: Vad är den vanligaste missuppfattningen kring er?

TA: Framför allt att man inte är känd, ‘Vad är ni för några?’ och så där. Vi har inte funnits på börs så länge och innan det var vi ett private equity-företag. Då hade vi bara 50 ägare, 50 förmögna, som vi hjälpte att investera. Men missuppfattningen med investmentbolag, det tror jag är att det finns alldeles för många otydliga investmentbolag, som har kört i olika riktningar.

Det kanske är svårare att få en träff med en fondförvaltare än att få en med oss tror jag. Oss kan man få en personlig kontakt med ganska enkelt. Vi är nog mer tjänstemannaföretag. Jag tror att de ser på oss som banker och så där mer, men vi är tjänstemän.

JB: Det där tänkte jag på. Innan Lena introducerade oss så tyckte jag att jag har ändå hyfsad koll på investmentbolag, men er hade jag inte hört talas om. Där också, om jag ska vara lite tuff, det som jag upplever som under den tiden jag var aktieägare hos er, och jag kommer bli det sedan när vi har publicerat detta igen, så handlar det väldigt mycket om att aktien är illikvid. Det är inte så mycket handel i aktien. Hur tänker ni kring det?

TA: Framförallt, vi befinner oss på first north idag, så vi har en ambition att gå vidare till small caps så småning om, men då måste man visa sig duglig först. Sedan är det att vi vill sprida kännedomen om oss, men det är förknippat med kostnad också. Vi ser nog mer det där som ett långsiktigt race också, så vi agerar där som vi agerar med våra bolag.

Det är jättesvårt det där med att sprida kännedomen. Vi är så klart här på podden idag, man kan vara med på aktiedagar, vi hade en artikel om oss i Svenskan och vi kommer få en till framöver, men det är så mycket mediabrus där ute, så det är jättesvårt att ta plats. Jag tycker att det här var jätteintressant, men vi planerar att bygga en långsiktig relation i de lokala facktidningarna, inte Dagens Industri utan mer för folket som investerar, så vi kommer ut. Det är väl den strategin som vi tänker långsamt bygga på. Det är också en kost och vi måste hålla igen på den också så att det inte tar för mycket av resultatet.

JB: Jag tänker att är man långsiktig så spelar inte det så stor roll, men man behöver vara medveten om att det är ryckigt i försäljningen. Jag tror att jag tittade idag när vi spelade in och då vara det tusen aktier till salu, och spreaden var ganska stor. Alltså om någon vill sälja för 16,50, men de som vill köpa vill köpa på 15,50. Då är avståndet ganska mycket i procent. Det gillar man inte, utan man vill ha så liten spread som möjligt.

Det är många småsparare som är intresserade av utdelning. Hur är utdelningspolicyn, hur tänker ni där?

TA: I och med att vi noterades i år så har styrelsen sagt att inom två år ska vi försöka ge aktieutdelning. Vi har ingen utdelningspolicy ännu, men vårt mål är att kanske ligga på en 2-4%. Det handlar framför allt om att växa, speciellt när vi är relativt små, som nu. Det blir en väldigt stor hävstång på den sidan de närmaste åren. Sedan när man blir väldigt stor, då är det svårare att få den tillväxtsidan. Då är det också avkastning så klart på det.

JB: Kan du berätta om din Ferrari?

TA: Jag har kört motorcykel innan men när vi fick en son så förbjöd min fru mig att åka motorcykel. Då köpte jag Ferrarin istället och den hittade jag här nere i Skåne faktiskt. Jag smet iväg och köpte den. Den var inte så dyr, men den är väldigt fin. Jag använder den bara på soliga dagar och då tar jag med mig grabben. Frun också, men hon tycker bara att den låter.

JB: Vad är ditt favoritordspråk?

TA: Jag har inget, men de som känner mig har aldrig hört mig säga att det är omöjligt. Det finns alltid två lösningar på ett problem, så tvärtom, ingenting är omöjligt.

Tonys inspirationskällor

JB: Vad skönt. Är det någon person som har inspirerat dig?

TA: Det är flera som har inspirerat mig. Framför allt under min karriär så har jag haft många duktiga ledare och chefer, så har man fått plocka ihop sin egen sanning så klart. Men jag har jobbat väldigt mycket med det här att förstå människor, och där har jag jobbat bland annat med Anna Ottosson.

Min fråga till henne var, för hon jobbade i landslaget i många år, och hade Anja Persson. Hur kan man jobba i ett landslag när man ändå är individualister som tävlar med varandra? Hon sa att hon hade aldrig kommit så långt om hon inte hade haft ett lag. Och det ska man komma ihåg, att även om man är framgångsrik, så har man ett lag runtikring sig. Så det har byggt väldigt mycket i mig.

CB: Vad intressant, som du säger Jan, att man blir aldrig framgångsrik helt själv. Men jag är alltid intresserad av vad det är för komponenter som gör att man tillsammans kan lyfta varandra.

JB: Jag tror att det handlar om att vi inte är kapabla att tänka nya tankar själva. När jag föreläser så brukar jag säga att om du inte tror mig, vänd dig till den som sitter bredvid och berätta om en tanke du aldrig har tänkt förut. Det brukar bli väldigt tyst. Allt vi har tänkt är en variant på det man har tänkt innan, så man behöver den där inputen att någon annan säger någonting eller en bok.

CB: I ett lag har man ju uppgång och nedgång hela tiden och jag kan tänka mig att man får mycket stöd också när man är med andra.

TA: Om alla kan skilja på person och sak, det är jätteviktigt. Jag såg en dekal, nu var det länge sedan man hade dekal bak på rutan, men jag såg en gång som sa att blinkers är bättre än tankeläsning. Det tycker jag är så bra i allt mitt företagare, för jag försöker vara så tydlig som möjligt med vart jag är på väg. Då blir det lättare för alla andra att följa.

Det var en annan klok man som sa till mig, ‘Gå inte baklänges in i framtiden’. Med det menar man att titta inte bakåt när du går in i framtiden, för då kommer du slå in i något. Du måste vända på dig och titta på det och vara ärlig mot vad du ser och försöka parera hela tiden och samtidigt var tydlig och visa vart du går, men gå aldrig baklänges. Och håll inte kvar vid det gamla för länge ville jag säga också.

JB: Är det någon bok du kan tipsa om?

TA: Just nu läser jag Sapiens. Det finns några intressanta bitar där om hur valuta uppkom och varför. Hur det är en del av vår evolution. Hur handel kom till. Den är tjock, man får hållas ett tag, men den är läsvärd.

JB: Fantastiskt stort tack att du ville komma och vara med i podden. Jag hoppas att du kan tänka dig att göra om detta, för det känns inte som att vi är klara. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Prenumerera på nyhetsbrevet

Om du inte är en återkommande besökare rekommenderar jag att börja prenumerera på vårt nyhetsbrev. Det är gratis och vår ambition är att det ska komma ut ca en gång i månaden. 

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Relaterade artiklar

Om du gillade det här avsnittet så gillar du nog även: 

Vad tänker du om investmentbolag?

Det skulle vara kul att höra vad du tyckte om det här avsnittet. Om du har frågor direkt till Tony så kommer jag även be honom att svara på kommentarerna här på bloggen så gott det går. 

  • Har du investmentbolag i ditt sparande idag?
  • Hur tänker du kring dem i ditt sparande?
  • Har jag missat något investmentbolag på min lista?

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses även nästa söndag. Då blir temat ett helt annat. Då kommer vi prata om bucket-lists! :-) 

Avsnittet Vad är ett och hur arbetar ett investmentbolag? dök först upp på RikaTillsammans.

Bucketlist, lycka och saker som får en att skratta

$
0
0

En bucketlist är en lista på saker att uppleva eller göra innan man dör. Det kan vara ett tillfälle att stanna upp och fråga sig själv: Vad mår jag bra av? Vad är viktigt för mig i livet? I dagens avsnitt delar Sabine Andersdotter med sig av sin bucketlist som är den mest inspirerande listan jag sett någonsin samt sina bästa tips, erfarenheter och råd. 

Uttrycket bucketlist kommer ursprungligen från det engelska uttrycket ”kick the bucket”, med betydelsen att dö. Ungefär som vi säger ”trilla av pinn”. Således blev bucketlist ett uttryck för en lista med upplevelser och saker att göra innan man dör.

Första gången jag hörde uttrycket var 2008 när jag såg filmen ”Bucketlist” med Morgan Freeman och Jack Nicholson (svensk titel: ”Nu eller aldrig”). Efter filmen, som jag rekommenderar varmt, blev jag och Caroline inspirerade av att göra en sådan lista. Vi skrev upp saker som att flyga helikopter över Manhattan, äta på 3-stjärniga restauranger, besöka alla kontinenter, åka till Maldiverna och så vidare. 

Efter ett litet slutade vi prata om den och relatera till den. Den föll i glömska. Så här i efterhand inser jag att det var för att den var fejk. Den bestod av saker som var ”rätt”, som man skulle skriva och som andra skrev. Listan föll i glömska och jag gjorde inget mer med det. Men så en dag tidigare i höstas var jag och en god vän i Stockholm på en gala.

Jag och min vän hamnade vid olika bord så på vägen hem till hotellrummet summerade vi kvällen. Han berättade då om hur han hade hamnat vid ett bord med kända entreprenörer med stora bolag, men att kvällens största behållning hade varit ett samtal om vad som är viktigt i livet egentligen, att det inte handlade om pengar utan om just en bucketlist. 

Han berättade om den här kvinnan som hade en fantastisk bucketlist, som han till och med hade fått mejlad till sig och som jag var tvungen att läsa. Jag blev så inspirerad att jag dagen efter mejlade till Sabine Andersdotter (som jag aldrig träffat) och berättade att jag blev väldigt inspirerad av hennes bucketlist som var något annat än jag sett någonsin tidigare.

Hennes bucketlist var nämligen autentisk, den var levande, handlade till stor del om att uppskatta de små sakerna i livet och som hon själv säger – det är saker som får henne att skratta. Det var inte en lista ihopsatt efter en film, utan den var på riktigt. 

Hon tackade även ja till att medverka i podden och det är dagens avsnitt. I det här avsnittet får du ta del av Sabines bästa tips, fallgropar att undvika och inte minst delar från hennes bucketlist.

Jag hoppas att vi kan inspirera dig till att kanske också stanna upp, särskilt nu när julen närmar sig, och fundera på vad är det som är viktigt på riktigt för dig? Vad är det som får dig att må bra? Vad gör dig lycklig? Vad får dig att skratta?

Tack för den här veckan,
Jan Bolmeson

Bucketlist – viktigaste punkterna

Nedan följer avsnittets viktigaste punkter i form av en sammanfattning. 

Frågorna är viktigare än svaren
En av de viktigaste sakerna med en bucketlist är egentligen processen kring hur man kommer fram till den. Det vill säga att fundera på frågor såsom: Vad är det som är viktigt i mitt liv?, Vad gör mig lycklig? Vad får mig att skratta? Vid vilka tillfällen har jag varit som gladast, haft som roligast, varit lycklig? Vad får mitt hjärta att sjunga? Om jag hade alla pengar och all tid i världen, vad skulle jag göra mer av då? (Vad skulle jag göra mindre av?) och så vidare. Lite som den gamla devisen – plans are useless but planning is everything.
Är din bucketlist din egen? Är den autentisk eller är den fejk?
Ett av de vanligaste misstagen med en bucketlist är att man fyller den med saker som inte är ens egna. T.ex. för mig handlade om att jag gick på att man ska vara utomlands i Thailand över vintern, bara för att alla pratar om det. Eller att jag skulle gå i pension innan 40 och sluta jobba, trots att jag egentligen älskar mitt jobb och gillar den svenska vintern och så vidare.
Stjäl med stolthet
Det är svårt att komma på nya saker själv. Ser du saker som andra gör och som du gillar, kopiera det med stolthet och ära den som äras bör.
Gör din lista till ett levande dokument
En av Sabines framgångsfaktorer är att ha listan väldigt levande. På det sättet kan man fylla på den och kryssa av den efterhand. Om det är en lista som bara ligger där någonstans, så är det ett tecken på att den inte riktigt fyller sitt syfte. Låt den ta tid, uppdatera den ofta och ha den nära tillgänglig t.ex. på telefonen.
Dela med dig och inkludera andra i din bucketlist
Sabine delar också i intervjun med sig om att många av de roligaste upplevelserna har kommit när hon pratat med andra om sin bucketlist. Hennes fotograf visade sig vara en expert på att knyta slipsar och flugor och så vidare. Genom att inkludera andra människor får du också möjlighet att skapa lycka, vilken kan definieras som ”minnen man skapar tillsammans med andra människor”.

Lyssna på avsnittet om bucketlist

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning: 

  • 00:01:57 – En unik och annorlunda bucketlist
  • 00:05:15 – Skratt viktigare än pengar
  • 00:08:17 – Livsstrategi baserad på standarder
  • 00:13:06 – En ständigt växande bucketlist
  • 00:17:16 – Annorlunda och minnesvärda upplevelser
  • 00:20:21 – Inte alltid lätt att våga vara annorlunda
  • 00:29:07 – Framgång är tillgänglig för alla
  • 00:32:25 – Gör alltid allt du kan göra idag
  • 00:36:22 – Topless på autobahn genom Tyskland
  • 00:41:33 – Värdefulla minnen och anekdoter
  • 00:46:11 – Hur man skriver sin egen bucketlist
  • 00:49:56 – Bucketlist, den vanligaste myten
  • 00:51:10 – Vad kan du lära mig idag?

Precis som vanligt matchar tidsangivelserna videon bättre än poddavsnittet på grund av efterbearbetningen. 

Delar av Sabines bucketlist

Nedan följer ett utdrag från Sabines bucketlist: 

  • 🍒 Se en Daniel Arsham utställning.
  • 🍒 Se plejaderna. Massa stjärnfall samma dag varje år.💫💫💫
  • 🍒 Mandelmannsgård, djupadal Österlen Skåne.
  • 🍒 Treehotel Mirror Cube hotel. Kub man ser ut genom men inte in. Treehotel.se
  • ✔️ 💘 Besöka underbara konstexhibitionen Louisiana.
  • ✔️ 💘 Bonniers konsthall medlem.
  • 🍒 Burning man.
  • 🍒 Åre Gastronomy hike. (God mat och vandring)
  • 🍒 Miramonti boutique hotel. Italien.
  • 🍒 Tandem cykel.
  • 🍒 Art Basel Miami – Miami Art Week
  • 🍒 Fotografiska London nov 2018.
  • ✔️ Dansbandsveckan Malung.
  • 🍒 Dansbandsveckan Öland.
  • 🍒 Bugg Hågelbypark Tumba. Torsdagar.
  • ✔️ Lära mig ett korttrick samt glömma bort samma korttrick.
  • ✔️ 💘 Besöka vårutställningen på Liljevalsch.
  • 🍒 Coachella.
  • 🍒 Besöka parkteatern.
  • 🍒 Vandra på island.
  • ✔️ Onsenbad i Japan.
  • 🍒 Gå på konstgolven Fredrik Wretman hemsida.
  • ✔️ 💘 Besöka Moderna museet.
  • ✔️ 💘 Besöka installationen Lars Vilks Nimis.
  • 🍒 Besöka Tekniska museet.
  • ✔️ 💘 Besöka utställningen Millesgården Lidingö.
  • ✔️ 💘💘 Dricka en bra Châteauneuf-du-Pape.
  • 🍒 Prova Acro yoga.
  • ✔️ Dricka världens exklusivaste Luwak kaffe. Klart lysande huvuddrycken var världens dyraste kaffe luwak coffee. Det är mårdkatter som äter mogna kaffebönor och avföringen rostar man i en panna ovanför eld.
  • 🍒 Therme Erding. Vattenland – enormt spa & besöka Vabali Berlin; www.vabali.de
  • 🍒 ONSEN Hot Pools New Zeeland.
  • 🍒 Att han vinner ett uppstoppat gosedjur till mig på en nöjespark. 🐶
  • 🍒 Sabrera champagne.🍾
  • 🍒 Prova surströmming.🤢🐟
  • 🍒 Trampa vindruvor.🍇
  • ✔️ Bikta mig i ett katolskt biktbås.➕
  • 🍒 Heavy metal yoga pass.
  • ✔️ 💘 Artipelag utställning.
  • 🍒 💘 Ostronprovning prova alla storlekar ostron N° 5 petit 35 – 45g, N° 4 moyen 46 – 65g, N° 3 moyen 66 – 85g, N° 2 grand 86 – 110g, N° 1 trés grand 111-150g, N° 0 trés grand > 150g
  • ✔️ 💘 Oysterbar NY.
  • 🍒 Dansa ”Hula-Hula” på Hawaii.
  • 🍒 Mjölka en ko.🐄
  • ✔️ 💘 Weekend i tält på Svartsjö Tält & Logi.💕⛺️💕
  • 🍒 Paris opera James Thieree Frôlons.
  • ✔️ 💘 Bo på Hotell Manon le suits cph – Guldsmeden Hotels.⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
  • 🍒 Ushuaia beach Hotel Ibiza.
  • ✔️ 💘 New York – Gallery St.
  • 🍒 Se en flashmob live.
  • 🍒 Basel art fair.
  • ✔️ 💘Boulebar Malmö.
  • 🍒 Sova i sängen på mitt kontor.📌🛌
  • 🍒 Stå på en takås och se ut över Stockholm, gärna tillsammans med han jag gillar.🌃
  • ✔️ Åka poddtaxi. 🛵
  • 🍒 Fånga en fisk.🎣🐋
  • 🍒 Kungsträdgården & Vasaparken skridskor.
  • 🍒 Hoppa in i en taxi i NY & skrika ”FOLLOW THAT CAR!” 🚖
  • ✔️ 💘Flyga förstaklass & business✈️🎫
  • 🍒 Bli kysst i ett spöregn.💋☔️
  • 🍒 Bada i The Nest Stockholm.
  • 🍒 Hermitage, Amsterdam.
  • 🍒 Dansa naken i spöregn i varm sommarkväll.🌧
  • 🍒 Äta tryffelpizzan på Restaurang 450 Gradi Lidingö ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
  • 🍒 Ostronsafari. Självplock ostron. Sydsverige och Frankrike. Ostron plock på färsk ostronodling. 🐚🐌
  • 🍒 Bli rodd i en eka av den jag älskar.🤴🏻⛵️❤
  • 🍒 Simma med The Swimming Pigs i Bahamas.
  • 🍒 Klättra klättervägg.
  • 🍒 Åka rollerblades längst en strandpromenad i USA.
  • 🍒 Skriva mitt/vårt namn i våt cement.
  • 🍒 Spela Twister.
  • 🍒 Skicka en brevduva.🕊
  • 🍒 Äta och doppa Oreos i mjölk.
  • 🍒 Sitta med i ett älgpass under jakten.
  • 🍒 Köra en traktor.🚜
  • 🍒 Prova norrländsk kaffeost. (Ost i kaffet😱!)🧀
  • 🍒 Bo i en bungalow i havet ovanför vattnet och fiskarna.🐠
  • 🍒 Prova snowboard.
  • 🍒 Äta beluga kaviar med vodka.(Mille feuille Grand Hotel)
  • 🍒 Fånga eldflugor.🐝
  • 🍒 Köpa en runda till hela baren när man firar nått stort!
  • 🍒 Gömma något värdefullt eller gräva ner en ”skattkista” med något värdefullt och göra karta för framtida generationer.
  • 🍒 Plantera ett träd med någon speciell för en speciell symbol att se tillbaka på i framtiden.
  • 🍒 Göra en lista med saker man gör 20 år äldre och 20 år yngre än jag, välja tre och pröva!
  • 🍒 Lägga ett 500 bitar puzzel.
  • 🍒 Lunch kungliga operan – lunchopera!
  • 🍒 Besöka ett Lindt café.
  • 🍒 Prova Bionic.
  • 🍒 Devils pool Victoria falls.
  • 🍒 Gå kursen TNT, The new tantra.
  • ✔️ 💘 Se Clockwork orange, Godfellas, Casino, Loving Pablo.
  • 🍒 Se Emanuel film 1974 & The story of O.
  • 🍒 Blue lagoon Island.
  • 🍒 AtSix Hotel Stockholm.
  • 🍒 Cambrian Adelboden Switzerland.
  • 🍒 Soneva Jani maldiverna. 🤩
  • 🍒 Milano – Italien Michelin krog vegan/vegetarian Joia – Alta cucina vegetariana.
  • 🍒 Plocka svamp.🍄
  • ✔️ Nattbada.🌙
  • ✔️ 💘 Se Winnerbäck live.
  • ✔️ 💘 Besöka Dalhalla.
  • 🍒 Renwick gallery Washington USA.
  • 🍒 Fotografiska New York opening autumn 2018.
  • 🍒 Körsbärsblomningen.🌸
  • 🍒 Lerins konstmuseum.
  • ✔️ 💘 Lära mig backgammon.🎲
  • ✔️ Campa. Sova i tält.
  • 🍒 Sova i en trädkoja.
  • 🍒 Sova under bar himmel.✨
  • ✔️ Lära mig knyta slips.👔
  • 🍒 Ha ett champagnetorn.🥂🍾🥂
  • 🍒 Köra sportbil fort på Autobahn.🚗💨💨
  • 🍒 Klättra klättervägg.
  • 🍒 Dricka hotshots.
  • ✔️ 💘 Besöka Torekov.
  • ✔️ Äta Raclette🧀.
  • 🍒 Grövelsjön vandring/hajk.
  • 🍒 Wakesurfa!
  • ✔️ Testa Wakeboard.
  • 🍒 Hjälpa ett skadat djur i naturen.
  • ✔️ Läsa bok från ”NY Best Sellers List”
  • 🍒 Voluntärt för en kväll hjälpa till i ett soppkök.
  • 🍒 Släppa en Floating lantern i luften och önska mig något.
  • 🍒 Flyga Emirates.💺
  • 🍒 Äta färska räkor i solnedgången nånstans i syd- eller västsveriges skärgård.🦐 (Kosterfjorden?)
  • 🍒 Rida på en häst på en strand vid ett hav.🐴
  • ✔️ Skjuta lerduvor.🦆🔫⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️👌🏻
  • ✔️ Skjuta vapen på skjutbana. 💥🔫
  • ✔️ Besöka mannen som spår i kaffesump.☕️🔮
  • ✔️ 💘 Äga konst av Fredrik Wretman.
  • ✔️ Skriva testamente & planera min begravning i detalj.
  • ✔️ Gå på stippklubb. Få en lapdance.
  • ✔️ Köra toppless med bästa väninnan på Autobahn genom hela Tyskland.🙈👙🍉
  • 🍒 Kasta mynt i fontänen Trevi i Rom & önska mig något.💰
  • ✔️ 💘 Lära mig åka skidor.
  • ✔️ 💘 Besöka FOTOGRAFISKA.
  • 🍒 Äta friterade zuccininlommor.
  • 🍒 Besöka ett blommande lavendel fält.
  • ✔️ Medvetet planka ett gäng olika hotellfrukostar! 🥐🍳🥞
  • ✔️ 💘 Se galopp & gå på hattparad.🎩🏇🥂☀️
  • 🍒 Fånga snöflingor med tungan med en dejt eller min kärlek.❄️
  • 🍒 Cliffdiving – Fillipinerna – Kayangan lake- grönt vatten & fantastiskt vattenfall.
  • 🍒 Bada i något som inte är vatten.💦
  • 🍒 Plocka hjortron.
  • ✔️ Dansa på en bardisk.
  • ✔️ Gå på utomhusbio.🎥🍷💕
  • ✔️ Se Andrea Bocelli live.
  • ✔️ Rida en kamel.
  • 🍒 Övernatta i ett hus som är hemsökt.👻 (Wedevågs herrgård)
  • ✔️ 💘 Se en Broadway musikal NY.
  • 🍒 Se en Opera och en Balett.
  • 🍒 Se Ritesh Batras nästa film ”Känslan av ett slut” älskar ju ”The lunchbox. 🎥👌🏻
  • ✔️ Prova wineofthesoul- AYAHUASCA.
  • ✔️ Åka luftballong.
  • ✔️ Besöka en sk ”Blue Zone”. Alltså, en av de platser i världen där befolkningen är som lyckligast.
  • ✔️ Se Formel 1, Monaco.🏆🏎🚦
  • ✔️ Ta Gröntkort.🏌🏼‍♀️
  • ✔️ Flyta i döda havet.
  • ✔️ Surfkurs.
  • 🍒 Bada i heta källor.
  • 🍒 Se både soluppgången och solnedgången på samma dag – tillsammans med den jag älskar.🌤🌜⛅️
  • 🍒 Eldsluka. Äta eld. 🔥
  • 🍒 Vira en orm runt halsen.🐍
  • ✔️ Gå till astrolog.💫✨🌙⚡️
  • 🍒 Klättra högt i ett träd.🌴
  • 🍒 Besöka en hundpratare.
  • 🍒 Va vuxen o göra världens snögubbe.☃️
  • ✔️ Ha en egen låt på Spotify.
  • 🍒 Läsa boken innan jag ser filmen.🎬
  • ✔️ Bada i pool med aftonklänningen/kläderna på.
  • 🍒 Se tulpanerna blomstra i Amsterdam.🌷
  • ✔️ 💘 Träffa han jag tänker på så fort jag vaknar & saknar så fort han går.
  • ✔️ Se ”Phantom of the Opera”!
  • 🍒 Äta middag/picknick under blommande doftande fikonträd.
  • 🍒 Besöka en vacker lagun.
  • 🍒 Prova Kaiserschmarrn (österrikisk pannkaka) blandning mellan pannkaka och sockerkaka.
  • 🍒 Resa bort en golfweekend med mina killkompisar.⛳️
  • ✔️ Skicka flaskpost. 💌🍾💌
  • ✔️ Kolla sumobrottning i Japan.
  • 🍒 Se norrsken & bo i ishotellet.❄️
  • ✔️ 💘 Grilla marshmallows.
  • 🍒 Sova under stjärnorna.⭐️🌛
  • 🍒 Vandra i Norge. Trolltunga, Preikestolen, Kjerag, Kjeragbolten, Månafossen.
  • ✔️ Nakenbada.
  • 🍒 Vinterbada. Isvak.☃️
  • 🍒 Stå kroki modell.🎬📸
  • 🍒 Gå på Oktoberfest.🍺
  • 🍒 Få ett kärleksbrev från min blivande make.💌
  • ✔️ Bo ensam en period i livet.
  • ✔️ Gå på glödande kol.🔥
  • ✔️ 💘Fiska kräftor.
  • 🍒 Fiska hummer.🦀
  • ✔️ Resa till USA & andra resmål på semester ensam.
  • ✔️ Testa hypnos.
  • 🍒 Bygga ett sandslott som vuxen.
  • 🍒 Gå på Drive-in bio. Eller Sommar-bio.📽
  • ✔️ Äta crepes i Frankrike.
  • 🍒 Gå över en hög lång hängbro.
  • ✔️ Pröva poledance.
  • ✔️ Spara ihop till ett modernt Love Bracelet.
  • ✔️ 💘 Äta och bo på riktigt speciella hotell och restauranger NY.
  • 🍒 Äta och bo på riktigt speciella hotell och restauranger London.
  • 🍒 Äta och bo på riktigt speciella hotell och restauranger Paris.
  • ✔️ Röka gräs.
  • 🍒 Besöka Ullared.👗👒👛
  • 🍒 Haiku Stairs, Stareway to heaven, illegal hajk på oändliga hängbroar i naturen på Hawaii.
  • 🍒 Leta mig igenom labyrinten Longleat Hedge i England.🌳🌲🌳
  • ✔️ Äga specialdesignad Gab Mc Neil piratring.☠️🖤💕
  • 🍒 Äga en Will Cotton tavla.
  • ✔️ Äga signerad Helmut Newton tavla.
  • ✔️ Äga David LaChapelle tavla.
  • 🍒 Simma bland snälla sjökor i Florida. 🐳🐄
  • ✔️ Bo själv en natt på Grand Hotell Stockholm. (Beställa in deras roomservice tunnbrödsrulle á 250 spänn!)
  • 🍒 Cliffjump – HAVASU FALLS.
  • 🍒 Gå på teater La Scala i Milano.
  • ✔️ Fira nyår boendes ensam på Grand Hotell.
  • ✔️ Besöka en spådam.🔮
  • 🍒 Dyka i hajbur.🦈
  • 🍒 Gråta av lycka.❤😢❤
  • ✔️ 💘 Uppleva en riktig ”Pretty woman” dejt. På tjusiga ALOE. 😍😱😍
  • 🍒 Träffa och gosa med en massa djurbebisar.
  • ✔️ Gå buggkurs!💃🏼
  • 🍒 Gå på logdans.
  • 🍒 Hitta ett eget smultronställe i naturen. En skymd glänta för mig och nån speciell.🍓
  • ✔️ Vandra till foten av Kebnekaise.
  • ✔️ Resa långt och ensam i inget annat syfte än just det. USA, Amsterdam, Ungern m.fl.
  • 🍒 Bada i varma källor på Island.
  • ✔️ Bo i Japan. Jobba i Tokyo.
  • 🍒 Fotograferas som Will Cotton tavlor med godis och vackra kvinnor.
  • ✔️ Starta en egen podd.
  • 🍒 Vara tärna på en väninnas bröllop.
  • nake
  • 🍒 Se Victorias Secret Fashion Show.
  • 🍒 Gifta mig.💍
  • 🍒 Gå på riktigt stor fin maskerad.
  • 🍒 Vandringsled tracking i berg.
  • 🍒 ”Sommar med Ernst” picknick.☀️
  • 🍒 Åka (bakpå) motorcykel.🏍
  • ✔️ Åka fyrhjuling.
  • 🍒 Brännbollsdag med vänner.
  • 🍒 Göra Bikram-yoga i naturen i soluppgång.
  • 🍒 Gå ayurveda kurs.
  • 🍒 Skaldjurs diet 1 månad bara skaldjur.
  • 🍒 Besöka Lido. Se föreställningarna.👙❤👌🏻
  • ✔️ Crazy Horse show Paris. 👙
  • 🍒 Besöka Crazy-Horse show fler länder.
  • 🍒 Vara ”Pretty woman” för en dag.
  • ✔️ Fotas av proffsfotograf med bästis.
  • ✔️ Bada under ett vattenfall.
  • 🍒 Hotellweekend i Krakow.
  • ✔️ Besöka Budapest bo på New York Palace.
  • 🍒 Åka till en paradisö typ Seychellerna.
  • 🍒 Besöka Nya Zeeland.
  • 🍒 Gå Raw-food kurs.
  • ✔️ Gå på Anthony Robbins UPW & DWD.
  • ✔️ Åka flakmoppe på Stureplan.
  • 🍒 Bestiga Grand Canyon på nyårsafton och se det nya året gå upp i horisonten.🎉
  • 🍒 Se Dolly Parton live. 🍉🍉
  • 🍒 Tantra. TNT. Onetaste, Morehouse, Human awareness institutet.
  • 🍒 Bora Bora – se Tupai, The heart shaped Island.
  • ✔️ Andrea Bocelli live.
  • ✔️ Hemliga The Butchers Club, Amsterdam.
  • ✔️ Supperclub Amsterdam.
  • 🍒 Prova App songpopparty & Fox in a Box!
  • 🍒 Dansa Lindyhopp dansklubb Chicago på söder.
  • 🍒 Gå på en festival, Bonnaroo festival US 13-16 juni 2019, Burning man, Localtopia
  • ✔️ Hitta en signaturdoft. Målet ska vara att någon känner doften och utbrister att den är ”så du”!
  • 🍒 Prova äta Durian frukt.🙊💩🍊
  • ✔️ Läsa bok på NY Best Sellers List.
  • 🍒 Bergianska trädgården & Edward Anderssons växthus.🌱🌺
  • ✔️ Dansbandsveckan i Malung.
  • ✔️ Prova akupunktur.
  • ✔️ Prova zonterapi & reflexologi.👣
  • ✔️ Surfa Costa Rica.
  • 🍒 Äta Gomba fejek & famous pastry, Kreme cake from Auguszt Cucraszda i Budapest.🍰
  • ✔️ Äta magiska glassen på Slagsta Glass i Eskilstuna.💕🍦💕
  • 🍒 Se världens mest spektakulära stjärnhimmel i Karibiska havet. 🌙💫🌟💫🌙
  • 🍒 Bo på Hotel Kakslauttanen, bo i genomskinlig igloo och somna under stjärnhimlen.✨✨
  • 🍒 Se Toscana. Cinque terre, Italien. Vinodlingar.
  • 🍒 Stejdenik Amsterdam
  • ✔️ 💘 Bo på Hotell Ett Hem i Stockholm.⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
  • ✔️ Bo på Hotel Pigalle Gbg.⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
  • ✔️ 💘 Peter Dahl – Sven Harrys Konstmuseum.
  • ✔️ 💘 Vernissage private appointment Fredrik Wretman.
  • 🍒 Wanås Restaurang Hotel (konst, skulpturträdgård)
  • ✔️ Gå kursen Bara Vara personlighetsutveckling Rättvik.
  • ✔️ 💘 Norra brunn.
  • ✔️ 💘 Laserdome.
  • 🍒 Gå på MMA-gala.
  • 🍒 Restauranger att besöka: ✔️💘 Frantzén.⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ ✔️💘Ekstedts⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, ✔️💘ALOE⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, ✔️💘Restaurang Tak⭐️⭐️⭐️, ✔️Mahalo Hälsocafé⭐️⭐️⭐️, Hallwylska, ✔️Restaurang Tegelbacken⭐️⭐️⭐️, Omakase Köttslöjd, Red Ninja sushibar, Indio kitchen, AQUI TAPAS BAR, ✔️Greasy Spoon, Brunch Waterfront, ✔️💘Restaurang Art⭐️⭐️⭐️, Flipping Burgers, ✔️Urban Delis takbar ⭐️⭐️⭐️, ✔️💘Restaurang Knut (kroppkakor), Flying Elk, Murasaki, ✔️💘Ekstedts⭐️⭐️, ✔️💘Spanjorskan, Älskade traditioner glass café söder, ✔️Supper⭐️⭐️⭐️⭐️, ✔️💘💘💘Vinverkstan, Kött&Fiskbaren, Volt, Gaston, Kommendören, Taverna Brillo (bara för att prova pizzan med löjrom), Returang Imouto, Äppelfabriken på Ekerö, Pubologi (5-7 rätter Gamla stan), Mr Cake, Tea tox på Diplomat, Jim&Jacob, Shibumi, Två små svin, ✔️💘Ljungrens⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, A la Crepe, ✔️Pane Vino (Brännkyrkagatan) ✔️💘Punk Royal⭐️⭐️⭐️, ✔️Snickarbacken, Pastis, Resturang Räkan, NOOK Market Saltsjöbaden (buns med kalix löjrom), ✔️Mellow Bar⭐️⭐️, ✔️💘Austin, Ikon café, Piccolo Metro, Tokyo Diner, Racamaca (taco på Mariatorget), Bergmans, Restaurang Naturligtvis, Resturang Motorverkstan, ✔️💘Pharmarium, Lilla Ego.🍴✔️💘Yuc Mexican⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, ✔️💘 Döden i grytan, ✔️Paraden Kvarterskrog & Barservering, ✔️💘 Farang, ✔️💘Tyge&Sessil⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, ✔️💘Bockholmen, Brunch Miss Clara, Créme Stockholm, Minako Sushi (tartar), ✔️Café Facile ⭐️⭐️⭐️, ✔️💘SMAK, Restaurang Derelict, ✔️💘 Norra Brunn, ✔️💘Arirang⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, Adam Albin, ✔️💘 Bar nombre, ✔️💘 USINE ⭐️⭐️⭐️⭐️, Ebernist i Gamla stan, Green Queen norrmälarstrand, Penny&Bill, La Madrina, ✔️💘Knut bar, Imouto, Duck and Crab, Adam & Albin (fine), Le nom, ✔️💘💘💘Miss Voon, Biskopsuddens Marina (våffla), Café Pom & Flora,✔️💘⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Franzén, ✔️💘Tako restaurang, Svartengrens, Lo scudetto, ✔️💘Pinchos, ✔️💘Pharmarium, ✔️Bouqerian, Eataly, ✔️💘Colette, Brasseriet kungliga operan, ✔️💘Görwälns, Greasy Spoon, AG, Toyya, Pastis, ReggeV, Milles, Prinsen, Nook, ✔️💘Hantverket, Surfers, ✔️Nosh n Chow, ✔️Supper, ✔️💘Restaurangen, Brasserie bobonne, Restaurang yellow, Asian post Office Regeringsgatan 66, Eataly, Oaxen, Skroten, ✔️💘💘💘Mr Voon, Hotellet Norrmalmstorg, Smörgåstårteriet, Wagyu Drottninggatan(sushi fondue), ✔️Långbrowärdshus – Brunch, Restaurang Fåfängan, Lux dag för dag, STIM, ✔️💘 Café Victor Dk, Sthlm under stjärnorna, ✔️💘Berns asiatiska, ✔️💘La Aventura, ✔️💘 Restaurang Art, ✔️Cardierbaren, Restaurang Pont, ✔️Ballbreaker Kungsholmen, Italienaren ”Nostrano” – Mariatorget, ✔️Nytorget 6 , La Vecchia Signora italiensk -Åsögatan. ✔️💘 Slaktaren Malmö, Kasai in the sky Malmö, Nyko kitchen , YUC LatAsian, Det arroganta svinet, NOI, BANK HOTEL, Lykke och löjromsbaren Gastrologik, Linguini Frejgatan Borgen Fredriks, Restaurang Hilma, ✔️💘Kitchen & Table Malmö, ✔️💘Bloom in the park – Michelinkrog Malmö⭐️, ✔️💘 Italienaren Malmö, ✔️💘Etoile, ✔️Greasy spoon, ✔️💘 Strandbryggan, ✔️💘Svartsö krog, ✔️💘Torekov, ✔️💘Båstad, ✔️💘Café Victor DK, ✔️💘Snapphane, ✔️💘 Geranium Danmark Michelin ⭐️⭐️⭐️ krog, Restaurang 108 Guide Michelin krog Danmark, ✔️💘Oysterbar NY, ✔️💘 The view NY,✔️💘 STK NY, ✔️💘Root & Bone NY, ✔️💘La Fayette NY, ✔️💘Balthazar NY, ✔️💘Red Rooster Harlem NY.
  • 🍒 ✔️💘 Äta på Guide Michelin krog.🍴 ✔️💘⭐️Aloe, ✔️💘⭐️Bloom in the park,✔️💘⭐️⭐️⭐️Frantzén, ✔️💘⭐️Ekstedts, ✔️💘⭐️Restaurang 108 Köpenhamn, ✔️💘⭐️⭐️⭐️ Geranium Köpenhamn.
  • 🍒 GÖTEBORG Hello Monkey, TOSO restaurang ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, Upperhouse spa. Bo på Dorsia Hotel Gbg.
  • 🍒 Stora Nyckelviken. Gå Prins Bertils stig, Giftgröna promenadområden, badklippor, finkorniga stränder och makalösa fisk- restauranger. Besöka Pio country Club Halmstad – Sveriges mest originella och prisbelönta hotell. UFO Monumentet Ängelholm. Kallbadhuset Varberg.
  • ✔️💘 Rosendals trädgård.
  • 🍒 Ninnis kroppkaksbod på Öland.
  • Smultronstället, Söderköping.🍦🍦🍦
  • 🍒 LONDON Novikov, Zuma, The Arts Club. Café Sketch, Sexy fish London, Araki i England, Annabels members club, Momos members club, Park chinois, Roka, St James hotel, Cardogan garden hotel, Ciros pizza pomodoro.
  • 🍒 MARBELLA Celicioso Marbella (nyttigt fik), Occo.
  • 🍒 PARIS Clown bar, Bones, Clamato, Septime, Chateuabriand, Petrelle, Le Perchoir, Moonshiner. Hotel Plaza athenee.
  • 🍒NEW YORK – Rum House, Le petite Bretagne – Crepes, The Buthers Daughter, Gladstones gallery, Cafe Victor,Tao, Carbone, Philippes- resto asian ta chicken satay(bra peoplespotting), Sarabeth- brunch, Magic Hour roof top. ✔️💘Oysterbar NY, ✔️💘 The view NY,✔️💘 STK NY, ✔️💘Root & Bone NY, ✔️💘La Fayette NY, ✔️💘Balthazar NY, ✔️💘Red Rooster Harlem NY.
  • ✔️💘 Promenera i Central Park.
  • ✔️💘 Se ekorrarna i Central Park.
  • ✔️💘 Ground Zero NY.
  • ✔️💘 Charging Bull NY.
  • ✔️💘 Exhibition David la Chapelle Staley Wise NY.
  • 🍒LONDON – Opera Gallery London, 134 New Bond St, The connaught Hotel, Hakkasan, Localla locatelli italiensk i London, Novikov (anksallad), The arts club (Tacos), Zuma, Goodman.
  • 🍒 PORTUGAL- Odeith – streetart.
  • 🍒 RYSSLAND White rabbit, Bolshoi by nivikov.
  • 🍒 BARCELONA Tickets restaurang.
  • 🍒 BERLIN District Mot (🐛larver Saigon)
  • 🍒PALMA – A casa mia, Restaurang il Paradiso🌟🌟🌟🌟.
  • 🍒BIARRITZ- ✔️Bar Jean 🍽 , Maison Pujol🍸, Bar Cent🍸, boulevarden ”Cent Marches” sangria, ✔️Les Baigneuses roof top bar, Chez Albert skaldjur.
  • 🍒AMSTERDAM – Gauchos, ✔️Izakaya, Geisha, Supper club, Vesper, Lux, W Hotel, Sky lounge, Porem🍸, ✔️The Dutches, Louie louie café.

Transkribering av hela bucketlist-avsnittet

Nedan följer en transkribering av avsnittet för dig som hellre vill läsa än lyssna eller titta. 

— START TRANSKRIBERING — 

JB: Idag är det dags för avsnitt 78 och idag ska vi inte prata så mycket om privatekonomi, utan det kommer mer handla om mål, drömmar och framförallt bucketlist.

Gäst i dagens program är Sabine Andersdotter. Sabine, du är VD och grundare till rekryteringsbolaget Talent & Partner, och ni nischar er mot rekrytering i mediabranschen, du har fått en massa utmärkelser, du driver  Karriärpodden och du har varit med i Framgångspodden. Du har gjort sjukt mycket coola grejer. Allt från flygsimulatorer, fallskärmshoppning, vågsurfning, floating och mycket tack vare din bucketlist. Så varmt välkommen.

Detta är första gången vi träffas. Vi var på samma entreprenörsgala och jag var där med en av mina bästa vänner, Filip. Vi satt inte vid samma bord, men när vi pratade efter middag så var du det enda han pratade om. Han sa, ”Jag satt där vid det här bordet fullt av entreprenörer från jättestora bolag, med tusentals anställda och miljarder i omsättning.

Sedan satt jag bredvid den här kvinnan och hon berättade om sin bucketlist och allt detta om att man ska vara så stor och sådant, och hon var nog den som var mest framgångsrik i livet av oss alla.” Jag tyckte det var så roligt.

När vi gick tillbaka till hotellet sa han ”Jag har till och med fått hennes bucketlist. Jag vet inte om jag får visa den, men jag måste.” Så visade han mig den och jag blev jätteinspirerad. För de som inte vet vad en bucketlist är, kan du inte förklara?

En unik och annorlunda bucketlist

SA: Jo, en bucketlist är ju då en lista utav drömmar man har av saker man vill genomföra. De brukar se lite olika ut. Jag började faktiskt skriva den när jag blev singel och så skulle jag rannsaka mig själv och fundera ut vad som gör mig glad och lycklig. För jag har mycket materialistiskt, men är det det som faktiskt får mig att skratta?

Då började jag sätta ihop en bucketlist och som många säkert gör när man gör en bucketlist, så Googlade jag lite och så hamnade Eiffeltornet och andra ganska standardgrejer på den här bucketlistan. Sedan reflekterade jag och kollade på den här och insåg att den var helt totalt fejk. Den här bucketlistan stämde inte för mig.

Det blev Kebnekajse och Eiffeltornet och sådant, men sedan tänkte efter, vem är egentligen jag och skulle jag tycka att det var roligt att åka upp tio minuter i en trång hiss tillsammans med andra turister på Eiffeltornet? Så nej, jag skulle inte tycka att det var genuint roligt. Så då började jag skriva om och revidera den här listan, utifrån mig själv och bara utifrån om det skulle få mig att skratta.

Så nu på min bucketlist är det allt ifrån att mjölka en ko till att gå på Coachella eller Burning Man, till Art Basel i Miami.

JB: Det jag älskar är att du har även de här små grejerna. Några av mina favoriter var ”lära mig ett korttrick och sedan glömma bort det”.

SA: Jag fick ju lära mig ett korttrick av en god vän som heter Carl och det stod på min bucketlist, men nu har jag glömt bort det, så nu får han lära mig det igen.

JB: Men varför tycker du att det är viktigt att ha en bucketlist? Jag tror att det är ganska många som inte ens har en bucketlist.

SA: Många som har nått någon form av framgång i sin karriär börjar ifrågasätta också, ”Jag har en ok vardag, jag har en ok tillvaro”, att man har det bra. Men är det det som gör skillnad? Är det det som gör den positiva skillnaden i mitt liv?

Sedan inser man att ha det bra eller att ha ekonomiska medel att kunna göra det man vill är en förutsättning för att vara avslappnad och ha en trevlig tillvaro, men det gör en inte lycklig. Jag är av tron att pengar inte gör människor lyckliga, men att skratta gör människor lyckliga. Saker som får dig att skratta är det man ska samla på.

Min bucketlist är ett sätt att samla på saker som får mig att skratta, och ser till att jag faktiskt gör de saker som jag samlar på mig, som får mig att skratta och gör mig lycklig. Till exempel så är det genuint roligt att när min fotograf kommer upp till mitt kontor och har läst min bucketlist, är expert på flugor och slipsar och har läst den här.

Vid nästa fototillfälle tar han med sig flugor och slipsar och ställer sig framför mina anställda och lär mig hur man knyter slips. Alltså, hela kontoret skrattade. Vi hade jätteroligt. En sådan enkel grej som lyste upp hela vår dag. Ett lyckligt minne att samla på.

Skrattet är viktigare än pengar

JB: Hur kom du in på det där? Jag träffar mycket människor, framförallt också i Founders -sammanhang, som jagar det här med pengarna eller karriären. Vad var det som gjorde att du insåg att detta verkar inte vara grejen?

SA: Jag är en otroligt lustdriven person. Jag har alltid gått efter det som gör mig lycklig och det som får mig att må bra. Jag tar affärsmässiga beslut utifrån om de gör mig lycklig eller inte. Jag kan till exempel tacka nej till stora summor pengar eller en affär om jag vet att det är en affär som kommer kräva mer än den kommer glädja mig och mina tjejer på kontoret.

Sedan har jag också läst mycket personlighetsutveckling, läst mycket böcker, och det får en också att fundera kring att faktiskt analysera vad som gör mig lycklig. Och det behöver inte vara samma sak som gör alla er andra som lyssnar lyckliga, men för mig är det en total sanning att när jag skrattar genuint från magen, så är jag lycklig. Det är det enda tillfället då jag faktiskt upplever och känner att jag mår riktigt, riktigt bra.

JB: Om jag får ställa en lite tuff fråga, för detta tycker jag är superspännande. Normalt sätt så kan man ju träffa lite… Nu kommer jag generalisera och göra mina läsare helt förbannade, men det finns ”hippies” som säger att det viktiga är inte pengar eller karriär, utan det viktiga är att man är lycklig, och så sitter man i Indien och ska meditera eller någonting. Det som jag tycker är så sjukt spännande med dig är att du gör både och. Du har karriären, du har ditt företag, du har anställda, du tjänar pengar, och du har också det här. Hur har det gått till?

SA: Det blir inte grädden på moset att både kunna ha ekonomiska medel att göra saker på ens bucketlist som kanske kostar pengar. Allt från att jag vill se Formel 1 i Monaco, det råkar kosta pengar att göra det, men att mjölka en ko är gratis. Allt på min bucketlist är utav den varianten, mellan de här stora spannen, så det är klart att det ger mig en trygghet att kunna pengar att göra saker.

Men det som gör mig lycklig är inte att veta att mitt konto växer dag för dag, eller år för år, utan att det är att injicera mitt liv med så mycket skratt och härliga människor och saker som jag genuint njuter utav. Det är så lät att säga, ”Från och med nu ska jag tacka ja till fler saker och göra roligare saker och umgås med roligare människor”, men om man inte har strategi för något, oavsett om det är att bygga ett bolag eller strategi för sin privatekonomi eller strategi för vilka man vill umgås med eller alla standards man har i livet, så är det lätt att det glöms bort.

Man säger en dag att det är det här jag ska göra, men så gör man inte det. Min bucketlist är min privata plan och min privata strategi för att faktiskt få det gjort som jag vill göra.

Livsstrategi baserad på standarder

JB: Jag fångade ett ord som du sa i förbigående, du sa ”detta är mina standards”. Jag fattar precis vad du menar med standards, vi har ju gått många av de samma utbildningarna, Tony Robbins och så. Men, kan du inte förklara det här med standard? Hur ser du på en standard?

SA: Jag tror att livet flyter på för så många, att livet bara händer och du blir barn och man flyttar och man jobbar och man går hem och man äter och man vaknar. Jag tror Charlie Söderberg en gång har sagt på en föreläsning att man ska inte gå upp på morgonen för att man inte har dött under natten. Det är ett faktiskt uttryck tycker jag.

Jag tror många lever i den här geggiga massan av att liksom inte ha den riktiga planen för vad det är man ska göra, utan man hänger med livet bara. Lite att ha standards för vad man tycker är ok eller vad man gillar eller vad man inte gillar. Att begripa vem man är som människa och vad man inte orkar med, hur kan jag undvika det och vad vill jag? Att sätta standards och strategier för hela ens tillvaro.

JB: Det där är superspännande. Jag själv tänker mycket på mitt liv i form av standards. Jag vet inte om detta är rätt, men det var någon som sa till mig att man kan se på standards som vilken är den lägsta nivån i ditt liv som du är villig att acceptera. När det gäller exempelvis pengar, då har jag en ganska hög standard. Jag accepterar inte vad som helst. Det ska vara etiskt, ska vara hållbart, ha bra avkastning, och så vidare, men när det gäller hälsa eller träning, där är min standard extremt låg.

Då är det också roligt att man kan ofta jobba med de standarderna som är lägst, för annars blir inte livet rikare. Jag som till exempelvis har dåligt samvete ibland för min hälsa eller min träning, då gör ju det att det spelar ingen roll om jag har mycket pengar på bankkontot, för när jag tittar mig själv i spegeln så kanske jag inte känner mig så himla på topp.

SA: Jag har hört någon säga vid ett tillfälle att om man vill utvärdera om man är på rätt väg i sitt liv, oavsett inom vilket område, oavsett om det gäller familj, karriär, jobb, kärleksliv eller sin hälsa, så ska man kunna titta sig i spegeln och svara på frågorna ”Är det värt det och har du roligt?”

Kan du svara ja på båda dessa frågor, så är du säkert på den standard som du tycker acceptabel eller bättre än så. Det tror jag också gäller det här med att göra roliga grejer. Det behöver inte vara samma sak för alla. Någon kanske mår jättebra av lägga pengar på hög och inte lägga pengar på roliga saker på en totalt weird bucketlist, som min. Och då kanske det är den sanning att då mår man bäst av det.

Många mår jättebra av att träna massor. Jag är lite mer som du, att jag är lite periodare. Om man mår då bra av att träna fem, sex dagar i veckan, så är det det man ska ägna sig åt. För mig är det bara så här att jag måste skratta och jag märker att när saker och ting går bra, så skrattar jag också mycket. Det är också i mitt företagande, att när jag har roligt så går det också som bäst och jag märker det även på mina kollegor. Man genererar mer på något vis.

JB: Absolut. Jag tänker att vi hoppar till överst på din bucketlist, där det står så här, ”Life is a ball of cherries”. Kan du inte förklara?

SA: Lite att det finns så mycket att plocka ur livet. På min bucketlist så har jag cherries på allt jag vill göra, istället för punkter. Det är det de jag vill plocka och njuta av. När de väl är plockade så är det en bock. Det är också att jag hela tiden låter den här bucketlistan vara ett levande dokument, och så fort jag träffar en människa som inspirerar mig…

Till exempel, jag intervjuade killen som hade varit Expressens VD i 13 år och han var jätteduktig på musik. Då kan jag utifrån honom hitta någonting som ska falla in i min bucketlist, som inte är mitt favoritämne, men då är det en expert som tipsar om en konsert och så låter jag de i min omgivning sätta in någonting på min bucketlist. Hela tiden så utvecklas den, så den är verkligen extremt lång.

En ständigt växande bucketlist

JB: Den är 14 A4-sidor och den är helt magisk, verkligen. Men apropå det, det var en rolig grej som jag såg att du gjorde. Nu framkommer det att jag har sett det här mailet till Filip. Jag får be om ursäkt först, men då skrev du också så här att om du har några förslag eller om du kan hjälpa mig med de här, hör av dig. Det tyckte jag var sjukt häftigt.

SA: Jag fick ju en feeling. Jag och Filip hade en jättetrevlig middag. Vi pratade supermycket och han berättade om sig själv, sin familj och sitt företag, allt möjligt verkligen. Sedan efteråt när vi kom in på den här bucketlistan så sa han, ”Gud, vilken spännande bucketlist. Jag har aldrig sett en sådan här bucketlist. Jag tror inte att en sådan här bucketlist finns på Google.”

Så delade jag den och då var det samma sak igen, att om någon, till exempel som återigen min fotograf som lärde mig att knyta slips, han är också duktig på parkour, som är den här sporten där man hoppar på takåsar och gör voltar som är helt omöjliga. Det är också en sådan grej. Vad roligt att åka och se ett parkour-framträde eller vad det nu heter. Han har bakläxa, för han har inte kommit med något. Från och med nu så kommer han behöva komma med minst en.

JB: Precis, det var det jag tänkte, för det var något som att äta på Bloom i Malmö.

SA: Ja, där jag har redan varit. Den var på min bucketlist, eller är, och den är bockad. Bloom in the Park, fantastiskt. Det var min första Guide Michelin krog jag gick på.

JB: Det finns en annan som faktiskt är bättre i Malmö, som heter Vollmers, så när du är i Malmö så bjuder vi på Vollmers. Jag gillar det där jättemycket, för det blir precis som du säger, då kommer man på grejer som man själv inte hade kommit på om man hamnar i sammanhang som man själv inte hade hamnat i annars.

SA: Ja, jag har inte de erfarenheter ni har. Till exempel visste jag inte att Vollmers fanns. Sedan blir det också precis så som jag driver mitt företag och det driver jag efter det sättet jag är uppvuxen på. Hemma oss mig så dörren alltid öppen och när man kom hem till oss, det var alltid barn hos oss, man umgicks hos oss.

Man var gäst i fem minuter och man var familj efter tio. Så efter tio minuter hemma hos mig och mina härliga föräldrar så kunde man gå till kylskåpet och knycka en macka, eller äta upp lörsdagsgodiset på en tisdag, för att det var en sådan feeling. Så försöker jag driva företaget och lika i det här, att alla ska känna sig engagerade och medbjudna.

JB: Wow. Jag hörde i någon podd som du var med i, det var något med nycklar eller koden till kontoret.

SA: Ja, vi skulle gå på Rock Mecca eller vad det hette och så hade jag köpt loss ungefär sju biljetter. Sedan lade jag ut på social media, för vi har fått mycket utnämningar kring hur vi jobbar i social media, så lade jag ut att alla ni som vill kan vinna en biljett till Rocken och då kommer vi vara på vårt kontor innan. Intresset blev så stort att jag fick köpa fler biljetter.

Det slutade med tio biljetter och det här är olika mediapersonligheter och duktiga säljare i mediabranschen och inför den här kvällen då vi ska till den här Rocken så har jag ett kundmöte precis innan, typ fyra eller fem. Så jag skickade ett SMS till alla som ska komma, som är helt oberoende av varandra. Det här är Tv4 säljare, Aftonbladet säljare, Bonnier säljare, så hör jag av mig till alla de och säger, ”Hej, allihopa! Ni är supervälkomna från 17 och framåt.

Jag är tyvärr på kundmöte så jag kommer nog lite senare.” Och så skickade jag en bild på att jag lägger nyckeln under entrémattan och sedan skriver jag att den som kommer först ställer fram rödtjut och poppar popcorn. Bara känslan att känna att man är anförtrodd och accepterad någonstans, gör väldigt mycket med människor.

Annorlunda och minnesvärda upplevelser

JB: Och så är det roligt för att en sådan liten grej blir en historia nu, till och med, för att det är så ovanligt. Vi måste hoppa in i din bucketlist. Jag har plockat ut några som verkligen stack ut och jag gillar den här blandningen. Du var redan inne på att mjölka en ko, äta och doppa Oreos i mjölk, klättra högt i ett träd, prova surströmming, heavy-metal yoga?

SA: Förstår du det, att göra ett yogapass med heavy-metal? Det är bara så sjukt. Jag läste någonstans att det fanns sådana kurser och jag tänkte att yoga har gjort, men aldrig med heavy metal bakom. Det vore coolt.

JB: ”Sova i sängen på mitt kontor”. Har du en säng på kontoret?

SA: Jag har en sådan uppfällbar, så den syns inte. Ingen ser den, med en finns där. Och så känner jag att nu har jag haft mitt företag i sju år. Jag har varit entreprenör i kanske 12 och har haft den här faktiskt jättefina sängen, som är helt hemlig, på det här kontoret och jag har aldrig sovit i den. Hur weird är det?

JB: Så när du på intervju hos Sabine, kolla om du kan hitta sängen! Sedan har vi ”Besöka mannen som spår i kaffesump”. Är det någon här i Stockholm eller?

SA: Min nästa är att besöka någon som pratar med hundar, en hundviskare. Men ja, jag besökte en kaffesumpsspågubbe. Jag vet inte, jag tycker alltid att det handlar om att de gissar och de gissar bättre eller sämre. Han gissade lite sämre. Jag har varit till alla möjliga spåkuledamer och det finns de som faktiskt är imponerande, som gissar ganska bra.

Då tänker jag att om jag går till någon som utger sig för att se in i framtiden, så förstår jag att jag vore naiv om jag trodde att det var sant. Men om det ger mig någon typ av behållning, eller får mig att skratta eller får mig att känna någonting, så är den behållningen tillräckligt värd för att jag ska tycka att det känns spännande att ha på min bucketlist.

Det finns en kvinna som heter Solvei Fjord i Gävle, som är helt fantastiskt. Hon är som en liten karamellfarmor. Hon är 150 lång kanske, en liten söt korpulent madam och har världens raraste röst, så hon låter som en drömfarmor och hon gissar faktiskt väldigt bra. När man går dit, och jag har tagit med mig hela mitt företag, och alla mina anställda…

Vi har gjort så konstiga saker, så det här är bara en bråkdel av saker vi har gjort, och det möts ganska bra. Vi får en upplevelse och man delar plötsligt saker med varandra man hade tänkt att man inte skulle dela. Det har hänt att folk har blivit på riktigt berörda av det här, så det har varit en positiv upplevelse, att vara i någonting som känns okonventionellt.

Inte alltid lätt att våga vara annorlunda

SA: Hela vårt företagstänkande har varit utanför boxen. Vårt mantra är ”Fuck the box”. Inte tänk utanför, utan totalt fucka den liksom. Så vi vill göra saker som inte är så traditionella och det är därför vi har fått en del utmärkelser, för att vi har gjort otraditionella saker, fast i en ganska traditionell bransch.

Rekrytering är någonting som är väldigt traditionellt, det är ett gammalt hantverk som har gjorts på samma sätt genom alla år och utvecklas väldigt lite kontra andra branscher. Jag har försökt ta nytt grepp och göra saker som är annorlunda. Det har nog varit det svåraste med att driva företag för mig, det är att våga och orka vara annorlunda och hålla fast vid de grejer som jag har gjort som är annorlunda. Om jag till och med har en annorlunda bucketlist så förstår du själv att saker jag gör skiljer sig en del från konventionen.

När man gör annorlunda saker så möts man ofta av skepticism och ifrågasättande. Det är ingen hemlighet att omgivningen inte gillar förändring. När jag startade mitt företag så hade jag lite olika metoder och olika sociala strategier för att liksom bygga det personinventariet jag behövde. Jag är själv inte från Stockholm, jag är från en liten skruttig landsort mitt i landet. Jag är uppvuxen i ett jättelitet samhälle.

När jag kom till Stockholm och ville starta upp ett rekryteringsföretag, som är väldigt beroende av ett stort personinventarie, så förstod jag ganska snabbt klurigheten med att bygga upp ett rekryteringsföretag i en stad där jag inte kände en enda människa. Då fick jag helt enkelt göra lite annorlunda grejer. Allt från att göra lite olika kampanjer på nätet och i sociala medier och så där.

När man gör annorlunda grejer, så vet jag att många sa det är mycket glass och ballonger kopplat till de här Talent & Partner, kring Sabine Andersdotter. Hade jag lyssnat på de som ifrågasatte och mig och det jag gjorde, så hade jag inte haft mitt företag idag. Det hade inte gått så bra som det har gjort och vi hade inte fått de utmärkelser som vi har fått och jag hade alldeles säkert inte suttit tillsammans med dig i podden idag. Men det gör också ont att gå emot det som är vedertaget och göra annorlunda saker.

Det gör ont att bli ifrågasatt, så det har nog varit det svåraste. Det svåraste har inte varit att man under det första året finansierar sitt bolag med en väldigt, väldigt låg, eller ingen lön. Att man inte har ut någon lön eller de nätter man ligger och har hjärtklappning och inte ens vet hur man ska klara det.

Det svåraste för mig har varit att stå emot att folk ifrågasätter det man gör eller den man är, eller hur man uppfattas kanske. Alla vi vill ju bli accepterade och uppskattade. Det kanske är därför också jag tycker att försöka ha ett inkluderande företag. Jag jobbar med Jessica Dicklén till exempel som är helt fantastisk, som får varenda människa att må så bra som kommer till vårt kontor.

Hon är verkligen sådan som lämnar människor bättre än när de kom till oss och alla tjejer jag jobbar tillsammans med är av sådan karaktär, så det har varit viktigt. För jag tycker att det gör ont att inte känna mig accepterad.

Sabines magiska pepp-dikt

JB: Jag tänker på två saker. Jag vet ju att du har en pepp-dikt. Kan du inte berätta om det?

SA: Jo, min mamma har alltid haft någon typ av barnatro. Jag har inte från en troende familj, men någon typ att man ska tro på att det finns högre saker än oss människor. Så tänkte jag på barnabönen som mamma läste för oss när vi var små, och så ger det lite mycket ”gudigt” i det där och kanske inte alls stämma överens med min egna övertygelse, men däremot så kände jag att när jag ligger och hjärtklappning och känner att jag inte vet hur saker och ting ska lösa sig, så skrev jag om den här barnabönen till min egen bön, som jag faktiskt läser ganska ofta för mig själv när jag känner tvivel.

”Gud som haver mig så kär, giver till mig allt det här, vart jag mig i världen vänder, framgång ryms i mina händer. När jag lägger mig till ro, i mitt vackra lilla bo, låt en ängel mig bevara, från allt ont och från all fara. Ber och tror och litar på och litar på, att allt jag önskar kan jag få. Från ont och svårt och regn och hydda, en större makt mig alltid skydda.”

Sabine Andersdotter

Så det är mer kopplat till att allt jag tror jag kan göra, kan jag uppnå. Så den läser jag ganska ofta för mig själv för att jag ska känna någon tilltro. Alltså, det man tror inte ordnar sig, det ordnar sig ändå på något jävla sätt i slutändan. Det är ganska skönt att känna så, jag har ingen aning om hur det här löser sig, men det kommer det göra. Folk har stått inför större problem än de små jag kanske har.

JB: Jag hörde den i en annan intervju som du gjorde och jag tyckte att det var helt magiskt. Jag som har två döttrar. Denna får ni lära er, liksom.

SA: Ja, precis. Med ”en större makt mig alltid skydda”, då blir det inte så mycket Gud över det hela. Det är bara något som är större än oss människor eller en tro som är större mig.

Den har hjälpt mig och det kan vara gånger du har legat och gråtit och haft hjärtklappning och mått riktigt dåligt inför saker som känns svåra, där jag verkligen har tyckt att det känts tryggande att ha något slags mantra. Det har man också lärt sig, du och jag, som har gått mycket kurser och personlighetsutveckling, att det har en affirmerande helande effekt.

JB: Absolut, kombinerat med som Tony Robbins säger, massive action. Jag såg filmen ”The Secret” och så var det så här att om man bara önskar sig det tillräckligt mycket så kan man attrahera in det i sitt liv, och så hade jag en kompis som missuppfattade det där lite. Han skulle skippa det här med aktier och istället meditera sig till en miljon. Det hade varit faktiskt om det var så, men inte riktigt.

SA: Jag tror att det kan ha ett självuppfyllande syfte att ha affirmerande ord eller handlar eller saker man gör, så det har i alla fall hjälpt på traven. Men sedan måste man också vara lite maniskt.

Tillsammans då med din vän som ville meditera sig till en miljon, så räcker det inte hela vägen, och det jag har insett är att alla entreprenörer någonstans har en manisk del i sin personlighet. Det har jag märkt att om jag får för mig någonting så kan jag bli manisk, att det ska lösas, oavsett om andra hade gett upp och tänkt att de inte går, så tror jag inte på det.

JB: Jag håller med dig. Jag pratar inte så mycket om mitt eget entreprenörskap, men jag kan inte vara med när verkligheten ser ut på ett annat sätt när jag har fått det i huvudet att den skulle kunna se ut på ett annat sätt.

Då vill man skapa verkligheten och så stångar man huvudet blodigt, men någonstans så brukar verkligheten ge med sig. Min tro är att de flesta människor, det som har varit riktigt viktigt för dem, det har de nått. För vissa är det att de vill ha en relation, eller ett jobb inom en viss karriär, eller barn… Det som är på riktigt viktigt för oss, det skapar vi.

Framgång är tillgänglig för alla

JB: Jag tänker på en grej, någonting som har återkommit inte bara nu, men även i andra sammanhang där jag har läst om dig, så pratar du ofta om den här resan. Ibland när man hör framgångsrika människor, så får man upplevelsen att det har varit en spikrak linje rakt upp och att det är något slags hjältedåd. Så hur kommer det sig att du pratar om de här sakerna, som kanske många inte hade erkänt i en podd?

SA: Det är nog för att jag känner mig så vanlig. Jag är uppvuxen i den här lilla skruttiga landsorten med så himla normala vanliga förhållanden och jag är verkligen inte superman. Har jag ändå lyckats nå någon typ utav framgång, så är ju det bara för att jag har ett hårt pannben och för att jag vägrar ge upp.

Jag har hyfsat snabba synapser och välfungerande, men det har ingenting att göra med någon speciell utbildning. Jag har bara fått stånga mig fram. Då blir det också att jag skulle gärna delge andra som tror att för att nå någonstans så måste man ha medel på sitt konto, eller man måste ha startkapital, utbildning eller specifik kunskap inom det området man startar inom.

Jag visste ingenting om mediabranschen till att börja med, så jag fick googla alla trassliga akronymer i mediabranschen för att överhuvudtaget ha en chans att förstå vad folk pratade om.

Jag tycker att det känns viktigt att delge andra som lyssnar i sådana här sammanhang, att man kan vara precis hur usel som helst. Komma från ganska usla förhållande, ha ganska usla förutsättningar och ändå lyckas någonstans.

Att det inte är något hjältedåd, utan det är jävlar anamma som har gjort att jag har kommit någonstans. Det har alla tillgång till. Jag hade inte en spänn på fickan när jag kom till Stockholm och jag har aldrig lånat en spänn av mamma och pappa, jag har aldrig lånat en spänn av banken. Ändå har det gått bra.

Jag blev ombedd att skriva en affärsplan och jag visste inte ens vad den skulle innehålla, så jag fick Googla. Jag kommer ihåg att hittade ett gotländskt dagis, med ett krulligt får högst upp i högra hörnet, som var en mall för en affärsplan, som innehöll en prognos, en budget, och allt som en affärsplan ska innehålla.

Så min första affärsplan för mitt första bemannings- & rekryteringsföretag är grundat på ett dagis. Det gör också att man inte behöver vara Einstein, utan det handlar bara om att ta reda på och att inte göra saker klurigare än de måste vara. En affärsplan måste inte vara hundra sidor, utan den ska bara innehålla en strategi för vart du är idag och vart du vill komma.

Gör alltid allt du kan göra idag

JB: Cool, jag tänker att vi strax ska hoppa tillbaka till bucketlistan, men jag tänker, du som jobbar i rekrytering, för jag vet att många av oss spenderar mycket tid på jobbet. Skulle du säga att om det kom in någon till dig och sökte en tjänst som de inte har utbildning eller erfarenheten. Hur skulle du som proffsrekryterare tänka då?

SA: Jag har alltid tänkt att när jag är på plats A och vill ta mig till plats Ö, eller C eller F, att det finns några steg att gå och ibland är glappet lite större än att det händer under 24 timmar. Du brukar jag alltid se till, och mitt medskick till andra har varit att gör så mycket du kan göra idag.

Gör alltid allt du kan göra idag. Från det till exempel att jag hade min första firma tillsammans med en jätteduktig entreprenör en gång i framtiden, till att jag sedan startade eget, därifrån så när jag sa upp mig hade jag tre månaders uppsägningstid och då tänkte jag, ”Shit, nu är jag satt på pottan och har ingenstans att gå. Ska jag starta eget, ska jag inte? Ska jag söka jobb?”

Då satte jag upp en strategi att jag under 14 dagar skulle spontan-ansöka via alla bolag och hemsidor. Söka 300 jobb, vilket jag misslyckades med för att jag på 14 dagar sökte bara 281 jobb, gick på 36 intervjuer och fick en VD-tjänst på ett online-annonseringsbolag med typ 50 anställda.

Det menar jag är att det är allt jag kunde göra då. Om jag maxar min insats till att jag vill komma till plats C från A, vad är min maxade insats? Vad kan jag göra idag för att maxa min insats för att ta mig närmre? Det här var ett steg i det, också helt maniskt som ni hör, men att man alltid då gör så mycket som man bara kan göra idag för att komma närmre ditt mål.

Det andra tipset jag brukar säga när jag sitter i en intervju så brukar jag säga att det finns en ganska enkel framgångsformula och den handlar om att alltid göra mer än vad som krävs utav dig.

Om du har 100% kapacitet så kommer din arbetsgivare oftast att kräva kanske 80% av dig, det kommer aldrig vara helt maxat vad du kan göra och vad som krävs av dig. En vanlig anställd gör 10% mindre än vad chefen kräver och du som extra ambitiös människa ska göra 10% mer än vad din chef kräver. Så om han kräver 90% av dig och du gör 100%, och en vanlig anställd gör 80%, då är det 20% skillnad från en vanlig gemene man som sitter i kanske samma position som du idag. Sitter som en innesäljare på ett telebolag och gör enkla uppgifter.

Men om du gör 20% skillnad under en lång tid, 365 dagar om året, så är den 20% skillnaden en total kursändring från den som bara gör 80%. Och det ryms fortfarande inom din egna kapacitet och du kommer inte bli utbränd, för du har 100% kapacitet. Det är en enkel framgångsformula att nå längre än det den stora massan gör.

Snöänglar och toppless på autobahn

JB: Skönt att ränta på ränta funkar även i rekryteringsbranschen. Om vi hoppar tillbaka till din bucketlist. Du hade ”Fånga snöflingor med tungan med en date eller min kärlek”. Superromantiskt.

SA: Ja, eller att göra snöänglar som vuxen, det gör man inte heller. Eller att åka rollerblades på en strandpromenad i USA eller hoppa in i en taxi i New York och skrika ”Follow that car!” Hur roligt är inte det att se den reaktionen? Fånga eldflugor är också en sådan grej.

JB: Men du, det är en grej som jag har hört dig prata om i andra poddar. Det var faktiskt min fru som fångade upp denna. ”Åka topless genom Tyskland”, och dessutom avbockad!

SA: Ja, den är avbockad. Min härliga och bästa väninna är Edita, hoppas att du lyssnar på det här någon gång, är min comrade och min vapendragerska. Vi hade varit på Formel1 i Monaco, i en väldigt risig Ford, jag vet inte vilken modell för jag kan inte bilar. Den här Forden såg så skruttig ut. AC:n funkade inte, det var ingenting som fungerade på den här bilen.

Att vi överhuvudtaget kom hem och vidare är magiskt, men vi sitter alltså på autobahn och har åkt långt genom hela Europa, varmt är det så öppnar rutorna, och till det här hör att vi hade svintråkigt. Jag kom på att det kanske blir lite roligare om vi gör det hör topless, så jag försökte få av henne toppen och vi skrattade, för hos har supertjusiga rattar så jag tänkte det här kan bli hur kul som helst.

Men det slutade med att vi åkte toppless genom autobahn med ett radband av bilar efter oss och åkte fort som tusan. Jag vet inte hur fort hon körde. Vi skrattade och vi hade musik på högsta volymen i vår ruttna Ford och hade så kul. Det här är ett minne för livet. Vi körde av vägen sedan och tog en fika och vi var helt rosiga om kinderna.

Vi hade skrattat så sminket hade åkt över hela ansiktet och det var helt galet. Men det är också ett av mina sjukaste, galnaste, konstigaste minnen och det var mitt på blanka dagen och det var så extremt otroligt roligt. Just sådana saker, att man kan skämmas, men vi var ju i Tyskland och kända inte en människa på den där autobahnen och vi hade extremt roligt.

JB: Sedan tänker jag också att ni måste ha förgyllt dagen för en massa andra människor på den där.

SA: Vi fick en väldigt, väldigt fin bil efter oss med fyra män i. De här männen började göra en massa gester till oss och skulle byta nummer, ska vi åka av, ta en drink ihop, och vi var absolut inte intresserade av det, men vi skrattade sedan.

De låg med oss i 10-20 minuter och fort gick det. Till slut svängde de av och så sa vi när vi hade parkerat att det här är helt sjukt. Förstå nu när de kommer hem, kanske någonstans i Tyskland, och ska berätta det här att två blonda yppiga kvinnor var halvnakna i en bil på autobahn mitt på blanka dagen mitt under solskenet…

Ingen kan tro att det är sant och har hänt i verkligheten, men det har det och det var otroligt roligt. Bara för det glada i det liksom. De har ett minne för livet, förstår du att de har varit med om det här? Ja, hela den här resan var ju galen. Sådana grejer måste man våga göra och gå utanför komfortzonen.

JB: Sedan var det en annan som stack ut, ”Förstöra en svit med silvertejp”.

SA: Ja, det finns stories kopplade till den där silvertejpen och ett hotell som ringde till mig hos min pojkvän och sa att det sitter silvertejp på tapeten och tapeten har nu gått sönder och det här kommer kosta 19 000. Ja, det var lite galet och hur det kom sig det får vi ta en i annan podd, men det var mer oskyldigt än vad det låter.

Värdefulla minnen och anekdoter

JB: Det är så roligt för du pratar mycket om skratt. Jag brukar tänka mycket om historier, att man samlar på anekdoter. Jag har också en där jag skulle börja träna och var taggad och hade börjat springa. En av mina tjejkompisar, Dominika, sa att på måndag ska jag vara med i ett lopp och det var bara 10 kilometer, så jag tänkte att det klarar jag.

Måndag morgon tog jag på mig träningskläderna, käkade pasta till lunch, Googlade på nätet att man kan efteranmäla sig. Så jag kom dit och skulle efteranmäla mig, så tittade sekreteraren på mig och sa ”Du, Jan, vårruset är bara till för kvinnor.” Och jag fick verkligen skämmas och jag kom ihåg att en av mina coacher sa vid ett tillfälle att det som är mest fantastiskt med historier och anekdoter är att du bestämmer hur de ska sluta.

Det är detta man kan berätta för sina barn när man tittar tillbaka i livet. Det är inte att man skulle ha köpt ett företag till eller skulle ha haft ytterligare 100 anställda, utan det är de här minnena som kommer tillbaka.

Är det någon annan som sticker ut för dig?

SA: Att bikta sig i ett katolskt biktbås är väl ganska annorlunda, det har jag gjort. Man får egentligen inte göra det, men om man har en extrafamilj i Polen och goda connections, så går det att få till det. Det var roligt och en annorlunda upplevelse.

Också ett minne för livet kanske. Sedan har jag på min lista allt från att åka till Dansbandsveckan i Malung, att prova surströmming, eller att köra en sportbil snabbt på autobahn, för nu sist var det min väninna som körde och någon sportbil var det verkligen inte. Men jag skulle vilja sova under bar himmel, det har jag aldrig gjort. Jag har aldrig fångat en fisk.

Hur kommer det sig att jag är 37 år gammal och har aldrig fångat en fisk? Inte ens en mört. När jag bodde på landet så pallade vi jordgubbar, men aldrig fångat en fisk.

Jag har skickat flaskpost, jag har varit på en blue zone i världen, som är utsedd att ha mest lyckliga människor. Det var i Costa Rica i Santa Teresa, som tillhör just en sådan blue zone, så det var en rolig upplevelse. Skjuta lerduvor tog min mentor Henrik mig till, så det har vi gjort.

Om vi delar den här bucketlistan i det här sammanhanget så ser jag framemot kontakt från er som har roliga saker att tillägga till min bucketlist, eller som kan hjälpa mig att genomföra något på min 14-sidor långa, knepiga bucketlist. Coachella skulle jag jättegärna vilja uppleva, och då behöver man ha en bil och man behöver kanske ha en crowd och lite folk, för det är en lite annorlunda grej.

Burning Man skulle jag också vilja uppleva, vilket känns lite ”meckigare”, så om någon är på väg… Där får man inte ens ha pengar, utan man byter tjänster med varandra. Det är ascoolt, man är mitt i öken och man får ta hand om sitt eget skräp och lämna det precis som det var. Jag är väldigt konstintresserad och det har mycket att göra med konst och skapande och personlighetsutveckling. Så det är mina klurigaste.

Hur man skriver sin egen bucketlist

JB: Om du skulle ge tre tips till någon som ska börja med sin bucketlist?

SA: Man kan börja läsa min så kanske man får en inblick i en som inte är så stereotypisk. För om du Googlar ”bucketlist”, så är det skittrist. Sedan börja känna själv vad det är som gör dig glad och lycklig eller vad som gör en positiv skillnad i ditt liv.

Oavsett om det har med konst att göra eller personlighetsutveckling eller relationer eller familj eller barn eller resor eller materialistiska saker. Min bucketlist innehåller nästan inga materialistiska saker, förutom några tavlor och en stor fet ring. Annars ingenting tror jag faktiskt som är så materialistiskt. En del grejer kostar mer pengar, men mycket av det är faktiskt gratis. Som att skicka flaskpost, det är något man säger att man ska göra, men det gjorde jag och min pappa i Dalälven.

Då skulle vi skriva en varsin liten text sedan skickade vi vår flaskpost i älven. Det är också ett minne för livet, som jag har tillsammans med min pappa, som känns väldigt värdefullt. Det är en sådan enkel grej att det kan man göra närsomhelst, man behöver bara ha ett vatten och en flaska.

JB: Ja, precis. Jag har hört konceptet bucketlist och jag har haft en, men när jag såg din och pratade med dig, så insåg jag att det var så det ska vara. Den är autentisk.

SA: Jag tror att man ska rannsaka sig själv, vem man är och vilka drivkrafter man har, och vad man vill ha mer av i sitt liv. Om det är miljöombyten eller resor eller ha mer tid med sin familj. Jag minns saker med mina föräldrar som inte kostade pengar. Det jag minns mest är en morgon min pappa tog ut mig jättetidigt på morgonen och vi skulle ut och lyssna på fåglar.

Jag förstod fortfarande inte vad det var som var så roligt med att lyssna på fåglar, men tidigt var vi uppe och vi gick en promenad och lyssnade på fåglar och jag minns det väldigt väl som ett fint ögonblick. Det minns jag mer än de gånger vi gjorde stereotypa utflykter, så allt som ger dig glädje och låt det vara ett levande dokument. Försök insupa inspiration från andra, precis som att jag då bad Filip att om det är något du kan lägga till, så gör det så gärna liksom.

Jag har den på mina anteckningar i mobilen, så det betyder att jag alltid kan uppdatera och ändra den. Det här är ett superviktigt dokument för mig verkligen och alla som har lust att läsa den är så välkomna att göra det. Om någon har något roligt att tillägga, någon kanske har bott i en stad som jag aldrig har varit i och kan tipsa mig om en specifik restaurang eller någon upplevelse i den staden som är lite udda eller lite ekivokt, det är extra roligt.

bucketlist, den vanligaste myten

JB: Ja, det enklaste är att man kommenterar, så blir det en lista som fler kan dela med sig av. Är det någon myt eller missuppfattning som du tänker kring bucketlists?

SA: Det är väl den som jag själv genomskådade att jag föll in i den här fällan att börja skriva saker som omgivningen ser som något man ska ha på sin bucketlist, istället för att skriva det utifrån vem jag är som människa och vad jag faktiskt tycker skulle ge mig ett genuint skratt. Det är den myten jag tror att man så här…

Är du verkligen sugen att gå upp i Eiffeltornet, liksom? Eller är du sugen på andra grejer, som att typ mjölka en ko. Hur roligt skulle inte det vara? Undrar om det är svårt, till exempel, och kan alla göra det eller måste man öva? Man kanske bara rycker helt i onödan så kommer det ingen mjölk överhuvudtaget. Det är faktiskt roligt på riktigt. Och att lära sig knyta en slips, det var roligt. Myten är nog att var inte för standard, utan försök vara personlig.

Vad kan du lära mig idag?

JB: Nu ska vi verkligen runda av, men det var en fråga som stack ut för mig. Jag tror att det var i Lounge-podden där du blev intervjuad, där du sa ”En fråga jag brukar ställa till de jag intervjuar är: Vad kan du lära mig idag?” Vad är bakgrunden till den frågan?

SA: Dels är det för att man får svar man inte förväntar sig. Man till exempel inte förväntar sig att jag är väldigt intresserad av dikter och kan ganska mycket dikter utantill. Och någon annan kanske kan spela piano eller gitarr, eller en annan kan korttrix. Men det betyder att alla jag möter är inte min vän eller min fiende, de är min lärare, är det något ordspråk som säger.

Så alla du möter kan du lära dig något av och när du sitter bredvid någon, även jag som rekryterare som ska vara helt opartisk eller odömande, så är det lätt att man dömer människor utefter ur man är klädd, eller vad man har åstadkommit eller hur man talar eller ens lingo eller något sådant. Och när man frågar den frågan, ”Vad kan du lära mig?”, så kommer det ofta fram saker som totalt trycker hål på ens fördomar.

När någon säger, ”Jag kan sjunga opera”, så tänker man gud vad intressant. Det här är en försäljningsdirektör på ett mediehus… Vad fascinerande, vad bra, kan jag få lyssna, kan jag få följa med nästa gång? Dessutom får jag fylla på min bucketlist och jag får någon anekdot och kanske en förståelse.

Likaså, en annan fråga är ”Vad är det tuffaste du har varit med om i ditt liv?”, som också ger en helt annan bild av en människa. Alla är vi ärrade av saker vi har upplevt, att få ta del av det när någon vill dela. Så det finns några trix för att få en intervju att bli mer personlig, mer privat och mindre konventionell och fyrkantig.

Kommersiell superhjärna sökes

JB: Med tanke på ditt bolag, det heter ju Talent & Partner, vad skulle göra skillnad för ditt företag? Vad letar du efter och när ska man kontakta dig?

SA: Talent & Partner är ett branschnischat mediarekryteringsföretag, som är störst i vår nisch i Stockholm. Vi jobbar med att rekrytera digitalt framåtlutad specialistkompetens inom digitala medier, mycket till Bonnier och t.ex. MTG. Men frågan var vad jag skulle behöva eller vad mina behov är. Man kommer till oss när man vill rekrytera digitalt framåtlutad personal, alltså digital personal inom alla branscher, men digital kompetens helt enkelt.

Men det jag skulle behöva ibland är att jag tänker att jag har varit ganska duktig på att driva företaget. Det finns en ganska stor diskrepans mellan hur stort mitt varumärke är och hur stort mitt bolag är, rent kommersiellt. Så ibland önskar jag att jag hade en kommersiell superhjärna som kunde saker rent kommersiellt, som kunde komplettera mig att göra det här till något större, rent kommersiellt.

För att jag har varit duktig på vissa saker, men jag är inte så pengadriven till exempel, utan väldigt lustdriven. Så jag, tillsammans med någon som är mer en kommersiell superhjärna, tror jag skulle skapa underverk. Det finns många exempel på rekryteringsföretag som är där jag är idag, och fem år senare så är det helt andra och väldigt lukrativa verksamheter. Så det skulle jag behöva.

Sabines boktips

JB: Vad bra. En sista fråga jag alltid brukar fråga är vilken bok du skulle tipsa om.

SA: Jag har läst mycket personlighetsutveckling, precis som du har. Det finns Tony Robbins ”Notes from a Friend”, men den som har gjort störst impact på mig är faktiskt Byron Katies ”Älska livet som det är”. Som är en helt fantastisk personlighetsutvecklingsbok där man lär sig att granska sina negativa eller destruktiva tankar, och få sätta dem i ett helt annat ljus och få kanske det allra jobbigaste scenariot att verka inte lika jobbigt. Läser man den och tar till sig den, så gör den en positiv skillnad i ens liv. Så, Byron Katies ”Älska livet som det är” är en otroligt, otroligt bra personlighetsutvecklingsbok för alla som är intresserade utav det.

JB: Ett stort tack för att du ville vara med och hoppas att du kan tänka dig att komma tillbaka.

SA: Absolut, så gärna. Ha det gott och tack till alla som har lyssnat.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du med stor sannolikhet även uppskatta avsnitt: 

Vad tänker du?

Det skulle vara kul att höra vad du tyckte om det här avsnittet. Om du har frågor direkt till Sabine så kommer jag även be henne att svara på kommentarerna här på bloggen så gott det går. 

  • Vad var avsnittets guldkorn för dig?
  • Har du något kul på din bucketlist?

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses även nästa söndag. Då blir det ett avsnitt på ett liknande tema – rikedom. 

Avsnittet Bucketlist, lycka och saker som får en att skratta dök först upp på RikaTillsammans.

Rikedom – mer än bara pengar | Vad är ett rikt liv för dig?

$
0
0

I dagens avsnitt pratar vi om rikedom som olika perspektiv på livet och olika resurser. Tesen är nämligen att känna sig rik i livet handlar om en balans mellan t.ex. tid, pengar och energi. Att ha mycket pengar, men ingen tid eller energi är inte ett rikt liv (tänk t.ex. VD). På samma sätt att ha mycket tid och energi, men inga pengar (tänk t.ex. student) är inte heller ett rikt liv. Den viktiga frågan är således – vad är rikt liv för dig?

Att det handlar just om balans var det som inspirerade mig för mer än 10 år sedan när jag kom i kontakt med Charlie Söderberg och Balansekonomi. Det var nämligen i samband med det (bl.a. finanskrisen 2008) jag började inse att min ekonomi är ett lika stor, om inte en större, följd av mitt beteende som det är av det rent tekniska kunnandet. 

Vi människor (eller åtminstone jag) är inte alltid rationella och vi trillar dig i många olika tankefällor. För mig kan det t.ex. handla om vikt. Jag vet, rent kunskapsmässigt, hur man går ner i vikt. Det ter sig dock fortfarande inte som att det riktigt händer. Då kan man dra slutsatsen att det behövs något mer än bara kunskap – som t.ex. motivation eller hot-ivation (=hotet och rädslan motiverar). 

På samma sätt handlar det att autentiskt stanna upp och ställa sig själv frågan: Vad är ett rikt liv för mig? Svaret är nämligen helt och hållet unikt. För någon handlar det om att jobba mindre, för någon att spendera mer tid med familj, att ägna sig åt det man tycker om, resa till spännande platser, vara borta över vintern, ha ett hus utomlands eller något helt annat. För mig har det alltid handlat om möjligheten att få välja själv. Fritt från begränsningar och ”måsten” i alla områden i livet. 

Just de här andra faktorerna tycker jag Charlie är väldigt duktig på och det är det till stor del som intervjun handlar om. Att Charlie dessutom väver in sin egen historia och är metaforernas mästare lyfter det hela ytterligare en nivå. Jag hoppas att du uppskattar dagens avsnitt lika mycket som jag. 

Tack för den här veckan!
Jan Bolmeson

PS. Charlie kommer vara gäst på FikaTillsammans-tillfällena 29 januari i Stockholm, 31 januari i Malmö och 12 mars i Göteborg. Så om du gillar det här avsnittet, boka din plats. DS. 

Sammanfattning av de viktigaste punkterna i avsnittet

Nedan följer de enligt mig viktigaste punkterna i avsnittet. 

Vad är ett rikt liv för dig?
En av de viktigaste frågorna att ställa sig själv är: Vad är ett rikt liv för mig? Rikedom är nämligen något som är väldigt individuellt. På det sättet kan frågan många gånger vara mer intressant än svaret. Charlie som gillar skapa dålig stämning pratar även om frågan – ”De flesta vaknar upp på morgonen för att de inte dog under natten. Varför går du upp på morgonen?” som ett sätt att verkligen stanna upp och välja de saker som är viktiga för en på riktigt.
Balansen mellan olika resurser – t.ex. tid, pengar och energi
En av de grundläggande teserna handlar också om att det inte handlar om antingen pengar eller tid, pengar eller hälsa eller någon annan kontrast. Det handlar snarare om att ställa sig frågan: Hur kan jag få både och? eller hur kan jag skapa en balans för mig själv mellan tid, pengar och energi?.
Man kan titta på resurserna från tre olika perspektiv – ett fysiskt, ett inre och ett ekonomiskt perspektiv
För att få tillgång till fler verktyg så kan man dessutom titta på alla resurserna utifrån ett fysiskt perspektiv (det vill säga tillgången till), ett inre perspektiv (mitt förhållande till) och ett ekonomiskt perspektiv (min hushållning med). Det vill säga t.ex. hur mycket pengar har jag idag? (=fysiskt perspektiv), hur är mitt förhållande till pengar? (=inre perspektiv) och hur duktig är jag på att hushålla och managera mina pengar (=ekonomiskt perspektiv). På det sättet får man flera olika angreppsvinklar att utveckla i sitt liv.
Kunskap är potential men det gör ingen skillnad
Många av oss vet massor idag. Brist på kunskap är inte ett problem. Tvärtom. Det finns hur mycket kunskap som helst. Det handlar snarare om att hitta svaret på frågan ”Varför ska jag X?”. Det är först när jag har svaret på den frågan som kunskap blir väsentlig.
Kickoff med jobbet, men sällan med familjen
Det handlar också om att stanna upp och prioritera sig själv. De flesta av oss är vana att åka på kickoff med jobbet, men få av oss har gjort en kickoff med vår partner, vår familj eller de som står oss närmast.

Lyssna på intervjun med Charlie Söderberg

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning: 

  • 00:01:03 – Vad är en rikedomscoach?
  • 00:04:44 – Provocerande begrepp och djupa insikter
  • 00:08:35 – Öppenhet, sårbarhet och effektiva frågeställningar
  • 00:11:49 – Vad är rikedom?
  • 00:14:20 – Tillbakahållande rädslor hämmar växt
  • 00:17:24 – Den fysiska rikedomen
  • 00:21:26 – Den inre rikedomen
  • 00:23:49 – Den ekonomisk rikedomen – mer än bara finansiell framgång
  • 00:26:52 – Om kraften att skapa sitt eget liv00:30:48 – En helt ny ekonomisk förståelse
  • 00:34:46 – Treenigheten av kunskap, motivation och strategi
  • 00:37:50 – Strategiska livsstilsombyten istället för genvägar
  • 00:41:40 – Den vanligaste missuppfattningen
  • 00:44:52 – De lockande illusionerna
  • 00:47:40 – Bättre att skapa större inkomster än att skära ned
  • 00:50:46 – En rädsla för det nya och ovana
  • 00:52:47 – Ibland ger vi upp för snabbt
  • 00:55:07 – Var med på en FikaTillsammans 2019
  • 00:56:51 – Kort om Balansekonomi

Precis som vanligt matchar tidsangivelserna videon bättre än poddavsnittet på grund av efterbearbetningen. 

Transkribering av hela avsnittet med Charlie Söderberg

Nedan följer en transkribering av avsnittet för dig som hellre vill läsa än lyssna eller titta. 

— START TRANSKRIBERING —

JB: Idag är det dags för avsnitt 79, och idag ska vi prata om rikedom bortom bara pengar och ekonomi. Till vår hjälp har vi en av mina närmaste vänner och kollegor sedan tio år tillbaka, Charlie Söderberg.

Detta är lite pinsamt, på sätt och vis, för att vi har varit kollegor, du har varit rikedomscoach, du har varit fastighetsmäklare, du har fått pris som årets finansiella folkbildare, du har varit programledare på Lyxfällan SVT Plus+, Tonårsbossen, och vi har jobbat tillsammans i tio år i Balansekonomi. Vi skrev boken gör ditt ’Gör Ditt Barn Rikt’ och vi har gjort 78 avsnitt utan att du har fått vara med.

Om rikedomscoachen Charlie Söderberg

CS: Ja, men du är förlåten i faderns och sonens och den helige andens namn, för jag har exakt samma sak. Jag har en podd tillsammans med Mathias, som jag gjorde Lyxfällan med, som heter ’Ekonomi på Riktigt’.

Det var också så att vi letade experter på höger och vänster för att hitta någon som kunde prata om specifika ämnen, och det tog jättelång tid innan vi kom på att, ’Vänta nu, Jan är ändå en av Sveriges främsta experter. Varför har vi inte bara bjudit in honom?’ Det är svårt att bli profet i sitt eget land, som det heter.

JB: Jag tänker att vi har en massa roligt att prata om. Rikedomscoach, det var inte ens du som valde den titeln. Vad är storyn?

CS: Det var Expressen som bad mig att göra någon tipslista för över tio år sedan, och jag kan avslöja att jag hatar tipslistor. Det var något i stil med ’Så får du mer pengar innan semestern’, ’Så klarar du dig igenom Januari’, ’Så gör du bästa klippen i mellandagsrean’, ’Så ska du tänka när du ska ut och resa’. I början av ens karriär får man ställa upp lite mer, och man har inte självförtroende nog att säga nej.

Man finner sig själv att sitta i debattprogram, trots att de är helt värdelösa, innan man kommer på att man ska tacka nej till det. Och man sitter och skriver tipslistor innan man kommer på att de inte hjälper någon. Min upplevelse är att antingen är tipslistor så pass generella och självklara, så vilken idiot som helst redan vet. Eller så är det så pass specifika att de inte gäller för 90% av de som läser dem.

Tipslistor är snarare till för att få den som skriver att verka väldigt klok och ge lite tillfälligt amfetamin till den som läser, som tänker ’Nu är jag lite på gång, nu har jag till och med checklista här.’ Men jag har aldrig träffat någon som har kommit fram till mig efteråt och sagt, ’Den där tipslistan i Expressen, det var den som gjorde skillnad i mitt liv.’ Om du tittar på det här och på riktigt har förändrat ditt liv med hjälp av en tipslista i en kvällstidning, hör av dig.

Det vore värt en intervju i sig självt. De enkla svaren hjälper väldigt sällan upplever jag, men då gjorde jag i alla fall en sådan och i det sammanhanget satte de en titel på mig, som var Charlie Söderberg – Rikedomscoach. Det provocerade mig. Sedan dess har jag blivit kallad värre saker, som Rikedomsguru. Men på den tiden i alla fall, då var det ett ännu mer provocerande statement. Rikedom är ett ganska provocerande begrepp. På den tiden var faktiskt coach också ett provocerande begrepp.

Provocerande begrepp och djupa insikter

CS: Jag tror att det är fult med rikedom i Sverige. Jag brukar alltid undvika sådana uttal, som ’det är typiskt svenskt/manligt/kvinnligt’, men jag tror faktiskt att det finns någonting man studsar till på. Som Galenskaparna säger i en föreställning, ’Det är bara i Sverige där man tror att lagom är bäst. I resten av världen vet man att bäst förstås är bäst.’

Påståendet att jag hjälper människor att få ett rikt liv är lite bombastiskt. Jag hajade till på det och det har andra människor hajat till på sedan dess, för att de drar igång mycket. Både intresse och aggressivitet. Den vanligaste följdfrågan jag får är, ’Hur definierar du rikedom? För pengar gör ingen lycklig.’ Jag gillar därmed den titeln Rikedomscoach, för att jag gillar att skapa dålig stämning.

Jag tycker om när man scratchar skivan från den vanliga lunken. På parmiddag är jag jobbig. När alla börjar pratar om såsen, då måste jag föra in konversation på något jobbigt, med frågor som, ’När skämdes du senast?’ Jag gillar när det blir autentiskt och när folk öppnar munnen och man inte riktigt vet vad som ska komma ut. Det är då man får lära sig något nytt om sig själv och andra personer.

JB: Jag kan ju säga, som sitter i andra änden från tid till annan, att det brukar bli jobbigt. Men samtidigt är det så att när man kan visa sig sårbar och autentisk, det är då man fördjupar relationen. Vi pratar mycket om det värdiga samtalet. Vill du säga någonting om det?

CS: Ja, det kan jag säga, men först en kommentar på det du sa först. Jag tror kanske att om jag skulle spela lite på min egen fiol lite här, så tror jag att min styrka är just att jag vågar ta de här jobbiga frågorna på allvar. Men jag har samtidigt en ganska lättsam attityd till den förvirringen som uppstår.
Jag tror att många känner att jag är ändå ganska tillåtande i det, när det uppstår en dålig stämning, så det blir inte jobbigt eller pinsamt på något sätt. Jag upplever ändå att jag är en person som är ganska lätt att få spekulera om sig själv kring, utan att det blir så att man behöver stå för sina styrkor eller absolut rulla sig i sina negativa ströbröd.

Det är också därför jag är en notorisk skämtare. Men det värdiga samtalet handlar ju om precis det där; att prata om det som egentligen är viktigt och det som egentligen pågår, istället för att prata om allt det där andra. Vill man testa det så kan man ju prova här på Julafton eller Nyårsafton, att bara inleda vid middagsbordet när man sitter där med alla sina parmiddagskompisar.

Testa med att man får säga ett ord var, som autentiskt beskriver hur det känns i mitt liv just nu, eller något. Bara se, helt okommenterat, vad som händer när människor inte pratar hundra ord om att de funderar på att skaffa hund.

Öppenhet, sårbarhet och effektiva frågeställningar

JB: Jag tycker att det där sjukt häftigt, för du är verkligen en av de smartaste människorna jag känner. Men det som jag är väldigt fascinerad av och det som jag gillar med dig, det är att du avdömer väldigt sällan saker. Du kan säga, ’Jag vet inte’, eller ’Låt oss vara förvirrade’. Du har verkligen hjälpt mig under många år genom att påminna mig att man behöver inte alltid ha ett svar.

CS: Ja, ett framåtlutat, ’Hmm, jag vet inte. Är jag sådan? Är jag inte sådan? Är det verkligen för att jag inte har något pengar på kontot jag inte har öppnat någon depå, eller är det någonting annat som pågår?’ Jag ser i alla fall i mitt liv att om någon frågar mig varför det är på ett sätt, då har jag ett svar, och det är ganska betingat.

Det har jag hört förut det svaret och det jag har noterat är att det verkar nästan aldrig vara sanningen. Eller, det är aldrig det där som på riktigt skapar några nya öppningar, eller bidrar med något intresse. Som till exempel, ’Jag har inte tid’, ’Jag har inte råd’, ’Jag ska göra det sedan’. Det kommer en massa rättfärdiganden och det kommer oftast för att frågan är felställd.

Om ni bråkar om städningen hemma och du frågar Jan, ’Varför kan du inte ställa in sakerna i diskmaskinen?’. Du är egentligen inte autentiskt intresserad av varför han inte kan ställa in saker i diskmaskinen. Det är en helt felställd fråga.

Frågan är hur man kan göra för att sakerna ska hamna i diskmaskinen. Men eftersom vi är så snabba att avdöma saker, då hade Jan i det läget hoppat in med att hitta en lämplig förklaringsmodell varför det är svårare för honom att ställa in saker i diskmaskinen. Då kommer han att berätta att han är disträ, eller inte tänker på sådana saker, eller inte intresserad av heminredning, eller att han har testiklar, eller att han har så mycket på jobbet just nu.

Så får man svar som inte bidrar till honom, inte bidrar till dig och inte bidrar till situationen. Det här lärde jag mig när jag började jobba på Resurshuset. Jag började i tidningsbranschen och sedan hamnade jag i coach-branschen, och jag lärde mig att leta efter flera svar ett tag, istället för den här illusionen om att man bara kan gå höger eller vänster.

JB: Ja, och där har vi verkligen fått mycket hjälp av Lennart, som verkligen är den som håller den fanan högst. Men jag tänker att vi ska hoppa tillbaka till det här med rikedom. När vi jobbade i Balansekonomi så var du en av de starkaste komponenterna som påstod att rikedom är mer än bara pengar. Kan du utveckla det?

Vad är rikedom?

CS: Ja, jag gillar när du sa att det är mer än bara pengar, för då inkluderar du även pengar. Jag tror att om man säger rikedom, så är alla väldigt snabba med att säga att det Inte är pengar, vilket också är lite synd. För pengar är absolut en del av rikedom, om man tänker att rikedoms motsats är fattigdom. Avsaknad av pengar kan definitivt göra att man upplever att livet känns fattigt.

Det behöver man inte åka så långt härifrån för att hitta någon som sitter utanför Konsum. Så, bra att du ställer frågan så, att det är mer än pengar. Det är den vanligaste frågan får, ’Hur definierar du rikedom?’. Vad vi kom fram till på Balansekonomi är att frågan är superintressant. Jag brukar vända den frågan och fråga, ’Hur definierar du rikedom?’. Det är en sådan där ’dålig-stämning-fråga’.

CB: Ja, egentligen är det där. Tänk om man för första gången får reflektera över vad det är som är rikedom. Jag tycker det är jättehärligt om någon skulle ställa den frågan till mig. Men man kanske kan känna att man har levt en lögn, eller något åt det hållet. Att man har trott någonting som kanske inte stämde helt.

CS: Jag brukar känna ibland att det är lite som att man har varit ute i 22 år med en flickvän och plockat kantareller i skogen och så har man inte fått några kantareller på 22 år. Plötsligt så slår tanken att man ska nog ropa och fråga, ’Hur ser kantareller ut egentligen?’ Det är ganska sjukt att man har letat i 22 år och inte ens ställt följdfrågan, ’Vad är det egentligen jag letar efter?’.

Om man tar den frågan på allvar så kan det kännas som en väldigt jobbig fråga. Så kan i alla fall jag vara även idag när jag ska åka på kurs. Jag investerar mycket pengar i min egen växt varje år och jag kan fortfarande vara så. Jag åkte till Skottland på en kurs en hel vecka med meditation i tystnad och en massa tuffa övningar.

Då finns det en liten röst i mig som säger, ’Vad kommer upp nu? Tänk om jag inte vill vara ihop med min fru längre. Tänk om jag inser att jag inte vill ha barn trots att jag har en 10-åring.’ Du vet, en massa rädslor.

Tillbakahållande rädslor hämmar växt

CS: Jag tror att en sak som hindrar oss från att ha det där värdiga samtalet är att vi är lite rädda för vad vi ska komma fram till och hur det omkullkastar allt vi håller på med nu. Att det kommer in någon vision eller känslopaket som krånglar till det. ’Jag har ju köpt matta nu, och så helt plötsligt så ska jag bli nomad.’

Det är ganska ovanligt att det blir så drastiska insikter, men däremot så blir det tydligare varför man har satt ihop sitt liv som man har gjort det. Och man kan se vad man har satt ihop för att det berikar en själv och vad det som är mer tvångsmässigt ihopsatt, för att någonstans hittade vi på i sjuårsålder att det är så det ska vara.

Just att man hittar sin egen rikedom leder sällan till att man behöver riva det bygget man har. Men det är klart att det börjar föra en i en riktning. Jag upplever att många av Balansekonomi kunder säger att det är som att ställa sig i en hiss och trycka på 11:an och när man åker ifrån våra kurser, då är man på väg dit. Det är liksom ovillkorligen dit man är på väg. Det pågår.

Mitt första långa svar på frågan är att frågan är intressantare än svaret. Att stanna upp och ställa sig frågan, ’Vad är egentligen ett rikt liv för mig?’ Och försöka att inte göra det de flesta gör i den stressade och rädslodrivna kulturen vi lever i; beskriva vad det inte är.

’Jag vill inte stå utan boendet’, ’Jag vill inte jobba’, ’Jag vill inte att mina barn inte ska kunna…’, ’Jag vill inte behöva bo i en sådan lägenhet’. Man gör en lång lista på det man upplever är ett fattigt liv och sedan tror man att man har gjort sin läxa. Folk som lyssnar på detta kan säkert tillräckligt om psykologi för att förstå att man får inte så rikt liv av att markera ut livets minor och sedan försöka balansera däremellan på något sätt.

När vi har gjort detta så har jag satt mig ner tillsammans med flera rikedomscoacher. Vi har ju blivit flera: jag, Lennart och du och de andra vi jobbade med i Balansekonomi genom åren. Vi har fått bygga den här kullen steg för steg, för när vi kom på den här idéen att tänk om vi inte bara skulle hjälpa chefer i näringslivet med top performance och team building, utan titta på om vi kan nå hela människan och faktiskt träffa den som är egenföretagare, den som är tonåring, den som har ett jobb, där inte företaget ska betala för att vi ska åka till en konferensanläggning.

Kan liksom använda samma principer och översätta det som verkligen funkar, så att det når ut till alla. Då fick vi verkligen tänka till och bygga det steg för steg. Då har vi tittat på hur vi själva definierar ett rikare liv, för det är viktigt i ett team att man definierar grunddelarna på det man bygger tillsammans. Så att inte någon bygger en bil, en annan en husvagn och en tredje bygger en villa. Då blir det klurigt när man sätter ihop dem.

Då definierade vi rikedom som tre grundläggande pelare, eller tre perspektiv på livet, kan man säga. Om man ser det som pelare så är det så att vi vill ha saker på en viss nivå i våra liv för att vi ska kunna titta oss omkring och säga, ’Det här är ett rikt liv’.

Rikedom i den fysiska verkligheten

Den första tesen är då att det faktiskt går att på något sätt självdefiniera att det här är ett rikt liv för mig. Det är klart att det går att definiera på väldigt många olika sätt. Det här är mer tänkt för den som lyssnar som ett tankeunderlag än någon typ av sanning, men vi tittar på det som att den första pelaren är det vi kallar för fysisk rikedom.

Det är hur vi vill ha det rent fysiskt i den fysiska verkligheten för att livet ska vara rikt. Jag vill inte bara ha tak över huvudet, men jag har åsikter om att det ska vara hyggligt nymålat i ljusa färger. Jag vill inte bara ha ljusinsläpp utan jag vill gärna se vattnet när jag tittar ut. Jag vill inte bara ha möjlighet att ta mig från A till B i en rullstol, jag vill gärna ha en motoriserad bil, och jag skulle gärna vilja att den är miljövänlig.

Man har helt enkelt åsikter om hur livet ska se ut, eller värderingar om hur livet ska se ut för att man ska uppleva att det är rikt. På den första nivån kan man säga att man vill ha det på en viss nivå för att uppleva att det är rikt. Det är något endimensionellt, för både du och jag har en massa åsikter om på vilken nivå vi vill ha vår fysiska verklighet.

Vi har en massa olika värderingar om hur det ska se ut. För dig är det viktigt är att det är teknik-gadgets, att lamporna går att fjärrstyra från mobilen. För mig är det viktigt att lampan är något som jag har ärvt från min morfar, så historien och relationen till föremålet är mycket viktigare för mig än funktionen.

Du kommer köpa självkörande bil mycket tidigare än vad jag kommer, kan man konstatera. Din drömbil är en Tesla och min drömbil är en gammal Jaguar, som står på verkstaden åtta månader av tolv. Så är det. Men på något sätt kan man ändå definiera.

Ett annat viktigt område av fysisk rikedom är kroppen. Att jag gillar det jag ser i spegeln, att jag når ner och kan knyta skorna, jag känner att jag frisk, den fysiska verkligheten. Den första pelaren representerar därmed hur det ser ut i den fysiska verkligheten.

Den inre rikedomen

Den andra delen av rikedom, det är det vi kallar för inre rikedom. Om man ska börja med sammanfattningen så är det din relation till allt du har i den fysiska verkligheten, men också allt det där du inte har i den fysiska verkligheten.

Det är ditt filter genom vilket du tolkar verkligheten, om du känner dig trygg, om du känner dig fri, om du känner dig uppfylld av någonting, om du känner dig stressad, som är en helt separat fråga från vad du faktiskt har. Vi har den där klassiska historien om personen som hade blivit av med både armar och ben och större delen av huden i en brand och kom på en school reunion och någon frågade, ’Hur kan du vara så glad hela tiden?’.

Han säger, ’Jag är här, varför skulle jag inte vara glad?’. I samma veva så var det en tjej som på en jättestor skola kom tvåa i någon ’home coming’-tävling. Hon var den näst vackraste, näst mest framgångsrika, näst trevligast av alla, och gick hem och sköt sig. Så upplevelsen av hur rikt mitt liv är, är en helt egen pelare.

Eftersom jag gillar dålig stämning, så är en av mina favoritcitat på inre rikedom: ’De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten. Varför går du upp på morgonen?’ Det är en tråkig men också rolig fråga att ställa, ’Vad gör jag egentligen här?’.

Om jag har fått 80 år med lite tur, vad handlar de om? Handlar de om att hamstra pengar till nästa Black Friday och se om jag kan ha en iPhone 11 istället för iPhone 9? Eller, vad handlar det om egentligen? Handlar det om att mina barn ska vara på så många konståkningsträningar det bara går, eller vad handlar det om? Den som har 10 porschar i garaget i fysisk rikedom men inte har svaret på frågan, ’Vad gör jag här?’, min upplevelse är att en sådan person känner sig fattig.

Det har inget med porscharna att göra, det har med den här pelaren att göra. Så det enda jag vill ge bort med det är att min syn är att den inre rikedomen är precis lika viktig som den fysiska rikedomen.

Den ekonomisk rikedom – mer än bara finansiell framgång

Då tänker man att det täcker väl in det mesta, med det gör det inte riktigt, för de båda är någon typ av ögonblicksbilder, så den tredje bilden är det vi kallar för ekonomisk rikedom. Ekonomi är ju grekiska och betyder ’läran att hantera resurser’, kan man säga. Hushållning av resurser.

Översatt kan man säga att det handlar om hur resurser flödar i våra liv. Hur våra pengar flödar in och ut och vilket sätt de kommer på, vilken intensitet våra flöden har av tid, av energi, av människor, av kärlek. Det finns inget i ordet i ekonomi som på något sätt ger någon ledtråd att det skulle handla om just pengar.

Här översatt kan man säga att det handlar om flödena i livet och vår förmåga att ta ledarskap över de flödena. Om man känner att det går framåt eller bakåt, om man känner att man skapar det man vill skapa eller inte skapa det man vill skapa. Vi är helt ointresserade av den gängse grundfrågan, som är: ’Vilken ska jag prioritera?’

För mig är det viktigare med ’det här’, eller viktigare med ’det här’, eller ’För mig är inte pengar så viktigt, jag har valt att satsa på familjen istället’, eller ’Det viktigaste är inte att man har pengar, det viktigaste är att man har sin hälsa’.

JB. Det där provocerade ju skiten ur min mamma för tio år sedan. Hon har hämtat sig nu, med det där var jättejobbigt för många, för att man har investerat många år i att det inte är pengarna som är det är viktiga, utan det är familjen. ’Bara vi har varandra’. Detta var det jag älskade med Balansekonomi första gången vi träffades, för du sa till mig, ’Tänk om det inte är antingen eller? Tänk om du kan både vara frisk och ha pengar.’

CS: Ja, Balansekonomi tänker, ’Tänk om vi genom att höja en, skulle kunna höja alla tre?’ Tänk om vi omformulerar frågan och så ställer vi oss frågan, ’Hur kan jag designa mitt liv så att jag både ökar min fysiska rikedom, min inre rikedom och min ekonomiska rikedom; samtidigt. Hur är det möjligt?’

Första anblicken är att det inte går, och det är bra att det är så vid första anblicken, för då inser man att mitt sätt att tänka och göra saker idag kommer inte att leda till att det här går. Men det vi visar våra deltagare nu när vi har jobbat med så många tusen människor, är att det går alldeles utmärkt. Titta, den här har gjort det, den här har gjort det, den här har gjort det.

Vi har spelat in filmer och visat sådana saker, så det är uppenbarligen möjligt. Så vad är det vi kan skifta i ditt sätt att tänka när du börjar designa ditt liv, som faktiskt skulle göra det här möjligt? Man har liksom ritat på samma blad i blocket hela tiden och så säger man att det inte går att få till det. Sedan visar vi att det finns hundra sidor, man kan jobba tredimensionellt här.

Om kraften att skapa sitt eget liv

CS: Ett rikare liv handlar om att omformulera frågan och för mig har det här blivit lite av ett livsverk, eller det ska man inte säga, det har blivit en obsession. En fix idé. Så har det varit för att det här är något nytt att upptäcka för mig, om och om igen. Jag vet inte hur mycket du vet om det, men jag hade ju en fas när hjulen började snurra.

Alltså, första sidan på mitt block blev verkligen fullt, från att ha varit många önskningar. Vi önskade oss att skaffa barn, men vi lyckades inte med det. Från min barndom som mobbad hade jag en vision om att synas och göra skillnad för människor. Jag ville driva business och skaffa hus och sedan hände allt.

Vi lyckades få Primus, vi började köpa hyreshus, vi skapade Balansekonomi, jag började föreläsa, varje kväll hade vi folk som kom och lyssnade på våra föreläsningar. Jag fick möjlighet att programleda Lyxfällan och man ska vara väldigt noga med hur man definierar ett rikt liv, för vad som hände där var att jag höll på att gå under.

Jag sov två timmar om dagen i server-rummet på kontoret på Sveavägen på golvet, för att orka med mitt eget liv. Jag kom in till Lennart som var ytterst ansvarig för verksamheten då och sa till honom att jag älskar det vi gör, Balansekonomi är det bästa jag har fått chansen att vara med se födas, men jag måste sluta. Jag kan inte jobba här. Jag kan inte gå upp på scenen och prata om hur vem som helst kan bygga ett rikare liv, och sedan sova två timmar om dagen i server-rummet. Jag känner mig som en fejk liksom. Jag ger upp.

Och han var klok nog i det mötet att höra mig ordentligt och inte tjafsa emot, men sedan sa han någonting som skiftade mitt liv. Han sa, ’Men tänk om frågan inte är hur du behöver vara för att få det här livet att funka? Tänk om den frågan är felformulerad. Tänk om frågan är ’Hur behöver livet vara för att det ska funka för dig?”

Och så tänkte jag den frågan har jag inte tagit mig an. Trots att jag har föreläst om detta varenda kväll, så har jag själv glömt bort att det faktiskt är jag som väljer vilket blad ska rita. Sedan ledde det till att vi köpte gården i Skåne, har bott där i ett gäng år, att vi gick från att göra små föreläsningar till att träffa betydligt fler människor varje år på större föreläsningar, men jag jobbade inte lika mycket.

Det var en rad saker som förändrades och det var hundra saker att lösa. Det var nya problem, men det var ändå roliga problem, för på något sätt hade jag kommit på att mitt liv är mitt påhitt.

Det tror jag, att om man ska prata om den där dåliga stämningen eller den här förvirringsmekanismen, så tror jag att vi från tid till annan går på lögnen om att våra liv på något sätt ÄR. ’Nu är det så här. Nu blev jag ingenjör och det är mycket på jobbet. Och ska man åka till Thailand, då måste man…’ Du vet, så där.

Så skapar man alla de där sakerna och så har man ingen partner, för det behövs någon som Lennart var för mig, som på riktigt tar en i handen och sparkar en i rumpan och säger, ’Men du, ska vi ta ett djupt andetag och titta lite från sidan? Hur skulle vi vilja definiera det om allt vore möjligt?’ Och när man har gjort det, då letar man bara indirekt varför kommer detta inte funka, och så inser man plötsligt att det här blir inte svårare än det jag redan sysslar med. Det blir bara annorlunda.

En helt ny ekonomisk förståelse

JB: Precis, det där var ju den stora insikten. Det var så vi lärde känna varandra. Det var när du och Lennart skrev boken ’Ett Rikare Liv’ och Lyxfällan började gå 2007. Vi träffades och du började prata om allt annat än ekonomi, tyckte jag, även om du egentligen pratade om ekonomi. Då var det egentligen det som verkligen var katalysatorn på min och Carolines resa.

Vi gick utbildningen tillsammans och började inse att det handlar kanske om andra saker än pengar, det handlar kanske om att välja, precis som du säger. Och att ställa sig frågan vad som egentligen är viktigt och hur man skapar det. En av de varande effekterna var att vi hade till exempel ekonomiskt inte varit där vi är idag om vi inte hade gjort den utbildningen.

Vi kommer kanske prata om det senare, att din pengasituation är en följd av ditt beteende. Men det var ändå tusen smågrejer, som att vi sålde tv:n. Under ett av kurstillfällena så fick vi frågan om vad som skulle göra mest skillnad, och vi bestämde oss för att sluta titta på tv och vi sålde den. Vi har inte tittat på tv på 10 år och det har skapat sjukt mycket utrymme för att göra andra saker.

CS: Det är viktigt att man förstår att den läxan var inte ’sälj tv:n’, utan titta vad som skulle göra mest skillnad och överväg att göra det då. Och var det ni valde, själv har jag fortfarande tv. Men jag tänkte på det du sa där apropå att ekonomin är ett resultat av ens beteende. Det är det jag tänker.

När du säger att du kom till mig och på Balansekonomi pratade ni om allting annat än ekonomi. För mig är det det som jag tror att om man bara ska ta med sig en sak från det här samtalet så är det att det är i beteendet och attityden som resultaten skapas. Om jag ska prata med dig om något som på riktigt skulle göra skillnad och göra dig till en bättre fotbollsspelare, då hjälper det inte om jag sitter här i en timme och säger ’två, två’, ’tre, två’, ’fyra, tre, efter förlängning’.

Det är inte resultatet, är du med? Vi kan prata om ekonomi, med det går på ganska få minuter att om resultat och balansräkningen. Det kan jag gå igenom, så kan man lära sig att se hur det står i matchen. Då hade alla som läste redovisning i skolan om det var det som var det som skapade de ekonomiska resultaten. Det är ju det där som pågår bakom.

Vad är det jag tänker när jag vaknar på morgonen, vad är det vi pratar om hemma tillsammans, vilka beslut fattar vi, vad är vår ram för vad man får och inte får göra? Är det rimligt att köpa villa men orimligt att köpa hyreshus? Är det rimligt att ha bil, men orimligt att åka taxi? Är det rimligt att köpa köttfärs på annonsblad men orimligt att skapa en ädelmetallportfölj? Den ekonomiska självbilden.

När vi skrev vår bok tillsammans senare om hur man gör sitt barn rikt, då tror jag att vi var överens om, efter att ha gjort den studien, att ge barnet en bred ekonomisk självbild är kanske det mest avgörande. Om människor kan identifiera sig som att väldigt mycket är möjligt, är det otroligt mycket viktigare än att berätta för dem off-side regeln. Men det där är kontra-intuitivt. Det är det som är Balansekonomi att vi har en tendens att leta där det redan lyser.

Treenigheten av kunskap, motivation och strategi

JB: Det där var också en av mina stora behållningar och särskilt jag som har många högskolepoäng och alltid haft höga betyg, så var en av de första sakerna som du sa till mig, ’Kunskap spelar ingen roll’. Om jag blev provocerad, då blev Caroline ännu mer, som till och med har doktorerat. Men kan du inte utveckla det som motivation versus kunskap.

CS: Balansekonomi har ju byggts och jag får möjlighet att vara med att hjälpa människor med att höja sin kompetens i området. Att få det livet de innerst inne vill ha, vilket är en rolig definition. Då kan man fråga sig varför någon sysslar med någonting annat än att stärka människors kompetens i att få det de vill ha. Men, det är som att man går rakt på kärnfrågan då istället för att lalla runt. Det tror jag kanske är den första frågan där.

Håller du på och bara packar en väska för att det är enklare sedan att resa när man redan har packat väskan, eller har du bestämt att du vill resa och så packar du ner det du egentligen behöver? Och listar ut att en t-shirt kan man köpa när man kommer fram, det är halva priset där.

Man behöver inte kunna allt innan man åker. Men ska man jobba med kompetens då måste man först lista ut vad kompetens är, och kunskap är absolut en viktig del i det. Om du har helt fel strategi och säger, ’Nu ska jag se soluppgången’, men står med ryggen vänd åt fel håll, då spelar det ingen roll om du har vinnarskalle. Du kommer aldrig att se soluppgången ändå. Så det är viktigt.

Jag säger inte att kunskap inte är viktigt, det är jätteviktigt, och det går att köpa kunskap ganska billigt om man inte har det, så man behöver inte bli ledsen om man inte kan allt. Men det gör ingen skillnad, för både du och jag vet åt vilket håll vi ska titta för att se soluppgången, men vi står inte där på morgonen ändå, för vi saknar motivationen att göra det eller andra saker.

Så attityden, vår inställning, att vi har gjort läxan med oss själva om varför är det viktigt för mig att se soluppgången. Vad betyder det för mig att ta det på allvar? Sedan du och jag har träffats så har jag ganska stadigt kan man säga gått upp i vikt. Från att väga 59 kilo till att väga 101 kilo. Det är ändå en ganska rejäl viktresa. Och jag har under hela den resan haft all kunskap jag behöver. Det har inte varit oklart för mig en enda minut att om man käkar fler kalorier än vad man gör av med, då går man upp i vikt.

Jag har aldrig trott att det är någon som smyger in på nätterna och skjuter in kalorier i salladen i grönsakshyllan, utan jag förstår precis hur det går till. Men kunskapen gör ingen skillnad. Att veta hur man går ner i vikt och ha den kroppen man vill ha är inte samma sak, därför att jag behöver skaffa mig attityden och beslutet och inte minst strukturen för att få det att hända. Det ska man ha empati med, det är inte så att man ska ha självhat.

Strategiska livsstilsombyten istället för genvägar

CS: Jag har börjat tagit hand om min kropp på en ny nivå de senaste sex månaderna kan man säga, och det är bara till följd av att jag har satt upp en tydlig vision. Jag vill vara med när min son gifter sig. Det är hela min vision. Att skifta det perspektivet, att lever jag mitt liv på ett sätt som säkerställer att jag kan vara med när min son ger sig.

Och för mig var svaret ’nej’, jag får nog räkna med lite tur om det ska ske. Att han gifter sig tidigt. Nu vet vi inte om hans ens vill gifta sig, men som en lek. Och när jag såg det och tog det på allvar, lever jag mitt liv på ett sådant sätt? Och det gjorde jag inte. Sedan hade jag tur att träffa en struktur, det vill säga en av Sveriges bästa personliga tränare, och jag sa till honom, ’Du får inte göra några bootcamps med mig.

Du får inte hålla på och göra några quick fixes. Jag vill inte ha tipslistan på de tre bästa fonderna, utan jag vill bara att du hjälper mig att bygga en självbild och vanor som jag kan se mig själv göra hela vägen fram till min son gifter sig.

Det som gör skillnad är attityden du har och de strukturerna du bygger. Inspiration är överskattat. Kunskap behöver du, inspiration är avgörande, men det som kommer sedan när du väl har kunskap och inspiration, det är kanske det som jag de senaste åren står allt mer ödmjuk inför hur viktigt det är vårt skapande; strukturerna.

När jag är riktigt sugen på att göra någonting, det viktigaste då är inte att göra det, utan det viktigaste är bygga strukturer omkring det som gör att jag fortsätter göra det. Och framför allt att riva strukturer som står i vägen för att göra det. För alla kan vara inspirerade en vecka. I träning i mitt fall då så var det inte att jag inte var inspirerad, utan det är att jag har bokat upp tid i sex månader. Jag har betalat det i förskott.

Jag vet att jag kommer att vara där och få det att hända. Jag har gått hem och plockat bort allt det i mitt skafferi som inte stödjer mig att nå de resultaten jag vill ha, därför att om jag plötsligt blir väldigt sugen och det inte finns annat än morötter hemma, då kommer jag att käka morötter. Slaget står inte i skafferiet, slaget står i affären.

Människor som vill bygga ett rikare liv och så märker man att tio år har gått och man har lyssnat på alla dina avsnitt och inte skapat någon ISK eller man har fortfarande inte satt igång någon portfölj eller man sitter fortfarande med barnens barnbidrag på ett 0-räntekonto, då är det för att det inte finns någon automatisk överföring och den automatiska överföringen tar inte många minuter att skapa. Men den här skillnaden att veta att man borde spara till barnen och ta tio minuter och skapa den där automatiska överföringen är det som gör skillnad. Att veta men att inte göra är att inte veta.

Så det tänker jag på något sätt om jag ska sjunga Balansekonomis lov, för jag älskar Balansekonomi, det är just att vi börjar varje fråga, och det är hundra frågor när vi jobbar med klienter över nästan ett och ett halvt år. Vi börjar varje fråga på en hög nivå, inte med någon färdig tidslista, utan vi frågar vad vill du i det här området.

Vad händer idag och vart ska du någonstans? Sedan plockar vi ner det hela vägen till konkreta strukturer. Vad ska du börja med? Vad ska du sluta med? Vad ska du fortsätta med? Tillsammans har vi då slagit våra kloka huvuden ihop och designat ditt liv på ett sätt som leder dit du vill att det ska leda. Sedan är det en skapelse som man kan ändra. Våra deltagare kommer gärna tillbaka efter tre till sex år för att titta över det igen. För vissa saker har man halkat av och andra saker kan man omformulera.

Den vanligaste missuppfattningen

JB: Ja, precis. Man blir aldrig färdig. Det vet ju vi som handledare. Vad är den vanligaste missuppfattningen som människor har, som vill bygga ett rikare liv? Jag vet att det är många som sparar för att man tänker att man vill bli ekonomiskt fri eller så. Vad skulle du säga, övergripande?

CS: Jag tror att det vanligaste som hindrar oss från ett rikt liv, det är att vi är så stressade av det livet vi har idag. Så vi stannar inte upp och ställer oss frågan, ’Vad är egentligen ett rikt liv för oss?’ Det är den där klassiska kick-off problematiken. Man känner att det är så mycket på kontoret, ska man hålla på och åka på kick-off nu i två dagar? Det är liksom waste of time.

Man hinner inte med det. Men när man väl åker, så känner man gud vilken tur att vi tog två dagar och pratade igenom vart vi stod, annars hade jag fortsatt och gått rakt in i väggen. Jag upplever att nästan alla med sitt företag tar de där dagarna. Man åker två dagar med personalen eller med chefen och så gör man en team-building aktivitet och så går man in med post-it lappar vid en white board och skriver ner var är man idag och vart ska man om fem år.

Men jag tycker att det är väldigt sällan jag hör att människor gör det i sitt privatliv. Tar med sin fru och åker till en konferensanläggning och inte bara myser i bubbelpoolen, utan tar ett konferensrum med post-it lappar och säger, ’Gudrun, var är vi idag? Vart ska vi vara någonstans om fem år? Vad är stegen för att nå dit?’ Att börja ta sitt liv på allvar på den nivån. Jag skulle påstå att det mötet under rätt guidning är halva jobbet, apropå struktur. Sedan är hjärnan fantastisk. Hjärnan försöker alltid besvara de frågorna man ställer, så om man bara har varit tydlig med att det här är vad jag vill uppnå och börja programmera sig så att hjärnan letar efter det och ingenting annat, då kommer möjligheterna till en. Men om man inte har bestämt vad man letar efter, då är det väldigt liten chans att man hittar det.

Jag brukar berätta om Alice i Underlandet på alla föreläsningar jag får chansen. När Alice är nere i Underlandet och hittar en ekonomisk rådgivare, en katt i ett träd i det här tillfället. Då vet hon inte vilken väg hon ska ta, så hon frågar den här experten om vilken väg som är den rätta.

Men hon har tur, för den här katten visar sig vara en coach och inte en expert, så katten svarar det uppenbara när hon frågar vilken väg hon ska ta. ’Vart ska du någonstans?’. Och då säger Alice, ’Det har jag ingen aning om’, och då svarar katten, ’Då spelar det ingen roll vilken väg du tar’. Det tycker jag. Om man går på ett rådgivningsmöte eller ett säljmöte till exempel på banken eller något, då tycker jag en bra grundfråga är, ’Vad tycker du är bäst, vad ska man göra i min situation?’

Om de då börjar orera om vad som är bäst innan de har ställt frågan, ’Vart ska du någonstans?’, då ska man springa därifrån. För då är man på ett möte som om jag skulle stå på stan och säga, ’Ursäkta, jag är vilse, skulle du kunna hjälpa mig och säga vilken väg jag ska ta?’ Om de då inte frågar vart jag ska, utan säger ’Ta vänster’, då åker jag dit han vill att jag ska komma.

De lockande illusionerna

CS: Så, det tror jag är det vanligaste som hindrar oss. Och i brist på det så hakar vi på andras människors bild av ett rikt liv. Så var det för mig. Jag tänkte att det ska vara palmer och lalala, med det var inte förrän jag skapade något annat som var autentiskt för mig som det hände.

Jag hade en standarddröm om ett rikare liv, men det hände ett skit. Så det måste bli autentiskt. Sedan letar vi som alltid efter det snabbaste sättet för att slippa göra det. Vi hade en som hyr kontorsrum av resurshuset i Stockholm och han noterade att jag hade gått ner i vikt ganska mycket, nästan 15 kilo och han sa, ’Jag är inte nöjd med min vikt. Berätta, hur ska man göra?’ Och jag hann inte ens berätta ’Det är inte svårt. Du bara kör en sådan här shake till frukost istället för att käka det här och det här.’ Men han bara frågade finns det inget piller jag kan ta, ’Jag orkar inte hålla på’.

Och det är så jag upplever att det är. De fattigare blir fattigare, för att man vill ha nu och betala sedan. Jag orkar inte lyssna i 55 minuter Jan, jag vill bara veta vad är de tre fonderna. Så blir du ibland i media orimligt hyllad som hjälten som alla kan göra alla till miljonär och däremellan så blir du lika onödigt uthängd som någon typ av skurk.

Det är för att det är mycket lättare att låta det vara en Jan-grej än att göra det till en jag-grej. Och att försöka stjäla någon annans karta när det är högst personligt vad det är man vill bygga och vilka förutsättningar man börjar med… Det är ju bara trams.

Hade vi tagit den tiden där vi försöker lösa de här ’Quick fix’, bara folk som ringer eller skickar på Facebook, ’Jag har hittat guldgruvan, men jag orkar inte bära ut det själv. Ring mig så får du vara med och bära ut.’ Jag blir bara så trött på det. Och folk som ringer mig och säger, ’Det här är värsta affären! Det är 6% avkastning per dag! 6% om dagen, du har ju för fan två miljarder om du börjar med tio tusen på tre års tid!’

JB: Ja, jag tror att det där är jätteviktigt. Jag har ju varit i samma fälla. Du vet, alla pratar om de där semestrarna och att man kan sluta jobba, eller ha hus i Spanien. Så då testade vi tio dagar i Spanien. Eller åka skidor, då testade vi två veckors skidåkning, men vi längtade hem. Att det är så mycket svårare att ställa sig frågan vad det är man vill egentligen.

Bättre att skapa större inkomster än att skära ned

CS: Vad som händer då är att vi får det som vi i coach-branschen kallar för brist-tänk. Vi försöker på något sätt minimera skadan istället för att maximera utväxlingen i våra liv. Det tycker jag är, om man ska titta på vardagsekonomiskt tips, så är det där jag ser att människor i min uppfattning är mest ineffektiva.

Det vill säga, att man lägger mycket energi för väldigt lite utväxling. Man försöker till varje pris, om man är ekonomiskt intresserad som det kallas för, maximera sitt brist-tänk. Hur kan jag betala den minsta avgiften på det, hur kan jag köpa köttfärsen så billigt det bara går, vad ska jag skriva i min lista för Black Friday, så lägger man allt engagemang i att försöka minska kostnaden eller handla på rea.

Om man hade lagt samma tid på att skapa flöden in, passiv inkomst, aktiv inkomst, projekt där man kan vara med sin familj eller utveckla sin kropp samtidigt som man tjänar pengar, så hade man kunna köpa sina iPods för fullt pris och ändå ha mer pengar över. Det här säger jag inte för att jag tycker är så himla cool, utan jag har människor i mitt liv som jobbar tre gånger så hårt som mig på sin ekonomi, och inte har en femtedel av resultatet, för att de bara kommer utifrån skademinimering. Så kan jag se ut som en lyxlirare i deras ögon och de kan säga, ’Jag förstår inte hur du kan ha så mycket pengar över. Du jobbar inte ordentligt, så du har väl haft tur och grejer’.

JB: Och det är så svårt att förklara för någon som inte vet. Jag har gjort mig ovän med många i de här diskussionerna kring FIRE, som är så populärt nu. Du vet, att man ska extremspara i en massa år för att sedan sluta jobba. Det är så många saker som jag tycker är fel i det där. Inte en önskan i det där att göra en förändring i sitt liv, det respekterar jag.

Men att komma från ett hot-perspektiv, att man vill sluta jobba. Redan där kan jag säga att om man har målet att sluta jobba så tror jag inte att man kommer lyckas. Man kommer alltid att sluta precis innan mållinjen kommer. Sedan det andra som vi har pratat mycket om, ’Ska du spara det här extremsparandet, på 80-90%, du kan bara spara max 100%. Men inkomsten kan du öka hur mycket som helst. Så, fokuset blir fel redan från början.

CS: Då är vi tillbaka på att man tittar där det lyser, alltså där det redan är tänt. Man tittar där man är van att titta. Jag tror att väldigt många skulle säga att det är mycket enklare att minska sina utgifter än att öka sina inkomster.

Om man skulle be folk hemma att göra en plan för hur tripplar vi inkomsterna på tre månader, eller hur klarar vi oss att leva på en tredjedel av det vi har på tre månader. Så väljer de det andra alternativet om de ska få en hemläxa och göra en PowerPoint på det. Men då blandar vi ihop, och det är här är en stor, stor grej för mig; vi blandar ihop det som är svårt med det som är ovant. Det är inte svårare.

En rädsla för det nya och ovana

CS: Jag skulle säga att det är lättare rent matematiskt att liksom skapa hävstång i flödena än att försöka dela en tårta tills det liksom inte blir något kvar, och ändå tro att man ska bli mätt. Men det är ovant. Och vi vuxna människor, vi är oftast väldigt, väldigt ovana att vara ovana. Titta på Freja eller Primus, de är ju vana vid att vara ovana.

Varenda dag när Primus kommer till skolan så säger de något nytt, som att idag ska vi lära oss division. Han visste inte ens att det fanns på morgonen, men han bara, ’Ok, hur funkar det då?’ Men skulle vi säga, ’Det femte räknesättet; frustration’, och direkt blir det att man checkar ut innan det ens har börjat, för att vi är vuxna. Folk respekterar ju oss. Vi kan en massa och det vi inte kan det har vi redan avdömt som ’inte min grej’. Dansa är inte min grej, jaga är inte min grej, språk är inte min grej’. Så blandar vi ihop det som är svårt med det som är ovant, och vi blandar ihop den andra stora mind-fuckness-grejen är, vi blandar ihop det som är farligt med det som vi är rädda för.

Så en massa saker som vi är rädda för som är ovant, bedömer vi som svåra och farliga. Om vi skulle ta en taxi här ifrån… Vi bara tar taxi över bron till tivoli så gör vi fritt fall i Köpenhamn, då skulle jag vara livrädd för jag är så höjdrädd. Fritt fall är bland det läskigaste jag kan tänka mig. Men jag vet att det som är farligt är att ta taxi. Ingen har dött i Fritt fall, men i taxi för det människor varje dag. Så, det som är läskigt och det som är farligt, är två olika saker.

Ibland ger vi upp för snabbt

CS: Men om jag inte har urskilt det för mig själv… Om jag inte har suttit och tagit lite hjälp och tittat på vad är det egentligen som är svårt och vad är det som är ovant? Vad är det egentligen som är farligt och vad är det som är läskigt? Då går jag omkring med en väldigt liten kaka jag har skurit ut, med det som inte är farligt och det som inte är svårt.

När det i själva verket bara är en liten plutt med saker som just du inte är rädd för och just du är van vid. Det är det som har gjort att jag inte har gått på gym, för att jag har tänkt att det där är läskigt. Men jag har inte sagt det. Jag har sagt att det inte är för mig, att jag inte vill vara en sådan människa. Eller, jag är ingen fond-kille. Det där är inte beslut som har tagits på någon affärsmässig grund.

Jag vet att du och jag har många gånger varit inne på det här med folk som ska köpa hyreshus och så har de sagt att det gick inte. Så frågar man varför det inte gick och då är det banken som sa nej till belåningen. Då brukar jag fråga hur många banker de frågade och då säger de att de frågade sin banktjänsteman, som dessutom är privatrådgivare och aldrig har sett en hyreshusaffär.

Och så frågar jag, ’Var får du din lön ifrån, har du någon inkomst?’ ’Absolut, jag har jobb.’ ’Hur gick du det jobbet?’, då visar det sig att då har de gått på hundra ansökningar, det är hundra olika intervjuer. Fått nej, provat igen, fått nej, skrivit om cv:t litegrann, fått nej, provat igen. Så, hundra nej för att få den där inkomsten.

Den här inkomsten gav de upp efter ett nej, från en icke-behörig banktjänsteman. Då är inte min poäng här att det är något fel på oss människor, utan det är bara att notera att du är van att få nej på att söka jobb, för att det är känt. Det gör alla andra också. Man vet att man inte bara trillar in i receptionen på Apple, så har man fått ett chefs-jobb där.

Men när det gäller affärer, då är man inte van och man har kanske inte hundra vänner omkring sig som är det. Så gör man som du gör, man gjorde några riktigt taskiga aktieaffärer i tonåren, och så bestämmer man sig för att det är något fel på aktier. Hade vi gjort det med vår första relation som gick åt helvete, och bestämt oss för att det är något fel på kvinnor, då hade vi suttit ensam här med tolv katter i källaren.

Var med på FikaTillsammans 2019

JB: Jag tänker två saker. Jag tänker att detta samtalet kommer vi fortsätta på FikaTillsammans. Då kör vi den 9e januari i Stockholm, vi kör den 31a januari i Malmö, och den 12e mars i Göteborg. Man anmäler sig då på hemsidan och då träffas vi en kväll. Vi fortsätter detta samtalet och man får jobba och diskutera. Det är väldigt bra att ta med sig sin partner.

CS: Ja, det tycker jag är bra. Bestäm dig själv för att du ska gå, det tycker jag är det första, och bjud sedan in din partner eller din granne eller din mamma att följa med. Om du har en människa i ditt liv där, som du kan diskutera de här sakerna med, så har du ett poäng gratis när du kommer hem. Men det viktigaste är att du inte villkorar ditt rikare liv om någon annan person, som inte ens har hört det här samtalet, ska tycka att det är en bra idé.

Apropå banken som sa nej, så gör det då själv till att börja med. Och vi vill inte ha några tråkmånsar där, som är ditdragna med armarna i kors av en partner. Kom du istället så att du till att börja med kan inspirera dig själv i det här området. Sedan kan du med dina egna resultat inspirera andra. Men ta gärna med dig tio personer, det vore väl jättekul.

Kort om Balansekonomi

JB: Sedan vet jag att det finns personer som är intresserade av det här direkt och vi kör ju utbildningar i Balansekonomi under våren 2019. Då är det så att det är verkligen inte en utbildning för alla, utan det är till för de som verkligen vill. Och det är en ganska stor investering, framför allt i tid, för detta löper över ett år. Man behöver satsa energi, pengar, etc.

CS: Ja, vi träffas 14 tillfällen under nästan 1,5 år, så det är inte så att vi kör heltidsstudier varje dag. Och så stora kurser som möjligt är inget mål för oss, utan vi har det begränsat och ser till att vi har en väldigt bra grupp.

JB: Vi brukar ha ett urvalssamtal där man får lite mer information, man får se om det är någonting för mig och hur det funkar. På bloggen och tillsammans med videon och podden har jag en länk, där man kan göra en intresseanmälan. Då blir man kontaktad och det kostar ingenting, utan det är ett telefonsamtal man får med en av rikedomscoacherna där man pratar om vad är ett rikare liv för dig, hur funkar utbildningen, och allt det.

CS: Ja, vi tittar vart är du idag, vart vill du någonstans, och sedan lägger vi helt enkelt på vårt sätt att jobba och diskuterar det tillsammans med den personen, tror vi att det här är ett steg som autentiskt skulle vara rätt för den personen. Är vi överens om det, då kör vi. Är vi inte överens om det, då kör vi inte. Det är liksom inget säljsamtal i klassisk mening på det sättet, så det är väl en smart sak som man redan kan urskilja och vara klar med innan man kommer till FikaTillsammans.

JB: Charlie, detta var jättekul. Av 22 frågor hann vi fyra, så jag hoppas att du vill komma tillbaka. Tack så jättemycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

FikaTillsammans med mig och Charlie i Stockholm, Malmö och Göteborg

Om du uppskattade den här intervjun så kan jag nästan garantera att du kommer att uppskatta #FikaTillsammans-tillfällena i början av nästa år ännu mer. FikaTillsammans är ett tillfälle där vi träffas en kväll, äter lite mat tillsammans och har en diskussion med en gäst – i det här fallet Charlie.

Du kan läsa mer och boka din plats på ett av FikaTillsammans-tillfällena nedan: 

I Stockholm och Göteborg är det inte särskilt många platser kvar, så om du vill vara med, så boka din plats så fort som möjligt. Först till kvarn gäller. :-) 

Intresseanmälan för ett kostnadsfritt telefonsamtal med Balansekonomi

Nu är jag självklart part i målet eftersom jag både är delägare och har arbetat i Balansekonomi i många år, men jag kan verkligen rekommendera Balansekonomis utbildningsserie. Det handlar om att under ett år verkligen fördjupa sig i de här olika koncepten och på riktigt designa sitt liv så som man vill ha det. 

Eftersom det är ett stort engagemang börjar man alltid med ett telefonsamtal med någon i Balansekonomis team för att höra var man är i livet, vad man vill få ut, om utbildningen passar en själv och en mängd andra frågor. Det handlar nämligen om att vara redo och beredd att göra jobbet som krävs. På det sättet är det nämligen inte en utbildning som passar alla. 

Du får gärna skicka in en intresseanmälan via nedanstående formulär. Det är kostnadsfritt och det enda som sker därefter är att du blir kontaktad av någon av mina och Charlies kollegor i Balansekonomi. 

Om du använder länken ovan utgår en liten ersättning till mig. Läs mer i min annonspolicy.

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du med stor sannolikhet även uppskatta avsnitt: 

Vad tänker du?

Det skulle vara kul att höra vad du tyckte om det här avsnittet. Om du har frågor direkt till Charlie så kommer jag även honom att svara på kommentarerna här på bloggen så gott det går. 

  • Vad var avsnittets guldkorn för dig?

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses även nästa söndag. 

Avsnittet Rikedom – mer än bara pengar | Vad är ett rikt liv för dig? dök först upp på RikaTillsammans.

Intervju med författaren som älskar aktieutdelning och träning

$
0
0

Marcus Hernhag är författaren till flera mycket uppskattade böcker om sparande i aktier. Framförallt fokuserar han på sparande i aktier och företag som ger utdelning. I den här artikeln intervjuar vi Marcus och ställer några av era läsarfrågor, vi pratar om olika investeringsstilar, hans resa och framförallt hans utdelningsstrategi.

Det är svårt att vara intresserad av sparande i Sverige och förr eller senare inte stöta på Marcus och hans fyra böcker:

  • Den enkla vägen att lyckas med aktier
  • Den enkla vägen att hitta världens bästa aktier
  • Den enkla vägen att bli rik på aktieutdelning
  • Den enkla vägen: bli rik och fri med aktier

Jag har följt Marcus under ett par år när han skrivit artiklar för bland annat Privata Affärer och alltid gillat hans anslag – inte minst på hans blogg hernhag.se. Det han skriver är nämligen förståeligt, bygger på sunt förnuft och är inget konstigt. Sedan har jag konstaterat att hans strategi eller investeringsstil inte riktigt passar mig som person.

Därför var det väldigt roligt att få bjuda in Marcus både till FikaTillsammans-tillfället vi hade i Malmö i höstas och till podden som vi spelade in i samband. Jag hoppas att du uppskattar Marcus som verkligen gör skäl för namnet ”Aktieskribenternas Tjuren Ferdinand”.

Samtidigt vill jag och Caroline passa på att önska en riktigt God Jul. I nästa vecka hoppas vi få komma tillbaka med utvärdering av hur året har gått för portföljerna (ledtråd: mycket bättre än index) samt i början av året återkomma med både ombalanserings- och bästa fonderna 2019-artiklarna.

Hoppas att du får en riktigt God Jul imorgon!
Jan och Caroline

Lyssna på hela intervjun med Marcus Hernhag

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning: 

  • 00:01:29 – Tidigt intresse för sparande
  • 00:03:05 – Ett utforskande av olika strategier
  • 00:05:44 – Aktieskribenternas tjuren Ferdinand
  • 00:06:40 – Ekonomisk frihet som drivkraft
  • 00:10:37 – En kombination av filosofi och strategi
  • 00:12:22 – Megatrender och subtrender
  • 00:14:01 – Investering i infrastruktur
  • 00:16:55 – En känsla för grundläggande värden
  • 00:19:31 – Tre olika strategier
  • 00:21:30 – Att finna sin personliga strategi
  • 00:25:16 – En fastspikad investeringsfilosofi
  • 00:27:28 – Hur vi påverkas när det går ner
  • 00:30:56 – En strategi som inte är baserad på index
  • 00:32:51 – Utdelningsstrategin
  • 00:35:15 – Vid stigande utdelningstrend
  • 00:38:00 – Utdelningstrender och totalavkastning
  • 00:40:55 – Nackdelarna med utdelningsstrategin
  • 00:43:27 – Marcus privata utdelningsportfölj
  • 00:44:07 – Den enkla vägen hitta världens bästa aktier
  • 00:47:16 – En jämförelse mot index
  • 00:49:00 – Ett aktietips
  • 00:50:17 – Om den senaste boken
  • 00:54:05 – Avrundning med träning och musik

Precis som vanligt matchar tidsangivelserna videon bättre än poddavsnittet på grund av efterbearbetningen.

Transkribering av hela avsnittet

Nedan följer en transkribering av avsnittet för dig som hellre vill läsa än lyssna eller titta. 

— START TRANSKRIBERING — 

JB: Idag är det dags för avsnitt 80 och idag ska vi prata om hur man blir framgångsrik med aktier. Det handlar inte så mycket om att vi har bytt strategi. Det är mest för att vi har med oss en av Sveriges mest kända aktie- och sparprofiler, Marcus Hernhag.

Det är jättekul att du vill vara med, för du är utbildad ekonom, du har författat fyra böcker om aktier, bland annat ”Den enkla vägen hitta världens bästa aktier”, ”Den enkla vägen att lyckas med aktier”, och ytterligare två till som jag tänker att vi ska prata om sedan.

Du är frilansjournalist, skriver mycket för Privata Affärer, och har en fredagschatt varje fredag och du citeras ganska flitigt i Dagens Industri och andra stora tidningar. Du har beskrivit dig själv som aktieskribenternas tjuren Ferdinand. Så varmt välkommen.

Hur kommer det sig att det blev ekonomi, aktier och börsen?

Tidigt intresse för sparande

MH: Jag sparade veckopengen redan som liten, så jag var ganska blyg och tillbakadragen och tyckte väl mer om att samla på saker. Det är en råd tråd i livet, nästan naturligt, att spara på saker, så det var på den vägen. Det är till och med så att om mina föräldrar hade ont om sedlar kunde de låna lite och ge tillbaka med ränta. Jag bad aldrig om ränta men jag fick lite. Jag var en liten bankir, så att säga.

JB: Jag tror att jag har läst någonstans att det var också så att ditt intresse föddes på allvar i mitten på 90-talet.

MH: Ja, sommaren -98. Då snackade jag aktier med pappa och lite sådant. Jag började titta på börsen själv och det var en bra börs-sommar, men sedan gick börsen ner 39% på tre månader. Det var lärorikt att se hur mycket det kan falla snabbt och ibland helt omotiverat och hur snabbt det kan vända också.

JB: Hur kom det sig att du blev kvar? De flesta andra som hade fått en sådan motgång direkt i början av sin spararkarriär hade väl konstaterat att aktier inte var något för dem.

Ett utforskande av olika strategier

MH: Jag har alltid varit helt övertygad om att det kommer att bli bra igen, men det tog många år innan jag började titta på hundraårsgrafer över börsen och se att det kommer alltid en ny topp och det är inte världens undergång. Det har aldrig funnits i mitt sinne att ge upp bara för att ett år är dåligt, men jag famlade efter rätt strategi under flera år och kastade mig lite hit och dit. Det var väl mer att jag gav upp på den ena strategin efter den andra.

CB: Hur hittade du rätt strategi för dig?

MH: Det var väl en ganska lång process. Jag vet faktiskt inte, det växte fram någon filosofi som jag började trivas med och sedan plötsligt, ”Ok, men ska jag någon gång i livet leva på utdelningar, då är det väl lika bra att börja fokusera på det”, bara dök det upp i skallen.

Så jag köpte Balders preferensaktier för jag tror det var 260 kronor. Det var snarare efter finanskrisen jag började med utdelningsaktier. Runt 99, 2000 och 2001 hade jag bara IT-aktier. Det gick bra och sedan dåligt. Så det var också lärorikt på sitt sätt. Jag gav inte upp utan behöll en del i IT-aktier, men började sprida riskerna mer och lite så. Jag blev mer sofistikerad.

JB: Det känns roligt. Det känns som att det var många som lärde oss den läxan där 2001.

CB: Du nämnde preferensaktier och jag måste säga att jag kommer inte riktigt ihåg vad det är för någonting.

MH: Det är en aktie, men tillskillnad från vanliga aktier, som man kallar stamaktier, så har preferensen ett stors företräde till någonting, i princip utdelningar. Tittar vi på fastighetsbolagen, de måste ju slopa utdelningen helt på sina stamaktier först, innan de får ens sänka utdelningen på preferensaktien.

Det gör det mycket tryggare och stabilare, men vi får inga utdelningshöjningar heller å andra sidan. Ibland kan det stå i bolagsordningen att de ska höja utdelningen vid ett visst årtal i framtiden, eller ändra en inlösenkurs, men i princip är det en liten förutbestämd pengaautomat.

Aktieskribenternas tjuren Ferdinand

JB: Jag tänkte vi ska prata mer om det. Men jag är nyfiken på den där också, den här beskrivningen ”aktieskribenternas tjuren Ferdinand”. Var kommer det ifrån?

MH: Jag tycker att jag är ganska lik Ferdinand. Dels för att jag var blyg och lite ensam som liten, sedan att jag ändå går min egen väg. I regel är jag konflikträdd, men jag kan sura till väldigt mycket om så krävs, men det har väl inte hänt allt för många gånger i vuxen ålder.

JB: Jag tycker att det är en jättefin beskrivning och jag kan verkligen se hur du tänker i det där. Men en annan grej som jag funderar på är något du har pratat om i dina böcker, särskilt den senaste, som du har skrivit med Arne Kavastu Talving, där ni pratar mycket om livsstil och rikedom. Vad är rikedom för dig?

Ekonomisk frihet som drivkraft

MH: Att kunna leva på aktierna, helt enkelt. Jag tittar mycket på utdelningar så när man aktieutdelning på årsbasis räckte för att täcka en nödtorftig budget, då kände jag att ok, nu är jag ekonomiskt fri, i första graden. Sedan kan man alltid bli mer och mer fri, tills man blir direkt oberoende om man vill.

JB: Precis, man ekonomiskt trygg på att man kan leva på makaroner och ketchup, men det är långt ifrån att man flyger första klass.

MH: Det är ändå viktigt att ha ett storts undre golv, en egen finansierad medborgarlön om man så vill. Det är inga omöjligheter att bygga upp heller om man låter det ta lite tid.

JB: Får jag fråga en lite personlig fråga. Jag har precis samma drivkraft som dig, tryggheten, och för mig handlar det mycket om att min pappa dog när jag var 13 år gammal. Det var en ekonomisk osäkerhet. Det framkom ju sedan i terapi att jag bestämde mig 13 år gammal att jag aldrig skulle vara i en ekonomisk osäkerhet. Har det varit någon fundering att det är just den här tryggheten, inte att det är att du vill sluta jobba eller ha en Ferrari?

MH: Tryggheten är nog nummer ett, det har det alltid varit. Jag har aldrig varit så jättebra på konsumtion och lyx. Jag hade en t-shirt ”Jag sparar till min första Porsche” när jag var liten. Men det blir nog inte den bilen om jag ska köpa någon faktiskt. Det är tryggheten som främst har drivit mig.

Jag märkte i skolan att jag inte riktigt passade in i alla sammanhang. Även när jag jobbade och så där. Jag märkte att det var mycket bättre frilans, fria tider, än kontorslandskap än redaktioner och klockslag och så där. Till slut, ju mer pengar jag har, desto mer frihet har jag att förhandla med eller gå min egen väg med, för att jag mår bäst av det.

JB: Jag tycker att Länsförsäkringar av alla bolag har kommit med ett jättefint begrepp. De pratar om frihetskapital och att det är friheten att få välja själv. Friheten att säga nej. Jag beskrev det i något avsnitt, innan jag hade hört fuck-you-pengar, men jag tycker att frihetskapital är mycket finare.

MH: Ja, faktiskt, men det är en latent fördel att kunna säga ”fuck you” till någon om man verkligen vill det, men man ska ju inte göra det i onödan bara för att man kan.

JB: Nej, precis. Du har ändå uppnått tryggheten till en viss nivå. Tappar du inte motivationen då? När tryggheten är uppnådd. Att nu behöver jag inte spara längre. Förstår du vad jag menar?

MH: Ja, jag tappar motivation när det gäller vissa arbetsuppgifter. Så jag får mer fritid eller får nya uppgifter som utvecklar, som är ännu roligare.

CB: Ok, så du vill slippa göra vissa uppgifter? Jag tror det är många som känner igen sig i att de skulle vilja ha det så.

MH: Ja, det är verkligen så att jag har råd att tacka nej. Skulle jag inte ha något sparkapital då kan man undra vad som händer.

En kombination av filosofi och strategi

JB: Ja, det blir ett lugn och jag tror det är många som känner igen sig. Men låt oss då hoppa till hur detta går till. Så som jag har tolkat det, det är alltid farhågan om man ska påstå någonting, för att man kan ha helt fel, men jag upplever att din specialitet är strategier. Att hantera de stora penseldragen. Vad skulle du säga är de här stora penseldragen som du gillar?

MH: Till en början ska man hitta en sparstrategi och livsfilosofi där man får pengar över regelbundet, men ändå kan njuta av livet i dräglig utsträckning. Att man kanske inte hårdsparar, men unnar sig någonting, men ändå sparar lite lagom varje månad. Sedan hitta i mitt fall då en aktiestrategi som passar.

Eller fonder om man trivs bättre med det. Jag tittar mycket på hur samhället förändras. Långa mångåriga trender, 10, 20, 30-åriga trender som gynnar vissa branscher, vissa bolag och vissa fonder. Har man åtminstone det i ryggen när man köper så är mycket vunnet. Jag tittar mycket på historiken men man får fundera på hur länge någonting varar och vad som händer framöver, så framtiden är viktig.

Megatrender och subtrender

JB: Du pratar om det i Spar-podden i ett avsnitt som jag lyssnade på, just de här många 10, 20, 30-åriga trenderna. Kan du inte ge några exempel och beskriva hur du tänker?

MH: Digitalisering av samhället öppnar ju upp för en massa små sub-trender, samtidigt som jag har ju sedan våren 2017 undvikit alla butikskedjor inom Kappahl, som H&M och Claes Ohlsson. Och till min förvåning så rasar de aktierna vidare. Claes Ohlsson gick förstås upp sedan jag sålde, men sedan föll de desto mer, så det ordnade upp sig.

Men jag hade inte trott att det skulle gå ner så mycket så snabbt. Men IT och Internet, det är hårdare konkurrens med tidsjämförelser och det missgynnar den som sitter med en massa gamla butiker. Den som levererar teknik till olika IT-sektorer, allt från IT-konsulter till mjukvaruprogram och så vidare, där finns det mycket intressanta affärsmöjligheter.

Så det handlar mycket om allmänbildning, sunt förnuft och ett intresse för vad som sker på långsikt i samhället mer än stora matematiska uträkningar och värderingsmodeller av aktier. Sådant bidrar en hel del också, men det är inte överst på listan direkt.

JB: Är det några fler sådana trender, jämte digitalisering?

Investering i infrastruktur

MH: Ja, urbanisering och inflyttning till städer. Då blir det fastighetsbolag, allt från kontor till kommersiella lokaler. E-handel öppnar upp för lager. Jag brukar nämna amerikanska bolag som Digital Realty Trust, de äger serverhallar och datacenter.

Det är ganska god efterfrågan på att ställa upp datorer i lokaler, så det är goda tider för dem. Infrastruktur kommer alltid att behövas. Ta el-bilar, det kanske kommer en dag öka efterfrågan på el, särskilt om vissa länder lägger ner kärnkraft. Men äger man vattenkraftstammar och elnät och liknande, så kommer man kunna få lite kassaflöden.

JB: Jag hörde om mannen som flyttade runt mellan de här myndigheterna, nu är han på MSB i alla fall. Han gick ut och sa här för några dagar sedan att Sverige är ett samhälle med infrastruktur anpassat för åtta miljoner, men vi är tio miljoner, så Sverige måste göra jättemycket investeringar i infrastruktur och samhälle och den biten.

MH: Ja, järnvägarna och banverket är nog ganska underinvesterade.

JB: Någonting jag funderade på när vi åt lunch är att vi kommer leva längre, som en ganska stor trend. Alla de här 40-talisterna, det så kallade ”köttberget”, de som skapade välståndet, de vill ju inte dö. Det investeras väldigt mycket i hälso- & livsförlängande mediciner.

Jag såg att Japan hade tagit bort de regulatoriska kraven att du kan få testa på människor efter sex månader redan. Nya läkemedel, för att de har en sådan åldrande befolkning. Alltså, demografiska utmaningar. Tänker du någonting på demografi och den typen av trender?

MH: Dels att befolkningen i väst åldras och dels att många tillväxtmarknadsländer satsar mer och mer på välfärd i takt med att de blir rikare. Det skapar efterfrågan på medicinteknik, hälsovård, läkemedel, och så där. Absolut, ha en läkemedelsfond eller så i portföljen, det är en skön megatrend.

En känsla för grundläggande värden

JB: Jag tänkte på en grej du sa i en bisats här, och detta har återkommit på många ställen när man läser om dig. Du säger så här, ”Det går att komma långt med sunt förnuft, allmänbildning och enkla sätt att värdera aktier.” Kan du inte utvärdera det lite?

MH: Om man zoomar ut och tittar på hur bolaget har gått under tio år, stiger vinsten sakta men säkert eller hoppar den hit och dit eller faller den? Bara med en överblicksbild över utdelningstrenden eller hur försäljningen går, så får man ”ok, det här har hänt och det är rimligt att det fortsätter”.

Är det hög eller låg risk? Att man mellan tummen och pekfingret åtminstone tar de grundläggande strategidragen. Om man sedan kan slå fast att en viss aktie ska ha en viss direktavkastning eller några promilleenheter högre, det går inte att motivera egentligen.

JB: Du är inte ofta den som pratar om de här liksom…. Jag såg någon intervju där ju nämnde, ”Jag skulle aldrig nämna EBIT” eller sådana här. Lite annorlunda nyckeltal.

MH: Ja, jag är uppfödd med Privata Affärers strategi att alla ska fatta vad man säger, sedan kan man inte ha hur låg nivå som helst. P/E-tal och direktavkastning använder jag utan att förklara det i regel.

CB: Det är ändå en högre nivå än för en nybörjare. Jag tänker så här att om man är en nybörjare och börjar prenumerera på Privata Affärer, då får man chansen att möta de orden. Man behöver ju också ta reda på vad det är för någonting själv.

MH: Ja, så är det och de som kan det skulle bara bli trötta om man ska förklara det i varje avsnitt. Jag säger ibland att din aktie handlas till 15 gånger årsvinsten istället för att säga P/E 15.

JB: Din första bok ”Den enkla vägen att lyckas med aktier” den har du själv sagt att den riktar sig till nybörjare. Kan du inte beskriva de olika strategierna du går igenom i den boken?

Tre olika strategier

MH: Ja, jag går igenom tillväxtstrategi, utdelningsstrategi och värdestrategi. Skillnaden är att med en utdelningsstrategi så fokuserar man på utdelningen i första hand, men den är ganska närliggande en värdestrategi, då vill du ha att bolaget skapar ett värde för samhället och framförallt för sina kunder och då kommer det att bli värdeskapande även för dig som aktieägare.

Men du vill ju ha en aktie som ger mycket värde. I princip betyder låg värdering, men skräp värderas också lågt och medans kvalitet värderas väldigt högt, så tillväxtaktier eller tillväxtaktievärdering är egentligen de riktiga pärlorna som finns där, men amerikanska Amazon, vad ska man värdera där? De går med förlust de flesta år i 15 år.

Nu börjar det tjäna lite, men har ett P/E tal ibland på långt över 100 beroende på hur mycket de återinvesterar vinsten och satsar. Så, vad är en rimlig riktkurs där? Det går inte att säga riktigt. Men det är därför jag backar tillbaka till mina stora penseldrag.

Ok, Amazon, det är hög risk. Tittar man på långsiktig kurstrend och försäljningsutveckling, det mesta pekar uppåt. De skapar en massa värden. Man kan inte säga att det är en värdeaktie, det är en tillväxtaktie, men det är ett värdeskapande bolag. Så definitionen däremellan olika strategier, ibland är den lite suddig i gråzonen.

JB: Vi hade en FikaTillsammans och ett av temana vi alla var överens om, trots att vi har väldigt olika investeringsstrategier, är att man ska hitta sin egen strategi. Vilka tips skulle du ge till de som lyssnar? Hur hittar man sin egen strategi?

Att finna sin personliga strategi

MH: Börja någonstans och testa. Man kan utgå från att man känner sig så pass väl så man vet om man är en försiktig typ eller om man brukar gilla att gå till casinot och chansa hejvilt. Sedan där ifrån kan man se om det är bättre att köpa tillväxtaktier på börsen än att gå till casinot.

Förutsättningarna och oddsen är ju mycket bättre. Men brukar man alltid försöka ta det försiktigt, börja med lite lågriskaktier, börja där med investmentbolagsaktierna, till exempel. Så man får testa och se hur man mår när kurserna går uppåt eller nedåt väldigt snabbt. Sedan försöka forma strategin och forma metoderna och hitta aktier och fonder.

Man måste ge det lite tid, särskilt om man är nybörjare och inte har så mycket pengar, och särskilt om man ska spara under många år. Då har man väldigt gott om tid på sig att lära sig hitta helt rätt.

JB: Men hur gjorde du då? Du sa att 99 var det mycket IT-aktier. Hur förädlade du fram din egen strategi?

MH: Jag sålde av flera av IT-aktierna och köpte i lite andra branscher helt enkelt. Jag hade mycket fonder i början, för att jag kände att jag inte hade så mycket tid heller. Små oberoende fondbolag som vågade avvika från index och gå sin egen väg och inte ligga så tungt som vissa fonder gjorde i IT, utan de som avviker från index när index blir riskabelt.

För det är något jag också vill våga göra, hålla en lägre risk än index och får man sedan en lägre avkastning så kan det vara bättre eftersom man har en lägre risk. Jag formade min strategi genom att testa egentligen och skriva om det och lyssna på vad folk skriver på forum och chattar.

JB: Hur lång tid skulle du säga att det tar och hur lång tid tog det för dig att hitta hem, så att säga?

MH: Det tog 10 år, tror jag. Att hitta en utdelningsstrategi som nummer ett. Investeringsfilosofin, som är lite mer grundläggande, den filosofin bygger på att jag bland annat investerar alltid, spekulerar aldrig, och lite andra sådana grundläggande penseldrag. Den dök upp efter en handfull år ungefär.

CB: Har du spekulerat någon gång, alltså för att bara ha lite kul.

MH: Inte just kul, men jag testar ibland lite kortare affärer, men jag har inte hittat helt rätt. En bra affär, går aktien upp och jag behåller och det fortsätter upp, då var det tur att det inte var en kort affär. Att sätta en medveten kort affär, det har jag aldrig gjort. Går det dåligt kan jag sälja och göra det kort, för att det inte ska bli ännu sämre.

JB: Det där tyckte jag var spännande. Detta är nu första gången jag faktiskt har fångat det där, att du skiljer på din investeringsfilosofi och din investeringsstrategi.

En fastspikad investeringsfilosofi

MH: Aktiestrategi, ja. Investeringsfilosofin är att jag investerar inte spekulerar, att välja de små oberoende fondbolagen och inte förvaltar så mycket kapital och inte styr börsen, utan kan agera lite snabbare. Fondförvaltare som äger i fondbolaget gärna också, så det är mer entreprenörialt.

Gärna bolag på börsen som drivs entreprenörialt, familjeföretag är bra så länge det funkar. Lite sådana saker. Jag har en 12-punktslista på min sajt. Jag hade faktiskt den listan uppsatt på väggen framför toaletten i badrummet i tio år tror jag, för att nöta in det där. Men jag kan den ändå inte utantill.

JB: Jag kan göra så att jag lägger in en länk till det där. Jag tycker att det där är spännande, för när jag tänker efter så tog det nog också mig 10 år att hitta min strategi. Handlar det inte mycket om att hitta ett lugn och en trygghet i att man inte behöver vända kappan efter vinden?

MH: Absolut, jag brukar säga att ekonomi är beteendevetenskap. Det var ingenting man fick lära sig på högskolan. Ingen sa något om en aktiestrategi trots att jag har en ekonomexamen.

Det fanns liksom inte tal om det här med börspsykologi och hur man ska göra för att handskas med panik. Nu går det riktigt dåligt, ok, hur gör jag nu? Marknaden är alltid rationell, vi fick skriva marknadshypotesen, discounted cashflow, räkna med grekiska bokstäver för portföljvärderingar och bara, ok, det är liksom inte där man börjar.

Hur vi påverkas när det går ner

JB: En tes jag driver just nu under hösten 2018 är att jag tror att många har överskattat sin risktolerans. Kan inte du beskriva hur du har känt när det har backat? Framförallt i början av din karriär, när du inte hade den erfarenheten du har idag.

MH: Hösten 98 och sedan 2001, 2002, då mådde jag ganska dåligt. Jag hade lite annat liv då också, så det är svårt att jämföra, men det är klart att jag tänkte att det har ju blivit högkonjunktur alla andra gånger tidigare, det har alltid vänt upp, men det var bara att fokusera på lång sikt och dämpa de kortsiktiga känslorna.

JB: Jag kommer ihåg 2008, när det var som värst i finanskrisen, att köpa aktier var det absolut svåraste jag någonsin hade gjort. Många som jag såg upp till sa att aktier skulle sluta fungera. Nu inser man att det är löjligt, men hur var det för dig 2008?

MH: Det var kämpigt men jag önskar kunde bedöma hur nära vi var en riktig systemkollaps i det finansiella systemet, men det var väl lika bra att jag inte var så insatt vid det och höll hoppet vid liv. Problemet var att jag skulle byta från allemansfonder och sälja dem och köpa aktier 2007, så jag började alldeles för tidigt med att sälja fonder och sedan köpa tillbaka. Men allt återinvesterade jag inte så en del köpte jag nära botten och gjorde en del hyfsade affärer ändå.

JB: Det tänker jag är det positiva. Många pratar om börskraschen som något dåligt, men jag tänker faktiskt för dig också för du är inte jättemycket äldre än vad jag är, och de senaste 20 åren…

Alltså, fastighetsmarknaden är dyr, aktier har varit dyra, så en börskrasch är egentligen en möjlighet för oss som är yngre att komma in på en bra värdering, precis som det är en fördel för de som är äldre som kanske inte har så mycket tid att faktiskt nu är ju många av tillgångsslagen som högst. Vi har aldrig haft fastigheter som har varit så högt värderade.

En strategi som inte är baserad på index

JB: Jag har alltid fastnat för det här du säger i förbigående. Du sa en gång ”Jag jämför mig inte med index, eftersom börsindex är inte relevant för mig.” Kan du inte utveckla det? Alla andra jämför sig med index.

MH: Ja, jag går min egen väg, så index har helt andra risker och innehav än min portfölj, så jag har lite svårt att jämföra på det viset. Jag har hälften i Sverige just nu och hälften i resten av norden och Nordamerika, plus en del preferensaktier.

Så det är väl mitt sätt att inte stressa upp mig när just börsindex eller marknaden rasar. Alltid är det någonting i portföljen som rasar mindre eller håller lägre risk. Ska jag slå index så är det i nedgångar, så jag behöver vissa trender och aktier som jag tror på, på lång sikt. Då mår jag bra.

JB: Vad roligt. Innan du kom hit Marcus så trodde jag att vi investerar helt olika, men nu när du pratar så tänker jag att vi har egentligen helt samma. Jag tror inte på att överprestera mot index är en uppåtgående trend, det finns det andra som är betydligt bättre på. Jag siktar på att inte förlora lika mycket i nedgång. Det är så himla roligt hur filosofin kan vara samma, men applicerandet helt olika.

Men om vi kan prata om din utdelningsstrategi. Hur tänker du och varför blev det just den?

Utdelningsstrategin

MH: Då får jag utdelningar då och då under hela året, så det blir som en extra lön. Aktieutdelningen kommer på i förväg bestämda datum, så det handlar inte om timing när man ska sälja heller. Utan courtage och utan timing så får man del av bolagets vinst.

Sedan kan jag välja om jag ska återinvestera det eller ha det som en lön till mitt vanliga liv, så det passar mig väldigt bra. Man skattar sedan som vanliga rea-vinster, har man ISK och KF så är det ingenting mer än procenten av värdet.

JB: Ibland pratar vi om att Sverige har världens högsta skatter, men det finns många områden där Sverige har bland de lägsta skatterna. Vi är enormt gynnade i just detta fall.

MH: Ja, det är intressant att ett land som oftast haft socialdemokrater i regeringen ändå har så pass hög skatt på deras väljarbas inkomstkälla nummer ett, alltså arbete, medans kapitalister slipper undan så pass mycket. Jag tycker det är välkommet men oväntat egentligen. Just nu är det mest räntorna som gör att skatten är så låg. Stiger räntorna till normala nivåer så blir skatten på ISK och KF 3, 4%.

JB: Ja. Nu kommer det ett par frågor jag har gått och grunnat på ett tag. Bolag som gör vinst, återinvesterar eller betalar av på sina lån, men inte betalar ut. Hur resonerar du kring sådana?

MH: De kan vara värda att köpa de också, men jag gör det nästan aldrig.

JB: Jag tänker värdet försvinner ju inte för att man delar ut. Det återspeglas ju oftast i en högre värdering, och då tänker jag att då kan jag sälja av en aktie eller x-antal aktier, som motsvarar utdelningen. Förstår du hur jag tänker?

MH: Det är sant, men nu kom jag på mitt favoritordspråk: ”Dividents don’t lie.” Jag behöver en utdelning för att bedöma ett bolag och aktien, så det är lite lättare att värdera då än om de bara ackumulerar allting.

Vid stigande utdelningstrend

JB: Ja, här kommer min andra. Jag, precis som du, har sparat i snart mer än 20 år, jag kan uppleva att det går väldigt mycket mode i strategier. Jag upplever att du har förmodligen varit en stark bidragande faktor till att utdelningsstrategin har växt i popularitet. Men jag som sitter lite på sidan kan tänka det är ju inte så att vi har uppfunnit utdelningsbolag de senaste tio åren.

De har funnits i alla år. Här kommer egentligen då min åsikt, och du får ta detta rätt, men det egentligen inte att många, att man har fastnat för utdelningsstrategin, för att utdelningsstrategin implicit innebär, för att ett bolag ska kunna dela ut så går de i vinst. Och det gör att folk som köper utdelningsaktier de facto köper bolag som går med vinst, istället för all annan skit som finns på börsen. Jag tänker ibland när jag säger så här att du har gjort en fantastisk välgärning, för du tvingar folk att köpa bolag som går med vinst.

MH: På en väldigt grundläggande nivå, så ja, stigande utdelningstrend, då måste vinsten finnas och helst också stiga på vinst, så att bolagen har kassaflöden. Så visst, tittar man på utdelningen så säker man oftast riken att köpa något som…

JB: Det är väldigt många bolag på den svenska börsen som faktiskt inte går med vinst. Det är det jag gillar så mycket det du säger om sunt förnuft. Vad är det egentligen vi aktieägare köper? Jo, vi köper en andel i vinsten. Men ibland upplever jag att det glöms bort. Håller du med, eller hur tänker du?

MH: Det är sant. Arne Talving tittar mycket på kurstrenden i första hand och resten i andra hand och det går alldeles utmärkt, om man är väldigt aktiv. Kursen svänger ju oerhört mycket mer än vad vinsten gör eller vad utdelningen gör. Jag vill vara passiv med en stor del av portföljen och den lättaste trenden är utdelningstrenden. Vinsterna svänger lite mer och kurserna ännu mer, så jag börjar i andra änden så att säga och analyserar.

Utdelningstrender och totalavkastning

JB: Jag satt och bläddrade i Holmens redovisning för 2017, och jag tror att de har en soliditet på långt över 60%. De har mycket eget kapital. Jag gjorde ett överslag att de hade kunnat dela ut 50-60 kronor utan att det ens hade påverkat bolaget. Då kan jag tycka att jag gillar Holmen, men de delar inte ut på den nivån. Hade du då diskvalificerat Holmen i din strategi?

MH: Nej, inte direkt. Utdelningstrenden för Holmen är ganska stabilt uppåt. Sedan värderas aktien, de sista åren har värderingen varit lite än normalt. Tittar man på deras avkastning på eget kapital, alltså årsvinsten jämfört med nettosubstansen i bolaget, den brukar ligga över en konjunkturcykel runt 10%. Totalavkastningen på aktien borde på lång sikt vara ungefär 10%. Så det är en helt ok aktie, men det har inte blivit att just jag har köpt den.

JB: Jag tänker egentligen att handlar om att komma tillbaka till just det här vad är en aktie, vad är det jag de facto köper. Det där var också en stor insikt för mig för många år sedan, att en aktie består egentligen av det egna kapitalet, alltså bolagets värde, och sedan en förväntning kan man säga, ett övervärde.

MH: Ja, alla framtida vinster, det är egentligen det man köper in sig i. Det som finns idag och det som kommer i framtiden.

JB: Ja, detta är viktigt. Det egna kapitalet är värdet, alla maskiner och allt det bolaget äger, och framtida vinster. Och om du nu säger som du sa i förbigående, att bolagets avkastning på eget kapital är 10%, det betyder att eget-kapital-delen i aktien borde öka med 10%. Det är det som är så fantastiskt med aktier att de stiger över tid, för att vi har den effekten. Det var en stor insikt för mig för tio år sedan kanske. Förlåt, det var ett sidospår.

Nackdelarna med utdelningsstrategin

JB: Vad är nackdelarna med utdelningsstrategin?

MH: Det kräver en hel del tålamod och ibland så kan man låta sig luras av en väldigt hög direktavkastning. Skulle direktavkastning bli 7, 8% eller högre, så vet vi att det blir ingen utdelningshöjning att tala om framöver. 7, 8% är högt i en lågräntemiljö. Statslåneräntorna ligger ner mot nollan. Företagsobligationer 2, 3%. Fastighetsbolagen belånar sig till 3% ungefär kanske, så preferensaktiernas direktavkastning 6% som en vanlig stamaktie ger 7,8%. Ok, vad är haken, vad är risken? Då får man fundera lite på det.

JB: Var det inte också så här att Ratos är en klassiker, som delar ut mer än vinsten?

MH: Det kan man säga, men deras vinst pendlar lite beroende på när de säljer bolag med reavinst eller inte, men i princip så har de delat ut en väldigt stor del av substansen de senaste åren. Det borde gå om de hade nått sina avkastningsmål.

De hade tidigare 20% i årlig avkastning från sina bolag, nu är det nere på 15, men delar man ut 5 procentenheter av det, borde 10 vara kvar. Så att substansen och aktien ökar med 10% om året trots bra utdelning, men det har de inte lyckats riktigt med, så de har delat ut lite för mycket och fått sänka. Sedan har de delat ut och börjat höja innan de fått sänka igen, så Ratos har haft ett tungt decennium faktiskt.

JB: Jag har en läsarfråga också. Hur ska man tänka om man vill investera och optimera portföljen enligt utdelningsstrategin?

MH: Hur man ska investera och optimera? Sprid riskerna mellan olika branscher, sprid riskerna mellan olika typer av utdelningsaktier. Det är helt ok att ha några som bara ger 1 eller 2 i direktavkastning, men då ska man förvänta sig mer tidväxt också.

Marcus privata utdelningsportfölj

JB: Hur många bolag har du i din utdelningsportfölj?

MH: Totalt har jag 37 börsnoterade innehav, varav 3 är ETF:er och sedan har jag 2 preferensaktier. Sedan har jag 7, 8 aktier då som är lite offensivare, men jag menar, Nibe och Hexagon har ju bra utdelningshistorik och så, men de värderas mer som tillväxtaktie än värdeaktie.

Den enkla vägen hitta världens bästa aktier

JB: Om jag inte minns fel så har du väl alla de här på bloggen? På Hernhag.se, så man kan se hela listan där. I tredje boken, ”Den enkla vägen hitta världens bästa aktier”, vad är huvudpoängerna i den boken skulle du säga?

MH: Där går jag igenom lite om värdebyggandet och långa samhällstrender som är ett bra bolag. Jag resonerar lite kring skillnaden mellan tillväxtaktie och värdeaktie, så man får ett gediget värdetänk med sig, för det är trots allt det det handlar om, att bygga värden i samhället och åt aktieägarna. Det vi köper in oss i.

JB: Hur mycket tid kräver denna strategin skulle du säga, för en vanlig sparare?

MH: Man kan nog komma undan med väldigt lite tid om man köper aktier i investmentbolagen. Börja med det största och fortsätter komplettera med allt mindre. De har superbra historik och då kommer man kanske ner på väldigt lite analystid, men det kan vara bra att komplettera med andra fonder och aktier också.

JB: Om jag ställer en nördfråga här. Det finns ju SIXRX -indexet, så finns det en subdel för just finansiella bolag, det här SIXRXFIIF. Jo, men det är ett index för just de här investmentbolagen, där man har olika viktning. Så när du ser investmentbolag, tänker du att man ligger lika mycket pengar i alla investmentbolag, eller ska man vikta dem?

MH: Mitt utgångsråd och som jag gör själv, är att man har ungefär lika viktat, med betoning på ungefär. Jag brukar säga att visst, det tryggaste att ha i portföljen, det kan man ha lite mer av. Men ju mer risk, desto längre vikt i portföljen vill du ha, för att kompensera dig för den höga risken.

Jag brukar själv försöka ligga mellan 2 och 4% i varje innehav. Och med en högriskaktie den har kanske 1 eller 1,5% av totala portföljens värde. Om den halveras i värde då är det ändå bara 0,7 procentenheter av portföljen som man förlorar. Då är det en helt annan sak att göra en lite sämre affär eller när det svänger på börsen och vissa aktier backar väldigt mycket.

En jämförelse mot index

JB: Nu blir jag sugen på det där med index, om du säger. När man har så många innehav, då tänker jag rent statistiskt, borde avkastningen gå mot index ju fler innehav man har.

MH: Ja, vi tar ett Sverigeindex, säg 40% i ett ränteindex, 5% USA-index, 30-40% kanske och lite mindre i Kanada, och slår ihop alla de där bitarna till någonting, så att man får ett index totalt 100%, då skulle jag ha någon form av jämförelseindex för min portfölj ändå just nu. Jag skulle antagligen inte ligga väldigt långt ifrån. Jag har inte funderat så mycket på det. Det är en hel del jobb.

JB: Jag kan säga så här att jag blev så trött på det där. Jag pratade med fondförvaltare också på Coeli, när vi hade ett avsnitt med Andreas och Henrik som förvaltar Coelie Global Selektiv.

De sa, ”Vi är en globalfond. Vi är en aktivt förvaltad globalfond och när vi är ute och träffar kunder så frågar de alltid när vi går mot Stockholmsbörsen.” Och det är ju inte relevant. De sa att de får frågan så ofta att nu gör de analyser på Stockholmsbörsen också, bara för att kunna visa kunden på den där kontrasten. Så jag vet precis vad du menar. Man behöver jämföra sig med rätt index.

Ett aktietips

JB: Vad är favoriterna i portföljen just nu?

MH: Oj, långsiktigt så är det en favorit som heter Brookfield Infrastructure. Det är ett infrastrukturbolag i Kanada, som äger en del olje- & gas pipelines, men de har också en massa andra typer av infrastruktur. De är operatörer för järnvägar och hamnar. De har en järnväg i Australien bland annat. De har lite skog, de har lite jordbruksmarker, de har något datacenter och några mobilmaster också som de hyr ut.

JB: Det låter som att de har träffat alla dina megatrender.

MH: Ja, de har stabila kassaflöden, långa kontrakt på det mesta. De köpte just ett kanadensiskt bolag som hyr ut värmepannor och liknande till företag och hushåll.

Om den senaste boken

JB: Den sista och fjärde boken, den skrev du tillsammans med Arne Kavastu Talving. Hur skulle du säga att den skiljer sig från de andra tre föregående böckerna?

MH: Dels har man ett bredare perspektiv när vi går igenom hur pass enkelt man kan skaffa sig en livsstil som gör en mer eller mindre förmögen på lång sikt. Men dels så har jag inte varit en medförfattare utan också en motförfattare. Vi debatterar i ett kapitel i boken om våra olikheter som investerare och vad som är bäst eller sämst.

JB: Jag tror att det många gånger är den här debatten som många uppskattar. Att se att det finns inte ett sätt, utan man behöver hitta sitt eget sätt, som framförallt passar med sin personlighet.

MH: Ja, det är verkligen en beteendevetenskap. Det är lätt att säga rent rationellt, ok, börsen går upp på sikt, därför ska man alltid vara fullinvesterad och köpa allt på en gång utifrån en viss… Men gör man det och det går ned så mår man så dåligt, så man ska ändå sprida riskerna i den utsträckning man behöver för att må bra och sova gott om natten.

JB: Vad var ditt guldkorn med att ha skrivit en bok tillsammans med honom?

MH: Det var trevligt att jobba med Arne, det har väl gett en hel del. Men vi satt var och en på sin kammare och skrev.

JB: Det ryktas om att du är lite mer för den här MA200.

MH: Ja, jag har börjat titta mycket mer på den nu, för att även långsiktiga investeringar, när ska man göra den? Då blir det ändå timing och kortsiktighet. Och hur mycket ska man köpa? Så jag har tagit med mig en hel del med hans tänk där med MA200 dagars medelvärde på aktiekursen och hur långa kurstrender går helt enkelt.

JB: Jag vet att Arne inte gillar när jag säger det, men det är få som har den känslan för hur marknaden rör sig, som Arne har. Det var någon läsarfråga till. Utdelningsbolag att äga i en lågkonjunktur. Är det samma bolag som man har i portföljen nu, eller ska man ändra?

MH: Nej, det är i princip samma. Är det lågkonjunktur möjligen undvik att återinvestera utdelningen då, om man vill sänka risken. Annars, det är så svårt att tima börsen och konjunktursvängningar. Börsen ligger ofta 6–12 månader före konjunkturen också, i trenden. För den som är långsiktig och passiv tycker jag inte man ska göra någonting.

JB: Nej. Äger du några onoterade bolag?

MH: Ja, jag har ett litet onoterat fastighetsbolag som äger hyresrätter på västkusten, som jag fick erbjudande att köpa in mig i för 3, 4, 5 år sedan. De lämnar periodvis utdelning. Jag tror jag hade vinstandelsbevis först och numera är det aktier, men enkelt uttryckt, ja.

Avrundning med träning och musik

JB: Jag har missat din tävling med kettlebells, och jag såg att du hade hållit en tiokilos kettlebell i över en minut. Hur mycket tar du i bänkpress?

MH: 107,5 är personbästa, men just nu, cirka 100 kanske.

JB: Jag la ut en efterfrågan om frågor på Twitter, i samband med ditt besök, och då kom det en hel del frågor som handlade om träning. Det roliga var att jag inte hade gjort den associationen, så jag insåg att det var något jag hade missat med Marcus.

MH: Det finns mer träningsbilder på mitt Instagram-konto. Lite mer där än på Twitter och på sajten. Då och då tycker jag att jag måste investera i både hjärnan och kroppen för att orka jobba, skriva och må bra.

Träning påverkar hjärnan positivt på så många olika sätt. Stressen blir lägre efter träningspasset, minnesfunktioner, sjukdomar och så vidare, så jag gillar att träna. Jag lyssnar på min favoritmusik enbart när jag tränar på gym. Så hälften är musikupplevelse för mig, resten är träning.

JB: Vad lyssnar du på då?

MH: Oj. Det är bland annat heavy metal och agrotech och några trance-låtar. Dark elektronika gillar jag också.

JB: Trance och house gillar jag också. Jag har ju satt upp på min bucket-list att jag ska till Tomorrowland, en belgisk festival med 400 000 människor.

Fantastiskt roligt att du ville vara med Marcus. Jag har verkligen uppskattat den här timmen tillsammans med dig. Tack så mycket och hoppas att du vill komma tillbaka i framtiden.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du med stor sannolikhet även uppskatta avsnitt:

Vad tänker du?

Det skulle vara kul att höra vad du tyckte om det här avsnittet. Om du har frågor direkt till Marcus så kommer jag även be honom att svara på kommentarerna här på bloggen så gott det går. 

  • Vad var avsnittets guldkorn för dig?

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses även nästa söndag. God Jul!

Avsnittet Intervju med författaren som älskar aktieutdelning och träning dök först upp på RikaTillsammans.

Investera allt på en gång eller sprida ut det över tid?

$
0
0

Den här vanliga läsarfrågan är klurig eftersom den har två olika svar – ett matematiskt korrekt och ett känslomässigt. Investera allt på en gång är det rationellt korrekta som ger bäst odds, men om man känslomässigt freakar ut vid en nedgång spelar matematiken ingen roll. Då är det bäst att sprida ut det över tid. Det är också viktigare med vilken portföljsammansättning som man har än hur man tajmar (uppstarten av den).

Ibland händer det att man hamnar i situationen att man står med en påse pengar som borde investeras. Det kan vara pengar från ett arv, en skilsmässa, en företagsförsäljning, en skatteåtebäring, en vinst eller något annat. Frågan som då uppstår – ska jag investera dessa pengar i en fondportfölj som t.ex. nybörjar– eller globalportföljen, direkt eller ska jag sprida ut dem över tid?

Jag själv hamnade i en sådan situation för inte så länge sedan. Trots att jag vet att det matematiskt korrekta är att investera allt på en gång så tog det emot. Rädslan för att marknaden skulle vika just när jag investerat pengarna var väldigt stor. Hur kul är det att investera en stor summa för att ett par dagar eller veckor senare var 10, 20 eller 30 procent fattigare? Trots att det är irrationellt att tro att marknaden skulle jobba emot mig (den går trots allt upp mer än den går ner) investerade jag inte pengarna.

Mitt huvudargument var ”nu är marknaden högt värderad” och jag behöll pengarna i kontanter vid sidan av marknaden. Vilket jag ganska snart insåg är precis den typ av marknadstajming som jag själv avråder från. Att försöka tajma marknaden kostar nämligen i genomsnitt 1.5 procent per år i förlorad avkastning – ungefär som att välja en jättedyr fond. Det var då jag insåg att det var dags att ta och damma av den här gamla artikeln, uppdatera den med nya siffror, ny forskning och inte minst se om det gick att dra någon slutsats kring frågan i sammanhanget av höga börsvärderingar.

Jag passade även på att prata med proffs i finansbranschen och höra deras åsikter och tankar. Alla styrkte artikelns slutsats om det matematisk korrekta svaret (”investera på en gång”). De påpekade dock också att om man ”freakar out” vid en nedgång, då spelar matematiken ingen roll och då är det bättre att sprida ut pengarna över tid. Dock var det en sak de sa, som jag inte hade tänkt på, som är väldigt viktig:

Det är mycket viktigare vilken portfölj man har än hur man tajmar (uppstarten av) den!

Det är, som vanligt, mycket viktigare att välja rätt portföljsammansättning – det vill säga andelen aktier och räntor – än något annat. Portföljsammansättningen i form av nybörjar– eller globalportföljen bestämmer nämligen mer än 80 procent av risken och avkastningen. Det har en mycket större långsiktig påverkan än om du investerar allt på en gång eller månadssparar in pengarna över tid.

Jag hoppas att du uppskattar veckans artikel och att den hjälper dig att ta klokare beslut. Precis som vanligt är det viktigt att se att resonemangen nedan bygger på simuleringar, odds och historisk statistik. Det är ingen garanti för framtida avkastning. Läs gärna villkoren om att den här artikeln är en allmän information och inte personlig finansiell rådgivning.

Tack för den här veckan, ses nästa söndag!
Jan (och Caroline)

Sammanfattning och viktiga punkter

Precis som vanligt följer nedan de viktigaste punkterna i form av en sammanfattning:

Det viktigaste är att välja rätt portföljsammansättning och respektera den
Det som kommer att ha mest påverkan på din långsiktiga avkastning och risk är den portföljsammansättning som du väljer. Med portföljsammansättning avses den kombination av olika tillgångsslag – främst aktier och räntor – som du väljer. Fördelningen av tillgångsslag kommer att avgöra mer än 80 % av din avkastning och därmed även din risk. Observera att få duktiga och oberoende finansiella rådgivare rekommenderar en  hundraprocentig exponering mot aktier. 
Eftersom sparandet är långsiktigt (minst fem år eller mer) innebär det att portföljsammansättningen är långt viktigare än frågan huruvida du ska investera allt på en gång eller sprida ut det över tid. Det är viktigare med val av portfölj än hur du tajmar den. 
Historik, sunt förnuft och matematik stödjer tesen att investera allt på en gång
Eftersom marknaden stiger ungefär 6 år av 10 säger det sunda förnuftet att ju fortare pengarna kommer in i marknaden, desto bättre. Tiden kommer helt enkelt att ge dig rätt. Det stämmer även för perioder av höga värderingar som i dagsläget med P/E-tal över 30. 
Historiskt har en strategi där allt investeras på samma gång överpresterat mot en ”sprida ut”-strategi med ca 65/35 på 12 månaders horisont. För varje år man lägger på i form av tidshorisont ökar sannolikheten för att en ”investera på en gång”-strategi överpresterar. På en fem års tidshorisont har en sådan strategi överpresterat i över 85 fall av 100. I genomsnitt ger den här strategin ca 1.5 – 2.0 procent bättre årsmedelavkastning än att sprida ut det över tid. 
Dessutom innebär alternativet att sprida ut sparandet över tid även att man bara skjuter upp risken till senare. 
På engelska kallas det här alternativet för ”lump sum investing” med förkortningen ”LCI”. 
Men! Om man freakar ut, då spelar inte matematiken någon roll!
Alla studier om investerare och beteende visar samma sak. Vi sparare är irrationella, vi gör konstiga saker i vårt sparande trots att vi är kloka och förnuftiga människor och vi är framförallt känslostyrda. Trots att vi alla rationellt vet att vi ska köpa billigt och sälja dyrt gör vi precis tvärtom. 
I perioder av uppgång köper vi på oss investeringar eftersom vi blir giriga och vill tjäna pengar. I perioder av nedgång, nu senast hösten 2018, säljer vi av och tar ut våra pengar. Med andra ord köper vi dyrt och säljer billigt. Sannolikheten är alltså stor för att vi får panik i en nedgång och då spelar det ingen roll att det bästa är att investera allt på en gång. 
Om du inte har varit med om en krasch tidigare och vet hur du kommer att känna och agera, eller är rädd för att du kommer ångra dig om marknaden viker efter din investering, då kan det vara en idé att sprida ut investeringen över tid. Eller göra en kombination såsom t.ex. investera hälften nu och sprida ut den andra hälften. Notera att även med den här strategin förlorar du pengar i nedgång, bara inte lika mycket. 
På engelska kallas det här alternativet för ”dollar cost averaging” med förkortningen ”DCA”. 
Inte ens Gud slår regelbundet sparande eller sprida ut-strategin
En spännande artikel på nätet ”Even God Couldn’t Beat Dollar-Cost Averaging” som visar att även om man är Gud och vet exakt vilken dag marknaden bottnar, så är det svårt att slå regelbundet sparande (läs: sprida ut över tid). Jag kommer återkomma med en fördjupad artikel på ämnet, men den innebär att man kan döda alternativet: ”Vänta på kraschen och investera på botten”.
Testa omformulera frågan – skulle du sälja av en befintlig investering?
Ett tips som den finansiella rådgivaren Henrik Tell kom med i avsnitt #34 var att omformulera frågan. Att istället för att utgå från scenariot ”Jag har pengar som ska investeras” så kunde man istället vända på frågan. Om du hade fått pengarna investerade redan i din målfördelning, skulle du då ha sålt investeringen till kontanter för att börja om senare?
Du behöver inte välja antingen eller!
En sak man lättar missar är att man inte nödvändigtvis behöver välja mellan det ena eller det andra alternativet. Man kan faktiskt välja att göra en kombination – investera t.ex. hälften idag och sprid ut den andra hälften över 12-24 månader. 
Regelbundet månadssparande är det bästa du kan göra om du inte har en stor oinvesterad summa
En vanlig fråga jag fick förr då jag skrev den första versionen av den här artikeln redan 2014, är om jag härmed avråder från månadssparande. Så är det naturligtvis inte. Den här artikeln behandlar engångsscenariot om man har en stor oinvesterad summa. Att månadsspara regelbundet från sin löpande ekonomi är det bästa man kan göra. Egentligen bygger det på samma resonemang – investera pengarna så fort de är tillgängliga.
Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning
Särskilt i en artikel som den här är det viktigt att påpeka att antagandena, studierna och simuleringarna bygger på historisk data. Därmed bygger resultaten på antagandet att framtiden i någon mån kommer att se ut som historien. Det finns det inga garantier för – något man behöver vara medveten om. Däremot kan man använda det som en input i sin beslutsprocess. Läs mer i villkoren för bloggen.

Om du har frågor eller funderingar kring ovan, kommentera gärna nedan!

Lyssna på avsnitt #92 i din poddspelare

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:04:53 – Sammanfattning
  • 00:12:30 – En väldigt vanlig fråga
  • 00:15:32 – Portföljsammansättning är viktigast
  • 00:20:03 – De fyra alternativen att välja mellan
  • 00:22:36 – Alt 1. Investera allt på en gång
  • 00:25:49 – Alt 2. Sprida ut över tid
  • 00:29:28 – Alt 3. Vänta på ett bättre tillfälle (läs: krasch)
  • 00:35:20 – Vad säger forskningen?
  • 00:46:06 – Vad är bäst? Svenska börsen 1870-2018 (rullande 12 mån)
  • 00:52:28 – Tabell – jämförelse svenska & amerikanska börsen (1-5 år)
  • 00:53:49 – Gäller även vid höga börsvärderingar (PE större än 30)
  • 01:00:47 – Omformulera frågan – skulle du sålt av?
  • 01:02:13 – Överkurs: Momentum DCA
  • 01:04:15 – Patreon

Som vanligt matchar tiderna bättre med videon än med poddavsnittet på grund av hårdare klippning i podden än videon.

Sparmål, tillgångsfördelning och portföljsammanställning

Jag är en varm förespråkare på att skilja på att göra ”rätt sak” och ”rätt sätt”. Många gånger upplever jag nämligen att vi gör ”fel saker” men vi gör dem på ”rätt sätt” och noterar ibland inte ens att vi gör fel. Särskilt lätt är det att trilla i fällan med just den här frågan: ”Investera allt på en gång eller sprida ut det över tid?”

Flera av personer som jag pratade med under researchen inför den här artikeln poängterade nämligen:

Det är mycket viktigare vilken portfölj man har än hur man tajmar den!

Portföljsammansättningen i form av ditt val av andelen aktier och räntor i ditt sparande är det viktigaste beslutet som du kommer att ta. Det bestämmer nämligen mer än 80 % av den förväntade avkastningen och därmed även risken. Risken i sin tur bör styra tidshorisonten (ju längre desto bättre) som i sin tur bestäms av målet.

Vänder vi på det blir betydelsen; ditt sparmål bestämmer tidshorisonten för sparandet (t.ex. sparande till pension om 10+ år). Tidshorisonten i sin tur bestämmer risken (ju längre tidshorisont desto högre risk). Tidshorisonten bestämmer portföljfördelningen där aktieandelen står för risken och avkastningen. Något vi pratar mycket om i avsnitt #57 med Claudia Galli. Läs gärna även mer i artiklarna om nybörjar– eller globalportföljen.

Att välja sparmål, tidshorisont för sparandet och därmed tillgångsfördelning som ger dig en portföljsammanställning är i det här sammanhanget ”rätt sak” att göra. Det kommer över sparhorisonten påverka mer än ditt beslut om att investera alla pengarna på en gång eller sprida ut dem över tid.

Givet att vi är nöjda med vårt sparmål, tidshorisont och portföljfördelning uppstår frågan: vad är bäst?

Alt 1. Investera allt på en gång

Vi kan välja att gå all-in och investera allt på en gång (eng: lump sum investering ”LCI”). Det vill säga att vi köper alla fonderna i portföljen enligt den andelen de ska ha i portföljen. Ungefär som en ombalansering. Om du använder en fondrobot som t.ex. Lysa (annonslänk) innebär det att du gör engångsinsättning av hela beloppet.

Att investera allt på en gång är fördelaktigt eftersom det är matematiskt korrekt. Tittar vi på historisk data har det här alternativet alltid gett bäst odds för högst avkastning. Ju längre sparhorisonten har varit desto bättre har oddsen varit. En annan fördel är att du får en exponering mot marknaden så fort som möjligt.

Marknaden går också upp i fler fall än den går ner. Historiskt har aktier och räntor alltid överpresterat mot kontanter som dessutom drabbas av inflation. Inflationen är dessutom en garanterad förlust i form av en värdeminskning. Det här alternativet förutsätter dock att du kan hålla nerverna och känslorna i styr och inte freakar ut vid en marknadsnedgång.

Alt 2. Sprida ut pengarna över tid

Det andra alternativet är att sprida ut pengarna över tid, ungefär som ett regelbundet månadssparande. Det vanliga är att man sprider ut pengarna med t.ex. en 1/12 per månad så att alla pengarna blir fullinvesterade under det kommande året. Det vill säga att om du har 120 000 kr i januari, så investerar du 10 000 kr i månaden fram till december.

Den viktigaste anledningen till att man vill välja det här alternativet är att man vill minska risken för att förlora. Man är helt enkelt rädd för en marknadsnedgång direkt i samband med investeringen. Resonemanget är också att det är okej med en lägre avkastning i utbyte mot den lägre risken. Så här skriver Wikipedia:

Dollar cost averaging är en investeringsstrategi för att minska volatilitetens påverkan på ett stort köp av tillgångar såsom t.ex. aktier eller fonder. Genom att dela upp summan som ska investerar i marknaden i lika stora delar och investera dessa med regelbundna intervall, minskar DCA risken för att att råka ut för en substantiell förlust genom att man investerar hela beloppet innan en nedgång på marknaden.

Wikipedia – Dollar-Cost Averaging.

Bakgrunden till namnet ”Dollar Cost Averaging (DCA)” är att vid ett fall så hjälper strategin till att minska den genomsnittliga kostnaden för den köpta tillgången. Det medför också att vid ett prisfall på marknaden så är inte hela beloppet exponerat utan bara en mindre del. Den andra fördelen blir att strategin hjälper till att du får fler fondandelar när fonderna har sjunkit i pris och du får färre när de har ökat i pris, vilket innebär just att du får ett genomsnitt.

Räkneexempel på dollar cost averaging

Du har 4.000 kr att investera. Du väljer att fördela dessa på 1.000 kr per månad i 4 månader.

  Pris/andel Månadens köp Totalt innehav Genomsnittligt pris
Månad 1:  330 kr 3 st 3 st 330 kr
Månad 2: 250 kr 4 st 7 st 281 kr
Månad 3: 200 kr 5 st 12 st 250 kr
Månad 4: 500 kr 2 st 14 st 286 kr

Det betyder att efter 4 månader äger vi 14 st aktier till ett genomsnittligt inköpspris om 286 kr (=4000/14). Hade vi köpt allting månad 1 så skulle vi bara äga 12 st aktier (=4000/330).

I tabellen kan man tydligt se hur:

  • Du får fler andelar när priset är lågt och färre när priset är högt.
  • Hur det genomsnittliga priset varierar med de olika inköpen

Vissa argumenterar även för att man genom att sprida ut det över tid sänker sitt genomsnittliga anskaffningsvärde. Jag håller dock inte med om det resonemanget. Eftersom marknaden tenderar gå mer upp än den går ner är den enda rimliga slutsatsen att det genomsnittliga priset över tid kommer att öka snarare än minska.

Primära syftet är att undvika ånger och att freaka-ut

Ett av de vanligaste misstagen som vi sparare råkar ut för är känslan av ånger. Jag tror att det är viktigt att inse att det är det som är det primära syftet med ”sprida-ut”-strategin snarare än något annat. Den här känslan av ånger i sin tur kan leda till att vi begår dumma, i betydelsen irrationella, misstag.

Eftersom jag ändå har tagit mig genom en civilingenjörs utbildning i teknisk fysik, tycker jag inte att jag är helt tappad bakom flötet. Men väldigt länge blev jag förvånad hur jag och andra smarta människor gör väldigt klantiga saker i sin privatekonomi och sitt sparande. Det har under åren varit ett återkommande ämne på bloggen i bl.a.:

Även om att ”sprida-ut”-alternativ enligt alla studier och beräkningar är sämre än att investera allt på en gång, brukar jag rekommendera det. Uppenbarligen inte för att det är bra, men för att det minskar risken för att vi får panik, freakar ut och gör dumma grejer i vårt sparande. För om vi oplanerat säljer av i en nedgång, då har vi skitit i det blå skåpet. Då spelar inga matematiska modeller någon som helst roll.

Du är kanske en av dem som är säker på att du är en av dem som kommer vara cool, rationell och inte freak ut. Utan att känna dig så skulle jag säga att oddsen tyvärr säger motsatsen. Om du inte har varit med och faktiskt upplevt en nedgång i din portfölj på -25 %, -50 %, -60 % eller mer, överväg möjligheten att du har fel. Det är nämligen ett annat extremt vanligt misstag att ha en övertro på sig och och sin risktolerans.

Många betydligt smartare och mer erfarna personer än mig freakade ut 2008. Det gäller till och med professionella förvaltare och personer som arbetar och försörjer sig i finansbranschen. Dessutom, de -20 procenten som vi upplevde hösten 2018, kan inte ens definieras som en krasch. Vi lever just nu (mars, 2019) i en period av nästan 10 års konstant uppgång. Den genomsnittlige 40-åringen har idag inte upplevt IT-bubblan och den genomsnittlige 30-åringen har idag inte upplevt finanskrisen 2008. Just saying…

Alt 3. Vänta tills kraschen kommer…

En vanlig variant på den här frågan som jag brukar få höra är:

Ska jag investera nu eller vänta till kraschen kommer?

All forskning visar att marknadstajming är extremt svårt. Så här skriver en av många studier på ämnet:

Over 1991–2004, equity fund investor timing decisions reduce fund investor average returns by 1.56% annually.

Friesen & Sapp (2007), ”Mutual fund flows and investor returns: An empirical examination of fund investor timing ability

Det betyder att man sänker sin förväntade årsmedelavkastning med mer än 1.5 procent per år. Det låter inte som mycket men det är inte ovanligt att det i ett långsiktigt sparande kan betyda flera hundratusen lägre avkastning. Det är som att ha sina pengar i en riktigt dyr fond – helt i onödan. Jag har också skrivit om det hopplösa i att försöka förutsäga marknadens rörelser i följande artikel:

Inte ens gud slår regelbundet sparande…

Under researchen till den här artikeln fick jag tips om artikeln: ”Even God Couldn’t Beat Dollar-Cost Averaging” av Nick Maggiulli. Det är en briljant artikel som jag kommer att återkomma till och replikera med svenska siffror. I artikeln skriver han:

My point in all of this is that Buy the Dip, even with perfect information (“God mode”), typically underperforms DCA. So if you attempt to build up cash and buy at the next bottom, you will likely be worse off than if you had bought every month.
Why? Because while you wait for the next dip, the market is likely to keep rising and leave you behind. [..] Missing the bottom by just 2 months leads to underperforming DCA 97% of the time!

Nick Maggiulli

Han gjorde nämligen en undersökning där jämförde att spara pengar regelbundet (”DCA”) eller vänta ut och köpa på botten. Han simulerade Gud i form av att man köpte på den exakta botten – något som är omöjligt i praktiken – och även i de fall underpresterade den strategin mot regelbundet sparande. När han släppte taget om Gud och var en duktig investerare, som bara missade botten med två månader (=extremt bra), så underpresterade man mot ett regelbundet sparande i 97 % av fallen.

Jag vet inte om du har tänkt på det, men för mig var det verkligen en ögonöppnare. Det gör att av med stor säkerhet kan avfärda den här strategin som ett alternativ helt och hållet i min mening.

Vad säger forskningen?

Den amerikanska fondjätten Vanguard skrev 2012 en rapport på ämnet med titeln ”Dollar-cost averaging just means taking risk later”. De jämförde den amerikanska, den brittiska och den australiensiska marknaden. Deras slutsats var:

On average, we find that an LSI approach has outperformed a DCA approach approximately two-thirds of the time, even when results are adjusted for the higher volatility of a stock/bond portfolio versus cash investments. [..] 

Vanguard, ”Dollar-cost averaging just means taking risk later”, 2012

Ett par år senare, 2016, gjorde de om studien. Tabellen nedan visar att den relativa historiska sannolikheten för att en engångsinvestering kommer att slå en 12-månaders spridning vid olika portföljsammansättningar. Deras 60/40-portfölj motsvarar väl Nybörjarportföljen och 100 % aktiefonder-portföljen motsvarar väl globala barnportföljen.

  USA
1926-2015
Storbritannien
1976-2015
Australien
1984-2015
  Engångs 12-månader Engångs 12-månader Engångs 12-månader
100 % aktiefonder 67 % 33 % 70 % 30 % 65 % 35 %
60 % aktiefonder / 40 % räntefonder 68 % 32 % 70 % 30 % 69 % 31 %
100 % räntefonder 65 % 35 % 63 % 37 % 62 % 38 %

Det intressanta som jag tog med mig från tabellen ovan är hur nära sannolikheterna håller sig kring två tredjedelar även om man ändrade fördelningen av räntor och aktier. Dessa resultatet går även i linje med mina egna simuleringar för den svenska börsen som kommer längre ned i artikeln.

Vanguard tittade även på vad skillnaden blev i årsavkastning för de två olika strategierna. Det vill säga att de även svarade på frågan ”Hur mycket bättre är en engångsinvestering än att sprida ut det över tid?”.

On average, immediate investment (”LCI”) outperformed systematic implementation (”DCA”) by a high of 2.39 percentage points in the United States and a low of 1.45 percentage points in Australia. These findings are unsurprising. Stocks and bonds
have historically produced higher returns than cash, as compensation for their greater risks.

Vanguard, ”Invest now or temporarily hold your cash?”, 2016

Jag tycker således att det är rimligt att säga att skillnaden i avkastningen mellan de två alternativen ligger på ca 1.5 – 2 procent i årsmedelavkastning. Dessa är dock räknade bara på 12 månaders sikt. På längre tidsperioder blir skillnaden ännu större som du kommer att få se. Vanguards slutsats i studien blev således:

We conclude that if an investor [..] is satisfied with his or her target asset allocation, and is comfortable with the risk/return characteristics of each strategy, the prudent action is investing the lump sum immediately to gain exposure to the markets as soon as possible.

Vanguard, ”Dollar-cost averaging just means taking risk later”, 2012

Precis som jag återkommer de istället till portföljsammanställningen och att nå sin målfördelning så fort som möjligt.

Även den riskjusterade avkastningen är bättre med LCI

Vanguard undersökte även den riskjusterade avkastningen. Det vill hur stor risk tog man för att få den lite högre avkastningen. Riskjusterad avkastningen mäter man normalt via den så kallade Sharpe-kvoten som mäter förhållandet mellan den erhållna avkastningen och den riskfria räntan. Det är ett tal mellan ca -2 och +2. Ju högre talet är desto bättre är det. I avsnitt #61 gick vi genom Sharpe-kvoten och riskjusterad avkastning i detalj.

Resultatet visas i tabellen nedan:

  USA
1926-2011
Storbritannien
1976-2011
Australien
1984-2011
  Engångs 12-månader Engångs 12-månader Engångs 12-månader
100 % aktiefonder 0.77 0.68 0.63 0.60 0.52 0.47
60 % aktiefonder / 40 % räntefonder 0.81 0.72 0.62 0.59 0.54 0.50
100 % räntefonder 0.80 0.80 0.36 0.33 0.34 0.29

Sharpe-kvoterna är högre för alla länderna och alla perioderna för ”investera-allt-på-en-gång”-strategin. Matematiskt tar man inte ens en högre risk med den strategin. Jag ska dock villigt att erkänna att det verkligen inte är så det känns.

Bara i de sämsta 30 procenten av börsåren är ”sprida ut” bättre

I sin studie från 2016 redovisade Vanguard följande graf. Den visar vilken strategi som varit bäst för de olika länderna om man sorterat perioderna efter utfall i deciler. I den första decilen har man alltså valt de 10 % sämsta utfallen. I nästa decil hamnar utfallen som hamnade i intervallet 11 – 20 och så vidare.

Vinster och förluster från att sprida ut sin investering över 12 månader. I den övre delen av grafen visas den vinst då "sprida ut" är bättre än "engångsinvestering" och i den nedre delen är det tvärtom. Dvs. där visas hur mycket "sprida ut" underpresterar mot en engångsinvestering.
Vinster och förluster från att sprida ut sin investering över 12 månader. I den övre delen av grafen visas den vinst då ”sprida ut” är bättre än ”engångsinvestering” och i den nedre delen är det tvärtom. Dvs. där visas hur mycket ”sprida ut” underpresterar mot en engångsinvestering.

Grafen visar tydligt hur engångsinvesteringen är bättre i två tredjedelar av fallen. Samtidigt blir det också tydligt att underprestationen i hälften av fallen är flera procentenheter, något som är svårt att bortse från.

Hur ser det ut på den svenska börsen?

Eftersom de flesta studier som har gjorts är på den amerikanska börsen blev jag nyfiken på utfallet för den svenska börsen. Nedanstående grafer visar den svenska börsen (SIXRX) med rullande 12 månaders perioder. Det vill säga att vi har börjat på en månad och sedan tittat 12 månader framåt från den. Sedan har vi gjort samma sak för nästkommande månad.

Jag har färgat de år där ”investera-på-en-gång” varit bäst med blått. De år där ”sprida-ut” varit bäst har jag färgat med rött. En insikt som kan tyckas vara självklar, men som slog mig var att förlusterna inte är obefintliga även med ”sprida-ut”-strategin. Det syns tydligt i den mittersta grafen där ”sprida-ut”-strategin visar de lägre topparna och lägre bottnarna – men de är ändå inte obefintliga.

Följande två bilder visar skillnaderna mellan de två strategierna i siffror för både 12 månader och 5 år. Jag testade även perioder där mellan och de var liknande.

Jämförelse av den amerikanska och svenska börsen

I följande tabellform har jag jämfört den amerikanska börsen och den svenska. Den svenska datan är mina beräkningar på SIXRX-indexet från 1870 till och med december 2018. Den amerikanska datan kommer från en artikel på Seeking Alpha.

  Amerikanska börsen (S&P500, 1970-2018) Svenska börsen (SIXRX, 1870-2018)
  Genomsnitt Max Min Genomsnitt Max Min Utfall
Engång (12 mån) 9.39 % 51.80 % -40.09 % 11,71 % 133,10 % -51,70 % 71 %
Sprida ut (12 mån) 5.87 % 32.72 % -32.52 % 6,13 % 75,76 % -37,86 % 29 %
Engång (2 år) 18.58 % 75.12 % -42.58 % 25,13 % 200,07 % -58,24 % 74 %
Sprida ut (2 år) 10.51 % 44.34 % -38.36 % 12,46 % 103,72 % -44,84 % 26 %
Engång (3 år) 28.41 % 116.00 % -38.64 % 39,93 % 360,63 % -60,99 % 76 %
Sprida ut (3 år) 15.21 % 62.77 % -37.89 % 19,25 % 159,57 % -49,26 % 24 %
Engång (4 år) 39.36 % 172.02 % -33.13 % 57,70 % 430,26 % -60,73 % 81 %
Sprida ut (4 år) 20.21 % 79.60 % -36.13 % 26,99 % 212,65 % -51,09 % 19 %
Engång (5 år) 51.17 % 197.56 % -26.99 % 72,82 % 456,29 % -63,80 % 85 %
Sprida ut (5 år) 25.52 % 95.95 % -34.12 % 33,26 % 251,70 % -50,31 % 15 %

Det framgår tydligt att resultaten även för den svenska börsen går i linje med den amerikanska. Det andra som är intressant är hur utfallen går från ca 70/30 på 12 månaders sikt till 85/15 på en 5 års period. Det är ju inte särskilt förvånande eftersom det är en slutsats vi sett många gånger på bloggen. Ju längre tid, desto högre sannolikhet för en positiv avkastning.

En annan reflektion som jag gjorde var att det inte skiljde jättemycket i på de största nedgångarna (”min”). På en tolv månaders period var den största nedgången med en engångsinvestering -51,7 procent. Inte särskilt konstigt då jag brukar säga att under en 15 års period bör man räkna med en -50 % nedgång minst vid två tillfällen. Däremot blev jag förvånad att om jag spred ut pengarna över samma 12 månadersperiod, med en 1/12 per månad, så blev nedgången hela -37,9 %.

Det är lägre än -50 % men inte dramatiskt lägre faktiskt. Trenden återkommer även på de längre tidsperioderna. Däremot är skillnaderna i ”max” oproportionerligt mycket högre. Frågan som kom spontant till mig – är det verkligen värt den ”lilla” besparingen i nedsida i förhållande till den potentiellt förlorade uppsidan?

Gäller ovan även vid höga värderingar?

En fråga som jag satt med länge och väl var:

Ja, jag fattar att det är bättre med engångsinvestering. Men gäller det även nu, när vi har haft uppgång i så många år och börsen är högt värderad?

Jag inser att det är en variant på ”det är annorlunda nu”, något som det aldrig är. Helt ärligt så har jag det senaste året mått lite dåligt varje gång jag månadssparat och investerat pengar eftersom allt är dyrt nu. Vi har haft i princip 10 års uppgång och känslan säger ”snart kommer kraschen”. Jag hoppas att fler än jag känner igen sig i dessa funderingar.

Efter googlat och pratat med bekanta insåg jag att det bästa sättet var helt enkelt att testa det. Nedan följer en graf över den så kallade P/E-kvoten. Det är ett mått på priset på aktier i förhållande till bolagens intjäning. Förenklat kan man säga att den visar börsens värdering över tid. Tyvärr lyckades jag bara få tag på 10 års data för svenska börsen vilket var för kort, så simuleringen gjorde jag på den amerikanska börsen S&P500 där jag hittade mer än 120 års data.

Den första grafen visar hur P/E-talen på den amerikanska börsen idag är högre än i princip alla tillfällen tidigare bortsett från IT-bubblan och börskraschen 1929. Det är alltså ett rimligt antagande att börsen är högt värderad. I den andra grafen gjorde jag samma simulering som tidigare, jag utgick dock från att startmånaden var tvungen att ha ett P/E-tal högre eller lika med 30.

Totalt fanns det 63 månader då P/E-talet var högre än 30 som simuleringen kunde börja månadsspara då. Trots den här höga värderingen höll samma slutsatser som innan. I 62 % av utfallen var en engångsstrategi bättre än än en ”sprida-ut”-strategi. Det är lägre än för de andra 12 månaders perioderna men kvalar fortfarande in på två tredjedelar-planhalvan. Vi ser även samma skillnader i max, min och genomsnitt som innan.

Det här var faktiskt ett resultat som förvånade mig. Jag skulle nämligen spontant gissat helt tvärtom.

Göra både och eller omformulera frågan

En sak som är lätt att glömma bort i den här artikeln är att det inte behöver vara svart eller vitt. Man kan faktiskt göra både. Det är inget som hindrar att t.ex. göra en engångsinvestering med en del av beloppet och sedan månadsspara in den andra delen. Det ger ju ett bättre resultat än att bara månadsspara eftersom du en större del av beloppet kommer in direkt från från början.

En annan sak som har hjälpt mig flera gånger är att omformulera frågan eller sätta den i ett annat ljus. En av de bästa omformuleringarna fick jag från den oberoende rådgivaren Henrik Tell som har varit med i tidigare avsnitt:

Om du skulle fått pengarna redan investerade enligt din målsammansättning, t.ex. en nybörjarportfölj med en 60/40-fördelning, skulle du då ha sålt av den för att ha samma andel som idag i kontanter?

Intressant nog var svaret för mig i många fall ”nej, det skulle jag ju inte ha gjort”. Det var för mig en hint om att faktiskt investera hela beloppet på en gång. Andra frågor som man kan ta hänsyn till och som framkom i diskussioner med rådgivare var:

Sätt engångssumman i relation till ditt totala sparande
Genom att sätta beloppet som ska investeras i relation till det, förhoppningsvis större totala sparandet, kan det bli enklare att fatta beslutet. Särskilt om engångsbeloppet är 25 procent eller mindre än av totalbeloppet kan det vara ett enklare beslut att investera allt på en gång. 
Har pengarna varit investerade tidigare?
Det är en variant på frågan ovan kring om du hade sålt av en befintlig portfölj. Jag hade en sådan situation häromdagen då jag sålde av en gammal stor aktiepost. Eftersom den varit investerad tidigare blev det ett enklare beslut att investera det igen eftersom det kändes mer som en ombalansering än det kändes som en nyinvestering. 
Kommer pengarna från en engångsförsäljning (av boende, bolag, arv eller t.ex. skilsmässa)?
Om pengarna kommer från en bostadsförsäljning och ska användas för en ny bostad, då skulle jag avråda från att investera dem i aktier och fonder enligt tidigare resonemang om risk och tidshorisont. Annars brukar ett bra alternativ i den här situationen vara en kombination av att investera på en gång och sprida ut det över tid. 

En bra tumregel kan då vara att investera 40 % idag och sedan sprida ut de resterande 60 % över de kommande ett, två eller tre åren. Säg att du får en 1 000 000 kr i ett arv och ditt befintliga sparande är på 50 000 kr. Då kan du investera 400 000 kr direkt och sedan sprida ut de resterande 600 000 kr med 16 666 kr i månaden de kommande 36 månaderna. Här fungerar t.ex.  Avanzas (annonslänk), Nordnets (annonslänk) eller Lysas (annonslänk) funktioner månadssparande väldigt väl.

Om du har fler förslag på scenario, kommentera gärna nedan.

Överkurs: momentum dollar cost averaging

Överkursen i dagens artikel är en variant som det amerikanska företaget Gerstein-Fischer förespråkar. När de gjorde samma undersökning som vi, lade de till ett tredje alternativ som de kallade för ”Momentum Dollar-Cost Averaging”. Momentum DCA går i korthet ut på att man använder marknadens momentum (läs: rörelse) tillsammans med den vanliga DCA-strategin. Man investerar mer pengar en månad efter att börsen har gått upp och man investerar mindre en månad efter att börsen har gått ner.

Ökningen eller minskningen månaden efter bestämdes av en så kallad variansfaktor – en förbestämd procentsats som anpassade beloppet. I deras studie använde de 20 %. Det betyder att om vi skulle investera 12.000 kr på 12 månader med 1/12 per månad så skulle det bli 1.000 kr per månad i vanlig DCA-strategi. Med variansfaktorn skulle det istället bli:

  • Efter en månad med positiv utveckling: 1.000 + 20 % x 1.000 = 1.200 kr.
  • Efter en månad med negativ utveckling: 1.000 – 20 % x 1.000 = 800 kr

Naturligtvis innebär den här förändringen att även tidsperioden förändras – det vill säga att det är ju inte längre säkert att det tar exakt 12 månader att investera hela beloppet. Kortaste tiden för att få in hela investeringen skulle vara 10 månader (=12.000 / 1.200) och den längsta skulle vara ca 15 månader (=12.000 / 800).

När man körde den här strategin på historiska data för den amerikanska börsen (S&P 500) under rullande 20-års perioder mellan 1926 till 2010 visade det sig att momentum-DCA slog den vanliga DCA-strategin i 425 fall av 780. Det betyder att i 54 % av fallen gav strategin ett bättre utfall än en vanlig DCA. Skillnaden i genomsnitt var ungefär 2 % avkastning.

Problemet med den här strategin är i mina ögon att den är knökig. I de andra två alternativen så kan jag antingen göra engångsinvesteringen själv direkt eller ställa in ett automatiskt månadssparande. I det här fallet behöver jag både ha koll på hur den föregående månaden gick och manuellt både beräkna och göra investeringen. Men om man har kompetensen och tålamodet kan det ge en något högre avkastning än att bara sprida ut pengarna över tid i jämna delar. Däremot slog inte strategin engångsinvesteringen.

Slutord: Ta hänsyn till den känslomässiga aspekten

Oavsett hur man vänder och vrider på det så har man oddsen på sin sida om man investerar allt i form av en engångsinvestering. Ju längre tidshorisonten dessutom är, desto bättre blir oddsen. Det är i sig inget konstigt eftersom börsen tenderar att gå mer upp än ned och det leder till att den mest avgörande faktorn för avkastningen blir hur länge pengarna får vara investerade.

Problemet är att de flesta oss är notoriskt dåliga på att bara göra det som är rationellt. Trots att vi är det mest rationella folket i världen näst japanerna. Att investera handlar ju om balansen mellan rädsla och girighet. Känslan av ånger är också väsentlig då man gått in i en affär för tidigt eller för sent. Vanguard tar också hänsyn till den psykologiska aspekten när de skriver:

But if the investor is primarily concerned with minimizing downside risk and potential feelings of regret (resulting from lump-sum investing immediately before a market downturn), then DCA may be of use. Of course, any emotionally based concerns should be weighed carefully against both (1) the lower expected long-run returns of cash compared with stocks and bonds, and (2) the fact that delaying investment is itself a form of market-timing, something few investors succeed at.

Det vill säga att om man vill ”må bättre” så kan det vara bättre att sprida ut pengarna över tid eftersom den upplevda risken minskar. Det hänger ihop med den mentala bokföringen om att en vinst känns känslomässigt mindre än en förlust av samma storlek. Vi tar hellre en mindre vinst än vad vi tar en förlust eller en större vinst.

Slutsatsen är att man kan alltså sprida ut det över tid men att man då får vara medveten om att man betalar pengar för den här känslan. Det som inte Vanguard-studien tar upp är ju dessutom att om man har för avsikt att spara i flera år, minst 5-10 år som jag alltid tjatar om, så blir ju sannolikheten att en engångsinvestering är bättre ännu högre. Den rationella slutsatsen är att nå målet för sin portföljsammansättning så fort som möjligt. Men om man kommer att freaka ut i sitt sparande så spelar matematiken ingen roll.

Tjänar eller sparar du pengar på våra artiklar?

Vår förhoppning med bloggen är att de ska hjälpa dig att ta din privatekonomi och ditt sparande till nästa nivå och därmed spara eller tjäna pengar. Om det är så att du har kunnat ta bättre beslut, då får du gärna stödja och sponsra oss via Patreon. Ditt och flera hundra andra läsares bidrag gör det möjligt för oss att skriva dessa artiklar varje söndag utan att behöva lägga all tid på att leta reklam och företagssponsring.

För en billig fika i månaden gör du en stor skillnad och vi kommer även under våren ge våra mest trogna patroner en del extra och exklusivt värde. Tack till dig som redan sponsrar och tack för att du överväger möjligheten:

Stöd oss via Patreon

Om du redan sponsrar eller inte önskar just nu, prenumerera gärna ändå på vårt nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt, kommer ca var fjärde vecka och innehåller de bästa tipsen och uppdateringarna från bloggen.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Relaterade artiklar

Om du uppskattade den här artikeln då kan du nog även gilla eller ha glädje av följande:

Hur har du gjort / vad tänker du?

Precis som vanligt är artikeln bara halva värdet, den andra halvan består i diskussionerna kring artikeln. Jag ser därför fram emot dina frågar, tankar, funderingar eller kommentarer nedan.

Tack för den här veckan och jag hoppas att vi ses nästa söndag igen!

Avsnittet Investera allt på en gång eller sprida ut det över tid? dök först upp på RikaTillsammans.

Helt offline i ett par dagar…

$
0
0

De kommande dagarna ska jag testa något helt nytt. Jag kommer att vara helt offline genom att lämna in telefon, dator, internetuppkoppling och gå in på en meditationskurs i Rättvik. Det kan därför hända att söndagens avsnitt blir något förskjutet samt att moderering av kommentarer och frågor tar något längre tid.

Jag har mer eller mindre jobbat konstant de senaste månaderna och konstaterat att jag behöver göra något helt annorlunda. Istället för att göra mer personlig utveckling, prata mer med min coach och träna på sådant jag redan kan har jag valt att göra något helt nytt. I dag har jag tillbringat hela dagen på tåget till Rättvik i Dalarna(?) för att gå utbildning. Det här var beskrivningen som jag fastnade för:

Stress, utbrändhet och relationsproblem beror oftast på att vi har glömt bort oss själva och lever för att vara duktiga, bli omtyckta och tillfredsställa andra människors behov. Att upptäcka och erkänna att vi alla bär på ilska och sorg är ett stort steg, eftersom vi vanligtvis förnekar dessa känslor. Vi tillbringar mycket av vår dyrbara tid i ett sorts känslolöshet, ett tillstånd av levande död som skyddar oss från smärta, men också hindrar oss från att känna glädjen av att leva i nuet. Vill vi behålla vår hälsa och må bra i våra liv, behöver vi välkomna alla våra känslor.

Jag kan nämligen verkligen känna igen mig i att ha glömt bort mig själv, vill bli omtyckt och tillfredsställa andras behov. Särskilt de senaste månaderna. Förhoppningsvis kommer jag ut på andra sidan som en gladare och mer harmonisk person. För den senaste tiden har varit ganska trist. Kanske vi till och med kan ta ett helt off-topic avsnitt på det här ämnet vid tillfälle.

Rent konkret kan innebär det att söndagens avsnitt kan bli något förskjutet. Jag hade en ambition om att bli klar med det innan, men ambitionen översteg helt enkelt kompetensen. Ryktet säger nämligen att man inte får ha varken mobil, telefon, padda eller liknande under kursdagarna. Läskigt och spännande. Även moderering och godkännande av kommentarer kan ta något längre tid.

Tack på förhand och ses på andra sidan!
Jan

PS. Sverige är verkligen fantastiskt vackert när man reser genom snöfyllda landskap rakt norrut från Skåne. DS.
PPS. Känns sjukt konstigt att publicera en sådanhär artikel som inte har med ekonomi överhuvudtaget att göra. DDS.

Avsnittet Helt offline i ett par dagar… dök först upp på RikaTillsammans.

Trine – Ett klimatsmart sparande med stor social nytta

$
0
0

En stor insikt för några år sedan var att vårt sparande har en större miljöpåverkan än vårt bilkörande. Sedan dess har jag försökt spara en del av mina pengar etiskt, hållbart och klimatsmart. Trine är ett av de bästa alternativen som jag har hittat eftersom avkastningen är trippel. Det en investering med möjlighet till avkastning och social samt miljömässig nytta. Den här artikeln är ett samarbete med Trine AB.

I normala fall skriver jag i princip uteslutande om sparande i indexfonder med låga avgifter, då det är det som ger bäst odds för ett långsiktigt sparande till en hanterbar risk. Det är alltid klurigt att skriva om ett sparalternativ som Trine eftersom risken är helt annorlunda och avkastningen likaså. Därför vill jag vara väldigt noga med att förtydliga att Trine är INTE ett alternativ till indexfonderna utan snarare ett komplement.

Trine är en alternativ investering som kan vara ett bra komplement för dig som:

  1. Redan har strukturerat din ekonomi enligt fyra-hinkar-principen
  2. Ser Trine som ett alternativ för den fjärde aktiva lekhinken
  3. Är villig att ta en högre risk (och lägre avkastning) i utbyte mot social och miljömässig nytta
  4. Tycker det är viktigt att göra gott och dra ett litet miljömässigt strå till stacken

Jag besökte ett av Trines projekt på plats i Kenya 2017 (för egna pengar) när det var relativt nystartade för att se vilken nytta de gjorde på plats. Det är nämligen alltid en sak att lyssna på företaget och en annan att se verksamheten och hur den fungerar i verkligheten. Jag blev redan då väldigt imponerad – inte minst hur de faktiskt levde upp till den sociala och miljömässiga nyttan.

Jag träffade bl.a. Joshua som berättade hur han sparade pengar genom att köpa solpanelerna som vi investerare hade finansierat via Trine och deras samarbetspartner istället för att konstant köpa fotogen. Jag intervjuade även Joyce Kirumba och andra som berättade hur man förutom att spara pengar vågade lämna barnen hemma själva då brandfaran var mindre, hur barnen kunde göra läxor även på kvällen, hur man kände sig tryggare med fler lampor, hur man kunde sälja mobiltelefonladdningar, hur det blev renare hemma då solpanelerna inte sotade, hur barnen var friskare då de inte andades in ångorna från bensin och fotogen och så vidare.

Det var oerhört berörande – särskilt då jag initialt var en skeptisk svensk med attityden att nu ska vi igen ”pracka på stackars fattiga människor våra påhitt”. Jag ska ner till Kenya nu i sommar igen och sådant här påminner mig också hur orättvis världen faktiskt är och hur olika levnadsvillkoren är.

Jag ska vara helt ärlig – tittar man endast från ett finansiellt perspektiv är investeringen i Trine inte fantastisk – den är ”bara” okej. Den genomsnittliga avkastningen per projekt är ca 6-8 procent. Då tillkommer risken att man kan förlora allt (som är obefintlig i en indexfond) och dessutom växlingsavgifter när man sätter in pengarna (ofta 1.5 procent). Det betyder att den reella avkastningen ofta blir lägre än den utsatta. Investerar man större belopp kan man få lite bättre, men det är marginellt och inte värt risken enligt mig.

Vi har investerat en bit över 100 000 kr i Trine, framförallt av de etiska och sociala aspekterna. Vi vill nämligen stödja framåtriktade projekt, särskilt sådana som gör världen till en lite bättre plats. Strategin vi använder är att investera lite i alla projekt då det minskar risken (jämfört med att investera allt i bara ett projekt). Den stora fördelen jämte det etiska, hållbara och sociala är att Trine inte har någon koppling (läs: korrelation) till börsen och svänger inte i värde överhuvudtaget. Hela investeringen och återbetalningsplanen är bestämd från dag ett.

Jag brukar rekommendera Trine till alla mina kompisar som en liten del i den aktiva hinken. Jag brukar ofta kalla den här typen av investeringar ”välgörenhet med möjlighet till avkastning”. Som en sådan är det en av de absolut bästa! Om du väljer att spara hos Trine – använd gärna vår sponsrade länk (annonslänk). Tack!

Tack för den här veckan!
Jan

PS. Sorry för att artikeln är lite sen. Det har varit omtumlande dagar sedan jag ”låste” in mig på ett meditationsretreat i förra vecka. Jag kommer berätta mer om det i nästa avsnitt. DS.

Sammanfattning av artikeln om Trine

Nedan följer det viktigaste punkterna från intervjun med Hanna Lindquist från Trine.

Trine crowdfundar finansiering till solcellsföretag som jobbar mot slutkonsument
Det var först på plats i Kenya 2017 som jag insåg att Trine inte är ett ”solcellsföretag” med egna solceller som man sålde. Trine är snarare ett rent finansbolag som samlar ihop pengar från många småsparare, paketerar det som ett lån som man sedan ger till ett företag i tredje hand. Det företaget i sin hand använder pengarna ofta för att köpa upp solpaneler som man säljer till slutkonsument i de olika länderna. Från intäkterna betalar man både ränta och amortering till Trine som tar en andel och betalar resten till oss småsparare. 
Trine behövs eftersom det är svårt att få lån i de länder där de verkar
Det andra som jag förstod också först när jag varit i Kenya, Uganda och ett antal andra afrikanska länder var att möjligheterna att finansiera företag via banklån är i princip obefintliga. I Sverige finns det massor av alternativ, investerare, bank, ALMI och så vidare men det finns inte där. Om man har turen att ens få ett banklån betalar man ofta räntor på uppemot 20-25 % per år. Det sig själv att det är i princip omöjligt att bedriva verksamhet under sådana villkor. Det är därför Trine är förmånligt då räntorna ”bara” ligger på hälften (varav vi investerare får hälften). 
Trine gör stor nytta på plats
Jag är helt trygg i att Trine skapar en jättestor nytta på plats eftersom jag har sett det själv. De sociala fördelarna är först och främst högre levnadsstandard, större möjligheter och inte minst ett bättre välmående. Att man dessutom sparar pengar för de flesta slutkonsumenter när man gör alla dessa förbättringar är jättehäftigt tycker jag. Att det sedan är bättre att använda solenergi än fotogen, bensin eller kol säger sig självt. 
Artikeln är ett samarbete med Trine
Sedan 2017 har jag ett samarbetsavtal med Trine som gör bl.a. att om du använder min sponsrade länk så utgår det en ersättning till mig. 
Om du avser att investera, sprid pengarna över olika projekt (och företag)
Om du vill investera i Trine då är mitt uttryckliga tips att investera mindre belopp i flera projekt. De olika projekten är nämligen fristående från varandra. Skulle ett företag i ett projekt ställa in betalningarna så har du inte lagt alla äggen i samma korg. Vissa företag som får lån av Trine har också flera projekt. Då kan det vara klokt att inte investera i alla dessa då det inte ger någon riskspridning att investera i t.ex. BBOX projekt 1, 2, 3 och så vidare. 
Du kan förlora hela insatsen (om inte t.ex. SIDA skyddar nedsidan)
Jag har varit med om att ett företag (av ca 30 projekt) har ställt in betalningarna. Det innebär i praktiken att pengarna är förlorade. Nu arbetar Trine med att rädda pengarna åt oss i det projektet med hjälp av tagna säkerheter, men sådant är alltid klurigt. Därför har Trine gjort en briljant sak genom att t.ex. få SIDA att ställa upp med garantier som garanterar att en förlust aldrig blir mer än t.ex. 40 procent. Denna garantin finns dock inte på alla projekt, så det kan vara värt att ha koll på. 
Pengarna är låsta under investeringsperioden
Det sista att ha koll på är att pengarna är låsta under tiden som lånet löper. Om man går in i ett projekt som löper över 24 månader kan man inte få tillbaka pengarna efter 12. Det är en jättestor skillnad mot t.ex. indexfonder som du kan köpa på måndagen, sälja på onsdagen och ha pengarna på kontot på fredagen. 

Jag rekommenderar även följande två artiklar från 2017 när jag var på plats. Särskilt intervjun med en av grundarna, Christoffer Falsen, är sjukt intressant. Inte minst när han pratar om att en kommersiell krona har en mycket större påverkan en välgörenhetskrona.

Lyssna på avsnitt #93 med Trine

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:00:19 – Klimatsmart, etiskt och hållbart sparande
  • 00:03:08 – Etiskt sparande utan kompromisser
  • 00:05:31 – Förklaring av Trines process
  • 00:08:04 – Skapar möjligheter till utveckling och förbättrad livskvalitet
  • 00:11:54 – Fördelar för både människor och miljö
  • 00:13:25 – Fler finansierade lån möjliggör tillväxt
  • 00:15:50 – Utmaning att investera hållbart i fonder
  • 00:18:00 – Hur Trine screenar företagen
  • 00:21:35 – Fokus på större bolag
  • 00:23:23 – Potentiella risker
  • 00:26:10 – En investering för ”den aktiva hinken”
  • 00:29:19 – Ett misslyckat projekt
  • 00:32:35 – Riskspridning med diversifiering
  • 00:35:12 – Miljömedvetenhet med minskade koldioxidutsläpp
  • 00:38:43 – Hur våra investeringar formar framtiden
  • 00:41:56 – Ett garantiavtal med Sida
  • 00:44:24 – Får man göra gott och tjäna pengar samtidigt?
  • 00:47:42 – Konstgjord andning istället för hållbar utveckling
  • 00:50:28 – Trines planer för framtiden
  • 00:52:42 – Tillväxt med ränta-på-ränta
  • 00:54:33 – Dela med dig av dina egna funderingar

Som vanligt matchar tiderna bättre med videon än med poddavsnittet på grund av hårdare klippning i podden än videon.

Transkribering av hela intervju med Hanna från Trine

Hela intervjun med Hanna Lindquist från Trine är transkriberat nedan för dig som hellre vill läsa intervjun än att titta eller lyssna på den.

— START TRANSKRIBERING —

JB: Välkommen till RikaTillsammans-kanalen på YouTube, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. Vårt mål är att du varje veka ska få konkreta tips, råd och inspiration för att ta din privatekonomi och ditt sparande till nästa nivå, på ett enkelt och på ett roligt sätt. Jag heter Jan Bolmeson och detta är min fru Caroline.

Klimatsmart, etiskt och hållbart sparande

JB: Idag är det dags för avsnitt 93, som är ett samarbete med Trine. Trine är företaget som vi har haft ett samarbete med i flera år, som handlar om det här med att finansiera solpaneler. Från Trine har vi Hanna Lindquist. Du är ju kommunikations- och marknadschef och har varit det sedan i princip början. Så varmt välkommen hit.

Jag tänker att detta avsnittet handlar om vad ni gör, hur man kan spara på ett klimatsmart sätt, hur man kan göra gott och förändra livet för människor, och faktiskt använda sitt kapital för att göra skillnad på riktigt, tänker jag. Varför blev det Trine för dig, Hanna?

HL: Jag har alltid haft ett väldigt stort samhällsintresse. Alltid tänkt att jag vill göra någonting som är meningsfullt och har en bakgrund inom mer att jobba faktiskt med politisk lobbing och med att driva intressefrågor och liknande. Jag trodde kanske inte att jag skulle hamna på en tech-startup, men det blev en tillfällighet att fick ögonen för Trine. Det var ju precis som du nämnde, det fanns egentligen inget bolag mer än på pappret.

Det fanns en affärsidé och stora ambitioner och drömmar, som det brukar göra i nystartade bolag. Jag kom in precis när vi egentligen hade… nu måste vi testa om den här idén faktiskt funkar i verkligheten. Finns det ett intresse? Funkar modellen, och liknande. Och det var hösten 2015.

När jag träffade en av grundarna för första gången, Christoffer, så tänkte jag vad är det här? Jag hade bara sett några buzzwords, som solenergi, finansiering… Men sedan tog jag kontakt med Christoffer och fick ganska tidigt, och det är väl det som fortfarande driver mig ganska mycket, just det här att helt plötsligt så fick jag ett svar på att företagande och att göra nytta inte är någon motsättning.

Under min uppväxt så var det ganska stor polarisering för att vi kunde se de här stora bolagen, där det ibland har varit svårt att se om de verkligen gör nytta eller om det bara är marknadsföring för att de vill visa att de är ”goda”. Sedan mycket välgörenhet och civila organisationer som kanske har en god intention, men inte alltid är så effektiva.

Etiskt sparande utan kompromisser

HL: För mig blev Trine egentligen det självklara. När jag fick höra om affärsmodellen och de sa att de inte gör kompromiss på något av det, för att de tror på att i grunden kan de bygga någonting som både gör gott och som drivs på totalt 100% affärsmässiga grunder. Det var det som tilltalade mig och det är så jag ser mycket på nu också att jag hoppas att vi börjar se det mer och mer komma.

Men jag hoppas också att vi kan vara en del i att visa att företagande och att affärsverksamhet faktiskt kan drivas på det här sättet, och att det kanske till och med är en förutsättning snarare än att det är ett problem eller en utmaning för företag. Man visar att i grunden har vi en modell där gör vi mer nytta så tjänar vi mer pengar, och då blir det en ekvation som faktiskt går ihop.

JB: Det där gillar jag ju jättemycket. Jag gillar ju det här att… Jag vet inte om det handlar också om att vi är lite 80-, 90-talister, som är så här att vi inte vill kompromissa, medan man förr var så här att ok man driver företag för att tjäna pengar. Sedan har man tjänat en massa pengar och då börjar man ägna sig åt välgörenhet eller filantropi. Då kan man äntligen göra gott.

Varför inte kombinera ihop de två? Att vi tjänar pengar och vi gör gott samtidigt. Det var det jag älskade när jag fick från er läsare och lyssnare, som sa att, ”Du det finns ett Göteborgs-baserat företag som heter Trine. Du investerar pengar och du får en möjlighet till en avkastning, du minskar koldioxid, du förändrar livet för människor.”

Det där låter helt fantastiskt, tänkte jag och det är något som har följt mig i många år, för att det är ett intresse jag har haft. Så det var ju så vi kom i kontakt. När jag reste till Kenya, för jag ville se era projekt på plats, och blev så sjukt imponerad. Det var 2017, så vi har ju hängt ihop. Det ska jag också säga för tydlighetens skull, Carro och jag har investerat mellan 150,000 – 200,000 hos er, så vi sitter i samma båt. Men jag har redan sagt att detta är reklam.

CB: Vart kommer namnet Trine ifrån?

Förklaring av Trines process

HL: På gammel-brittiska så betyder det trippel, och det har en del att göra med vår affärsfilosofi, för vi har någonting som egentligen kallas för trippel bottom line, det är så vi ser på vår modell. Vilket innebär people, planet och profit, och att de tre är högst sammanvävda och att man kompromissar inte på någon del. Så vi skulle till exempel inte ta bort lite people för att göra mer profit, eller ta bort lite profit för att göra mer social nytta. Så det kommer från det ordet, att Trine, trippel, trippel bottom line.

Det allra enklaste sättet att förklara Trine på är att vi gör det möjligt för privatpersoner och företag att investera i solenergi på tillväxtmarknader. Det går rent konkret till så att när du till exempel går in med 100 euro eller 1000 euro, eller vad nu väljer att gå in med, så kommer det tillsammans med alla andra investerare bli hopslaget till ett lån, som vi sedan förmedlar till ett bolag.

Anledningen att vi gör det är just för att, och det kanske är det som är en av de viktigaste delarna tycker jag själv i just också om man tänker entreprenörskap och att bygga bolag, att verkligen fundera kring vad det riktiga problemet är som man löser. Vi har egentligen det här att människor får tillgång till solenergi och att vi kan reducera koldioxidutsläppen. På ett sätt är det egentligen bara utfallet av det vi gör.

Det riktiga problemet som vi löste var att det fanns ett finansieringsgap. Det fanns en massa duktiga entreprenörer och bolag, som håller på att bygga ny infrastruktur med förnybar energi, men de har inte tillgång till kapital. Det här kan vara i Kenya, Pakistan, Indien.

JB: Om jag bara gör ett sidospår… Vi har ju varit mycket i Kenya med ett annat företag som ligger mig varmt om hjärtat. Det var först då när jag träffade myndighetspersoner som jag insåg att om du ens får ett företagslån, och det är ett stort OM, för Kenya och de har inte samma tillgång till kapitalmarknader som normala länder, eller ja i väst, där du kan låna pengar för bara någon procentenhet.

Trine skapar möjligheter till utveckling och förbättrad livskvalitet

JB: I Kenya om du har tur och får lån, då är räntan så här 25% om året. För det finns inte pengar och där är inte den infrastrukturen. Det funkar inte som det funkar i Sverige, och det glömmer vi bort ibland. Man kan tänka, varför lånar de inte bara pengar på plats? För att det går inte, och om det går, då har du 25% ränta om året. Vilket företag klarar 25% ränta?

HL: Sedan kan man ju tillägga… Jag bodde själv nere i Nairobi under några månader förra året och träffade många av våra bolag där. En annan aspekt i det, som också är någonting man ser, är att de bolagen gör någonting helt nytt. Så om man tänker på hur banker eller mer etablerade finansinstitut skulle se på helt nya affärsmodeller här i Sverige, så skulle man också vara lite skeptisk.

Man kanske inte skulle förstå den, man skulle kanske inte riktigt lita på att det kommer att gå bra. Man vill inte ta risken och det möter de här bolagen, trots att till exempel Kenya är faktiskt en av de mogna marknaderna för just den här typen. De flesta av de bolagen vi har jobbat med har någonting typ av verksamhet i Kenya. Det händer väldigt mycket där.

Det är stor utbyggnad av just de här små hemmasystemen, som är på landsbygd, men även andra typer av solenergi. Det absolut vanligaste systemet vi har finansierat hittills är egentligen en liten solpanel, kanske 12 watt eller liknande, med tre till fyra lampor, som man kan koppla upp inne i hemmet.

Så har man möjlighet att ladda mobil, det finns radio, tv, med en del av de här systemen, och de är väldigt mobila. De är väldigt enkla att installera. Det är nästan det man kallar plug’n’play, att det handlar bara om att få upp panelen på taket, koppla in det inne i själva hemmet.

JB: Om jag får hoppa in där, för när jag var och hälsade på er i Kenya, då åkte jag med era kollegor till Machakos, ett område sydöst om Nairobi, och det var så himla häftigt att prata med de här människorna. Det låter inte som så mycket, en solpanel med fyra lampor, men de har ingen elektricitet, så alternativet för dem är paraffinolja, som sotar ner, gör barnen sjuka…

En mamma berättade att nu när hon hade fått de här solpanelerna, så vågar hon ha barnen hemma själva. Innan, med paraffinlamporna, då vågade hon inte lämna dem, för att det finns en brandrisk. Det blir också mycket renare inne i huset, så barnen kunde göra läxorna på kvällen. Jag pratade också med en annan pappa, som sa att han vågade gå ut på toaletten på natten, för att de har satt en av lamporna utomhus, med tanke på djur och ormar.

CB: En livskvalitet, plus det där att barnen kan göra läxorna på kvällen, tänker jag att det måste ändå i längden göra mycket till för själva skolresultaten.

Fördelar för både människor och miljö

JB: Det roligaste som jag tyckte var så himla coolt, var att en person som jag träffade där berättade att detta blev till och med billigare än att köpa den där paraffinoljan, som de använder i vanliga fall. Då har vi inte ens gått in på att bränna paraffin är ingen fantastisk grej för varken människor eller miljön.

Anledningen till varför jag förklarar det här är att jag själv hade en fördom när jag åkte ner. För det första fattade jag inte att ni finansierade solpaneler, utan jag trodde att ni sålde dem, men det ska vi prata om sedan. Den andra fördomen var att jag tänkte att nu är det vi i väst som har hittat på någonting igen, för att sälja på en stackars ny marknad.

Det var därför jag blev så himla förvånad och positivt, positivt överraskad över att det verkligen gjorde skillnad för dem, och de tjänade också pengar. Det var inte så att de satte sig i skuld, utan de sparade pengar och fick bättre livskvalitet ute på landsbygden.

En av de vanligaste missuppfattningarna om er är att det är ni som säljer solpanelerna. Kan du inte set the record straight?

Fler finansierade lån möjliggör tillväxt

HL: Det finns bolag redan som distribuerar och säljer de här panelerna, och systemen och liknande. Det vi gör är att vi gör det möjligt för dem att egentligen kunna växa. Det man ska komma ihåg, och då kommer vi lite tillbaka till det jag pratade kring varför, vad är det riktiga problemet här? Det är ett finansieringsgap och det är för att de säljer ofta de här systemen…

Istället för att slutkonsumenten betalar det direkt i en klumpsumma, för det har man ofta inte råd med, däremot har man råd att sprida ut det och, precis som du säger, då blir det faktiskt konkurrenskraftigt och i många fall billigare än att köpa diesel eller fotogen och liknande varje dag. Men det tar längre tid att betala av det så klart. Det vi gör då och våra investerare är att se till att de här bolaget faktiskt har möjlighet att fortsätta beställa in system och växa.

Jag har börjat jämföra det med, för jag förstår att det kan vara svårt att förstå hur det hänger ihop och varför det faktiskt är så viktigt, och det är lite som om du skulle ha en kiosk och sälja cola, och så kan du köpa in 10 colaburkar för det kapitalet du har. Du har en efterfrågan på 30, men eftersom du inte har mer kapital, så måste du antingen vänta tills du har sålt alla 10 burkar, och så får du beställa in en ny order, och så kanske du får stänga kiosken i några dagar innan de nya burkarna är inne.

Det är lite liknande här, att de behöver ha in kapitalet för att faktiskt kunna fortsätta växa. Det är en liten löptid mellan att de säljer ett system och faktiskt får betalningen, med en liten vinstmarginal som de också har.

CB: Det är något vi tar för givet här i väst. Man måste ha schvung på hela den processen, att sälja och köpa in. Det skulle ju inte funka att man stängde ner sin affär. Jag tänker att det måste stoppa utvecklingen som pågår något otroligt och skapa en viss uppgivenhet också, kan jag tänka mig, när man liksom inte bara kan köra på.

Utmaning att investera hållbart i fonder

HL: Precis, och det är någonstans det som vi ser nu att med det här som våra investerare gör, och även det händer på andra delar också, det är inte bara Trine som håller på med det här så klart, men jag tror att vi är fortfarande ganska unika i att verkligen göra det möjligt för privatpersoner att även här… Jag letar ju själv också ofta efter alternativ att faktiskt investera mer hållbart och vara säker på att det faktiskt är så.

För ibland när jag kollar på de här globalfonderna, jag har ju kollat till exempel på listan som du sammanställer kring fonder och liknande, och det är väldigt, väldigt knepigt att kunna se vad man faktiskt investerar i. För att det blir lite lager på lager på lager på lager, och till slut har man tappat tråden… var det solenergi, vind, vilket bolag? Här dyker det upp ett annat bolag som jag förknippar med helt andra saker än miljö, till exempel.

Och det är väl här det blir mycket mer direkt, att det du vet när du går in med dina pengar hos oss, är att det kommer resultera i de här typerna av solenergisystem. Just nu i alla fall.

JB: Precis, för det med fonder är jätteklurigt. Vissa fonder säger att de exkluderar allt som har med vapenindustri att göra, men de kan ändå ha en viss procent fossila. Sedan är det andra som säger att de har med alla bolag för att de försöker påverka dem, sedan sitter du ändå där med minsta gemensamma nämnare, att du har alla de där bolagen i ditt sparande i alla fall, som inte är så etiska. Där gillar jag ju det mycket precis som du säger, att det blir väldigt direkt.

Sedan har det vissa nackdelar också, som vi kommer prata om. Så det ni gör är att ni finansierar andra företag, så att de kan köpa in de där 30-40 colaburkarna. Jättebra metafor. När jag kom hem från Kenya så beskrev jag det som att det som ni är duktiga på det gäller egentligen att hitta de där kioskerna som säljer cola. Kan du inte berätta lite om den processen?

Hur Trine screenar företagen

HL: Den går egentligen till så att nu är vi i kanske en fas där väldigt många av de här bolagen som säljer system och liknande känner ändå till Trine på något sätt, eller man har lite koll. För det är fortfarande en ganska nischad sektor, även om den är stor ur en investeringssynpunkt.

Så det vi gör är egentligen att vi nu kanske får in en hel del intressanta bolag, vi blir introducerade och då går vi igenom en screening-process, där vi idag lägger ganska stor vikt på den finansiella delen av bolaget. Så det handlar om att se om de kan ta den här typen av skuld idag, hur marginalerna ser ut, hur den framtida tillväxten ser ut. Sedan gör vi en due diligens process helt enkelt, som på många sätt inte är jättestor skillnad från hur vanliga banker eller riskkapitalister skulle göra.

Där försöker vi skapa oss en så god bild av bolaget som möjligt, se vilka utmaningar de har, vilka möjligheter som finns, och hur långt framme de är på marknaden. Om allting står rätt till på den bedömningsprocessen, så avslutar vi alltid med att vi besöker dem på plats, för att träffa teamet och för att se hur hela verksamheten ser ut. För den är ju väldigt beroende av att faktiskt man har en bra process; att man kan skala upp det här.

För även om de kan göra mycket digitalt idag, vi kan ju till exempel få GPS-koordinater och se väldigt mycket data i form av system och hur det går med återbetalningar och liknande, men till syvende och sist så handlar det om att ska du skapa upp det här, så måste du se till att jobbet på marken är så pass effektivt och bra som möjligt. I och med att vi pratar inte om att kanske installera 1,000 system om dagen, vi pratar om 10,000, och mer, för de här bolagen som är de absolut ledande.

Vi har bolag som har kanske en brittisk grundare, eller multiglobala bolag, och vi lägger inte så stor vikt vid ursprunget av till exempel grundarna eller om bolaget nödvändigtvis är startat i Kenya. Det som är viktigt dock, just lite det jag var inne på med att hur verksamheten och att få liksom det här att verkligen fungera, det handlar om att ha en extremt god kännedom om de lokala förutsättningarna och marknaden.

För det kan vara så att helt plötsligt så är det helt nya tullavgifter i Kenya. Ok, hur hanterar man det som bolag? Har man tillräckligt med kapital eller möjligheter att faktiskt hantera att den här ordern av system som vi hade förväntat oss kommer dröja två veckor. Hur löser vi det? Det måste de här bolagen kunna hantera för att vi ska kunna bevilja dem lån.

I dagsläget, om man tar en sammantagen bild på riskbedömningen och så som vi gör, så är vi mer försiktiga nu. Kanske ännu mer än vad vi var i början, för då var vi också nya. Det måste man också vara väldigt öppen med, att vi kan inte bara komma med kravlista och förvänta oss att de ska godta allt det, utan vi måste också förstå att vi måste bevisa oss för de här bolagen, att vi kan få till kapitalen de behöver.

Fokus på större bolag

HL: I början var det mindre bolag vi jobbade med, och nu jobbar vi med de större bolagen i den här industrin. Det gör också att riskprofilen ser annorlunda ut, för då förväntar vi oss att de här bolagen är mer stabila, de kommer kunna växa mycket snabbare än de här väldigt små bolagen och vi har medvetet också valt att just nu i det läget vi är, så är det viktigt att våra investerare också får tillbaka pengarna. Och att vi kan göra allt vi kan för att reducera de eventuella riskerna.

Ta bort risker går aldrig i den här branschen, men det går att kolla hur vi kan reducera dem så mycket som möjligt, och hur vi kan förhindra eventuella utfall och liknande, och det gör vi väl då i att vara lite mer konservativa i bedömningarna. Sedan får vi se på sikt.

CB: Vi kanske kan prata mer om den risken om en stund. Men vart kommer kapitalet ifrån, som ni lånar ut till bolagen?

HL: Ja, bland annat från er tydligen. Från mig, från privatpersoner. I dagsläget så har vi ungefär 8,500 investerare. Majoriteten är privatpersoner och många kommer från Sverige. Det blir väl en ganska naturlig effekt av att vara ett Göteborgs-grundat bolag. Vi har ju haft förmånen att få en del utrymme och liknande i Sverige och det blir också mycket en lott vi märker ganska starkt i och med att vi ändå jobbar i en bransch som är ganska ny och samtidigt är det en investering.

Det är finans vi pratar om, så förtroende är väldigt viktigt och där märker vi att vi får in mycket investerare för att andra rekommenderar eller tipsar, eller man har hört det från någon kollega och liknande. Då blir det också naturligt att om basen redan var i Sverige, så blir tillväxten så klart mer i Sverige än i kanske till exempel Holland.

Potentiella risker

JB: Hur skulle du definiera riskerna?

HL: Det finns olika risker så klart att ta hänsyn till. Jag skulle väl säga att den allra största risken är så klart att de här bolagen inte har tillräckliga marginaler att kunna betala tillbaka lånen. Då kan de handla om deras kundportfölj, för det är där vi gör till exempel en analys, att vi kollar på alla de kunder de har, i och med att alla betalar i princip via mobil så är det spårbart, om de till exempel har en för hög det man kallar default rate, vilket innebär att kunderna har antingen totalt misslyckats med att betala tillbaka, eller att de är försenade och liknande.

Då utgör det en väldigt stor risk så klart, för det betyder att det här systemet kommer antingen behöva återtas, och det är en kostnad i sig, men också att så klart de får inte de marginalerna som man räknar med. Det är en risk.

Sedan finns det ganska mycket specifika risker beroende på land och bolag. Jag skulle väl säga att så som man kanske ska kika på det är att förstå att vi idag har flera olika bolag, men vi kan göra många lån med samma bolag. Det betyder att om vi till exempel har ett bolag som heter Bibox och vi gör sex lån med dem, då betyder det att det kanske inte är en diversifiering att gå in i varenda av de sex olika lånen, för det är fortfarande samma bolag.

Det är nog viktigt och är tror jag ibland att man kanske inte tänker på det när man går in på oss, för att man tänker på att det är olika lån, men det är faktiskt företagen man borde kika på, så att man får en diversifiering. Sedan kan vi ju ta ett konkret exempel så klart där vi också försöker bli smartare och se bättre på hur vi kan reducera risken och det är ju att vissa av de här bolagen har flertalet ben de står på när det kommer till intäkter. Så de kanske säljer de här solenergisystemen, men de säljer också större system och de kanske säljer spisar som går ihop med systemen.

Skulle det vara så att intäktskällan för ett av de här benen är signifikant, då behöver vi liksom bedöma det och se hur det kan påverka risken. För det kan också slå undan benen så klart, för vissa av de här bolagen, och där gör vi väl egentligen idag den här helhetssynen på hela verksamheten i ett bolag.

En investering för ”den aktiva hinken”

HL: Sedan finns det de här ”vanliga” riskerna, att lånen är i Euro. Bolagen i många fall har en lokal valuta där man får betalt, så det finns en valutarisk åt båda hållen, som kan vara både positiv och negativ beroende på hur valutorna fluktuerar. Det finns så klart att ha i åtanke politiska risker och liknande, och det finns egentligen på hela den globala aktie-, börs- och finansmarknaden över lag.

Jag tycker alltid att det är svårt att prata om risk, för det är någonstans upp till dig själv att bedöma, och vara väldigt medveten om man är beredd att förlora det man investerar. Och det tycker jag väl är den viktigaste frågan att ställa sig.

JB: Absolut, men jag brukar beskriva er som en alternativ investering och till våra följare brukar vi alltid tjata om fyra-hinkar-principen. Detta är en fantastisk investering för den aktiva hinken, den fjärde hinken. Där basen alltid ska vara globala indexfonder, låga avgifter. Men vill man göra skillnad med klimatsmart sparande och etiskt hållbart, då är detta ett av de bästa alternativen.

Angående det här med risk så tänkte jag på två grejer. Nu pratade du också om valutaväxlingsrisken, för där har jag faktiskt upptäckt att vissa av era projekt ger 4% eller 6%, men så när man betalar med sitt kreditkort så är det en valutaväxling på 1,5% och det är inte så himla roligt. För om jag har 6% så betyder det att jag plötsligt blev av med 25% av avkastningen, vilket är ganska mycket. Kan inte ni fixa något svenskt konto och växla i en stor skala, eller hur tänker ni?

HL: Det är klart att vi har jättemycket planer på allt möjligt att kunna göra det mer anpassat för lokala valutor liknande, sedan tyvärr just så som det är i dagsläget så handlar det nog tyvärr om att vi bara får försöka tipsa… Vi får lite tips från investerare också som har hittat andra kreditkort eller man använder tjänster som transferwise eller Revolut.

Det sätter väl också igen fingret på att det finns saker på finansmarknaden som tyvärr behöver förändras och som drabbar oss konsumenter extremt mycket, och det där blir en tröskel för alla aktörer som vill göra saker lite annorlunda. Vi hade önskat att det var helt annorlunda, att det skulle vara superenkelt för dig, men tyvärr så har vi fyra stora banker till exempel, som har de uppläggen de har eller liknande.

Men där tycker jag igen att kika gärna upp det innan, fråga oss, så försöker vi ge de svar vi kan, men det är bra att vara medveten om sådana saker, som att alla lån och alla investeringar vi har i dagsläget, sker i Euro.

Ett misslyckat projekt

JB: Vi kommer göra ett avsnitt på bästa kreditkorten och där har vi alltid med ett kort utan växlingsavgift just för sådana här situationer. För procentuellt sätt blir det så stor del av avkastningen man går miste om. Men en annan grej, en jobbig fråga. Det var ett projekt som misslyckades och jag vet för att jag fick mejl om att ni försökte lösa det. Kan du ge en kortis?

HL: Absolut, jag nämnde lite kring risker och vad man kan kika efter. Så det här var ett av de tidiga bolagen i portföljen, där bolaget sålde ganska små system, nästan bara två lampor eller liknande. Det goda med det var att det verkligen är något som kan få en stor räckvidd, man kan nå verkligen det man kallar botten av pyramiden, kanske en dollar om dagen. Den typen av målgrupp.

Deras problem som skedde var att under förra året, om jag inte missminner mig helt, så kom det ett nytt besked från Kenyas regering att man skulle sjösätta ett jättestort projekt kring gasspisar i Kenya. För matlagning är ett av de stora problem i de här länderna, att det är farligt och liknande inomhus. Man eldar med kol och grejar. Det här bolaget, utöver lamporna, så sålde de också gasspisar och man gjorde också ett kit, och det var en ganska betydande intäktskälla.

När det här stora projektet, tillsammans med jag tror Världsbanken och liknande, så egentligen så slog det ut väldigt stora… Det här lilla bolaget väntade på att stänga en runda, men en av de potentiella investerarna drog sig ur och man kunde inte riktigt fortsätta. Det var inte konkurrenskraftigt längre med de priserna de hade på sina gasspisar. Då blev det ett sådant klassiskt fall, just för att det var en stor intäktskälla som också kom från det.

Tanken var väl att de egentligen skulle växa tillsammans, men det blev inte riktigt så. Där gick vi in, när vi fick reda på det, och tillsammans med andra långivare de hade och försökte lösa situationen.

Vi letade efter andra collateral i bolaget, efter andra sätt att göra det, och vi har väl egentligen nu då och det var därför vi valde att sätta det nu helt officiellt och vi inleder en likvideringsprocess då mot bolaget. Det är ju jättetråkigt. Som sagt, vi ser våra partnerskap som långsiktiga, men någonstans så har vi en stor skyldighet mot investerarna också att kan vi inte få tillbaka pengarna, så måste vi också ta till de processer mot bolaget som vi faktiskt har juridiskt medel att göra.

Riskspridning med diversifiering

JB: För oss investerare, är de pengarna borta?

HL: Jag skulle nog säga så, ja.

JB: Därför brukar jag säga att det är för den aktiva lekhinken. För detta är det som jag tror många uppfattar med alternativa investeringar, att det är många gånger allt eller inget, tyvärr. En indexfond blir ju väldigt sällan noll, eller typ aldrig, medans en sådan här typ kan vara det.

Men det är ju därför det är så viktigt som du säger, att sprida riskerna med olika projekt och olika företag. Då ska jag ändå säga att detta är mig veterligen det enda, och jag tror att jag har investerat i nästan alla.

HL: Vi har haft två eller tre lån tidigare som inte har blivit fullt återbetalda. Där har vi de fallen med en tredje part kunnat gå in och ersätta kapitalinvesteringen för våra investerare. Då är det ändå på en total låneportfölj av 52 lån, så jag tror att vi ligger på en default rate på 3.5 – 4% ungefär, som ändå är ok.

Sedan strävar vi och lite som jag var inne på, vi gör ju, om man ska vara krass så skulle kanske det här bolaget i dagsläget inte kvalificeras in längre i vår due diligence. Det finns många anledningar till det, men framför allt också storlekarna. Det väldigt tydligt att de kunde inte ta den stöten som blev mot verksamheten.

Sedan skulle jag vilja på risk bara säga att jag har själv tänkt mycket på det, och undrat om man kan jämföra det med andra tillgångsslag och fonder och liknande, och det är knepigare för det är utanför de vanliga traditionella fonderna. Där tror jag också att det kan vara värt att kika lite på de risker som finns.

Vi brukar ta ett exempel på att det finns en icke-korrelerande faktor och det är egentligen att kanske säga att det skulle bli handelskrig mellan Kina och USA, som har varit uppe på tapeten, så finns det ganska låg sannolikhet kanske att det skulle drabba ett bolag här, för att det är inte det som styr.

Däremot finns det andra risker, så till exempel en jättestor väderkatastrof kanske skulle få mycket större påverkan på din investering. Eller att du skulle nog inte hitta några av de bolagen som vi finansierar lån till i någon typ av börs eller fond eller liknande, så på det sättet sprider du också risken över din totala portfölj.

Men du behöver kika på andra typer av risker, och det brukar vara svårt, för vi vill gärna tänka på exakt samma sätt i alla saker.

Miljömedvetenhet med minskade koldioxidutsläpp

JB: Jag tror att man behöver bara säga att det är olika. Även om jag älskar er, och det ni gör och det gör skillnad, så kan jag inte säga att det här ska vara basen i en portfölj eller i ett sparande, utan det måste vara i likvida investeringar. För problemet är också hos er att om jag sätter in pengarna och projektet löper på tre år, då får jag inte tillbaka pengarna förrän efter tre år. Så pengarna är låsta och jag riskerar hela beloppet.

Varför jag gillar detta är för att det genuint gör gott för människorna längst ner, alltså människor som normalt sätt inte har någonting. Det förbättrar livet för dem. Sedan gillar jag också jättemycket att ni visar hur många ton koldioxid en investering påverkar.

CB: Vi har pratat mycket om det att vi som småsparare inte har fattat hur mycket pengar vi sitter på och hur mycket vi kan påverka. Vi har kanske börjat fatta det nu liksom.

JB: Sedan vet jag att det var en av våra mest kontroversiella artiklar när vi skrev om hur mycket koldioxid en svensk förbrukar. Det är helt sjukt. Jag har sett siffror mellan 1,5 ton om året och 15 ton. På civilingenjörsutbildningen var det så här att du får aldrig ha fel på en tiopotens. Du kan ha fel, men du får inte ha fel på en tiopotens.

1,5 ton, vilket innebär om man räknar med svenska skogen som käkar jättemycket koldioxid, och då är det vissa som inte tar med den, och då blir det typ 15 ton. Så, skit samma, låt oss räkna på 15 ton per person och år. Då kan jag gilla detta jättemycket. Om jag lägger så mycket pengar hos er, då skulle man faktiskt kunna säga att man klimatkompenserar för ett visst antal ton koldioxid. Så tänker jag, sedan vet jag inte om det är rätt att tänka så.

HL: Vi är väldigt konservativa när vi räknar på koldioxid, just för att det är så svårt. Det är väldigt svårt och det är alltid svårt att räkna på kronor och ören när det kommer till impact och liknande. Men så som vi gör konkret i dagsläget är att vi vet alltid hur mycket lånet är på och vi vet oftast ungefär hur mycket system eller anläggning som ska finansieras via det här lånet.

Då tar vi egentligen de här, säg att det är tusen system, så kikar vi på ok, i den här marknaden, vi använder liksom standardsiffror när det kommer till exempel i Kenya eller i Indien så kan du kika på hur mycket är det här systemet… förväntas det kunna ersätta till exempel fotogen eller diesel eller annat man hade använt.

Så gör vi en beräkning där vi tar de här systemen gånger så mycket det ersätter och så reducerar vi det dessutom med 30% för att det finns mycket diskrepanser och vi räknar inte ens på hela livstiden, utan vi räknar på 1.5 gånger garantitiden, och garantitiden ligger ofta på 2–3, medans livstiden på de här systemen är betydligt längre.

Hur våra investeringar formar framtiden

HL: Jag är själv ganska faktiskt personligen allergisk mot att räkna på det i huvuden och ton exakt, för att det är så lätt att det blir… Antingen tänker man att gud vad bra, nu har jag gjort allting som behövs, det kan ju vara fel tänk, eller så blir det att man kommer fram till att det var inte riktigt den här beräkningen. Och då spelar det nästan ingen roll om det blir mer eller mindre, för det är fortfarande fel, lite som du var inne på.

Jag ser det mer som att det handlar till stor del om att det vi investerar i, det är den typ av utveckling vi får i världen. Investerar vi jättemycket i stora båtar, då kommer vi få mycket stora båtar, för det är dit pengarna lockas.

Investerar vi i förnybar energi, så kommer vi se mer förnybar energi, och det är väl så som jag i alla fall tänker kring mina investeringar. Inte så mycket att det måste vara, ”Jag äger det här systemet”, utan jag vill investera i det jag tror på, i form av hur kommer utvecklingen gå framöver. Teknik, framtid, branscher. Och jag vill investera i sådant som jag också tror är bra för oss, för det är också det jag tror kommer gå bäst. Men där kan man ju ha lite olika filosofi så klart.

JB: Ja, våra pengar skapar den framtid vi vill ha, så jag tror att det där är superviktigt. Men nu kommer en svår fråga. Jag vet att du kommer ogilla detta, men för att få en känsla för… Om jag skulle sätta 100,000, hur mycket skulle det klimatkompensera?

HL: Vårt schablon-belopp eller liknande på ton koldioxid skiftar som sagt, men jag tror att vi har att ungefär ett genomsnitt på de här lånen på 80 euro per ton. Så det är mer faktiskt ibland än om du till exempel skulle gå in på vissa sajter och köpa en klimatkompensation eller utsläppsrätt, men då får man inte glömma av att du donerar inte här, utan du har också möjlighet att de här pengarna växer och kan återinvesteras.

JB: Det är ganska intressant, för återigen, bara för att jämföra, har du 100,000 i en indexfond så tror jag att det ger upphov till jag tror det var sex ton koldioxid. Sedan är det lite olika, för världsindex sex ton, svenskt index tre ton, tyskt index nio ton. Tyskarna älskar sin kolkraft. Det var ju så vi konstaterade att vårt bilkörande spelar egentligen ingen roll i förhållande till den koldioxiden som våra sparpengar ger upphov till. Här blir det liksom minus, det är coolt.

Trine har ett garantiavtal med Sida

CB: Du nämnde att en tredje part kunde gå in ibland. Jobbar ni tillsammans med några organisationer eller myndigheter på något vis?

HL: I de fallen har det faktiskt varit företag, alltså bolag som till exempel sagt att vi vill investera, men vi är också beredda att ta first loss protection eller liknande. Men förra året slöt vi ett avtal med Sida, som är Sveriges biståndsorganisation, där vi igen i ett steg i att göra det enklare och säkrare för investerare att testa på det här att investera, där de skrev ett garantiavtal med oss. De är en av få myndigheter som kan göra det, ge garantier för lån.

Så det är en ganska stor process, men det innebär konkret att vi nu under förra året och även i kommande lån kommer i flertalet av dem till exempel kunna erbjuda dig att 60% av ditt insatta kapital är garanterat. Vilket så klart gör också en stor skillnad, för då blir det helt plötsligt att om 60% är garanterat, det kan vara en ganska stor skillnad om man också tänker på att det kanske är vissa av de här lånen med ändå en 6-8% förväntad årlig avkastning.

Då är man helt plötsligt uppe i lite vår ambition att faktiskt kunna konkurrera med fonder och liknande. Det handlar i många delar både att det måste konkurrera avkastningsmässigt men också i form av risk och liknande. Det är väl det vi jobbar för också, att faktiskt kunna erbjuda den typen av finansiella produkt. För vi tror ju att även om det är faktiskt med de investerare vi har idag, många av dem är extremt engagerade, drivna, så tror vi att vi behöver bli en del av mainstream-kapitalet om vi på riktigt ska, som jag sa att indexfonderna de släpper ut utsläpp idag.

Vi behöver fler alternativ, inte bara Trine, men andra alternativ som faktiskt kan visa på att här investerar vi i en grön framtid, istället för att kompensera för att vi har gjort fel och fortsätter göra fel. Så det är ett led i det då. Så det är väldigt spännande och där hoppas vi att vi kanske på sikt kommer kunna erbjuda ett heltäckande sådant avtal där faktiskt alla lån framöver kan ha en viss typ av garanti eller liknande då.

Får man göra gott och tjäna pengar samtidigt?

JB: Jag tycker det där är fantastiskt. En sådan här grej som jag pratade om med din kollega Christoffer när jag träffade honom i Kenya, det var att vissa lever fortfarande kvar upplever jag i den gamla paradigmen att ska man göra gott så ska man göra det med välgörenhet. Jag har fått många gånger invändningar, både med er och med andra projekt av den här typen, att du tjänar pengar på de fattiga i Afrika eller Asien i ert fall också. Hur skulle du möta en sådan invändning?

HL: Det är en jätteintressant diskussion. Som jag inledde med, så har jag ju en bakgrund inom med att ha jobbat en del med civilsamhället och välgörenhet och liknande. För mig handlar det väldigt mycket om att företagande och någonstans att tjäna pengar… Vi kanske fokuserar lite fel. Vi tänker att det är fult att tjäna pengar eller det är fult att göra det. Ofta är grundorsakerna på vems bekostnad har man gjort det.

Kan vi då hitta en modell som många bolag faktiskt börjar komma fram med, och det är inte bara Trine, utan det är många svenska bolag som hittar en win-win-win modell, då får man nästan svänga på det där och tänka om vi kan göra så mycket nytta som möjligt, då kommer det innebära att vi tjänar pengar. Då blir det faktiskt inte en motsättning där emellan. Men det är svårt liksom, för vi lever kanske mycket i gamla föreställningar och även dåliga erfarenheter.

Det finns ju och det har funnits fall där man ser att det finns en tydlig förlorare. Typ Kongo och gruvor. Men jag tror att ska man ha rent mjöl i påsen så handlar det om att vara väldigt tydlig med sina avsikter. Våra avsikter är att vi ska tjäna pengar, våra investerare ska tjäna pengar och bolagen ska tjäna pengar och slutkonsumenten ska tjäna pengar. Den där ekvationen i dagsläget… Alla är ganska beroende av varandra i den här.

Om vi går tillbaka till exemplet där du berättade om några av de personer du träffade i Kenya, det finns en enda faktor som jag har sett. Man väljer inte att byta till solenergi för att man vill vara en god människa, man väljer inte det för att man vill vara en klimathjälte eller för att man tycker att världen måste bli bättre, så då ska vi ut med all fotogen. Man väljer det för att det är det logiska valet.

Det är ett ekonomiskt val i grund och botten. För det är också så att när vi pratar om hälsoaspekten då tänker vi kanske att folk mår dåligt, ja det gör man ju, man kan bli sjuk, men pratar inte heller om det faktum att om du får en massa sjukhusräkningar så kostar det jättemycket för familjen. Så i grund och botten är det ganska mycket ekonomi som styr det vi gör och det jag tror alla bolag som har börjat bygga upp den här modellen.

Konstgjord andning istället för hållbar utveckling

HL: Sedan kan gå in i ett helt resonemang också, hur effektivt är det? Jag tror jag nämnde det för dig innan vi satte igång, att jag tror ju på till exempel att vi kanske behöver katastrofhjälp och liknande. Vi kommer alltid ha vissa områden och utmaningar i vår värld, där det inte finns en affärsmodell och där det kanske inte borde finnas en affärsmodell. Men det finns jättemånga utvecklingsområden där vi måste ifrågasätta kanske är det konstgjord andning att vi pumpar in subventioner, som slår ut i många fall lokala marknader.

JB: Det där såg jag. Jag var i Kenya 2008 tror jag att det var. Det var precis efter den här svältkatastrofen de hade på Afrikas horn, med Somalia, Kenya, Tanzania. Då insåg jag det där, för då var det hur mycket katastrofhjälp som helst. De delade ut en massa mat och räddade tusentals liv, vilket var fantastiskt.

Problemet var att när jag kom ner 2010 eller 2012, så var det många som berättade att det var hur många familjer som hade gått under som helst, som bönder som hade sina grödor men de kunde inte sälja dem, för att det fanns ett överflöd av ris och andra grödor som hade kommit dit som katastrofhjälp. Det blev en björntjänst.

När vi träffade vice-presidenten i Kenya och fick en timme med honom så sa han att vi vill inte ha välgörenhet, sluta skicka hit det. Vi vill ha tillgång till kapitalmarknad, vi vill ha investeringar, vi vill ha arbetstillfällen, vi vill liksom kunna konkurrera på schyssta villkor. Han nämnde jag tror det var tobak eller te, jag tror det var tobak, att de exporterade tobak och importerade cigaretter. Han sa hela värdeförädlingen har ju skett någon annanstans. Det är där vi behöver fatta att vi behöver låta värdeförädlingen ske på plats.

Vi behöver ge dem tillgång till en kapitalmarknad, vilket är det ni gör. Egentligen är det så att det ni gör, ni erbjuder ju, om jag ska förenkla det, lägre ränta på lån till företag annars inte hade fått lån eller hade fått dem till en extremt hög ränta, vilket inte hade fått deras affärsmodell att funka.

Sedan delar ni, alltså Trine och vi investerare, på den inkomsten från ränteinkomsterna, basically. Det behövs det mycket, mycket mer av tänker jag. Vad ser ni för framtiden då?

Trines planer för framtiden

HL: Ja, det är alltid svårt att sia om framtiden, för att någonstans så lever vi varje dag i att det här och det här ska göras. Men det finns enorma tillväxtpotentialer på den här marknaden. Jag tror att senaste, siffror är alltid svårt, men senast såg jag att man hade uppskattat att ungefär 45 miljarder dollar årligen behöver investeras i just den här sektorn, off-grid solar, om vi ska ens vara i närheten att nå upp till målet att vi ska ha universell tillgång till elektricitet.

Så redan där ser vi att ok, det är inte så att vi kommer mätta marknaden här på långa vägar, men jag tror att det som vi ser på sikt är att Trine på riktigt ska bli ett tydligt och ett konkurrenskraftigt alternativ till hur du vill spara och investera dina pengar. Det går också lite tillbaka till den punkten kring bistånd. Det jag absolut inte vill är att man tänker att man gör det här lite för good will, för då har vi misslyckats, då är det en konstgjord andning och den kommer aldrig att lyckas i långa loppet.

Utan det handlar om att faktiskt, precis som vissa av andra, bara ta Uber och andra delningsekonomin liksom att faktiskt på riktigt säga att här har vi ett nytt sätt att göra saker på. Och du gör inte det här för att vara snäll eller tycker att det här var lite coolt en stund, utan du gör det för att det förbättrar ditt liv just nu, och det gör saker bättre. Det är målet och det ligger i linje att någonstans har vi sett att ska vi göra riktig stor, stor skillnad, så måste vi kunna snurra ganska stora summor pengar.

För det handlar om att ju mer pengar som vi kan finansiera och låna ut till de här sektorerna, desto mer skillnad kan vi också göra. Då blir det här fina jämnväxelspelet mellan att om man ser att oj, nu har de gjort så här mycket intäkter, då betyder det också att vi har gjort så här mycket i affärer i form av lånevolymer. Skjuter vi upp lånevolymerna, om man ser det, då vet man också att det faktiskt finns en ganska tydlig impact som följer efter det, i och med att de är helt beroende av varandra.

Tillväxt med ränta-på-ränta

CB: Jag gillar det att affärerna är så mycket i fokus här under detta samtalet. Att det inte blir supermycket om människorna så, som ändå får väldigt stor nytta av de systemen som ni finansierar, men att det är liksom affären. För jag upplever ofta när vi pratar om tillväxtmarknader och då kanske Afrikanska länder, att vi har det här dåliga samvetet hela tiden att vi har det så bra och de har det så dåligt. Men det är inte det vi pratar om här, vi pratar om affärer.

JB: Ja, att det finns incitament för alla parter. Det är det som jag gillar och något jag och Christoffer pratade mycket om, att det man ofta inte tänker på, återigen ta skillnad på välgörenhet och en for profit verksamhet, är att det blir en ränta på ränta effekt i det goda. För att det som händer, det är så roligt vi får ju mejl varannan vecka, ”Nu har du fått en liten återbetalning på ditt lån”, och vi har inte tagit ut en Euro av er, utan det enda som gör är att vi snurrar tillbaka det i nya projekt.

Så det betyder att alla de pengarna vi nu har, säg 8% avkastning i genomsnitt, så på de här 100,000 – 200,000 kronorna, det är 16,000 nya kronor vi har fått, som vi återinvesterar i nytt projekt som kommer generera nya pengar, som vi återinvesterar. Så tror jag att de flesta investerarna faktiskt gör. Det betyder ju att det blir mer och mer pengar, utan att det behöver komma in nya pengar, och det tycker jag är sjukt bra. Jag tänkte vi ska strax sluta, är det någon fråga du önskar att jag hade ställt?

Dela med dig av dina egna funderingar

HL: Nej, men jag kan ställa en lyssnarfråga. Det hade varit jättespännande att höra, för som sagt, även om vi är här för att det har varit mycket Trine-prat, så jag och jag tror att hela teamet på Trine, vi brinner ju ganska mycket för hela det här området i att förstå vad det är man letar efter som investerare för att se att ok, nytta och avkastning går ihop. Vad finns det för krav man har, vilka alternativ kikar man på idag?

Det hade varit väldigt spännande att faktiskt förstå mer av det, för jag träffade en kollega i området i sektorn tidigare idag och vi pratade kring just det här med hållbarhet inom finansmarknaden och att det stora problemet vi ser är väl inte att det kommer bli för många som ger sig in, utan snarare att fler måste ge sig in fort nog. För att många av kanske bankerna, hittills har i alla fall inte visat, att man kan erbjuda de alternativ som är bra nog. Så det tycker jag hade varit jättespännande att få in lite kommentarer kring.

JB: Ja, precis, då kan man antingen kommentera precis i anslutningen till klippet här, eller att man mejlar till dig på hanna@jointrine.com. Ett fantastiskt stort tack Hanna för att du ville vara med. Jag hoppas att du vill komma tillbaka i ett framtida avsnitt. Tack så hemskt mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Om du gillar Trine, använd gärna vår sponsrade länk

Om du gillar det som vi skrivit ovan om Trine och vill investera lite av dina pengar i den aktiva hinken i Trine, då är vi tacksamma om du vill använda vår sponsrade länk. Den ger oss en del av de intäkter som vi använder för att driva bloggen och hålla den tillgänglig för alla:

Tack än en gång!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då gillar du nog även:

Känner du till andra klimatsmarta alternativ?

Eftersom ett klimatsmart, etiskt och hållbart sparande är något som ligger mig väldigt nära om hjärtat så tar jag gärna emot tips på fler sådana sparande.

  • Vilka klimatsmarta sparande tittar du på eller använder själv?

Tack för att du delar med dig!

Avsnittet Trine – Ett klimatsmart sparande med stor social nytta dök först upp på RikaTillsammans.


Replik: Ett försvar av FIRE av en entusiast

$
0
0

I avsnitt #90 hade jag, Caroline och Charlie Söderberg ett samtal kring FIRE (Financially Independent Retire Early) med utgångspunkten att vi uppskattade en ekonomisk frihet, men var lite tveksamma till just FIRE-rörelsen. Inte på grund av målet, men för att vår upplevelse är att rörelsen har kidnappats av extremsparare. En läsare, Astillion, har skrivit följande replik till avsnittet – en väldigt bra och värdefull replik. Det är publicerat i sin helhet så som han har skrivit det förutom rubriker som jag lagt till.

Jag kom i kontakt med begreppet FIRE för första gången i slutet av 2017, men har varit en omedveten följare sedan 2014. Det här är mitt svar på artikeln om FIRE som publicerades den 3:e mars. Jan bad mig skriva den, och jag gör det med glädje för jag tycker det finns en del missuppfattningar. Låt oss börja med FIREs ursprung. Mr Money Mustache är antagligen den mest kände inom rörelsen, men begreppet är betydligt äldre än så. Mig veterligen har det sitt ursprung i boken Your Money or Your Life, från 1992, av Vicki Robin och Joe Dominguez. Konceptet fick sedan nytt liv genom bloggen och boken Early Retirement Extreme av Jacob Lund Fisker. Hans bok publicerades 2010. Mr Money Mustache startade sin blogg 2011.

Min egen väg mot FIRE började dock inte genom inspiration från någon av ovan nämnda, eller någon annan känd rikedomscoach. Utan det var livets omständigheter som drev mig i den riktningen. Jag var nämligen arbetslös under en lång tid, efter att ha studerat i några år. I den annars ofta generösa välfärdsstaten Sverige innebar detta minimiersättning från A-kassan, vilket är under existensminimum.

Utan tillräcklig inkomst, och krav på att först göra slut på den lilla buffert jag hade innan jag hade rätt till några bidrag, lärde jag mig skära ner på onödiga utgifter. Jag hade inte mycket till val. När jag sedan till slut fick ett stabilt jobb så var jag fast besluten att aldrig mer vara beroende av nästa utbetalning från stat eller arbetsgivare. Jag ville bli ekonomiskt trygg, och jag började spara mer än hälften av min inkomst. Vilket var ganska enkelt eftersom jag redan hade rutinerna för att spendera så lite som möjligt.

Och nu i efterhand är jag tacksam för min tid som fattig arbetslös, för jag fick viktig kunskap som i rena pengar antagligen är värt mer än vad jag hade tjänat om jag hade haft ett jobb den där tiden. För nu har jag blivit så mycket bättre på att förvalta mina pengar. Precis som Jan så ofta säger att han lärde sig av att förlora allt i de två börskrascherna, så lärde jag mig av att inte ha något att förlora.

FIRE handlar både om att tjäna och spara

Det är ett missförstånd att FIRE handlar bara om sparande och inte om att tjäna mer. Det handlar om både och. Men vi inom rörelsen tror generellt sett att sparandet är mer effektivt, eftersom det inte bara ökar summan pengar vi kan stoppa undan varje månad, utan också minskar den summa investerat kapital vi behöver komma upp i (till exempel 25 gånger ens årsutgift).

Jag gillar liknelsen Jan gör med dieter. Och det är sant att de flesta som försöker sig på en diet misslyckas. Jag gillar inte dieter, för de har oftast ett specifikt mål, oftast viktnedgång. Jag följde själv en sådan diet med just det målet. Och jag lyckades gå ner i vikt. För alla dieter fungerar, om man har disciplinen att följa dem. Men det var aldrig min avsikt att fortsätta med dieten långsiktigt, för jag insåg från början att den inte var hållbar. Nu är jag sedan ett år tillbaka vegan. Många skulle kanske kalla det för en diet, med det är en livsstil. Och det är inte svårt att följa den eftersom den står på en stabil grund. Det är inte tänkt att vara något tillfälligt. På samma sätt är mitt sparande en livsstil, inte en tillfällig period av ansträngning för att nå ett visst mål. Det handlar inte om uppoffringar eller svält. Det handlar om att hitta en livsstil som är rik och meningsfull, utan att vara dyr.

Jag sparade förra året 69% av min inkomst. Jag har nått dit genom att både öka min inkomst och genom att sänka mina utgifter. Och jag hade aldrig kunnat öka min inkomst om jag inte först sänkt mina utgifter. För som vi alla vet krävs det pengar för att tjäna pengar. Den senaste stora utgiften jag gjorde mig av med var bilen. Jag hade haft bil sedan 2003. Alltid begagnade, fem stycken blev det totalt. Nu har jag varit bilfri i ett och ett halvt år och känner ingen abstinens alls.

Missuppfattning kring vad jobb är

Jan och Caroline har varit på en resa mot ekonomisk frihet i tio år. När jag började min resa föreställde jag mig också tio år. Det var alldeles för kort tid, menade de få som jag pratade om saken med. Men nu, efter nästan fem år, börjar jag tro att tio år är för mycket. Det kanske räcker med sju? Men vad händer sen då, när jag kommer i mål?

Jan ställer frågan om varför man vill bli fri, och det är helt rätt. Precis som ingen av hans bekanta som uppnått ekonomisk frihet slutat jobba så känner inte heller jag till någon inom FIRE som slutat jobba. Paula Pant, som håller i podcasten Afford Anything, har sagt att hon känner EN som helt slutat jobba och på riktigt tagit åt sig av RE-delen av FIRE.

Jan och Caroline verkar älska vad de sysslar med, så de ska såklart fortsätta med det. Men jag tror de allra flesta tyvärr inte älskar vad de gör. Jag trivs på jobbet, men om jag hade fått lönen oavsett om jag gått dit eller inte så hade jag gjort något annat med min tid. Och jag tror de flesta av mina arbetskamrater gjort samma val.

En missuppfattning mellan de olika lägren kan grunda sig i synen på vad ett jobb är. De som är kritiska menar att vi inom FIRE kanske bara har fel jobb, eller i värsta fall att vi inte vill jobba alls. Men jag tror snarare att det är så att vi ser ett jobb som en syssla man utför åt någon annan. Jag bygger till exempel bostäder, vilket har ett stort värde för samhället och för min arbetsgivare. Men det är i grunden för mig inte mycket mer än ett utbyte av tid mot pengar. Och jag vill istället kunna jobba åt mig själv.

De flesta inom FIRE har en idé om vad de skulle vilja göra, men det är ofta inget som betalar så bra, om det betalar något alls. I alla fall inte till en början. Vad jag själv verkligen vill göra är att skriva böcker. Fantasy för att vara specifik. Det är därifrån namnet Astillion kommer, det är namnet på min första bok (ej publicerad ännu). Jag har skrivit så länge jag kan minnas, men jag har inte fått betalt för det.

Snittlönen för en författare är 120,000 kronor per år. Och då kommer det mesta av det från annan verksamhet än skrivandet. Endast 3% av författarförbundets medlemmar lever enkom på sitt skrivande. Så det säger sig självt att jag inte bara kan säga upp mig och satsa på mitt skrivande. Jag måste ha en annan inkomst vid sidan av. Och varför inte en passiv sådan?

Humankapitalet

Jag brukar ofta tänka på mig själv som två personer. Mitt nutida jag och mitt framtida jag. Konceptet nämndes i avsnitt 84 med Elin Helander, som jag rekommenderar till alla som inte sett det ännu.

Jag tänkte dock så redan innan. Och det handlar om att hitta balansen mellan dessa två, båda ska ha det bra. Men det är det nutida jaget som gör allt jobb, och då är det lätt hänt att det jaget också tar det mesta av belöningen. Men jag har övertygat mig själv om att det framtida jagets lycka faktiskt ger lycka åt mitt nutida jag också.

För mig har det aldrig handlat om att ”sitta på en stubbe i skogen” som Charlie uttryckte det. Inte heller äter jag nudlar och riskakor (vilket inte ens är det billigaste man kan äta). Jag unnar mig själv en väldigt rik tillvaro som kostar runt 12,000 kronor per månad (nästan det dubbla jämfört när jag var arbetslös).

Jag har definitivt utrymme att spendera mer, men jag frågar mig ständigt om det skulle göra mig lyckligare, och kommer ofta till slutsatsen att det inte skulle det. Det viktigaste för mig är friheten att spendera min tid med att göra vad jag brinner för och får ut något av.

FIRE – inte bara till för de rika

En vanlig kritik mot FIRE är att det skulle vara något bara för de rika. Mr Money Mustache var till exempel ingenjör och tjänade i slutet av sin karriär över $100,000 per år. Med en sådan lön är det klart man har utrymme att spara, FIRE är således inget för vanligt folk. Men där håller jag inte alls med. Själv är jag byggnadsarbetare och tjänar långt ifrån ovan nämnda siffra. Och jag kan ändå enkelt spara över 50%. En artikel som var väldigt ögon-öppnande för mig är den här från MMM.

Den behandlar situationen i USA, men jag tror samma gäller för Sverige. Och det sägs att förr i tiden kunde en familj klara sig på en inkomst, kvinnan var hemma och tog hand om barnen. Nu för tiden måste båda föräldrar jobba. Men enligt en undersökning från 2011 utförd av MIT (länkad i artikeln) så krävs det bara 11 timmar för en arbetare idag att producera lika mycket som det tog en arbetare 40 timmar att producera 1950.

Och lönen har på denna tid ökat med över 100%. Så var har alla dessa pengar tagit vägen? Jo vi konsumerar dem. Vi köper massa saker som vi inte behöver och som inte gör oss lyckligare. Flera undersökningar har visat på att det är upplevelser, inte prylar, som skapar långvarig lycka.

Det finns massor av liknande undersökningar. Till exempel ger en ny bil inte mer lycka än en begagnad. I början kanske, men med tiden nöjer man sig med vad man har. Mina fem bilar kostade i snitt mindre än 10,000 i inköp. Och samtliga fullföljde sitt syfte – de tog mig från A till B.

Vi inom FIRE har insett att vi är lika lyckliga, eller MER lyckliga, utan alla dessa prylar. Så att spara mer än 50% av sin inkomst är i själva verket inte alls extremt. Och hur mycket upplevelser kan vi köpa för pengarna vi sparar? Ganska många, speciellt om de inte kostar så mycket. För det är inte främst bristen på pengar som hindrar oss, utan bristen på tid. Och vad ska man skära bort i livet för att få mer tid? Den utan konkurrens största tidsboven för majoriteten av oss är våra jobb.

Risker med FIRE

Men visst finns det risker med FIRE. De största är nog de sociala aspekterna, och det är nog därför introverta personer är överrepresenterade här. Men för att undvika att den här artikeln blir en uppsats ska jag fokusera på det ekonomiska. Och jag håller med Jan om att det inte är klokt att förlita sig enkom på 4%-regeln. Men allt jag läst om folk som kunnat sluta jobba tidigt pekar i samma riktning – de har fortsatt tjäna pengar, i vissa fall mer än vad de gjorde förut.

För det har aldrig handlat om att ligga på stranden och dricka margaritas (det skulle jag knappt göra ens om jag fick betalt för det), utan att kunna ägna sin tid åt något mer meningsfullt än det jobb man sa upp sig från. Den anledning som Mr Money Mustache och hans fru hade är kanske den mest beundransvärda av alla – de ville vara föräldrar på heltid. Och när deras son föddes var de 30 år gamla och hade råd att säga upp sig från sina jobb. Men båda har fortsatt jobba, fast med annat, och inte på heltid.

Sen så finns det ju andra typer av inkomstkällor än indexfonder (även om vi älskar indexfonder). Majoriteten av mina passiva inkomster kommer från mitt radhus. Det var en tvåa när jag köpte det, men jag bar byggt om det till en fyra. Jag har tre inneboende. Så jag bor inte bara gratis, utan med vinst. Och får dessutom umgås med intressanta människor som jag trivs ihop med. Det här är inte något för alla, men det funkar utmärkt för mig. Och jag vet ingen annan typ av investering där jag kan använda mig av en hävstång på över två miljoner kronor till en ränta på 1,2%!

Räknar timmar istället för kronor

Det är sant som Jan skriver att vi lär oss hur man kan spara pengar, genom till exempel artiklar i tidningar, men att vi inte får information om hur man investerar. Men jag tycker inte de tipsen som tidningar delar med sig av är speciellt värdefulla. Hur många gånger har vi hört om hur mycket pengar man kan spara på kaffe?

Sanningen är att genomsnittssvensken gör av med tusentals kronor varje månad på onödiga utgifter. Ofta helt slentrian och utan att få något för det. Att lära sig om hur man investerar sina pengar är jätteviktigt, det är därför jag följer RikaTillsammans. Men det är inte mycket värt att kunna tjäna pengar om vi låter vinsten rinna ur våra händer i andra änden. FIRE är effektivt eftersom det fokuserar både på att spara och på att öka inkomsterna.

Men är det optimalt, som Jan frågar, att spara så pass mycket? Varför inte 40%, eller 30%? Det skulle ju ändå göra oss ekonomiskt fria, och vi kan unna oss lite mer på resans väg. Och visst, var och en bestämmer själv hur snabbt hen vill nå ekonomisk frihet, och vad som är värt mest i livet. Vill du inte säga nej till dina kompisar när de ska gå ut på stan, så gör inte det. Men kan du inte vänta på att sluta jobba, då kanske du måste tacka nej ibland. Det handlar om att kunna värdera vad saker är värda. Jag ser inte vad till exempel en utekväll kostar i pengar, utan i tid.

Hur många timmar måste jag jobba för att betala för det här? Kavastu brukar ju resonera på samma sätt. Och tillägga att de där pengarna istället kan jobba på börsen. Och jag gillar ju inte ens att gå ut på stan! Så för mig är valet enkelt. Men när jag erbjuds att vara med på en picknick med ett större sällskap där vi alla tar med mat och delar med varandra och pratar om intressanta saker i några timmar, då kommer jag gärna. Det är roligare, och dessutom gratis. Äta ska jag ju göra ändå. Och jag träffade dessutom en av mina inneboende på en av de här picknickarna.

LEAN FIRE och FAT FIRE

Och det bör väl nämnas, för det kom upp i kommentarerna på originalartikeln, att vi inom FIRE oftast är minimalister. Det finns dock undantag. Det finns något som kallas FAT FIRE, vilket innebär att man är ekonomiskt oberoende och lever ett liv i överflöd. Det som vanligtvis syftas på med FIRE är LEAN FIRE, som kan vara väldigt minimalistiskt.

Och jag är definitivt närmare LEAN än FAT. Och vi har ofta en agenda utöver att bli ekonomiskt fria. Vi ser hur överkonsumtionen tär på planetens resurser, och vi vill vara ett exempel på ett mer hållbart sätt att leva, som inte är på bekostnad av livskvalitet. Och personligen bryr jag mig passionerat om klimatet, och jag lever som jag lär genom att inte ha en bil, inte flyga och äta uteslutande växtbaserat. Och jag har investerat en stor del av mina sparade pengar genom TRINE och tittar på andra gröna projekt.

Slutligen vill jag berätta om min semester förra året. Jag bor i Stockholm, och det bygge jag jobbade på då hade stängt under fyra veckor. Jag hade valt att spendera hela min semester i Stockholm, ett val som jag nu är väldigt glad över. Som ni säkert minns regnade det inte under dessa veckor, så det var perfekt för att cykla. Och det gjorde jag. En bit över 100 mil sammanlagt. Jag var i alla hörn av länet, ofta på utflykt tillsammans med andra. Jag var på hajker och picknickar.

Jag träffade massor av intressanta människor från hela världen (man behöver inte åka utomlands för att göra det). Jag hade tid att skriva, vilket jag gjorde nästan varje dag. Jag läste fem böcker. Det var varmt så jag åt mycket glass (trots det var jag nog den ende på jobbet som gick ner i vikt under semestern). Jag hade fyra fantastiska veckor. Och vad kostade det? Inte mer än vilken månad som helst. Lite mindre faktiskt. Tidigare under året hade jag unnat mig att ta ledigt samtliga klämdagar, och jag var på Sweden Rock Festival. Så jag hade gott om semester, men inget var speciellt dyrt. Och det behöver inte kosta för att det ska vara roligt.

FIRE handlar om att leva

Men om man inte kan tänka sig att vara hemma på semestern så kan man såklart åka utomlands. Det behöver inte kosta så mycket det heller. Och visst kan man unna sig att spendera lite extra då och då. Som sagt handlar inte FIRE om att svälta, utan om att leva. Hela livet! Med över 300,000 kronor sparade på ett år så kan jag ju konstatera att det definitivt fanns utrymme till lite lyxkonsumtion. Men jag tror inte det hade gjort mig lyckligare. Det som gör mig lyckligare än något annat är att jag kommer kunna upprepa den här semestern varje år. Ja flera gånger varje år faktiskt, i resten av mitt liv. För om några år kommer jag inte längre behöva byta min tid mot pengar.

Och ja, jag tycker att det är ROLIGT att spara pengar. Det är världens kanske bästa hobby! Jag hoppas att jag med den här artikeln gett en mer komplett bild av FIRE. Och jag hoppas det följer en konstruktiv debatt i kommentarsfältet!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln gillar du nog även följande avsnitt:

Vad tänker du?

Jan: Jag vill verkligen tacka och uppskatta Astillion för att ha tagit sig tiden och skriva en så bra och värdefull replik. Insikten som jag tog mig med mig att drivkrafterna egentligen inte skiljer sig åt så mycket, utan att det i mångt och mycket handlar om att leva ett medvetet liv. Jag vill slutligen också uppskatta och tacka er alla för den fina tonen vi lyckas ha på bloggen. Det är inget som jag tar för givet, särskilt med tanke på hur jag har sett att diskussioner och åsikter framförs på andra ställen på nätet.

  • Vad tänker du om Astillions replik och tankar?

Avsnittet Replik: Ett försvar av FIRE av en entusiast dök först upp på RikaTillsammans.

Ett första besök i den inre trädgården…

$
0
0

Förra helgen tillbringade jag på ett meditationsretreat och att det var omtumlande. Minst sagt. Jag har den senaste tiden och åren sprungit allt fortare och insikten som landade var – till vilken nytta? För att dö i förtid som min pappa gjorde? För att försöka fylla en bottenlös skål med bekräftelse från andra? För att uppfylla på samhällets definition av framgång? Trots framgång, pengar och bekräftelse har jag varken blivit nöjd eller blivit av med känslan av tomhet. Efter att i mer än 25 år konstant ha sysselsatt mig för att inte behöva känna efter, var det tydligen dags att besöka den inre trädgården.

Veckans artikel är en av de mer personliga på länge och kan kanske upplevas av vissa som off-topic, men jag tror att den är viktig. I alla för mig. Jag har i tidigare artiklar nämnt att jag i terapi insett att en av mina stora drivkrafter varit den ekonomiska osäkerhet som uppstod när min pappa dog när jag var 13 år gammal. Att jag som student längtade efter buffert på 25 000 kr, då skulle jag bli trygg. Sedan blev det 50 000 kr, 100 000 kr och plötsligt satt jag där i en hyresrätt med Caroline och 500 000 kr på kontot och jag kände mig inte det minsta trygg. Storleken på bufferten verkade inte göra någon känslomässig skillnad.

Naturligtvis förstod jag rationellt att det inte kan hända något ett par i 25 års-åldern utan barn, boendes i en hyresrätt med en 10 år gammal bil som skulle kunna kosta ens i närheten av de summorna. Jag har under åren till och med förlikat mig med den insikten. Framförallt i en del av skammen kring att jag som ekonomibloggare egentligen inte hade en ”finare” dröm om ekonomiskt frihet eller liknande som drivkraft.

Periodvis har jag till och med känt mig lite nöjd (arrogant?) med att ha identifierat den. Särskilt då jag upplever att många andra inte riktigt är medvetna om vad som driver dem egentligen. Den gångna helgen kändes som att tappa en stor del av fotfästet. Helt ärligt har jag inte riktigt landat helt och fullt än och då har det ändå gått snart en vecka. Vart det kommer att ta vägen framgent vet jag inte riktigt heller än. Å andra sidan känns det rätt skönt att för en gångs skull inte behöva ha ett ”rätt” svar och faktiskt kunna vila i det.

Återigen blev jag rastlös inombords. Jag var inte nöjd. För varje dag som gick blev det alltmer tydligt att inga pengar i världen någonsin skulle kunna göra mig nöjd.

Napoleon Hill

Jag tvekade ett tag om jag skulle publicera den här artikeln. Den handlar inte om ekonomi, men jag tror och hoppas att den kanske kan vara ett bidrag till dig eller någon annan i liknande situation. Jag vet också sedan tidigare att det är tufft att försöka hålla uppe en fasad och till vilken nytta? Dessutom tänker jag att det är mer ärligt mot dig som har följt mig ett tag att vara autentisk. I bästa fall hjälper det kanske även någon annan att ta ett steg mot ett rikare liv genom att undvika göra samma misstag som jag har gjort eller gör.

Tack för att du läser även den här annorlunda artikeln,
Jan Bolmeson

Lyssna eller titta på mitt och Carolines samtal

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Trots att allt är bra, har jag känt mig tom och inte nöjd

Även om allt är till synes bra i mitt liv just nu har jag känt mig tom och inte nöjd. Det var den huvudsakliga anledningen till att jag anmälde mig. Jag har aldrig tidigare varit flera dagar i tystnad, utan mobiltelefon, dator eller uppkoppling. Inför var det faktiskt både läskigt och spännande. Men jag litade på mina vänner som rekommenderat mig stället så jag hoppades på att jag skulle landa på fötterna. Å andra sidan kände jag faktiskt att jag var tvungen att göra något helt annorlunda. Det verkade i alla fall det här vara.

De senaste åren har det har varit väldigt många borden, måsten och faktiskt även rädslor i mitt liv. Jag har mer och mer börjat känna att jag har kommit till vägs ände med min prestationer och mina göranden. Jag har löst problem, utmaningar och nått mål i en rasande fart men också insett att de aldrig kommer att ta slut. Upplevelsen den senaste tiden var att livet har blivit ett enda stor lista problem som ska lösas i en frenetisk takt. Rationellt fattar jag idiotin i synsättet ”livet är ett problem att lösa”, men att tänka och känna är två helt olika saker.

Jag har strävat efter mer och mer och jag har därför jobbat väldigt hårt de senaste 15 åren. Det är mer än 10 år sedan vi sålde vår tjock-tv. Sedan dess har jag mer eller mindre jobbat konstant, dagar, kvällar och helger. Naturligtvis har det varit självvalt och roligt. Det har också gett framgång i många områden. Men på sistone har det ändå känts tomt och jag har inte varit nöjd.

Det har tagit sig uttryck på flera olika sätt. Förra året testade vi det där med ”Spanien i januari” och även om det var jättetrevligt, framförallt för vännernas skull, så var det inget som jag behöver göra om. Vi har testat en längre skidsemester men efter åtta dagar ville vår dotter åka hem och även jag. Jag har köpt prylar och det har inte gett någon glädje. Jag har varit på väg att köpa en ny bil men (tack och lov) hindrat mig själv då jag vet vilken urusel affär det är. Jag hörde dessutom talas om att till och med BMW hade gjort en studie att glädjen för en ny bil bara höll i sig i genomsnitt tre veckor…

Som jag skrev i inledningen trodde jag länge också att mer pengar kommer lösa biffen – det skulle ge trygghet, det skulle ge glädje och att allt skulle bli bra. Det har det inte gjort. Jag inser att jag varken är först eller ensam om den insikten. Jim Carey formulerade det bäst:

I think everybody should get rich and famous and do everything they ever dreamed of so they can see that it’s not the answer.

Jim Carey

Men man fattar när man fattar och jag verkar ha börjat förstå först nu. Utåt sett går det bättre än någonsin men inombords har det varit en lite annan historia.

Var duktig i skolan så att du får ett bra jobb…

Sedan jag var liten upplever jag att jag har fått höra:

Var duktig i skolan så att du kommer in på ett bra gymnasium. Var duktig på gymnasiet så att du kommer in på en bra högskola. Var duktig på högskolan så att du får ett bra jobb. Var duktig på jobbet så att du får behålla det…

Jag vet inte om det var någon som faktiskt sa det uttryckligen. Snarare levde det väldigt kontextuellt. Från skolkamrater, föräldrar, lärare och vuxenvärlden. Jag gjorde precis som jag blev tillsagd, ifrågasatte inte och jag gjorde som min omgivning gjorde. Jag hade högsta betyg i all förutom bild, valde naturvetenskaplig linje på gymnasiet för det var bredast (inte för att jag tyckte det var kul).

Jag hamnade i en klass som var ett experiment med elitklasser så alla var exakt som jag. Jag fick höga betyg igen. Jag visste inte vad jag skulle välja så det blev civilingenjör med inriktning mot teknisk fysik. Återigen inte för att det var roligt, intresserade mig eller det jag ville, men för att folk sa att det var bäst, bredast, svårast och att man kunde bli precis vad som helst…

I tvåan på tekniska högskolan i Lund gick jag in i väggen. Inget var kul, jag klarade av den beryktat svåra utbildningen. Jag gjorde det dessutom genom att inte närvara på hälften av föreläsningarna och slarvade med skolan. Insikten att jag snart skulle bli klar och att jag sedan skulle jobba på Ericsson resten av livet var verkligen inget kul. Jag hamnade hos Studenthälsan och hos en psykolog för första gången.

Jag minns att det var en äldre herre som lyssnade på mig när jag beskrev det som i mina ögon var ett ”lyxproblem”. Det var ju många fler som hade problem ”på riktigt” enligt mig (så känns det för övrigt fortfarande). Jag minns hans ord som om det var igår:

Du borde odla din inre trädgård.

Psykolog på Studenthälsan i Lund till mig 2001

Jag minns även mitt eget svar som 20-årig civilingenjörsstuderande – helt i okontakt med sina känslor:

Vilken jävla trädgård?

20-åriga versionen av mig själv

Jag hittade aldrig den där trädgården än mindre började jag odla den. Istället startade jag mitt första företag och fick hjälp av en av mina äldsta vänner Dominika som lyfte upp mig. Jag insåg inte då hur perfekt valet att starta företag var för att inte behöva känna efter.

Ett första besök i den inre trädgården

Sedan 2002 har jag startat och drivit en handfull bolag, femdubblat omsättning i flera företag, jag har stått på scen för tusentals människor, varit med i de flesta stora tidningar, radio-stationer och tv-kanaler, jag har skrivit en bok och fått den publicerad av Bonnier, jag har arbetat professionellt i flera olika styrelser, jag har coachat, varit mentor, jag har byggt upp bloggen, jag har tjänat pengar och så vidare. Jag har presterat ursinnigt i 110 och jag har inte ens fyllt 40 år.

Jag brukar säga att historien inte upprepar sig men att den brukar rimma. Idag 20 år senare (tidig 40-års kris?) sitter jag där igen och inget är kul. Jag verkar klara av livet hyfsat och ändå är jag inte nöjd. Det har länge känts som att jag behöver göra något annorlunda.

Caroline har länge sett något som jag fattade på riktigt, först nyligen. När min pappa dog så blev jag duktig i skolan. Jag kunde fokusera på det och jag behövde inte känna efter eller möta mig själv. När det blev jobbigt andra gången på universitetet, året innan vi träffades, så valde jag att starta företag och behövde inte heller känna efter eller möta mig själv. Denna flykten har jag hållt på med sedan dess i olika former.

Idag är jag är extremt osugen och trött på att köra det programmet än en gång. Jag inser nämligen att det kommer inte föra något gott med sig. Särskilt när jag redan idag är trött. Hela mitt liv har dessutom de senaste åren kretsat kring prestation, allt från mejlen som kommer till min inkorg till sammanhangen jag har placerat mig i. Fullt med människor som är likadana.

Jag har verkligen tur att ha Caroline som min fru. Hon är nämligen precis min motsats och har fattat många av de här sakerna som jag först nu börjar lista ut. Tyvärr har jag ju varken fattat eller på riktigt uppskattat det i många år. Ibland har det tyvärr till och med varit tvärtom. Men som jag har hört någon säga:

Vi tenderar att gifta oss med den person som har löst våra egna omedvetna problem…

Carl Jung(?)

Caroline och flera goda vänner har länge rekommenderat att undersöka den där inre trädgården (tack även Niklas, Moa, Lennart, Charlie m.fl.). Något som jag aldrig har gjort och inte förrän nu insett vikten av. Jag fick tips på några bra ställen runt om i världen med duktiga handledare och jag anmälde mig slutligen till Bara Vara i Rättvik. Samtidigt som det kändes riktigt läskigt visste jag att det inte fanns särskilt mycket till val. Att gå ytterligare en kurs i produktivitet eller den typen av personlig utveckling jag varit på tidigare skulle nog snarare bara göra saker värre.

Min insikt: Jag håller på att jobba ihjäl mig

Sagt och gjort. Förra helgen var det dags och nu är jag tillbaka i ”verkligheten” igen. Det var verkligen omtumlande och jag känner mig fortfarande lite skör. Jag insåg bland annat hur jag hela tiden har sprungit, sprungit och sprungit ännu mer. Till och med på toaletten har jag svarat på mejl eller läst nyheter. Att bara vara eller bara hänga är inte något som jag har gjort. Någonsin. Det har till och med varit en av Carolines stora sorger eftersom det är något som är viktigt för henne. Genom att lämna in mobiltelefon, dator, medtagna böcker och dessutom inte få interagera med andra deltagare så fanns det inte så mycket annat att göra.

Det gav mycket insikter. En av dem var att: om man inte kan vara med sig själv för att det är för jobbigt, hur kan man då hänga med andra? Jag har ju inte ens fattat att jag inte har fattat. En annan insikt som förmodligen kommer att ha mest påverkan på mig är att ju äldre jag blir, desto mer lik mina föräldrar blir jag.

Caroline har länge varit arg på mig och sagt till mig att jag håller på att göra samma sak som min pappa som arbetade ihjäl sig. Han skulle ta hand om familjen, dränera huset själv, vara chef, jobbpendla samtidigt som han rökte, stressade och hade högt blodtryck. Jag har i alla år slagit det ifrån mig. Jag håller ju för f-n inte på och dränera huset själv. Jag har koll på läget.

Insikten från helgen är att det har jag inte. Jag gör exakt samma sak. Så här snart 30 år senare ser det bara annorlunda ut. Jag sitter 12 timmar om dagen, sju dagar i veckan, vid datorn istället för i bilen eller jobbandes på huset. Jag gör i princip samma sak – helt omedvetet. Det är som att jag har tagit över en stafettpinnen som skickas mellan generationer och jag har inte ens tackat ja till den.

Exempel har varit en upplevelse av att inte hinna träna eller läsa böcker för att det tar tid från jobbet. Det har varit en konstant upplevelse av att ligga efter i jobbet. Det finns mejl att svara på, uppgifter att göra och skulle det dessutom inte vara nog så finns det idéer att förverkliga. Det är ett konstant tillstånd av otillräcklighet. I vissa av mina kretsar är det här på gränsen till en merit – allt mäts i omsättning och framgång.

Jag vet att att människor runt mig har sagt att så kommer det vara resten av livet. Har man ambition så kommer det hela tiden vara en upplevelse av otillräcklighet och att det bara är något att förhålla sig till. Jag har rationellt insett att jag inte kommer att ligga på dödsbädden och inse ”Vad bra att jag blev färdig med alla mina problem och projekt.”. Men samtidigt har det inte hjälpt med den känslan av stress eller otillräcklighet.

Ju äldre jag blir, desto mer lik mina föräldrar blir jag

Jag insåg att jag oroar mig – jag är rädd – hela tiden. Konstant. Eftersom jag ändå har kommit hyfsat långt oroar jag mig numer dessutom för saker som rationellt måste sägas vara osannolika. Men det gör ingen skillnad att jag inser att det är osannolikt, rädslan eller oron finns där i alla fall. Förmodligen en kvarleva från händelsen med pappa – mattan kan ryckas undan precis när som helst. Bäst att du är förberedd.

Jag vet att den här oron och rädslan har jag också fått med mig hemifrån. Självklart har jag även fått mycket gott med mig och jag älskar mina föräldrar. Men jag är helt på det klara med att hålla koll på den där stafettpinnen. Vissa saker vill jag nämligen inte ska föras vidare till mina döttrar. För även om många av mina (och mina föräldrars) beteenden har gett väldigt goda resultatet så har inte kostnaden varit oväsentlig. Framförallt i upplevelsen av känslan att känna sig full av liv (eng: aliveness).

För ett par år sedan publicerade Vice artikeln ”Here’s Why You’re Going to End Up Just Like Your Parents” där de intervjuar två psykologer på just det här ämnet. De skriver bl.a.:

Neuropathways and neuroscience, for the past ten to twenty years, have really shed light on how we become like our parents and how our brains form. When we’re stressed and can’t think properly, we go to those neuropathways that have always been formed from when we were infants. It’s like if you were walking in a forest, and there’s no path, and you have to create one. The more you walk on that path, the clearer it becomes. [..]

People absorb ways of communicating from their childhood. Or sometimes you even try to avoid them, but you don’t do an effective job doing that, and then they pop out when you’re stressed. So both in direct and indirect ways, we can be like our parents, even though we may not want to.

Vice, ”Here’s Why You’re Going to End Up Just Like Your Parents”. 2016

De skriver även att det på intet sätt är kört och att man kan påverka sin situation. Men i tillfällen av stress så gör vi omedvetet det som vi känner till och det vi har vuxit upp med. Vi kör helt enkelt i redan färdiguppkörda hjulspår. Vi hittar en trygghet i otryggheten hur konstig den än kan vara. I mitt fall har det handlat om vägar kring oro, rädsla och att det kommer skita sig. Vägen ur hjulspåren är medvetenhet, reflektion och självinsikt. Men det är som Tony Robbins säger:

The truth will set your free, but first it will piss you off…

Tony Robbins

Jag gissar att min resa i det här området har fått en skjuts från helgen.

Ironin i att blogga och vara rädd för kritik…

Allt det här har fått mig att tänka på en film jag såg för ett tag sedan, nämligen Pleasantville från 1998. Pleasantville handlar i korthet om David och hans syster Jennifer som slåss om en fjärrkontroll och hamnar i en såpopera från 50-talet. Där är allt svart-vitt; alla har sina givna uppgifter och plats. Allt är perfekt. Tills allt en dag börjar att förändras.

Plötsligt börjar folk uppleva olika känslor och saker samt personer börjar förändras. Vissa människor börjar vakna upp från att vara gråa och trista klichéer. Saker och personer går från att vara i svart vitt till att bli levande och i färg. I slutet av filmen är det en scen där en person som har brunnit för att måla med vackra färger står anklagad för att ha brutit mot reglerna. Målningar ska inte vara i färg, de ska vara svart-vita. Man hör honom försvara sig med:

Men berätta för mig, vilka färger får jag lov att måla med? Så lovar jag att bara måla med dem. Alltså, jag behöver inte ens måla med färger, jag kan låta allt vara svart-vitt.

Det slog mig som en knytnäve i magen. När jag bloggade de första åtta åren, då var bloggandet för mig som att måla med färger i en svart-vit värld. Det var roligt, inspirerande, givande, kreativt och fick mig att känna mig levande. Jag skrev om vad jag ville, brydde mig inte så mycket om någon skulle läsa det eller ej. Jag gjorde det mycket för min egen skull.

På senare tid har det varit precis tvärtom. Det har blivit så allvarligt, så ”vuxet” och så ”på riktigt”. Jag har jurister som berättar för mig att jag måste ha ”fullständiga villkor”, jag måste ha en disclaimer, vara noga med att berätta om risker, reklamsamarbeten ska märkas upp si och så, i podden måste jag säga x och y och så vidare. Jag har blivit rädd att ta upp ämnen, säga fel sak eller bli kritiserad. Jag har till och med backat från saker som jag egentligen tror på eftersom jag fått så mycket skit för det. Det har blivit mellanmjölk av alltihop.

Ironin och dumheten i att välja att ha en blogg i eget namn, när jag är rädd på det sättet är inte heller förlorad på mig.

Tufft med kritik när prestation ger kärlek…

Förutom allt det vanliga jag går och oroar mig för, har det på sistone även tärt på mig med den kritik, trista kommentar och rent ut sagt näthat som jag har dragit på mig sedan i höstas. Det handlar om allt möjligt kring mitt samarbete med Better Globe, min artikel om Fire som har fått vissa Facebook-grupper att gå bananas och trista kommentar jag får på Twitter och i andra sociala medier. (Därför jag är så sjukt tacksam och glad över det positiva samtalsklimatet här på bloggen och i frågor och svar. Tack till er alla läsare!)

Sedan några veckor tillbaka gör dessutom två journalister en granskning av mig eller Better Globe eller båda delarna. Jag vet ännu inte. Givet attityden och frågorna som har ställts utgår jag från att det inte lär vara en positiv artikel som är mig till gagn. Min vana trogen har jag sannolikt blåst upp konsekvenserna av allt näthat, kritik och en kommande trist artikel bortom alla proportioner. Men å andra sidan har jag historiskt inte gått skadelös från liknande händelser. Jag har tappat samarbeten, gäster har tackat nej till att vara med i podden och jag har till och med blivit ombedd att avgå från en styrelse på grund av rädslan att det skulle spilla över på verksamheten och så vidare.

Jag inser rationellt att om jag försöker tillfredsställa alla att jag inte tillfredsställer någon. Allra minst mig själv. Många klokare människor än mig säger att det viktigaste är inte vad andra människor tycker, utan vad man själv tror på och innerst inne vet är rätt. Enkelt att förstå rationellt men en helt annan sak att förstå känslomässigt. Jag är känslomässigt inte där.

I hela mitt liv har jag haft en sanning om att ”prestation ger mig kärlek från andra människor”. Så var det under min uppväxt. Jag fick mycket uppskattning för att jag var duktig, hade höga betyg, skötte mig och så vidare. Att få kritik är känslomässigt precis motsatsen. Min automatiska tolkning är att jag ”presterar dåligt” vilket är lika med att jag är dålig. Det sätter igång hela den negativa spiralen som alltid slutar med att jag kommer bli ensam (och inte klara mig).

Tidigare har jag bitit ihop, varit stark och sagt till mig själv:

Get your shit together!

Min vanligaste kommentar till mig själv…

Men på sistone har det fungerat allt sämre. Bita ihop, sätta tummarna i spåret och köra på har börjat fungera sämre och sämre. En av er läsare (tack!) skickade mig till och med ”Karolinska Exhaustion Disorder Scale (”KEDS”)” som jag gjorde och fick poängantal som antydde ”Börja reflektera över din tillvaro och ändra något”. Feedback.

Så mycket rädsla hos mig och andra…

Mycket av det hänger ihop med min (och andras) rädsla. Rädsla för saker som ska hända (som nästan aldrig händer), men framförallt en rädsla för vad andra ska tycka. Det är en rädsla för att bli avvisad, ignorerad och/eller förödmjukad. Återigen förstår jag rationellt att andra inte har tid att tänka på mig, då de har fullt upp med sin egen rädsla kring vad andra ska tycka om dem.

Jag ser den här ängsligheten och rädslan överallt, inte bara i mitt eget liv. Även om jag nu har slutat följa nyheter i princip helt så är ju några bra exempel Cecilia Wikström som inte fick ha styrelseuppdrag och vara EU-parlamentariker samtidigt, Ebba Busch Thor som har öppnat för att prata med SD och fått mycket skit för det, hela Swedbank-krisen som pågår nu, kvinnan som hyrde lägenhet av sin man och blev ombedd avgå trots 30 års arbete i partiet och det inte ens var klart om det var mot reglerna och så vidare.

Egentligen är det helt absurt hur mycket vi springer omkring och är rädda för varandra eller det okända. Var var det vi/jag hamnade i diket att vi ska skydda, försvara, bygga murar och så vidare? Att vi inte längre vågar stå för något som är viktigt för oss, säga ifrån eller att gett makten till de som skriker högst. Handen på hjärtat är det ju inte ett jätteroligt med ett samhälle som bygger på rädsla. Vi har testat det några gånger det senaste seklet och det har inte direkt slutat bra.

Även en hel del sorg och skratt

Även om mina stora insikter hamnade i området rädsla och hur den styr mitt liv så fick jag med mig även andra saker. En stor del var hur mycket sorg jag har burit på de senaste åren. Jag har aldrig riktigt sörjt min pappa. Jag blev duktig istället. En annan sak som jag hade mycket sorg över insåg jag var ett missfall vi fick för ett tag sedan. Jag tänkte inte mer på det då, utan var väldigt teknisk med det. Typ: ”det är bara att försöka igen”. Men under helgen insåg jag att jag faktiskt var väldigt ledsen för det. Som en annan deltagare uttryckte det – det var barnet som aldrig fick chansen.

Jag hade även en hel del sorg över hur jag har betett mig, framförallt mot Caroline. Det känns på många sätt att hon har fattat många av de här grejerna men att jag först nu ”catch up”. Jag har värderat känslor som bra och dåliga; t.ex. glad är bra och ilska är dåligt. Något som jag också haft gentemot mot barnen. Sorg över att jag inte sagt vad jag har känt och velat i många sammanhang, för att jag har varit – trumvirvel – rädd. Rädd för att om jag säger som jag tycker så kommer det sluta dåligt.

Samtidigt har jag också känt lycka och skrattat så att jag kiknat under dagarna. Det var t.ex. en helt absurd situation att sitta och äta middag med en mängd andra personer i tystnad, som alla tittar ner i sin tallrik, tittar ut genom fönstret som på ett mentalsjukhus, kommer skalandes på en apelsin eller helt plötsligt bara reser sig och går. Någon beskrev det träffande som att man deltog i en Lars Norén-pjäs.

En rolig incident var att en deltagare smög iväg och började prata med kassörskan i närmaste livsmedelsbutik. Som han själv uttryckte det var det karma att han dagen efter blev av med rösten helt och hållet. Jag själv tyckte att tystnaden var oerhört skön. Inte minst att inte hela tiden försöka vara trevlig, social och måla upp en fördelaktig bild av sig själv. Ironin gick inte mig heller förlorad i att bli av med rösten på ett meditationsretreat.

Och nu då?

Det kort svaret är att jag vet inte. För första gången känns det även ganska skönt. Det jag tog med mig var även hur viktig min familj och de som är mig närmst är. Hur mycket jag tycker om barnen och Caroline. Att när allt kommer till kritan så är det de som är viktigast. På riktigt. Jag har sagt det tidigare, men aldrig känt det på riktigt på det här sättet.

Plockar jag bort rädslan i form av ”vad ska andra tycka och tänka?” så är faktiskt inget annat viktigt. Huset, karriären och allt annat handlar ju bara om min egen prestige och rädsla. Det är människorna och relationerna till familj och vänner. Jag är så glad över att jag och Caroline har haft en hel del viktiga samtal på en ny nivå den här veckan och att hon har stått ut och står ut med mig.

Processen att städa ut i livet har faktiskt redan pågått ett tag, förmodligen omedvetet. Livet har även hjälpt mig som när jag i höstas blev av med ett styrelseuppdrag, ett annat som jag avslutade nu i våras och projekt som jag har skjutit mig ur. Än är det fortfarande tillräckligt mycket för att fylla mer än en heltidstjänst men redan nu märker jag att det inte tar lika mycket energi som det gjorde förr. För första gången på flera år har jag 100 mejl i inkorgen och känner inte ångest över det.

Den svårare och viktigare resan är att börja vara sann mot mig själv. Att säga det som jag tycker, att vara mindre rätt och inte minst lyssna på mig själv och kroppen. Caroline har kanske rätt i att jag har duckat en kula. Men det är som en god vän sa till mig – insikten är den lätta biten. Utmaningen kommer i att välja och skapa något annat som är hållbart över tid.

Något som jag bara har fått en glimt av, som jag tror kan vara en stor del av lösningen för mig, är att se problem utifrån ett nytt perspektiv. Att inte se det som att livet är ett eller en serie av problem att lösa utan snarare något att uppleva och utforska. Att det som jag upplever som problem i mitt liv är en feedback på att jag inte är okej med någon del av mig själv. Det vill säga att om jag i sanning vore okej med mig själv – i alla delar – då skulle jag inte heller uppleva problem som problem.

Det tål verkligen att funderas på – för jag fattar det och sedan förlorar jag det i samma stund. Särskilt när det dessutom formulerades som att problem är fantastiska ursäkter till att inte leva sitt eget liv fullt ut. För vem kommer protestera när man säger ”Hur kan jag vara glad/lycklig/nöjd/etc när jag har problem X i mitt liv?” Vi övertygar till och med oss själva om att det är omöjligt. Att det dessutom i många fall inte ens är sant på riktigt utan ”bara” är en upplevelse, tolkning eller rädsla gör ju det hela än mer absurt.

Jag lär säkert få tillfällen att återkomma i det ämnet. För jag är inte där att jag kan se eller känna det (än). Även om jag är lite mindre rädd idag än för en vecka sedan, så känns det att det bara är de första stapplande stegen som jag har börjat ta.

Tack än en gång för att du har läst och gett mig möjligheten att få dela med mig. Tack även för de fina kommentarerna i förra veckans notis.

Relaterade artiklar

Om du uppskattade den här artikeln så gillar du nog även:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Om du gillade den här artikeln och så kan du anmäla dig till vårt månatliga nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt och du kan avanmäla dig när du vill. Det brukar innehålla tips på bloggens bästa artiklar och lite annat smått och gott.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Vad tänker du?

Det är få artiklar som jag har tvekat att publicera, men det här är en av dem. Därför är det både läskigt och lite spännande att höra vad ni läsare tycker och tänker. Kanske är det någon mer som känner igen sig? Eller så är det bara jag som kom i ett måndagsexemplar. 😎

Avsnittet Ett första besök i den inre trädgården… dök först upp på RikaTillsammans.

Mitt samarbete med Better Globe och trädplantering i Afrika

$
0
0

Jag har tidigare på bloggen berättat att jag under flera år fått mycket kritik på nätet för mitt samarbete med Better Globe. Sedan februari 2019 har två journalister granskat och gjort reportage om Better Globe. Eftersom jag är en av de mest offentliga personerna som tagit ställning för, har köpt massor av egna träd och har haft samarbete med Better Globe, är jag självklart en del i den granskningen. Jag har i flera veckor varit tillmötesgående, svarat på alla frågor, ställt upp på telefonintervju och även bjudit hem en av dem för att göra en intervju på plats hemma hos mig och Caroline. Artiklar kommer enligt uppgift publiceras i vecka 15, 2019, i olika tidningar.

Jag kom i kontakt med Better Globe 2008 via en god vän som varit på plats i Kenya och Uganda och besökt deras skogsplanteringsverksamhet vintern 07/08. Han berättade om visionen och den goda påverkan som de hade och avsåg att ha på plats. Better Globe skulle finansiera andra organisationer som skulle bygga, renovera och driva skolor, finansiera mikrolånsbanker för att hjälpa fattiga att lyfta sig själva ur fattigdom, skapa arbetstillfällen och inte minst göra stor skillnad för miljön genom att minska ökenspridning, problem med erosion och inte minst koldioxidproblematiken. Ovanpå allt det här utlovade de en möjlighet till avkastning till alla som finansierade verksamheten genom att köpa träd.

Jag har i alla år brunnit för att hjälpa människor, tycker att klimatsmart sparande är viktigt, inte minst idag med tanke på alla rapporter om hur vi missköter vår planet. Det är något som jag ofta skrivit om och haft med som en aspekt i många artiklar bl.a. här, här, här och här. Jag investerar även i flera klimatsmarta fonder och projekt, något som jag också skrivit om här, här och här. Jag tycker även att det är viktigt att hjälpa andra som inte har samma möjligheter som vi. Det lät därför helt fantastiskt med Better Globe. Det lät till och med för bra för att vara sant.

Jag var skeptisk och därför reste jag och Caroline till Kenya och Uganda sommaren 2008. Sedan dess har jag besökt verksamheten – för egna pengar – 2012, 2015, 2017 och jag planerar även att åka ner sommaren 2019. Resan är bokad sedan flera veckor tillbaka. Jag har alltså sett den omfattande verksamheten på plats personligen, inklusive utvecklingen över åren, jag har tagit tusentals bilder, gjort intervjuer med bönder (här, här) och anställda på plantagerna (här, här, här) och flugit drönare över plantagen i Kiambere och mycket mer.

Jag har även träffat och intervjuat tredjepartskällor såsom f.d. generalsekreteraren för ICRAF (World Agro Forestry Center) och FN-ambassadör för Drylands Dennis Garrity samt den dåvarande VD:n för Kefri (Kenya Forestry Research Institute) Ben Chikamai som varit mycket positiva och dessutom inlett samarbete med Better Globe. Ben Chikamai har även sedan ett par år tillbaka arbetat i styrelsen för Better Globe Forestry Ltd.

Även den belgiske ambassadören i Kenya har uttalat sig positivt om Better Globe (den intervjun är dock inte gjord av mig). Både jag och andra har träffat ministrar i de kenyanska och ugandiska regeringarna som talat mycket väl om Better Globe. Allt detta har jag publicerat på bloggen och sedermera även gett till Better Globe så att de kan använda materialet.

Min bedömning – som går i linje med alla som varit på plats (t.ex. här, här, här och kenyansk media) – är att verksamheten gör en stor skillnad för både människor och miljö. Better Globe är i dagsläget inte ett företag som är en vecka gammalt utan det har mer än 10 års konkret historik att visa upp. Jag har skrivit om dessa åstadkommanden på bloggen. I skrivande stund (april 2019) är dessutom två studenter från Uppsala Universitet på plats i Kenya för att göra intervjuer, undersöka och inhämta material till sin magisteruppsats i hållbart företagande.

Det finns plantager som är så stora att de syns på Googles satellitbilder, flera skolor har byggts, finansierats eller renoverats, mikrolånsbanker har startats och drivs idag av andra organisationer, människor har lyft sig ur extrem fattigdom med hjälp av dem, flera hundra personer har arbetstillfällen med vad jag kan se schyssta arbetsvillkor, tusentals kontraktsbönder odlar träd på sin mark, det finns samarbeten med stora kenyanska företag (KenGen och Lafarge) och stiftelser som är bekräftade via deras hemsidor och kenyanska myndigheter har gett ut skrifter baserat på Better Globes kompetens på trädplantering i semi-ökenområden och så vidare.

I princip ingen kritik har någonsin, mig veterligen, riktat sig mot verksamheten eller dess positiva påverkan på plats i östra Afrika. Till och med en av journalisterna jag intervjuades av skrev följande till mig (från hans mejl ordagrant):

Först och främst vill jag säga att jag inte tvivlar på att det är positivt för båda lokalbefolkning och miljö att plantera mukau i den östafrikanska semi-öknen. Jag har lyssnat på flera av era webinarier, varit på informationsmöten, läst reseberättelser och myndighetsrapporter. Jag och Annelie har också pratat med ett flera människor som är insatta i skogsplantering i Uganda och Kenya. Även de som har varit skeptiska till Better Globes förväntade avkastning har varit tydliga med att trädplantering är en god idé.

Christopher Friman, journalist, Magasinet Filter. Mejl till mig 3 april 2019.

Jag har försökt att ge en nyanserad bild, inte minst då så mycket om Better Globe varit negativt. Jag tycker att Better Globe är ett av de bästa sätten en privatperson kan bidra till FN:s globala mål för en hållbar värld.

Jag försöker också vara tydlig med att bara för att verksamheten fungerar på plats idag så är det ingen garanti för det kommer att fungera i framtiden eller att avkastningen kommer som den ska. Det är två helt olika saker och alla investeringar för med sig en risk. I Better Globes fall en hög sådan – något jag också skrivit mycket om på bloggen. Jag har även tidigare nämnt Dan Palotta som i sitt TED-talk (The way we think about charity is dead wrong) tar upp det kontroversiella i att det är okej att tjäna pengar på att inte hjälpa människor, men det är inte okej att tjäna pengar på att hjälpa människor.

Jag anser att vi behöver företag och verksamheter som har ambitionen att göra skillnad för både människor och miljö på kommersiell basis. Särskilt när en kommersiell krona har en betydligt större påverkan än en välgörenhetskrona. Till och med svenska SIDA arbetar och delar risk idag med kommersiella aktörer för att göra gott och få en större positiv påverkan. Vi har inte råd med annat.

Better Globes försäljningsmodell och invändningen om pyramidspel

Kritiken mot Better Globe rör alltid framförallt tre faktorer: försäljningsmodellen, bristen på transparens och grundaren Rino Solbergs bakgrund.

Better Globe har valt att organisera en del av sin försäljning via så kallad nätverksmarknadsföring, även kallat direktförsäljning eller MLM (”multi-level marketing”). Det betyder att vem som helst som är befintlig kund kan bli en oberoende återförsäljare (”ambassadör”) genom att teckna ett ambassadörsavtal med det norska försäljningsbolaget Better Globe AS (träden och verksamhet på plats i östra Afrika drivs av Better Globe Forestry Ltd i Kenya).

MLM har enligt mig fått, ett ibland välförtjänt, dåligt rykte. Inte på grund av modellen i sig, men på grund av de löften (bli-rik-snabbt) som oftast görs i samband med dessa där folk ska tvingas köpa och sälja saker. Att det inte är så med Better Globe är en av de saker jag uppskattar mest och är dessutom en förutsättning för mitt intresse.

Går allt som det ska med träden (det finns alltid en risk) tjänar den vanliga kunden pengar utan att ha nämnt ordet träd för någon, än mindre sålt något. Den enskilda kunden kan vara kund och tjäna pengar i form av avkastning från träden, utan att sälja något överhuvudtaget. Enligt Better Globe är mer än 97 % av de som köpt träd vanliga kunder och inte ambassadörer. För mig är det ett viktigt sundhetstecken. De flesta kunderna vet inte ens om att en del av försäljningen är organiserad i nätverksform, än mindre säljer de något.

Jag valde att teckna ett ambassadörsavtal med Better Globe 2008 och har varit ambassadör sedan dess. Det betyder bland annat att jag får en ersättning för alla de träd som har köpts via min sponsrade länk. Ersättningen är, och har alltid varit, 1 EUR per sålt träd och 2 EUR per sålt donationspaket. Det nämner jag bland annat i videoklipp här på bloggen.

Min upplevelse är att många i ren okunskap blandar ihop MLM med pyramidspel. Första anklagelsen om pyramidspel kom redan 2010 i bl.a. DN och Aftonbladet och sedan dess med jämna mellanrum i olika medier, och nu är det dags igen. Jag har på bloggen skrivit om skillnaden mellan ett pyramidspel (som är olagligt) och att organisera sin försäljning enligt MLM (som är fullt lagligt) här och här. Många företag organiserar sin försäljning enligt MLM, bland annat det svenska börsnoterade bolaget Oriflame, då det har väldigt många fördelar, både för företaget, säljarna och framförallt kunderna. Bästa boken på ämnet är ”Business of the 21 century” av Robert Kiyosaki, författaren till ”Rich Dad, Poor Dad”.

Ett pyramidspel, som alltid är olagligt, handlar däremot om att nya deltagare behöver skaffa nya deltagare för att täcka sin egen insats. Det vill säga att man måste sälja för att själv tjäna/inte förlora pengar. Mitt viktigaste argument mot att Better Globe skulle vara ett pyramidspel är att mer än 97 % av Better Globes kunder idag inte är ambassadörer. De säljer inget men tjänar ändå (alternativt kommer att tjäna) pengar på sina köpta träd i form av avkastning från träden. Avkastning har hittills betalats ut enligt plan varje år sedan 2010 till flera tusen kunder.

Den andra stora identifierande faktorn för ett pyramidspel är att det inte finns någon egentlig verksamhet. Det finns det alldeles uppenbart, och väldokumenterat, i Better Globes fall. Det är också en av anledningarna till att jag är så noga med att besöka verksamheten på plats med jämna mellanrum för att se att den utvecklas.

Kritiken mot grundaren Rino Solberg

En av grundarna, då de är flera, är Rino Solberg som idag (2019) är ca 75 år gammal. Jag önskar att han var en okontroversiell person, men det är han inte. Mycket av kritiken riktar sig mot Rino och hans bakgrund, oftast med hänvisning till Green Planet, artiklar i Biståndsaktuellt och hans strafföreläggande/domar.

Journalisten påstår att personer har förlorat pengar när de investerat i hans projekt på 70-talet. Att han är dömd i Norge för skattebrott har han erkänt och förklarat. Jag har tagit upp alla dessa frågor med honom, första gången redan 2008 och jag har publicerat hans svar på bloggen (här och här) efter hand som jag fått dem och jag har till och med ställt honom framför en videokamera (här och här) för att andra ska få förstahandsinformation. Rino har även publicerat en utförlig beskrivning av sin bakgrund på Better Globes hemsida.

Jag är inte intresserad av att varken hylla eller dissa Rino. Jag tycker att det är synd att hans bakgrund inte är bättre samtidigt som jag tar ställning till projekt här och nu, inte saker som skedde innan jag ens var född. Utifrån det jag har sett under de senaste 10 åren så har Rino och de andra grundarna (för de är flera, här och här) alltid hållit sina ord och levererat enligt plan. Jag har även sett den respekt och tacksamhet som väldigt många människor hyser för Better Globes grundare på plats i Afrika, när vi har åkt runt och tittat på verksamheten. För många människor har Better Globes verksamhet inneburit en skillnad som natt och dag, något de inte är sena att berätta för oss som hälsar på.

Bristande transparens kring årsredovisning

Slutligen, den tredje kritiken som alltid förekommer, som jag också skrivit om på bloggen, är bristande insyn i det kenyanska bolaget Better Globe Forestry Ltd. Det norska bolagets årsredovisning finns sedan 10 år tillbaka, offentlig och tillgänglig för vem som helst, hos det norska bolagsverket. Det är reviderat och följer alla gängse regler. Det kenyanska bolagets årsredovisning har man valt att inte göra offentlig av olika anledningar (krävs ej heller i Kenya) – något som jag också har intervjuat Rino om. Bolaget har erhållit pris från det kenyanska Skatteverket (KRE), något som den kenyanska tidningen The Standard Media rapporterade om 2015.

Jag såväl som andra ambassadörer och kunder har i alla år ställt krav på Better Globe att vi skulle vilja att årsredovisningen för Better Globe Forestry Ltd offentliggjordes. 2017 kompromissade Better Globe och gjorde 2016 års årsredovisning tillgänglig för större kunder och ambassadörer. Det har man fortsatt med sedan dess. Sommaren 2017 såg jag personligen 2016 års reviderade årsredovisning på plats i Kenya. Jag och andra ambassadörer har ett bokat möte i sommar med VD:n Jean-Paul Deprins, för att gå igenom 2018 års årsredovisning, när vi är på plats i Nairobi.

Journalister har haft frågor kring transparensen och årsredovisningarna och dessa har jag hänvisat till Rino och Better Globe. Tesen man driver i kritiken är att tidigare kunders avkastning betalas med nya trädköp. Det jag har fått höra på plats är att bolaget har inkomster från bl.a. försäljning av fröplantor, nötter, rågummi, konsulttjänster och så vidare som täcker den avkastning som ska betalas till kunderna. Att pengarna från verksamheten inte skulle räcka till kundernas återbetalningar är inget som man oroar sig för.

Dessutom pekar man på att för varje år som går blir biomassan större och redan idag är den tre gånger större än det man har åtagande för. Tillväxttakten på trädsorten (Mukau, melia volkensii) som står för majoriteten av av värdet har bekräftats av kenyanska myndigheter. Min samlade bedömning är att det fortsatt är värt risken att köpa träd. Därför köpte jag träd för mer än 200 000 kr både 2017 och 2018. Även under 2019 har jag fortsatt att köpa träd. Verkligheten är helt enkelt för komplex för att  att dras med svart-vita penslar. Det finns baksidor, men det finns också många möjligheter till förändring.

Min relation till Better Globe

Något som jag har fått en hel del frågor om är min relation till Better Globe. Min relation till Better Globe är tvåfaldig. Jag är kund och jag har via mitt bolag köpt mer än 13 000 träd, vilket motsvarar ett värde på långt över 1 000 000 kr, sedan 2008. Det gör mig till en av de absolut största kunderna. Mina trädköp är bokförda enligt alla gängse regler. Numer får jag även en avkastning från träden varje år som jag också redovisat med insättningskvitto på bloggen (här och här) och i bokföringen. Mitt bolag revideras årligen av Öhrlings PricewaterhouseCoopers som jämte bokföringsbyrån ser till att allt är rätt.

Den andra relationen är som tidigare nämnt, att jag har ett avtal med Better Globe som oberoende ambassadör. Det betyder bland annat att jag får provision för både direkt och indirekt försäljning i enlighet med villkoren i ambassadörsavtalet. Provisionen redovisas periodvis till mig av Better Globe och därefter faktureras den enligt gängse regler. All provision finns redovisad, bokförd, skattad och reviderad. Jag har även varit tydlig med att jag har det här samarbetet och att jag tjänar pengar på provisionsbasis via min sponsrade länk. Det står på sidorna där min sponsrade länk finns, i introduktionsvideon till Better Globe som jag har gjort och även i min annonspolicy.

Inom ramen för ambassadörsavtalet har jag även på senare år hjälpt till med kundevent, utbildningar, resor, webbinarium och informationsmöten samt även med utveckling av hemsida, kundservice, varit kontaktperson för nya kunder i Sverige och annat som ambassadörsavtalet har krävt av mig. Det betyder att jag även har hjälpt, och hjälper, andra ambassadörer i deras Better Globe-arbete. Jag är den person som har varit på plats flest gånger i Kenya och Uganda av alla kunder och ambassadörer, jag är en av dem med mest erfarenhet av Better Globe, jag har lärt känna många av de andra ambassadörerna och de är idag dessutom mina vänner. Vi träffas och arbetar tillsammans både digitalt och fysiskt för att dra vårt strå till stacken till en bättre värld.

Ambassadörsarbetet har jag ibland gjort via mitt eget bolag och ibland via ett bolag som jag är en minoritetsägare i. Bolaget hette tidigare Better Globe Vision AB men numer heter det Green Bee AB. Bolagets verksamhet är bl.a. att vara ambassadör och investera eget kapital i gröna projekt. Eftersom jag är en liten minoritetsägare och dessutom bara styrelsemedlem i Green Bee AB hänvisar jag frågor till majoritetsägaren i frågor som rör det bolaget.

Två gånger har även Better Globe AS fakturerats för arbete med deras hemsida. Det uppdraget inkluderade även att köpa loss domänen betterglobe.se som en annan svensk privatperson ägde. Av misstag hade jag domänen i mitt eget namn tills det upptäcktes och den överläts till Better Globe AS. Något som jag också förklarat i tidigare kommentarer på bloggen.

För att vara tydlig: Inga andra pengar eller ersättning än ovan nämnt har jag fått från Better Globe. Jag har aldrig haft någon ägarandel i Better Globe AS eller Better Globe Forestry Ltd, jag sitter inte i styrelsen eller har någon annan befattning i dessa bolag eller andra bolag som ägs av Better Globe. Jag har heller aldrig tagit emot kunders pengar eller haft tillgång till bankkonto med kunders pengar.

Jag har tonat ner samarbetet med Better Globe över tid

Något som journalisterna frågade om var varför jag tonat ner samarbetet över tid. För mig är svaret väldigt enkelt. Better Globe är en samarbetspartner bland många andra. Jag har idag flera samarbetsavtal och Better Globe är, med handen på hjärtat, en väldigt liten del av RikaTillsammans. T.ex. har ingen av de snart 100 senaste artiklarna, podd- eller vloggavsnitten handlat om Better Globe. Totalt handlar endast 9 av snart 1 000 artiklar på RikaTillsammans idag om Better Globe, även om ordet nämns i ytterligare 7 st. Jag pratar dessutom om Better Globe som en mindre del i den aktiva lekhinken för de som är intresserade av klimatsmart och etiskt sparande och är medvetna om risken att de kan förlora hela det insatta beloppet.

På senare tid har kritiken och missuppfattningarna kring Better Globe och min relation till företaget fått reella negativa konsekvenser för mig. Förutom det obehagliga med näthat, har jag tappat samarbetspartners, jag har bjudit in personer till podden som har tackat nej till att medverka på grund av mitt samarbete med Better Globe, jag har haft gäster som blivit trakasserade efter att ha varit med, jag har fått ställa in färdiga poddavsnitt och jag har till och med blivit ombedd att avgå från ett styrelseuppdrag. Vissa uttalanden har varit så grova att jag har polisanmält dem.

På senare tid har det gått så långt att jag till och med valde att inaktivera min sponsrade länk. Inte för att jag inte har förtroende för Better Globe längre, men för att jag helt enkelt inte orkar mer. Det finns anonyma troll, bloggar, forum och facebook-grupper som går bananas när jag skriver saker, inte bara om Better Globe, men även när jag skriver om räntefonder, att man inte bör ha 100 % exponering mot aktier, att de flesta misslyckas med att slå en indexfond över tid, att direktägande i aktier inte är att rekommendera och så vidare. Jag har helt enkelt valt att ta en paus med den sponsrade länken på bloggen till sommaren 2019 då jag har besökt verksamheten igen. Därefter har jag lovat mig själv att ta en seriös funderare kring mitt samarbete med Better Globe.

Jag har fått rekommendationer att och frågor varför jag inte bryter samarbetet helt. Visst, det skulle göra mitt liv enklare, men en stor del av mig känner att det vore att ge upp och ge efter. Inte minst tycker jag att det är fel då jag vet hur livssituationen ser ut för människor som är fattiga på riktigt på landsbygden i östra Afrika. De kämpar för att överleva och jag ska ge upp och sluta bidra för att jag får näthat eller kritik? Jag anser att det vore fegt av mig att inte stå för något jag faktiskt tror på.

Dessutom har, mig veterligen, inget väsentligt nytt framkommit under de senaste åren samtidigt som verksamheten på plats verkar gå från klarhet till klarhet och de kunder jag känner har fått sina pengar enligt plan. Nu vet jag inte hur artiklarna kommer att se ut, men DN, Aftonbladet m.fl. skrev om Rino, MLM, Better Globe och pyramidspel redan för flera år sedan. Mycket av det som uppmärksammas idag, upplever jag, har redan stått här på bloggen (eller på andra ställen) för den som läst alla mina artiklar, kommentarer och sett mina videoklipp. Som tidigare nämnt, handlar kritiken aldrig om den positiva påverkan eller resultaten på plats.

”Tagit bort information från bloggen”

En annan aspekt som ofta anförs och som jag har fått frågor kring är varför jag tar bort eller ändrar information på bloggen. Journalister har använt Wayback-machine och sett att saker jag skrev 2008 eller 2012 inte längre står, formulerats annorlunda eller liknande. För mig är det inget konstigt – det ingår i jobbet och det löpande underhållet att driva blogg.

Artiklar slås ihop, uppdateras, förtydligas, kompletteras eller tas bort när de inte är relevanta eller parasiterar på varandra utifrån ett sökmotorperspektiv. Om man bara tittar på de senaste 10 artiklarna så är många av dem omskrivna versioner av tidigare artiklar (här, här). Sedan har vissa artiklar om Better Globe flyttats till den nya Better Globe-hemsidan och så vidare.

En konkret fråga från journalisten var att jag skrev om det tekniska namnet för Better Globes kompensationsstruktur, s.k. ”binary plan” 2008, men att det sedan dess har tagits bort. Jag har faktiskt inget minne av det, men det är typiskt en sådan grej som jag kan ha tagit bort tillsammans med annat på grund av relevansskäl. Feedbacken jag t.ex. har fått är att människor i första hand vill köpa sina träd för att de vill bidra till en bättre planet, minska klimathotet, hjälpa människor ur fattigdom, ge barn en möjlighet att gå i skolan, dra sitt strå till stacken i form av att bidra till att  FN:s globala mål för en hållbar värld uppnås, klimatkompensera eller något annat viktigt för dem.

De är inte intresserade av möjligheten att få en egen sponsrad länk för att sälja träd på provisionsbasis. Att veta exakt hur jag (eller andra ambassadörer) får betalt, om det är en ”binary plan”, en matris eller någon annan modell är ungefär lika relevant att veta som hur kassören på ICA får betalt när man handlar i deras butik. De absolut flesta vill handla sin mat, och bryr sig inte om kassören får en fast lön, en grundlön, en provisionslön, om det finns bonus, hur stor den är, vad marginalen är på matvaran från jord till bord, om en del av hans lön kommer från en vara som blivit blippad i kollegans kassa eller ej, hur butikschefen, VD:n på ICA Gruppen, aktieägarna och andra finansieras av marginalen på smörpaketet man just köpte, hur karriärvägarna inom ICA ser ut centralt och så vidare.

Informationen finns att ta reda på, men det skulle vara överväldigande att få det i kassan när man köper mat för 170 kr. Att jag då tar bort den betyder inte att jag döljer något, snarare att jag är lyhörd för feedbacken att det inte är relevant när man står där i kassan. Dessutom finns informationen tillgänglig för den som verkligen vill veta.

Inte varit lika tydlig förr som nu

En annan fråga jag fick i intervjun var att ”nu pratar du om det som välgörenhet med möjlighet till avkastning” och att jag förr pratade om det annorlunda t.ex. med möjlighet till ökad vinst på grund av förändringar i trädpriserna. Jag kan bara hålla med om tonaliteten, formuleringar och annat har ändrats över tid. Jag hade säkert kunnat vara ännu tydligare tidigare än vad jag har varit och haft bättre formuleringar. Precis som jag om fem år kommer att anse att jag kunde vara ännu tydligare idag än vad jag är. Trots att jag idag tycker att jag är jättetydlig.

Sedan handlar det även om att Better Globe har utvecklats och ny information tillkommit. Då har jag anpassat mig till den och uppdaterat min blogg i enlighet. Det är ett kontinuerligt och systematiskt kvalitetsarbete, precis som i vilket företag som helst. En blogg bör inte vara och är inte statisk. Den är föränderlig och jag tror att det är ett av RikaTillsammans framgångsfaktorer – se bara på utvecklingen av frågor och svar.

Sammanfattning och slutord

Jag känner mig med den här artikeln färdig med Better Globe-konversationen. Artikeln svarar på alla frågor som journalisterna och andra har ställt som är relevanta för mig och RikaTillsammans. Frågor kring andra bolag hänvisar jag till de aktuella bolagen.

Tack till dig som har läst.
Jan

PS. Den här artikeln och allt jobb runt omkring medför tyvärr att jag inte kommer att klara av att publicera veckans podd, vlogg och artikel på söndag kväll som brukligt. Jag räknar dock med att den blir klar på måndag eller senast tisdag. Sorry. DS.

Avsnittet Mitt samarbete med Better Globe och trädplantering i Afrika dök först upp på RikaTillsammans.

Vårt ansvar är egentligen vårt privilegium

$
0
0

Veckans avsnitt är en intervju jag gjorde i höstas med den bäst-säljande författaren och läsaren Carl-Johan Forssén Ehrlin. Han är författare till bl.a. boken ”Kaninen som så gärna ville somna” som har sålts i miljoner exemplar. Vi pratar om att resan till framgång som är allt annat än spikrak, att arbeta på att skifta sitt inkomstflöde utifrån Kiyosakis inkomstkvadrant, hans investeringsresa och inte minst livet. När jag tittade om på inspelningen så här ett par veckor senare insåg jag (igen) att det som vi ofta relaterar till som ansvar i livet egentligen är ett privilegium.

Carl-Johan är en vän jag lärde känna för ett par år sedan. Vi delar intresse både kring ekonomi och investeringar men även tankar kring livet och rikedom. Som han själv berättar i intervjun är en av hans drivkrafter att styra om sin ekonomi utmaningar med hälsan. Som han själv uttrycker det, han har inget annat väl än att styra om sina inkomster eftersom hans hälsa inte gör det möjligt att jobba resten av livet i en rasande takt. Jag brukar ibland tänka att livet inte ger oss det vi vill ha utan det vi behöver. Allt därefter handlar om hur man väljer att se på det.

En insikt för mig i samtalet var resonemanget kring att det vi har i livet som vi upplever som ett ”ansvar” och därmed ibland som lite betungande faktiskt kan ses som ett privilegium. För mig kan ibland allt möjligt, t.ex. barnen, företaget, personal, åtagande, bloggen och så vidare dyka upp som ett ansvar jag har och inte har tackat ja till. Att då skifta synsätt på det som att det egentligen är ett privilegium och därmed något att inte ta som självklart, hjälper mig mycket.

Vi använder vidare även Robert Kiyosakis modell ”inkomstkvadranten” som jag har tagit upp tidigare som modell för att diskutera skiftet var inkomsterna kommer ifrån.

I grunden handlar det om att det finns fyra sätt att tjäna pengar. Det är fyra olika sätt alla med sina olika fördelar och nackdelar. Det handlar alltså inte om att avdöma den ena eller andra kvadranten som bra eller dålig de bara är väldigt olika. Framförallt om man grupperar dem två och två. Det finns heller ingen begränsning i hur mycket pengar man kan tjäna i respektive kvadrant. Det går att tjäna mycket i alla kvadranterna. Tricket som både jag, Caroline och Carl-Johan har försökt jobba enligt de senaste 10 åren är att ha inkomster från alla fyra.

Jag hoppas att du uppskattar veckans avsnitt.
Jan Bolmeson

Inkomster från ”A” och ”S”-kvadranterna

De första och absolut vanligaste sätten att tjäna sina pengar är att göra det från ”A” och ”S”-kvadranterna. Här finner vi gott och väl mer än 95 procent av befolkningen. Problemet är bara att dessa 95 procent av befolkningen får dela på en ekonomisk kaka bestående av mindre än 5 % av det totala kapitalet.

Inkomst från en anställning (”A”-kvadranten)
Det första och vanligaste sättet som vi kan tjäna våra pengar är att göra det som anställda (”A”) i ett företag. Vi är en kugge i ett större maskineri. Man ansvarar t.ex. för utveckling av bromsar på Volvo. Man behöver inte bry sig om kaross, vindrutor, motor, marknadsföring eller något annat än sin lilla kugge. 
Nackdelar: de stora nackdelarna med att tjäna sina pengar i A-kvadranten är framförallt två. Den första är att man byter sin tid mot pengar. Eftersom tiden vi har är begränsad kommer inkomsten också vara begränsad. Vi kan jobba övertid men även den är begränsad, inte bara i lagstiftning men även i ren ork. Den andra nackdelen är att man ger upp sin frihet. Man säljer sin tid och kompetens och i utbyte får man lön i slutet av månaden. Men många kan t.ex. inte välja sina arbetsuppgifter själva, välja när man vill komma och gå på jobbet, när man vill ha semester eller ej, välja egen pensionslösning och så vidare. Man har alltid någon chef, VD, styrelse eller ägare att svara upp till. Den största nackdelen som undersökningar pekar på är att mer än hälften vantrivs på jobbet och hade egentligen önskat att byta jobb. För många är det helt enkelt tråkigt och vore det inte för rädslan (som vi ofta förklär med: ”jag gillar arbetskamraterna”) så skulle man ha bytt jobb. 
Fördelar: det finns enormt många fördelar med att tjäna sina pengar i A-kvadranten. För det första är instegströskeln ofta låg (i jämförelse med att starta eget i samma yrke), man har en stor trygghet i att väldigt mycket är bestämt i förväg. Antalet semesterdagar är lagstadgat, lönen är bestämd, till och med om företaget går i konkurs betalas lönen ut i form av den statliga inkomstgarantin, man vet exakt vad som händer om man blir förälder, om man blir sjuk, om man går i pension och så vidare. Hela det svenska trygghetssystemet är anpassat för oss i A-kvadranten. På sätt och vis lever man i den bästa av världar i form av trygghet, som också är den stora drivkraften för att befinna sig i den här kvadranten. 
Inkomst från en självanställning (”S”-kvadranten)
Det andra sättet att tjäna sina pengar på är att göra det genom att starta ett eget litet företag. Man blir självanställd (”S”). Som självanställd (eller specialist som det ibland kallas) är man hela maskinen till skillnad från i A där man bara var en kugge i ett större maskineri. Det kan t.ex. vara någon som är duktig på att laga tänder och öppnar sin egen tandläkarpraktik. Man skaffar alla sina kunder själv, genomför lagningarna själv, gör bokföringen själv, städar själv och allt annat mer eller mindre själv. Majoriteten av alla företag i Sverige hamnar i den här kategorin. 
Nackdelar: jag brukar sammanfatta den stora nackdelen i: ”Den största fördelen som självanställd är att du själv får välja hur du lägger dina 80 timmar i veckan”. Att vara självanställd är för de absolut flesta att man behöver lägga mängder av tid, energi och kompetens i många år för att ens komma upp i samma lön som man skulle gjort i motsvarande jobb som anställd. Dessutom hänger allting på en själv, slutar man jobba så slutar inkomsterna komma. Precis som i A-kvadranten byter man sin tid mot pengar. Även om man kan ha en relativt hög växlingskurs i form av t.ex. konsultarvode så är ersättningen ändå begränsad i tid och pengar. Även om många upplever en större frihet i A i form av att man inte har en ”chef” så har man ofta bara bytt ”chef” mot ”kund” med exakt samma följder och effekter. Samtidigt är trygghetssystemen många gånger sämre för egenföretagare än vad de är för ”vanliga” anställda. Tyvärr upplever jag många gånger S som en av de svårare kvadranterna eftersom de flesta får jobba hårdare för mindre ersättning än i t.ex. A. 
Fördelar: Det många säger är den stora fördelen är att man i viss utsträckning kan få välja själv. Man kan välja sin egen verksamhet, vad man tycker är kul och även i viss form när, hur och varifrån man jobbar. Dock upplever jag att det är många som lurar sig själva, för det är inte frihet på riktigt. Även om jag inte har en chef, så har t.ex. ni läsare en förväntan om att läsa nya artiklar, lyssna på nya poddavsnitt och vloggar varje vecka. Det gör att jag t.ex. inte behöver fråga någon om semester, men planerar jag semester så måste jag ändå ta hänsyn till att t.ex. publicering av artiklar. En annan fördel är precis som med att tjäna sina pengar i A-kvadranten finns det fördelar i form av trygghetssystemen, även om de inte är lika bra.  

Det som både ”A” och ”S”-kvadranten har gemensamt är att inkomsterna kommer till stor del från att man byter sin tid mot pengar. Eftersom tiden vi har till vårt förfogande är begränsad, både i omfattning och mängd vi kan jobba upplever många av oss en brist. Vi upplever att vi skulle gärna ha mer pengar för de räcker inte till för allt vi önskar. Eller så räcker pengarna, men då har vi inte tiden. Har vi tiden och pengarna, då har vi kanske inte energin och så går det runt.

Det är ofta en konstant stress i form av att man inte räcker till. Är man på jobbet så tänker man att man borde vara med barnen. Är man med barnen så tänker man att man borde vara på jobbet eller gymmet. Är man på gymmet så har man dåligt samvete för något annat. Det många ofta önskar från livet i A- och S-kvadranten är en form av trygghet. Något vi också har gjort väldigt bra i Sverige med tanke på hela vårt välfärds- och trygghetspaket.

Kostnaden är dock att de flesta av oss i ”A”- och ”S”-kvadranten kommer att behöva jobba hela livet eftersom vi ska dela på en väldigt liten kaka bestående av det totala kapitalet i världen. Något som många ekonomer, t.ex. Thomas Piketty och andra har konstaterat i form av att inkomst av kapital har de senaste decennierna varit betydligt bättre än inkomst av tjänst.

Inkomster från ”F” och ”I”-kvadranterna

Det två andra sätten är att tjäna sina pengar från ”F” och ”I”-kvadranterna. Det är betydligt ovanligare sätt och görs, något generaliserat, av mindre än 5 procent av befolkningen. Dock delar dessa 5 procent av befolkningen av en enorm jättekaka i form av 95 procent av kapitalet.

Inkomst från ett ett system som förmånstagare (”F”-kvadranten)
När man tjänar sina pengar från ”F”-kvadranten är man en form av förmånstagare. Man är ofta ägare till ett system, en maskin som levererar en vinst eller utdelning utan att man behöver vara där och bidra med sin tid, energi eller kompetens. Systemet eller maskinen fungerar utan ens inblandning. Man har nämligen gjort en arbetsinsats och får betalt för den här arbetsinsatsen om och om igen. Eventuellt kan en viss underhållande arbetsinsats krävas, men ersättningen är inte knuten till arbetsinsatsen. 
Nackdelar: Den stora nackdelen med inkomst från den här kvadranten är att det krävs en stor initial arbetsinsats. Arbetsinsatsen är ofta inte något man får betalt för och kan pågå i många år och man vet inte ens om den kommer att ge frukt när man håller på med den. Det finns helt enkelt inga garantier. Jämför med en författare (t.ex. Carl-Johan i avsnittet) som skriver en bok. Man får inget betalt när man skriver boken, man vet inte ens om någon kommer att köpa den och det tar ofta flera år att skriva första boken. Det kräver ofta väldigt mycket mod, envishet, tro på sig själv eller sin idé och inte minst uthållighet att stå kvar och inte minst stå emot omvärldens kritik och ifrågasättande. 
Fördelar: Den stora fördelen är att om du lyckas, då får du betalt många gånger för en initial arbetsinsats. Det kan vara att som i Carl-Johans fall skriva en bok, det kan vara att spara ihop till och köpa en hyresfastighet som man hyr ut, att få betalt för en immateriell rättighet som t.ex. ett patent, att bygga upp ett företag som inte kräver din egen arbetsinsats längre, att arbeta med nätverk, att producera en låt där du får betalt för varje spelning, en online-business eller något liknande. Till skillnad från inkomster i ”A” och ”S”-kvadranterna ger inkomster från ”F”-kvadranten en frihet.
Inkomst från kapital som investerare (”I”-kvadranten)
En investerare använder först och främst sina pengar för att tjäna pengar. Precis som i fallet med ”F”-kvadranten har man plockat bort den inneboende begränsningen i form av att tid skulle ge pengar. Det finns hur mycket pengar som helst och således kan man tjäna hur mycket pengar som helst. Det finns ingen koppling till tiden. Fortsätter vi på vår maskin-metafor så är en investerare en person som finansierar andras maskiner. T.ex. allt fondsparande eller aktiesparande hamnar här. Vi investerare finansierar olika företag genom att t.ex. delta i emissioner. I utbyte mot risken får vi ta del av en den vinst som företaget/maskinen producerar. 
Nackdelar: Precis som på F-sidan så finns det väldigt sällan några garantier. Man kan förlora hela sitt insatta kapital. Något som ofta händer i början av ens investerarkarriär i form av vanliga misstag som vi har skrivit om. Den andra uppenbara nackdelen är att man initialt inte har särskilt mycket kapital att investera. Det är också ofta svårt då många investeringar inte alls är reglerade och man har sällan samma insyn som t.ex. någon i ”F” som har byggt maskinen. 
Fördelar: Den stora fördelen är precis som i ”F” att inkomsterna är frikopplade från tiden. Man tjänar pengar genom en procentuell avkastning som fungerar lika bra på 100 kr som 1 000 000 kr. Precis som ”F”-kvadranten ger den också tillgång till en frihet. 

Min upplevelse är att de flesta människor som jag har träffat har majoriteten av sina inkomster från A/S-kvadranterna, men skulle önska att ha dem från F/I-kvadranterna. Man ser möjligheterna i att ha en valfrihet men ändå väljer man A/S. Så var det väldigt länge för mig och är från tid till annan också. Jag skulle idag säga att den stora skillnaden ligger i tankesättet. Att tjäna sina pengar i F/I kräver en helt annan uppsättning färdigheter än vad vi får lära oss i skolan eller är vana vid.

I A/S är allting känt, alla våra bekanta gör så och hela samhället är uppbyggt på det sättet. Jag läste i en gammal skrift från typ 1800-talet att skolans uppgift är att fostra goda arbetare och soldater. I mina mörka stunder kan jag uppleva att inte särskilt mycket har förändrats, förutom att vi idag inte skulle säga det rakt ut. Jag har definitivt fostrats i att vara en god arbetare och är det fortfarande, hela mitt liv har gått ut på att vara duktig och prestera för att få kärlek och uppskattning.

Att tjäna sina pengar från F/I kräver att man har en vision om framtiden, att man är duktig på uppskjuten belöning, att man vågar ta risker, att man gör saker tillsammans med andra människor (företag på A/S är ofta enskild firma, medan på F/I är det aktiebolag), att man vårdar sina relationer, att man skapar ur tomma intet, att man vågar utmana sin rädsla och andra människors tro (oftast om att det inte kommer att gå), att man är villig att lära sig nya saker och inte minst att man kontinuerligt växer som människa och så vidare.

Det ena är inte bättre än det andra, det är bara olika

Jag vill en sista gång understryka att det ena kvadranten inte är bättre än den andra. Det är lätt att hamna i att F/I är bra och att A/S är dåligt. Där hamnade jag i många år. Att det jag gjorde var fel. Idag kommer majoriteten fortfarande majoriteten av våra inkomster från A/S-kvadranten. Den enda skillnaden är att jag idag har koll på att det finns fyra olika spelplaner och mäter inkomsterna från de olika. Spelet är att för varje år som går att se till att det kommer lite, lite mer från F/I i procent.

Mängden pengar som kan komma från de olika kvadranterna är inte heller begränsad. En välbetald VD tjänar miljoner från ”A”-kvadranten. Det är högst sannolikt mer än vad många andra tjänar i de andra kvadranterna. En duktig konsult kan tjäna mycket som självanställd eftersom växlingskursen är högre där än i ”A”-kvadranten och så vidare. Att fråga sig objektivt vilken kvadrant som är bäst är inte så relevant.

Det som är relevant är att fråga sig vilken kvadrant är bäst i förhållande till de drivkrafter, intentioner och värderingar som man själv har. Vad passar med den livsstil som man skulle önska och sedan fråga sig om man är beredd att göra det jobbet som krävs. Det finns inte heller något ”rätt” sätt att skifta sina inkomster. Många tror att den naturliga vägen är från A till S och från S till F eller I. Jag tror inte det. Jag har sett många i ”A” gå till ”F” eller direkt till ”I” genom sparande. Hela FIRE-rörelsen handlar ju om ett skifte i inkomster från ”A” till ”I”.

Lyssna eller titta på intervjun

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning till intervjun:

  • 00:01:53 – Så kom idén till ”Kaninen som så gärna ville somna”
  • 00:04:34 – Motiverad av att vilja hjälpa jordens barn
  • 00:06:40 – Det stora genomslaget
  • 00:10:40 – De fyra inkomstkvadranterna
  • 00:12:45 – För – & nackdelar med A och S
  • 00:15:36 – I A och S är vi begränsade av vår egen tid och energi
  • 00:17:55 – Passiv inkomst som mål
  • 00:21:45 – Fokus på skalbarhet i F-kvadranten
  • 00:24:24 – Hårt arbete bakom stora framgångar
  • 00:26:49 – De olika kvadranterna i maskin-metaforen
  • 00:29:55 – Fastigheter, kvadrant F eller I?
  • 00:33:00 – Hur vi styrs av våra olika ambitioner, drivkrafter och värderingar
  • 00:36:38 – En bakgrund i beteendevetenskap
  • 00:40:58 – Carl-Johans erfarenheter i I-rutan
  • 00:44:10 – Ett intresse i indexfonder
  • 00:46:30 – Första steget från A och S till F och I
  • 00:48:59 – Vi famlar utan tydliga mål och planer
  • 00:51:37 – Styrkan i att vara tacksam för det man har

Precis som vanligt diffar tiderna lite mot poddavsnittet och passar bättre med videon.

Transkribering av hela samtalet

För dig som inte vill titta eller lyssna på hela samtalet följer nedan en transkribering av hela intervjun.

— START TRANSKRIBERING —

Idag är det en intervju som kommer att handla om att inte ge upp, genombrott, framgång, internationell framgång och framför allt också resan att skifta sättet hur man tjänar pengar. Intervjun är med en följare, men inte vilken följare som helst, utan Carl-Johan Forssén Ehrlin.

Du är inte bara känd, du är världskänd, bokstavligt talat, som författare till den här boken ”Kaninen som så gärna ville somna”, som har översatts till 45 språk, sålt i över 2,5 miljon exemplar. Även den här ”Elefanten som så gärna ville somna” och, min favorit faktiskt, ”Modiga Morris: En vecka upp och ner”. Så, varmt välkommen.

Det är verkligen roligt, för du har en lång bakgrund inom försvarsmakten, ledarskap, du har en fil kand i psykologi har jag för mig, och du har toppat Amazons försäljningslistor. Det är också många som säger att du har revolutionerat sättet hur folk lägger sina barn för att somna. Varför blev det just de här böckerna?

Så kom idén till ”Kaninen som så gärna ville somna”

CJ Ja, det är häftigt att få vara med och skapa något sådant. Jag har alltid haft ett stort hjärta och velat hjälpa människor och hade skrivit lite böcker om personlig utveckling och ledarskap. Sedan en gång hade jag en rätt lustig upplevelse, jag var ute och körde bil och från ingenstans kom idén om att göra kanin-boken.

Hur jag skulle skriva, hur jag skulle lägga upp sagan med karaktärer och så vidare. Jättemycket kom bara på ett ögonblick. Det var jättehäftigt. Så jag väckte min mor som satt och sov jämte, vi hade en pennstump och en servett i bilen, det var allt vi hittade.

Det var så det började. Sedan kom jag hem med servetten då och började försöka reda ut idén jag hade fått. Det kändes så rätt från början att jag kände att jag bara måste göra det. Nu har det ju gått många år sedan dess, men vi hittade servetten när vi städade. Det vore coolt att rama in den.

JB Ja, och efter den här servetten så var det en spikrak resa uppåt och du fick alla ja och alla tackade och stod och sjöng längs vägen…

CJ Nej, det var långt ifrån så. Det var ganska djupa dalar mentalt och jättemycket utmaningar mentalt, för jag hade ju då den här bilden av att det här kan verkligen hjälpa många barn. Men det hände liksom inte. Dels tog det flera år att skriva den, för att jag ville göra det så bra det bara gick. Med att vrida och vända på ord, ordföljder, betoningar, och långsamt så här, det är lite annorlunda att läsa den ju.

Jag testade olika sätt och hade lite hjälp av förskolor och sådant där, så det tog ganska lång tid att skriva. Men jag ville ändå fortsätta, för det kändes så bra för mig. Sedan tänkte jag att nu kommer det lösa sig när jag ger ut boken, men det började med att det var ganska mycket motgångar i början. Det hände knappt ingenting så. Men jag fortsatte att försöka och förstå vad jag skull göra.

JB Detta tycker jag är ganska intressant. Du är verkligen en framgångsrik person och ofta när man pratar, eller ofta när man hör om framgångsrika personer, så blir det ofta att världen är spikrak. Men jag såg i någon intervju att du refuserades och så.

Motiverad av att vilja hjälpa jordens barn

CJ Ja, det har varit jättemycket motgångar, så är det. Det har det verkligen varit. Men jag hade en sådan övertygelse inombords att det här är en bok som kan hjälpa väldigt många barn att somna, så det fanns inte att ge upp. Det var det jag skulle förverkliga. Det kändes som ett kall, att den här ska ut. Till slut gav jag ut den själv.

Jag testade lite, skickade till några bokförlag, men jag var inte övertygad om huruvida jag ville göra heller. För jag hade provat att göra det själv innan och det var inte så konstigt tyckte jag. Så det fanns som ett alternativ. Sedan var det ju lite knäckande i några timmar i alla fall att få brev om att det här är en konstig bok och det här vill inte vi ge ut. Det var från Bonnier. Och nu har jag fått höra bakvägen hur de svurit, ”Varför hade inte vi den där jävla kanin-boken”, så det är kul att kunna visa att det går även om man gör det själv.

JB Ja, vi kommer tillbaka till det där, för jag tror att det är många av oss som har en dröm, men det är så lätt att ge upp på den där drömmen. Jag vet att du lyssnar på podden ibland och jag brukar ställa den där frågan, ”Hur konstig är du?” Det känns som att det är ändå lite ”konstigt” att stå kvar. Du pratar om det som att det kändes som att den skulle ges ut. Vad är det som höll det vid liv? Detta tog ju flera år.

CJ Ja, det tog jättelång tid. Men det var övertygelsen om att det var något som var viktigare än mitt egna så att säga. Att jag gjorde det för någon annan. Det var en stor grej så.

Det stora genomslaget

JB Sedan när du slog igenom, hur var det? Du berättade något om BBC eller någon som tog upp den i en intervju.

CJ Ja, just det. Det var ju tre brittiska tidningar, de största där, som gjorde intervju efter att den hade gått upp som etta som självutgiven då på Amazons bestseller-lista. Det hade aldrig hänt någonsin att en egenutgiven bok var uppe som etta. Det tyckte de var lite roligt att lyfta fram, så jag gjorde tre intervjuer.

Dagen efter intervjuerna kom ut så bara rasade det in mejl från hela världen. Agenter, föräldrar, bokförlag, radio, tv, tidningar… Alla ville veta mer och ville göra intervju och telefonen ringde hela tiden. Jag gjorde intervjuer från morgon till sen kväll. Det är spännande och väldigt, väldigt hektiskt.

JB Ja, boken togs ju upp i Ellen Degeneres show. Hon pratade om den i sju minuter, vilket är massor av reklam. Arianna Huffington, som har Huffington Post, har ju skrivit om den i sin bok. Vad är den konstigaste upplevelsen du var med om efter det här genombrottet?

CJ Oj, det har varit så mycket grejer. Det har varit en massa overkliga resor kan man tycka då, till olika länder, där de skämmer bort en med de finaste hotellrummen och så. Jättelustig upplevelse för en enkel kille som mig. Så det är spännande. Men det som var kanske mest annorlunda var när jag var i Japan nyligen, och jobbade med en utbildningsshow som de hade.

Det var ju ”the world’s greatest school”, eller något sådant kallar de den på engelska. Som är tänkt att utbilda befolkningen om olika ämnen. Så då var jag där och pratade om den senaste boken, ”Modiga Morris: en vecka upp och ner”, och försökte lära de lite om hur man kan förändra sina tankar, man kan övervinna rädslor och sådant. De hade ju fantastiskt förarbete då med skådespelare och de hade filmat scener och även dolda kameror med familjer där barnen övervann rädslor.

Det var jättecoolt, men hela settingen då var det som var så konstigt, om man jämför med Sverige. I klassrummet var det elever som var kändisar från Japan, det var skådespelare, modeller, ståuppkomiker, och grejer. Sedan var det två programledare som skulle vara rektor och lärare. Väldigt annorlunda än vi är vana vid. Jag önskar att jag kunde visa det, men vi hade inte rätt att lägga upp något på YouTube. Men de hade gjort animeringar av mig, vilket var en jättekonstig upplevelse helt klart. Så det är kul att få uppleva väldigt olika kulturer.

JB Någonstans såg jag en siffra att du har sålt över 2,5 miljon sådana här böcker, och jag har en kompis som säger att säljer man 2,5 miljon av något, oavsett vad det är, så har det vissa privatekonomiskt positiva konsekvenser, kan man ju säga. Det är egentligen inte det vi ska prata om.

De fyra inkomstkvadranterna

JB Du och jag har egentligen haft ganska mycket samtal om inkomstkvadranten, eller det som Robert Kiyosaki, som har skrivit ”Rich Dad, Poor Dad”, han har en teori kring inkomstkvadranten som är då olika sätt att tjäna pengar. Där har du och jag pratat ganska mycket. Kan inte du ge din bild av den här inkomstkvadranten för någon som typ aldrig hört talas om den?

CJ Ja, enligt den här kvadranten finns det fyra sätt man kan tjäna pengar på. Jag har provat alla fyra nu, vilket är spännande. Det är att vara anställd, att vara småföretagare, företagsägare eller investerare. Alla fyra har väldigt olika spelregler kan man väl säga för att lyckas. Om man vill lyckas i de olika kvadranterna. Jag var anställd under många år.

Jag provade det där med att vara anställd under en period igen för några år sedan som en HR-chef på ett jättespännande projekt som skulle bli globalt. Men det passade inte mig, för jag hade gått vidare. Jag var inte kvar i den rutan mentalt, vilket är spännande. Det är så olika sätt man tänker på.

JB Precis, för jag tänker ju så… om jag ska ge min bild så tänker jag att anställd det är som att man är en kugge i ett maskineri, helt enkelt. Jag jobbar till exempel på Volvo och jag är ansvarig för bromsar. Då är bromsar det enda jag behöver fokusera på, jag behöver inte fokusera på kaross eller motor eller färg eller något, utan jag gör bara min egen grej, eller hur? Vad skulle du säga är fördelarna och nackdelarna i A-kvadranten?

För – & nackdelar med A och S

CJ Oj, det är helt upp till den som vill vara i den så att säga och fokusera på det. Då upplever man ju själv vad som är för- & nackdelar. Trygghet är ju en sådan grej som är väldigt tydlig då i synnerhet, om man börjar prata om kollektivavtal, tjänstepension och allt möjligt. Man behöver inte bry sig någonting utan kan bara ligga och slappna av i en solstol under semestern. Så det är något som tilltalar många, den tryggheten som är där. Det finns också begränsningar då kan man tycka.

Till exempel om man går över till småföretagare, som är nästa kvadrant, den kan bli lite frustrerad att den inte kan påverka till exempel löneutvecklingen. Den vill tjäna mer pengar, den vill ha mer frihet, vad det nu kan vara, så det där känner jag igen. Småföretagare har jag varit i många år och fått göra min grej, för det är väl det som spelar tror jag. Om man är bra på något som i mitt fall har jag coachat och föreläst mycket då, om personlig utveckling och hjälpt chefer på olika sätt. Det har sin charm. Fördelen där som vi var inne på är friheten.

JB Ja, det där kan man ju diskutera, för om vi fortsätter på den metaforen med maskinen, så skulle jag säga att som småföretagare, alltså där du tjänar dina pengar primärt, som S – småföretagare, eller självanställd, så är det att du är hela maskinen. Du är inte en kugge, utan är du inte på jobbet så stannar inkomsterna helt och hållet. Men jag skulle väl inte hålla med dig. Många säger att de blir småföretagare för frihetens skull, men det är inte så mycket frihet. Man har bara bytt ut chefen mot kund.

Om en kund säger till mig, ”Jan, den där föreläsningen ska hållas på söndag kväll”, så ska det ganska mycket till för att jag ska säga till kunden, ”Nej, men vet du vad, jag kör inte föreläsningar på söndag kväll”.

I A och S är vi begränsade av vår egen tid och energi

CJ Ja, det skiftar väl, man tror väl att man har mer frihet och i vissa fall kan det vara att man kan vara ledig några timmar på dagen. Men det finns tillfällen då man jobbar mer. Det är kvällarna, på helgerna, man har det hela tiden i huvudet för att man måste komma på ett sätt att få det att gå runt. Så då är det mycket svårare att koppla av. Och att ta semester… då har man fortfarande lokalkostnader och så vidare.

JB Ja, det var någon som sa att den största friheten man har som småföretagare är att man själv får bestämma hur man vill lägga sina 80 timmar i veckan. Men jag skulle ändå säga att fördelen i S är att man har mer påverkan på växlingskursen mellan tid och pengar. Alltså, i A-kvadranten så är det ändå så att man har sin timlön, medans i S kan man ändå bestämma mer över den här timlönen.

Men både i A och S så lägger jag min egen tid. Jag ser det som att utmaningen är, vilket du och jag har pratat rätt mycket om, att utmaningen i A och S kvadranterna är att man kan inte tjäna hur mycket pengar som helst, för att tiden är begränsad.

Vissa säger att A och S är dåligt, men då säger jag du kan tjäna hur mycket pengar i A och S som helst. Ta en börs-VD, som Annika Falkengren, hon tjänar väl 10 miljoner i årslön som A, alltså som anställd. Så man kan tjäna mycket, men det är fortfarande samma begränsning. Slutar hon vara VD på SEB så slutar ju pengarna att komma.

CJ Pengar i sig är ju viktigt för att kunna betala räkningar och så vidare, men det finns ju så många andra drivkrafter som gör att man har hamnar i olika rutor. Som småföretagare, det kan ju vara andra drivkrafter. Det behöver inte vara pengarna, utan att kunna vara en stund med barnen på förmiddagen istället och sådant. Att man kan vara mer flexibel i hur man lägger upp sina dagar.

Passiv inkomst som mål

JB Du har sagt att du vill ändå att dina inkomster ska vara hållbara, att du inte bara kan leva på gamla meriter. Du vill skifta dina framtida inkomster mot högersidan, och det är något som vi delar. Det är något som jag har jobbat mot i tio år också. Ska du beskriva F:et då, eller B:et på engelska?

CJ Ja, men om jag skulle backa bara lite kort där och säga att den stora anledningen för mig att försöka ta mig till högersidan då så att säga, det har ju varit just det här med passiv inkomst. Att kunna få in pengar även när man inte jobbar. För mig har det varit så viktigt för att jag har haft jättemycket fysiska utmaningar med min kropp genom åren. Jag har varit utbränd, jag har värk varenda dag i kroppen och sådana grejer, vilket har gjort att jag inte har pallat att jobba under perioder. Det har liksom inte gått.

När jag då stötte på den här boken ”Rich dad, Poor dad” så insåg jag att vänta nu, jag måste ju hitta en lösning på det. Istället för att sitta och coacha en och en, så måste jag börja tänka hur jag kan hjälpa folk även om jag mår dåligt. Så det var det som motiverade mig att försöka ta mig till höger-kvadranterna då. Bokskrivandet tog överhand, att jag kunde hjälpa människor.

Målbilden jag hade för kaninen var ju att kunna hjälpa människor över hela världen, dygnet runt, och det skulle jag aldrig kunna göra om jag var själv tvungen att sitta på ett kontor och prata med alla föräldrar. ”Två miljoner i kö, men snart ska jag hjälpa ditt barn.” Jag var tvungen att tänka på system och hållbarhet och att nå ut då över hela världen, vilket jag tycker är roligt, för det har drivit mig ända sedan jag var liten.

Det här med olika kulturer och språk, jag tycker att det är jättehäftigt. Så då hittade jag en väg framåt, genom att fokusera på böckerna, tänka stort, översätta själv med hjälp av kompisar och så vidare.

JB Men tänkte du det där från början, att du skulle flytta dina inkomster genom att skriva en bok, eller var det efter att du hade kommit på den där idéen?

CJ Jag hade ju skrivit om teorin själv då i min första bok, ”Skapa din framtid”, som jag skrev för en massa år sedan nu. Jag tyckte att det var jättespännande att man kan tänka på ett annat sätt för att underlätta att nå ut till fler och så. Men sedan tror jag att det blir tydligare när kaninboksidéen växte fram, att det här kan faktiskt översätta och göra någonting av, så att jag kan hjälpa fler.

JB Det där är rätt intressant. Jag och Carro, detta är dålig samvete jag har gentemot lyssnarna och läsarna, för att det finns en bok som heter ”The Millionaire Fastlane”, som vi har lovat att vi ska ta upp, vi har bara inte kommit dit. Där är en av de bärande poängen att de flesta människor säger att det går inte att bli rik snabbt. Han säger att det går att bli rik snabbt, men det går inte att bli rik lätt. Det kräver en stor ansträngning. Men har du en stor ansträngning, så kan det gå relativt snabbt, alltså på några år.

Fokus på skalbarhet i F-kvadranten

JB Då är en av de grejerna han pratar om skalbarhet. Alltså, sälj en miljon av vadsomhelst, då kommer du få en stor inkomst på det där. Det är just skalbarheten som du pratar om, att nå ut globalt. Men om vi hoppar till kvadranten och hänger upp det på det. Hur skulle du beskriva F? Det är F för förmånstagare på svenska och på engelska är det B för business owner. Hur ser du på det?

CJ Då blir det mer fokus på att andra jobbar och hjälper en, så att säga. Som i fall med böckerna då, om vi börjar med det, så har ju jag skrivit boken, jag har lagt tid och energi på det, men sedan i utlandet har jag då 46 förlag som ger ut mina böcker. De marknadsför och gör allting, så kommer det en begränsad procent, en royalty, tillbaka till mig som författare.

Då är det de som gör jobbet, så de marknadsför dygnet runt och jobbar med det runt om i världen, medan jag sover eller leker med barnen, eller skriver på en ny bok. Det är den stora skillnaden då. Jag kan åka på semester och samtidigt sälja böcker, så det funkar ändå.

I Sverige startade jag ett bokförlag och byggde upp det ordentligt för att jobba med mina böcker först till en början, sedan har det utvecklats vidare nu. Nu är de fyra som jobbar där. Senast var det en förlagschef som ersatte mig då, så att jag kunde kliva ur från det dagliga där, vilket är en jättehäftig upplevelse, för nu tänker jag ju så att de fixar det och de gör det bättre än mig, för det är inte min grej. Och vi har tagit in andra författare också, som också har bra budskap som kan hjälpa människor.

Så där är den upplevelsen nu att nu är jag faktiskt i den rutan nu. Nu kommer de göra ett bättre jobb och jag kan göra annat.

JB Det där kul, det där kan vi prata mycket om, särskilt om man tar det från entreprenörshållet. Det är många som säger att man ska anställa folk som är bättre och anställer VD, men sedan släpper de aldrig taget. Men det är himla coolt för du har verkligen gjort det, och det har inte varit enkelt.

Hårt arbete bakom stora framgångar

CJ Nej, Gud i himmelen. Det är många år av mental förberedelse bara för att kunna ta klivet när det blir aktuellt, för jag känner på mig att det är detta jag vill och det är hit jag ska.

JB Återigen, nu får du det att låta så enkelt. Vi har ju skojat om det här, vi har en gemensam bekant, Filip, som har varit med här i podden. Vi har ju det här skojiga att man ska komma hem rikare från en semester än man var när man åkte dit. Första gången jag hörde det blev jag sjukt provocerad, ”Vaddå bli rikare när man kommer hem från en semester än jag var innan?”

Men det är verkligen det här att skifta sättet hur man kan tjäna pengar. Men vad finns det för andra exempel då, om man inte ska bli best selling författare på Amazon? För det är inte till för alla kanske.

CJ Alla kan det, men det kräver enormt mycket arbete för att komma dit, så är det ju. Men det går även utan ett förlag, man kan bara köra på, med tur och envishet. I businessrutan är man ägare och sätter upp direktiv som gäller för ett bolag.

JB Jag skulle väl säga att äga en fastighet också är ganska mycket en F-inkomst. Men du sätter den i I-rutan. Vad spännande. Låt oss ta I-rutan först så kan vi ha en debatt här och se vad vi landar i.

CJ Sista rutan är då investeringsrutan. Pengar jobbar åt en. Man placerar de så att pengarna växer istället för att man lägger ner sin egen energi och pengar. De jobbar istället.

De olika kvadranterna i maskin-metaforen

JB Jag håller helt med. Jag gillar den här maskin-metaforen. Så A ser jag väldigt mycket som att man är en kugge i maskinen. S, då självanställd småföretagare, då är man maskinen. F eller business owner, då äger man maskinen. Man bygger upp den, vilket tar väldigt lång tid och det ger inga pengar under tiden man bygger maskinen, men bygger man maskinen rätt, så kan man någon dag lämna den, så genererar den då inkomster till en.

I ser jag egentligen som de människorna som använder sina pengar för att finansiera de här maskinerna. Hur de oftast brukar gå till i F är i min upplevelse inte att man bygger upp maskinen från scratch, utan man behöver en del startkapital. Då får man ofta till människor med pengar och säger så här, ”OK, jag ska starta (till exempel) Storytel. Vi vill streama böcker till människor och vi behöver kapital.” Så gick de till investerare, som gav dem kapital för en del av vinsten.

Om man i A och S använder tid för att tjäna pengar, så använder man i I pengar för att tjäna pengar, vilket har vissa uppenbara fördelar, eftersom pengar inte har samma begränsning som tid.

Jag gillar den här metaforen med maskinen, att i A så är man en kugge i maskin, man byter tid mot pengar. I S självanställd, så är man hela maskinen och gör allting själv med sin tid och kompetens för att tjäna pengarna. I F bygger man maskinen och då är väl ändå tanken att om man bygger maskinen rätt, så kommer tillfället då man kan lämna maskinen.

I tänker jag oftast är människor som använder sina pengar för att finansiera maskinerna. Nu har inte alla den möjligheten kanske som du hade, att du skrev i boken och finansierade ditt liv på annat sätt. Till exempel Storytel som vi hade här i ett annat avsnitt med Filip, när de hette Bok i Lur och var ett litet företag, så behövde de finansiering och då gick de till affärsänglar som till exempel då Filip, som intervjuade.

Då sa han, ”Ok, ni får en del av mina pengar, men i utbyte vill jag ha en andel i er maskin. Varje gång er maskin genererar vinst, då vill jag ha en del av den vinsten.” Fördelarna då på F och I sidan är att det inte är någon begränsning på tid. Pengar kan tjäna hur mycket pengar som helst.

Fastigheter, kvadrant F eller I?

JB Låt oss hoppa nu till huset. Hur tänker du när du ska placera huset? För det liksom inget rätt eller fel svar här.

CJ Jag ser inte det på samma sätt som ett företag jag bygger upp, som ska funka utan mig, utan det är hus som står där redan i så fall. Så får man ha personal som håller efter och så, men det kan också vara det här med att ett hus kan ju tappa värde, i en krasch eller så. Det kan även ske med pengar på börsen eller ett bolag man investerar i. Det är väl så jag tänker.

JB Om jag skulle bygga på det du säger, så är det ändå folk som behöver sköta det och sådant. Det är därför jag placerar det i F. Innan du köper en fastighet som du hyr ut behöver du gå på en massa visningar, du måste prata med mäklare och banker, det är ganska mycket obetald tid. Men när du väl har hyresgästerna och så kräver det ganska minimalt underhåll, som du säger, och genererar det en viss inkomst.

Jag tänker ofta är det artister, det funkar på samma sätt i F. Du har skrivit böcker, men man kan ju göra en låt till exempel, så får man lite betalt varje gång det spelas på Storytel. Patent.

CJ Ja, det har skiftat för artister nuförtiden. Det är så dåligt betalt. Skivor säljs ju knappt, alltså fysiska. Det är streaming och då får de tyvärr jättedåligt betalt. Det de lever på är ofta att göra shower och konserter. Då är det mer en S-inkomst, man ska resa till platsen, ge sitt allt, sedan ta sig till nästa plats.

JB Har vi några fler exempel som skulle kunna vara i B? Patent tänker jag, immateriella rättigheter, det är ju typiska…. Jag tänker F:et är verkligen att man gör en grej en gång, och du får betalt många gånger. Robert Kiyosaki har ju skrivit den här boken ”The Business of the 21st Century”, och där pratar man om nätverksmarknadsföring som B också.

Om vi tar exempel på I, då? Det är ju aktier, fonder, företag… Allt där man använder sina pengar för avkastning. Alla av oss har ju lite inkomster i I. Pensionssystemet PPM är ju typiska I-inkomster, tänker jag.

Hur vi styrs av våra olika ambitioner, drivkrafter och värderingar

CJ Ja, så vi är ju inte på en ruta. Vi har tentakler i olika rutor. Men det som får oss att komma igång så att säga.

JB För mig var det en stor insikt, för när jag började min resa, jag är ju uppväxt med två föräldrar, med en mamma som är kommunalanställd som lärare och har gjort det i 30 år, och då ville jag göra något helt annat än mina föräldrar. Så jag startade eget. Så förflyttade jag inkomsterna från A-rutan till S-rutan. Men egentligen är problemen är desamma. Det kanske till och med är värre i S, för i S har du inte alla fördelarna med tryggheten, som du har i A-rutan.

CJ Nej, och du har inte olika avdelningar som sköter olika saker, utan du ska kunna allt.

JB Precis, så innan jag läste Kiyosakis bok, innan jag träffade BalansEkonomi och började prata med människor som dig, så var det så att jag visste inte ens att I och F kvadranterna fanns. Så gissar jag förmodligen att det är för några av de som lyssnar eller tittar på det här avsnittet också. En av de lättaste grejerna är att man plötsligt börjar värdera det ena som bra eller dåligt. Hur tänker du kring det?

CJ Jag tänker helt enkelt att det är varje individ som har olika ambitioner, drivkrafter, värderingar, som gör att man fokuserar på en viss ruta. Ibland är det skrämmande, för jag har coachat genom åren och hjälpt folk som har haft det lite svårt, där man ibland pratar om att en lösning är för en som är arbetslös att starta ett bolag, men det är ju två helt olika världar.

Varje steg som jag har tagit har jag märkt att det är helt olika språk, olika förhållningssätt, olika lagar som styr vad man får göra och inte göra. Jag försöker lära mig lite om I-rutan, för att hitta fler inkomster, så att jag kan fokusera på skrivandet, för det är det jag ville egentligen. Men jag har inte hunnit med det, för att jag har varit fast i arbete.

Det låter ju konstigt, för att skriva är också arbete, men jag har varit låst då i det dagliga arbetet, i företagandet. Så jag försöker hitta andra sätt att kunna bygga upp passiva inkomster, så att jag kan skriva fler böcker som jag har i huvudet, som vill komma ut.

Då har jag blivit tvingad att lära mig hur man bygger företag som är hållbara utan mig, hur man investerar bra, så att säga, och då är det helt olika språk. Det är helt olika termer, hur man ska tänka för att lyckas, det är jätte olika i varje ruta. Det är jättespännande.

JB Det är roligt att du säger att det är spännande, för vissa kanske hade beskrivit det som skrämmande eller liksom nytt.

En bakgrund i beteendevetenskap

CJ Jag har ju en bakgrund som beteendevetare, så jag älskar allt sådant som har med tankarna att göra och hur det funkar. Så det har varit en enorm resa inombords, när jag har försökt skifta ruta hur jag ska jobba.

JB Vi har skojat ganska mycket om det. Du har lyssnat på nästan alla våra avsnitt och du kommer alltid med frågor och du köper inte bara allt och jag och Carro säger. Du har också en duktig finansiell rådgivare på banken som du bollar detta med. Där säger du också att vi pratar helt olika språk. Så ibland har du sagt så här, ”Vänta här nu, nu får du lyssna på det här avsnittet.” Eller så kanske du säger, ”Han på banken har sagt så här, hur tänker ni?”

CJ Det kan vara så för att ni bara kommer från olika rutor i hur ni tänker. Han är ju anställd, han har fast trygghet så, han är ju där. Det är inte hans pengar. Sedan känner han väl samvete och så, men det blir ändå skillnad vad man kommer ifrån, hur man tänker.

JB Detta är ganska roligt, för ofta blir det också att då skifta om sina inkomster handlar egentligen om att förändra sitt beteende också. Att man behöver göra nästan lika stor personlig resa, tänker jag. I BalansEkonomi pratade vi väldigt mycket om att din pengasituation är ett resultat av ditt beteende. Vad tänker du om det?

CJ Jo, det är djupa värderingar som avgör vilken ruta vi fokuserar på och tänka kring hur vi ska tjäna våra pengar, så vi kan betala räkningar och så vidare. Så det är jättedjupa värderingar som vi säkerligen har med oss då från barnsben. Du var till exempel inne på förebilder och föräldrar tidigare.

Om båda är anställda med tryggt jobb och är kommunalt anställda, så var typ mina föräldrar också när jag växte upp, det var trygghet, trygghet, trygghet hela tiden. Då blir steget ganska mycket större att våga göra på ett annat sätt vad ens förebilder har gjort hela uppväxten. De har ju format den man är egentligen. Det är stort.

Skulle man då ha två entreprenörer som föräldrar, som pratar om att allt är möjligt och så, jag undrar hur det hade varit då för mig, om man hela tiden hade fått en klapp i ryggen. ”Gå ut och testa, tro på det här. Kör nu!”

JB Ja, nu skrattar jag, för när jag startade eget… Min mamma är fantastisk, men hennes kommentar var så här, ”Mmm, Jan, du vet jag har alltid stöttat dig i allt det du vill göra i ditt liv. Men sedan skaffar du dig ett riktigt jobb, eller hur?” Sedan har jag en kompis som är entreprenör och hans fru också, och de säger, ”Vår dotter får starta vilket företag hon vill.”

CJ Ja, förebilder är ju enormt viktigt. Och har man inga från barndomen så måste man hitta andra som kan bli förebilder och lära en hur man ska tänka. Det är då hela ramen för personlig utveckling kommer in. Han Robert Kiyosaki, som vi har pratat om några gånger, han har varit en jättestor förebild för hur han tänker och hur man ska göra. Det har passat väldigt bra med min hälsoprofil då så att säga, att kunna bygga system som inte är beroende av mig.

Carl-Johans erfarenheter i I-rutan

JB Vi har ju ett avsnitt om ”Rich Dad, Poor Dad”, avsnitt #33. Du har haft en ganska spännande resa i I. När man väl ändå är i I, som vi båda siktar på att ha en stor del av våra inkomster i, i alla fall i framtiden, och jag tror att det är många av de som lyssnar och tittar som tänker på samma sätt, så är det också det här att värderingarna och hur vi är som personer ger väldigt olika strategier i I också.

Jag kommer ihåg när vi hälsade på dig och din familj i Spanien. Vi var ute och cyklade och du sa att jag var en sådan fegis, en räddare.

CJ Ja, så har jag ju sett på det. Så jag har tagit det med en nypa salt när ni pratar om indexfonder hela tiden och så vidare, och tänkt, ”Gud vad tråkigt!” Mod och att våga göra saker är en viktig grej för mig. Att våga testa och så. Så har det blivit i varje ruta då, att jag har testat mig fram, på gott och ont. Lärdomar får man ju av det. Det var så det var nu nyligen, då gjorde jag en ganska modig dumdristig grej då kan man säga.

Jag tog skattepengar och placerade i en fond som jag tänkte var himla bra. Så gick jag upp några procent och jag tänkte, ”Men gud vad kul, nu kan jag finansiera våra privata planer för nästa år. Då kan vi resa med barnen och ta en paus innan skolplikten börjar. Men, vi väntar lite med att sälja.” Så då kickade girigheten in och helt plötsligt vände det och det började gå ner, ner, ner…

Helt plötsligt var jag nere på noll, men tänkte fortfarande att det skulle vända. Men det fortsatte gå ner och det var olika grejer som hände runt om i världen, som jag inte kunde förutse. Det är ju det som är grejen. Så det fortsatte ner, ner, ner, och du och jag pratade lite och du sa, ”Cut your losses short”.

Jag pratade jättelänge med förvaltaren om det här och han sa att det finns inget som pekar på att det kommer fortsätta gå ner. Nu kommer ju rapportsäsong och allt verkar positivt och så där, så jag tänkte vi kan se om det kan vända då. Så jag behöll ju dem och har fortfarande inte sålt, och nu har det gått riktigt, riktigt dåligt. Nu har jag fattat att det ligger nog någonting de säger ändå i podden.

Ett intresse i indexfonder

CJ Jag kan också jämföra, jag har ju nämnt för dig att jag gör ett experiment och jag tror att du gör något liknande också. Jag har olika förvaltare som har samma summa. De har köpt ungefär samtidigt och så mäter man det mot varandra och ser var som händer och vilket som är bäst för mig. Jag märker att förvaltaren som har passiva indexfonder med jättemånga olika bolag, där har det knappt gått ner någonting. I jämförelse med de andra portföljerna, där det har rasat något enormt. Så, det ligger något i det där, men det tar ett tag att fatta.

JB Det där är roligt. Ett av mina favoritcitat är, ”När en person med pengar träffar en person med erfarenhet, så får personen med erfarenhet pengar och personen med pengar får erfarenhet.” Precis den resan…. Det är lätt för mig att sitta här och skratta åt det, men grejen var så att jag har varit med om exakt samma sak. Inte bara en gång, utan två gånger; 2001 och 2008.

Det är en fantastisk grej du sa i en bisats och det är det här att ett beteende som kan göra oss väldigt framgångsrika i ett område, kan vara direkt kontraproduktivt i ett annat. Hade du inte varit modig, då hade du aldrig haft en bok på Amazons bästsäljarlista. Men sedan att då föra över det beteendet på börsen är inte direkt en framgångsfaktor.

Jag hade ett avsnitt med Arne Talving Kavastu, och han sa att bland det svåraste i livet, eller när man investerar, är att lära känna sig själv. Så där har du en orättvis fördel i det här att du är så intresserad av beteende. Jag tror man behöver ha den här reflektionen och kunna skratta åt sig själv och lära sig från de misstagen man har.

Första steget från A och S till F och I

JB Om du skulle ge dina bästa tips och erfarenheter, om någon vill börja skifta och kunna börja omfördela sina inkomster. Om 100% kommer från A och S idag och jag vill börja få lite på F och I, vad skulle vara dina tips?

CJ Kanske det bästa jag kan komma på är helt enkelt, ”Vad är meningen med mitt liv?” När jag hittar svar på det så kommer jag att hamna i rätt ruta. Om jag kan reda ut vad som är viktigt för mig, vad jag vill uppnå, om jag vill leva trygg, ålderdom och så vidare, ha barnbarnen och kunna ta med dem på resa eller vad som helst, alla sådana tankar kommer forma hur vi borde tjäna pengar för att kunna uppnå det.

Får vi till det där med en klar bild om vad vi vill uppnå i vårat liv, oavsett vad det är då, så kommer det att göra det mycket lättare att hitta vägen och komma dit. Men om vi inte vet vad vi ska uppnå så blir det svårt, om vi hattar runt lite överallt.

JB Det är ju lite meningen-med-livet-frågan. Hur hittar man den då?

CJ En massa rannsakan i sig själv, skulle jag säga.

JB Jag har en coach, du och jag har haft många samtal, jag har gått många utbildningar, så jag upplever att det är något man förädlar, att man kommer närmare kärnan. Jag tror det var förra avsnittet med Charlie där han sa ungefär samma fråga, ”Varför går du upp på morgonen?”

Han sa att många i Sverige, eller västvärlden idag, går bara upp på morgonen för att de inte dog under natten. Vilket är en ganska tuff fråga, men det är lite i samma härad. Jag gillar det du säger. När du väl har börjat titta på den frågan, så hur kan jag dessutom skapa det som man i företag kallar för en affärsmodell, som kan försörja den. Så, vad handlar det om för dig?

Vi famlar utan tydliga mål och planer

CJ Det blir väldigt tydligt för mig, bara för att knyta an till det du sa där, för jag är överöst av lärdomar nu kring den där missen med den där fonden. Så då blir det väldigt tydligt för mig att jag måste ju staka ut någon livsplan så att säga, vart vill jag komma? För det kommer påverka och jag har ju inspirerats av dig där för du har berättat om de här grejerna innan.

Det här med att jag vet ungefär vad jag vill uppnå, alltså hur vi lever och så, att vi har tid med barnen och det här, men för att komma dit. Även nu då och framöver, vad behöver jag ha för placerar och intäkter och så vidare, för att kunna leva så? Och som du har tipsat om då, så kanske det inte är så mycket som jag tror att det behöver vara avkastning.

Kanske inte behöver ta den där extra risken för att komma dit, utan det kanske räcker med en indexavkastning. Ja, nu tappade jag tråden, men det var någon klok tanke där i alla fall.

JB Jag håller helt med dig, men det som jag tänker, är vad är det som är viktigt i ditt liv, med Linda och med barnen?

CJ Jag har ju stakat upp några mål som jag jobbar för och ett som är fantastiskt för att ge exempel på när man vet varför, så förändrar det allting med värderingar och beteende och allting… Jag skrev att jag ska vara en förebild för mina barn och när det landade i mig i så att säga hjärtat också då, då förändrades allting i mitt beteende och mina tankar kring barnen.

Jag blev mycket lugnare, jag blev positivare och lade mer tid på att vara med dem.
Mer djupgående, jag var mer närvarande, vilket är jätte coolt. Ett beslut, där jag insåg att jag ska vara en förebild för barnen, och allt som det innebar för just mig då, för man kan ju ha olika värderingar.

Om det är att man jobbar jättehårt för att uppnå någonting, eller vad det kan vara, men för mig var det att när vi är tillsammans och vi är ganska mycket ihop, så jag försöker ha en balans i tillvaron så. Då är det att vara där och visa vägen för dem i livet.

Styrkan i att vara tacksam för det man har

JB Vissa sådana här saker kan verkligen förändra. Jag hade ett samtal med Moa, min coach som också har varit med i podden också, där hon sa, ”Mycket av det som vi har som ansvarsområde (responsibilities) i vårat liv, är egentligen privilegier.” Jag är själv ansvarig för Freja och för Elsa och för min familj och ibland så kunde jag tycka att det var lite jobbigt, men sedan insåg jag då att det är ju ett privilegium att ha barn i sitt liv.

Det är ett privilegium att en familj och en fru som älskar en och ett privilegium att få prata som med dig i idag i podden. Vissa sådana här insikter kan verkligen i ett ögonblick skifta attityd i många olika saker.

Vi behöver snart runda av, vi har pratat i 55 minuter. Vad ska vi prata om framtida avsnitt då?

CJ En Shrek-film faktiskt tänkte jag. Här om dagen så kollade vi på en av de här Shrek-filmerna tillsammans, hela familjen. Frugan och jag och våra två barn som är två och fem år gamla. Så de har äntligen börjat titta och vi kan titta på grejer ihop med dem. Den var så otroligt djup och bra, för att knyta an till det du sa nu, det här med tacksamhet och privilegium och så. Att komma ihåg och vara tacksam för allting, för att i den här familjen så önskar han att han bara kunde få en dag då han inte är med familjen, och bara få andas lite.

Så är det med småbarn, det kan vara ganska krävande. Så han ville byta bort en dag och så blir han lurad av en trollkarl, så han får inte tillbaka sitt liv. Och han kommer till huset där han bor, men det är bara tomt, det är inget hus längre ens, för de har aldrig bott där. Så det blir en tidsparadox-grej som kan vara krånglig för barnen kanske, men budskapet handlar om hur otroligt mycket man kan sakna det man älskar när det tas bort från en.

Det blir en sådan fantastisk upplevelse efteråt, och i skrattade och hade det helt fantastiskt. En tecknad film kan påminna om något så viktigt i livet, att stanna upp och vara tacksam för allt man har.

JB Carl-Johan, tack för att du ville vara med. Jag hoppas du vill komma tillbaka i framtida avsnitt så får vi prata mycket, mycket mer om det. Tack så hemskt mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Avsnittet Vårt ansvar är egentligen vårt privilegium dök först upp på RikaTillsammans.

Omöjligt förutsäga avkastning, men möjligt att förutsäga risk

$
0
0

Dagens artikel är kombination av en replik på avsnitt #86 ”Bästa fondrobotarna” och en fördjupning i risk och riskmått såsom Value-at-risk (VaR). Tesen är att man inte kan förutsäga avkastning, men att man däremot kan förutsäga risk. Något som varit tillgängligt för professionella investerare och institutioner länge, men blivit tillgängligt för oss småsparare först nu. Artikeln är ett samarbete med Better Wealth AB.

För drygt två månader sedan gjorde jag och Caroline ett avsnitt om ”Bästa fondrobotarna 2019”. När vi hade publicerat artikeln blev vi kontaktade av Better Wealth som tyckte att vi inte riktigt hade gett en rättvis bild av deras fondrobot. En av sakerna jag inte gjort riktigt tydligt var att de tog avstamp i risk snarare än i avkastning. I dagens artikel påpekar Henrik Jönsson t.ex. att risken i min nybörjarportfölj, som har en klassisk fördelning om 60 procent aktiefonder och 40 procent räntefonder, varierar över tid trots att fördelningen är statisk. Exempelvis under finanskrisen var risken i portföljen nästan dubbelt så hög som den har varit sedan dess.

Problemet med konceptet risk är dock att det inte är något entydigt. Det finns många olika sätt att definiera och mäta risk. Det vanligaste vi sparare brukar få höra är att risken är låg eller hög, att en portfölj är balanserad, moderat eller aggressiv, att en fond har ett värde på 1-7 på riskskalan, att standardavvikelsen (”volatiliteten”) från medelvärdet är X procent eller något annan kombination.

I dagens avsnitt pratar vi mycket om riskmåttet Value-at-risk som berättar hur mycket av portföljens värde vi riskerar med 95 % sannolikhet vid ett givet tillfälle. Jag tog upp det måttet för första gången gången i avsnitt #89 om Nybörjarportföljen och #91 om globalportföljen. Om man t.ex. har value-at-risk på 30 % så betyder det att man med 95 % sannolikhet riskerar 30 % av av sitt totala kapital vid varje givet tillfälle. En enkel tumregel att beräkna Value-at-risk är att multiplicera standardavvikelsen med 1.65 och därefter subtrahera medelavkastningen.

När jag gick genom nybörjar- och globalportföljen och matchade med fondroboten Lysas (annonslänk) siffror så fick vi fram att Value-at-risk (”VaR”) enskild månad för nybörjarportföljen var ca -3,5 procent i 95 % av fallen och -5,1 procent i 99 % av fallen. Motsvarande siffror för globala portföljen var -5,8 procent i 95 % av fallen och -8,3 procent i 99 % av fallen. Tolkningen är alltså att i 99 % av alla månader så kommer en förlust i portföljen vara mindre -8,3 procent, eller 8 300 kr i förlust på 100 000 kr investerade. Man kan även räkna genomsnittsförlusten på den sista sannolikhetsprocenten och den ligger på ca -9 procent vilket i sammanhanget är bra.

Samtidigt som jag själv gillar och använder Value-at-risk vill jag understryka att det inte är något magiskt nyckeltal. För det första bygger det på historisk avkastning och det är ingen garanti för framtida avkastning. Den andra invändningen är mer åt överkurshållet eftersom beräkningarna bygger på en normalfördelad distribution, något som t.ex. författaren och ekonomen Nassim Taleb visade riktigt inte stämmer. Han visade i boken ”Black Swan” att osannolika händelser inom finansbranschen tenderar inträffa mycket oftare än de borde.

Finansbranschen använde t.ex. Value-at-risk-beräkningar under finanskrisen 2008 och de höll inte alls. Sannolikhetsmässigt skulle en sådan finanskris som 2008 bara inträffa ungefär en gång på en miljon år. Men tittar vi bara de senaste 100 åren har vi haft sådana krascher flera gånger. Det betyder inte att riskmåttet är oanvändbart, bara att man behöver ha koll på det och använda det tillsammans med andra verktyg. Nobelpristagaren Robert Engle visade bl.a. att man kan på ett användbart sätt kan förutsäga risk på ett betydligt bättre sätt än avkastning.

Better Wealth använder sig av de här resonemangen i sin fondrobot. Istället för att fokusera på avkastningen väljer man att fokusera på risken och hålla den någorlunda konstant. De själva säger att målet är att försöka backa mindre i perioder av nedgång. Kostnaden för att nedgångarna blir mindre blir att uppgångarna också blir något lägre.

Jag själv tycker att intervjun med Henrik är intressant, särskilt då i stora drag investeringsfilosofin är samma. Vi tror inte man kan slå index, förutsäga marknaden och att de indexfonder är bland det bästa man kan välja. Jag uppskattar också hans ambition kring att demokratisera investeringsmöjligheterna och göra saker tillgänglig för en större allmänhet. Jag själv har inte mer än provat tjänsten och ska säga att jag är försiktigt positiv men känner inte att jag kan ge den en full rekommendation än.

Anledningen är att jämfört med t.ex. andra fondrobotar som är mer av typen ”global ombalanserande indexfond” blir det här svårare att förstå och mer av en svart låda där jag sätter min tilltro till att miljontals beräkningar som görs varje dag ska bli rätt och jag har en viss upplevelse av att det är en form av marknadstajming, om än baserad på risk än andra faktorer. Det som jag däremot kan gilla är att många pratar om att man även bör diversifiera inom sina strategier och då är det här något som är annorlunda.

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses nästa vecka igen. Glad Påsk!
Jan och Caroline

Lyssna på hela intervjun med Better Wealth

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Grov innehållsförteckning:

  • 00:01:33 – Henriks bakgrund i finansbranschen
  • 00:04:30 – Strategier utformade med beräkningsmetodik och maskininlärning
  • 00:08:13 – Småspararnas vanliga misstag
  • 00:10:53 – Inte ens Gud kan tajma marknaden
  • 00:12:52 – Fokus på risk, inte avkastning
  • 00:18:41 – Kan man förutsäga avkastning?
  • 00:21:38 – Låga avkastningskrav och låg risk
  • 00:26:02 – Mer om institutionella investeringar
  • 00:29:48 – Livet i London och tiden på Black Rock
  • 00:34:28 – Vad är risk?
  • 00:36:30 – Tumregel för ”value at risk”
  • 00:41:04 – Problemet med normalfördelning
  • 00:44:31 – Låst risk, varierad avkastning
  • 00:46:55 – Varierad risk i 60/40-portfölj
  • 00:50:40 – Avancerade beräkningar för småsparare
  • 00:55:40 – Better Wealth arbetar med aktiv omallokering för ökad trygghet
  • 00:58:40 – Hur man kan förutsäga risk
  • 01:03:40 – Algoritm som känner av marknadens läge
  • 01:10:55 – Henriks boktips
  • 01:11:50 – Henriks favoritcitat
  • 01:13:18 – Så går Better Wealths portföljer

Precis som vanligt stämmer tiderna bättre med youtube-videon än med poddavsnittet på grund av efterbearbetningen.

Transkribering av hela intervjun

För dig som hellre läser intervjun än lyssnar eller tittar på den finns en komplett transkribering nedan.

— START TRANSKRIBERING —

Idag är det dags för avsnitt 96 och det är ett samarbete med Better Wealth AB. Detta är en fondrobot och vi ska prata framförallt om risk. För det är nämligen så här att när vi för några veckor sedan gjorde det här avsnittet, jag tror att det var 90-någonting, kring bästa fondrobotarna, så fick vi lite feedback både från Better Wealth och andra som tyckte att vi hade missförstått verksamheten lite och inte gett en helt rättvis bild.

Jag om någon tycker att det är viktigt att ge en nyanserad bild, så detta är både lite replik, och eftersom vi pratar om Better Wealth, så väljer jag att kalla detta för ett samarbete. Avsnittet
kommer beröra risk istället för avkastning, portföljteori, vanliga misstag som sparare gör, vad är fördelen med att titta på risk, för den tesen är att man kan förutsäga risk, men man kan inte förutsäga avkastning. Varför tittar stora institutioner på risk snarare än avkastning, medan småsparare alltid fokuserar på avkastning?

Henriks bakgrund i finansbranschen

Varmt välkommen Henrik Jönsson, du är en av grundarna till det Malmöbaserade fintech-bolaget Better Wealth, där du arbetar som CIO, Chief Investment Officer. Du bor normalt sett i London, har en bakgrund från Civilingenjörsprogrammet vid Lunds tekniska högskola, industriell ekonomi. Sedan vet jag att du gjorde din Master på London School of Economics, eller Londons Handelshögskola.

Du har även jobbat på fondbolaget Black Rock, som är ett av världens största bolag. Ett fondbolag med investeringsstrategier för rika människor och institutioner. De senaste åren har du jobbat med maskininlärning, artificiell intelligens och dess tillämpningar i finansvärlden. Så himla varmt välkommen till podden.

Bakgrunden till det här avsnittet är att jag gjorde en artikel här för några veckor sedan om de bästa fondrobotarna för 2019. Ni var snälla och sa så här att, ”Jan, du har nog missförstått vissa saker.” Jag försöker alltid ge en nyanserad bild och jag tänker att vi ska nörda lite i risk och sådana saker.

Men det var en sak som fångade mitt intresse, och det var att du sa så här att du blev frustrerad att de här tjänsterna som du jobbade med i London för rika människor och institutioner inte alls fanns tillgängliga för vanliga privatpersoner. Kan du inte utveckla det?

HJ: Precis, om man ska prata om det lite fint, så att demokratisera avancerade investeringsstrategier. Det är precis som du säger, att de här lite mer avancerade strategierna, eller vad ska man säga, lite mer sofistikerade, har traditionellt bara varit tillgängliga för bankens absolut rikaste kunder, eller stora institutioner som kan dedikera hundratals miljoner, eller till och med miljarder.

Det är väl lite det som är bakgrunden till Better Wealth. Vi vill kunna erbjuda detta till gemene man. Vilken privatperson som helst. Sedan ligger det så klart massa bakom där. Det innebär att man ska göra en massa beräkningar och framför allt kort sagt så ska man sköta kundens investeringar varje dag. Man ska kontrollera och sköta den, göra nödvändiga justeringar om det krävs.

JB: Jag är jättenyfiken. Så vad är det då dessa ”rika människor” får, som inte en vanlig person får?

Strategier utformade med beräkningsmetodik och maskininlärning

HJ: Marknaden utvecklas varje dag. Det finns många olika sätt och grejer att fixera på. Handlar det om att nu ska vi maximera avkastningen, då kan man kolla på olika signaler och försöker handla utefter det. Eller så kan det handla om att nu är risken lite högre i marknaden, det håller på att hända grejer i världen. Just nu har vi handelskrig mellan USA och Kina, som håller på. Du har Brexit runt hörnet, ingen vet vad som händer, och då naturligt så undrar man om man ska väga in det i hur man gör sin investering.

CB: Jag tänker annars… Förlåt nu, men är det inte bara att ni har sett att det finns en marknad här som ingen har? De rika har vi, men här är det ett segment som ingen har. Hur ställer du dig till den frågan?

HJ: Personligen när man har jobbat med detta och man har varje dag suttit och räknat risk. Man har kollat och haft en massa olika modeller och sedan gjort nödvändiga justeringar, så tänker man, men så här hade jag också velat att mina pengar skulle bli förvaltade. Med dagens tillgänglighet till molnbaserade tjänster för beräkningsmetodik och maskininlärning, så kan man göra ganska mycket väldigt billigt och på ett helt nytt skalbart sätt. Det är väl det som är lite grundidén till Better Wealth.

JB: Vi ska dyka ner i de här modellerna. Så som jag missförstod det så har ni en lite annan approach, att komma kanske lite mer från risk snarare än att komma från avkastning, vilket jag tycker är superspännande. Men innan vi går dit så har jag några hygienfrågor, som jag brukar ställa mest för att lägga grunden. Vad anser du är sannolikheten för en småsparare att slå index över tid?

HJ: Över tid… ett år kan de flesta ha lite tur att göra det, men när det kommer till två, tre, fem, tio år, då är det… Man ska inte säga omöjligt, men det är väldigt, väldigt liten sannolikhet. Ta ett snabbt exempel, när jag jobbade på Black Rock så var det en hel arme av analytiker som var ute och träffade ledningen. De satt kanske tre, sex månader i sträck och jobbade med ett enda bolag. Sedan ger de en rekommendation om att köpa eller sälja, sedan gör de investeringar efter deras rekommendationer och i slutändan så klarar de ändå inte att slå ett index.

Om inte ens de, som lägger ner all den där tiden… och jag menar att det är smarta människor som kommer från de bästa universiteten i världen och verkligen lägger ner all denna tid, men ändå inte lyckas.

JB: Vi kan säga så här, vem som helst får inte jobb på Black Rock. Jag brukar också säga det. När jag pluggade teknisk fysik, alltså många av människorna gick dit, och det är fantastiskt smarta människor. Detta tycker jag ändå är spännande, för trots att vi kommer att prata om den här modellen, så där har vi ganska mycket samsyn. Att över tid är det extremt svårt att slå index. Vad skulle du säga är de vanliga misstagen som småsparare, eller som du har sett andra göra?

Småspararnas vanliga misstag

HJ: Jag tror nästan det klassiska är först att man tar fel risk. Det vill säga att man antingen tar för lite risk, så att man går miste om avkastning flera år i rad. Man gör inte en helhetsbild av hela sin ekonomi, och tänker att ok, vilken risk är jag komfortabel med. Eller tvärtom, att du tar för mycket risk, så att sedan har du investerat för mycket i bara i ett fåtal olika aktier och sedan händer någonting. Som med Swedbank nu för någon vecka sedan och så förlorar man stora delar av det. Så det är väl det första och viktigaste.

Sedan är det just det här med avgifterna. Jag menar, att köpa dyra fonder. När man gör lite beräkningar på det, speciellt över fem-tio års tid, så summerar det upp till en rejäl summa. Så det är också superviktigt. Sedan är det väl just det här kanske att man ska se över sin investering med jämna mellanrum och inte bara investera och låta det vara för all framtid.

JB: Så här som man brukar ofta prata, att ”Nu är marknaden högt värderad”, typ P/E-tal 30. Vad skulle du säga om försök för småsparare att tajma marknaden?

HJ: Ja, det är väldigt, väldigt svårt. Alltså jag menar, sådana argument kommer alltid komma, ”Nu är det nya rekordhöjder”, och då försöker folk tajma marknaden. Men det är mer eller mindre omöjligt. Jag menar visst, sedan visst det alltid en relativt liksom… P/E-tal 30 mot P/E-tal 15. När det går i 15 så säger folk också att nu börjar det bli högt.

Det är ingen som vet om det kommer fortsätta i en vecka, en månad, ett år eller 10 år till. Man vet att någon gång kommer det komma en krasch till.

CB: Kan man inte bara strunta i det där med att tajma marknaden då? Alltså att man bara, ”Ok, jag ska spara de här pengarna i fem år”. Eller, det spelar ju roll om man kommer in precis när det kraschar kan jag tänka mig, men vad säger du om det. Ska man inte bara strunta i att tajma marknaden då?

HJ: Exakt, man ska strunta i det. Så finns det faktiskt en hel del forskning, jag kommer faktiskt inte ihåg exakt vem det var, men någon Nobelpristagare som sa att det är bättre att tidsdiversifiera sig. Det bästa du kan göra är att investera så snabbt som möjligt, för då är du investerad över tid, vilket betyder att du också är med på uppgångarna, även om du kanske fångar någon nedgång också lite då och då.

Inte ens Gud kan tajma marknaden

JB: Det finns faktiskt ett avsnitt vi ska göra, det har inte berättat för dig ännu Caroline, men jag gjorde research för typ två avsnitt sedan angående om man ska investera allting på en gång eller sprida ut det över tid. Då hittade jag en studie. Det finns en sajt som heter ”A Wealth of Common Sense”. Han gjorde en studie på den amerikanska börsen, där han kom fram till att inte ens Gud kan tajma marknaden.

Jag tyckte det var en sådan fantastisk studie. Jag vill göra det på den svenska marknaden, för det var så att om man var Gud och köpte på den absolut lägsta dagen, så sa han att även då så var det svårt att slå att sprida ut pengarna över tid. Liksom, investera regelbundet när du får dina pengar. Investera dem på en gång. Sedan sa han att eftersom de flesta av oss inte är Gud, och kan träffa bottnarna, så lägger man in två månaders osäkerhet.

Att man bara missar med två månader, och det måste ändå anses normalt ganska bra. Att missa botten på finanskrisen med två månader. Då är man ändå ganska cool. Då skrev han att jämfört med att regelbundet spara och investera när man får pengar, så var sannolikheten 97% att man slog en sådan här strategi där man fångar botten.

HJ: Jag kan skicka också… Jag tror det var Robert Murton som hade någon studie där han hade gjort så att antingen är man investerad 100% i aktier och så är du det hälften av dagarna, alltså helt random, eller så är du investerad 50% i aktier och 50% cash. Så visade han då att det är när du investerar 50% hela tiden som du får mycket lägre risk och en förväntad hög avkastning.

Fokus på risk, inte avkastning

JB: Här delar vi filosofi. Det är låga avgifter, passivt sparande, investera över lång tid, don’t overthink it, keep it simple. Där är vi överens. Och jag tror ändå det är viktigt att man till de som lyssnar och tittar ger vår tes, sedan är det inte alla som håller med om den tesen att det är så. Sedan kan jag tycka att det är konstigt, men det är en annan historia.

Men det som ändå är temat för detta avsnittet är fokus på risk istället för avkastning. Många av er på Better Wealth kommer från Danske Bank och liksom storbankerna. Detta är min upplevelse som jag också fått de senaste två åren, att många av proffsen fokuserar mycket mer på risk, än vad de fokuserar på avkastning. Medans många småsparare fokuserar på max avkastning och glömmer bort att tänka på risken.

Jag tror att du skrev i ett blogg-inlägg att till och med Benjamin Graham, Warren Buffets mentor, skrev, ”The essence of investment management is the management of risks, not the management of returns.” Kan du inte ge oss en introduktion? Varför fokus på risk istället för avkastning?

HJ: Det är väl egentligen för att man faktiskt kan säga någonting om risken. Avkastning är fortfarande det som majoriteten av investerare kollar på. De kollar på historisk avkastning, och om någonting har gått jättebra, så tror man att det kommer fortsätta gå så bra i framtiden. Även om det inte finns någonting som säger att det kommer fortsätta så. Det finns otaliga studier som visar på att det är mer eller mindre omöjligt att förutspå avkastning i framtiden.

Sedan när det kommer till risk är det en helt annan grej. Det ändras över tiden och det är direkt relaterat till vilken avkastning man kan förvänta sig av sin investering. Har man hög risk så kan man förvänta sig en högre avkastning, har man låg risk så blir det kontra högre avkastning. Sedan är det just det här att om risken är hög idag så vet vi med stor sannolikhet att den kommer vara hög imorgon.

Det är väl det som är anledningen till varför framförallt institutioner är väldigt intresserade av detta. Du kan sedan mäta risk på så många olika sätt. Det finns olika beräkningar och man kan kolla på olika data för att göra det på olika sätt. Där finns det massvis olika modeller.

JB: Om du skulle spekulera, jag fattar att det inte bara blir en gissning, varför skulle du säga är den här skillnaden mellan småsparare och institutioner? Är det bara att småspararna är ”clueless”, om du ska gissa?

HJ: Risk är ett ganska stort begrepp. För det första, om man säger att risken är högre för en finanskris, det betyder inte att det med 100% kommer ske en finanskris. Det är ett ganska svårt begrepp på det sättet, med sannolikhetslära och just det här hur du räknar ut det. Att du kan göra det på så många olika sätt. Det är väl det som är det komplicerade med risk och sedan avkastning, det är ganska enkelt. Man kollar vad som hänt historiskt och man får det direkt, att den har levererat exempelvis 8% årlig avkastning.

CB: Men är det inte också det att man ser avkastningen historiskt, men man får ingen riskkurva?

HJ: Nej, precis. När du går ut och kollar på en investering idag. Om du kommer en fond för det första, så är det super-vagt. De flesta använder bara ord för att beskriva det här, men det är högrisk eller lågrisk. Vad betyder det? Det är helt godtagliga uttryck i jämförelse med 8% avkastning, det är enklare att förstå. Därför är det viktigt att försöka kvantifiera det och uttrycka det på ett sätt, det tror jag är väldigt viktigt.

JB: Sedan tänker jag att det är mycket enklare att säga att om du sparar 2000 spänn i månaden i tio år, så kan du köpa en Porsche. Det är mycket enklare att sälja.

CB: Vad dum man känner sig när man får det serverat så och vi precis har pratat om risk och att man borde kvantifiera det också.

JB: Det sa ju han Daniel Kahneman också, att får hjärna är inte gjord för pengar och statistik, utan vi är extremt lätta att lura på det sättet. Då går vi på det som är enkelt framför det som är sant eller mer komplext.

CB: Men kommer inte det ifrån det här, spara si och så mycket så kan du köpa en Porsche? Är det inte bara ett försäljningsargument? För den här fonden eller det här sättet att spara pengar på. Är det inte ett försäljningsargument som vi alla har gått på, på ett eller annat sätt?

HJ: Ja, det är konkret liksom. Mäter man risk på ett sätt så är den 10%. Mäter du den på ett annat sätt så är den 11%.

CB: Ja, man vill bara prata om vad du kan få, inte vad du kan förlora. För att det är inget försäljningsargument för just den här fonden.

Kan man förutsäga avkastning?

JB: Precis. Men jag tänkte, du sa en bisats där, om att man inte kan förutsäga avkastning. Nu kanske jag gör bort mig här, men jag brukar ändå säga så här… Säg på tio års sikt så rent historiskt har årsmedelavkastningen varit på säg 6-7%. Kan man säga något sådant, eller tycker du också att det är förkastligt?

HJ: Bra fråga. Jag menar, det hade varit konstigt… Jag vet inte om jag kommer få 0% i avkastning eller 1000%. Historiskt, och ju längre period du har, ju stabilare är väl de här uppfattningarna. Även om, jag menar, räntor har ju nu gått super-bra de senaste 20-30 åren. Att anta att det kommer fortsätta så i 30 år till, det kanske inte är det bästa antagandet.

Sedan med aktier, visst, kollar du över längre perioder och det har gett en genomsnittlig avkastning på 8-9% och antar det härifrån, det är väl ett antagande. Men jo, det är klart, jag tycker ändå att det är en ”fair assumption” som man kan göra.

JB: Det där tycker jag också är spännande. För jag resonerar exakt som du, och det säger vi alltid, det måste vi säga, ”historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning”. Men i mina mörka stunder, när jag läser vissa aktiva förvaltare som till exempel Hussmand Funds, som är en av mina favoriter. Hussman research. Han har gjort så här… För när jag tittar på det som 7-8%, då brukar jag titta på en 10-års eller 20-årsperiod. Men han tittar på med nuvarande värderingar på börsen, vad har den gett historiskt?

Då är han ganska tuff och säger att utifrån de värderingar vi har på börsen idag, då är sannolikheten ganska stor för att det blir 0% avkastning över den kommande 5-års perioden. Det känns jobbigt. Tycker du att man ska ta hänsyn till hur marknaden ser ut?

HJ: Jag har själv brottats med de här frågorna. Man undrar vad man kan förvänta sig. Lite mer att… Istället kan man säga att man vill ha ganska hög risk i sin portfölj, och sedan kan man säga att man hoppas på det bästa, mer eller mindre. Även om det kan låta lite… Men du har uppsidan kvar och jag är medveten om vilken risk jag tar med min investering när jag investerar på det här sättet. Visst, det har historiskt gått ner så här mycket. Det kan jag förvänta mig. Men samtidigt kan jag också förvänta mig att det fortsätter.

Låga avkastningskrav och låg risk

JB: Det är också roligt, för de flesta av oss har en uppsättning av tumregler. Som till exempel, svenska börsen 8%. Vad har du för tumregler?

HJ: Ska jag vara helt ärlig så brukar jag vara inne och kolla. Idag är det ju jätteenkelt. Man kan gå in på Black Rock till exempel eller J.P. Morgan. De publicerar varje kvartal hur de har för olika tillgångsklasser. Prognoser på vad de förväntar sig, som till exempel att efter inflation kan man förvänta sig en avkastning på 4-5%. Men det är ganska vagt, ”europeiska aktier” inkluderar allting. Det är inte så att de säger exakt hur det kommer att gå, utan det finns ett spann och så har de argument.

CB: Första gången jag egentligen förstod det här med att någon bryr sig om risk var när vi pratade om araberna och hur de investerar sina pengar. Alltså, de har gigantiska summor och de är ok med 2-3% i avkastning, men det ska vara 0 i risk. Då tänkte jag att wow, det måste bli jättemycket pengar och de förlorar ingenting. Institutioner som inte vill ha någon som helst risk, men de vill ha lite avkastning, är det så du har jobbat med stora aktörer?

HJ: Min direkta tanke är att då försöker du diversifiera så mycket du bara kan. Kanske 80-90% räntor och lite aktier. Och verkligen, verkligen stenhårda limits. Om risken går över en viss nivå då ska man sälja av och hålla kontanter istället. Mer eller mindre har det varit till kontanter ibland. För någon kanske har satt en limit, så om volatiliteten är för hög på amerikanska aktier, då måste man sälja av och hålla kontakter istället för att sänka risken.

JB: Det hänger ändå ihop. Det var en kompis till oss som var rådgivare. Han jobbade i något team med Saudiska kungahuset. En fördom jag hade för tio år sedan var att jag trodde att rika människor tar enormt mycket risk och ska maximera avkastningen. Det var därför det blev en sådan chock för mig när avkastningskravet var 2,5% om året. Alltså en halv procent över inflationen.

Det är ändå ganska roligt. De flesta småspararna… när man börjar spara. Titta på Avanza och sådant. De populäraste aktierna är Fingerprint, Swedbank bara dubblade antalet aktier. Goda människor, vad gör ni med era pengar? Där fattar jag också då, för det var en av de insikterna jag fick, och det har Henrik Tell också pratat om i avsnitt 34, att man ska ha en strategi. Om inte förutsättningarna ändras, så ska inte strategin förändras med mängden pengar.

Strategin ska vara samma oavsett om du har 10,000 kronor eller en miljon eller 100 miljoner. Om förutsättningarna inte har ändrats. Det kan vara att man behöver pengarna på en kortare tidsperiod eller man har något annat, som att målet ändras. Hjälp mig, du är ju proffset.

Mer om institutionella investeringar

HJ: När det kommer en stor institution med hur mycket pengar som helst, och så vill de allokera en liten bit till någon strategi, säg att det är en hedgefond som har superhög risk. Även om de allokerar 0,01% så är det ändå några hundra miljoner och då tänker man att de bara är ute efter den höga avkastningen. Men i själva verket är det bara för att de ska få lite mer diversifiering i sin portfölj. Det låter som att det är mycket i och med att de dedikerar så mycket pengar till det, men med hela deras investering så är det alltid en liten del.

JB: Vi pratar mycket om institutionella investeringar. Kan du inte bara ge några exempel på vad en institutionell investerare är? För de som kanske inte hänger med.

HJ: Det kan vara regeringar som har överskott. Det kan vara pensionsfonder, det kan vara företag som har sin tjänstepension, till exempel. Stiftelser också.

JB: Sedan vet jag att det finns vissa på de här institutionerna som har fondutvärderare. Man har inte egna förvaltare, men man har analytiker som utvärderar andra förvaltare. Att det är ganska vanligt på vissa stora institutioner.

HJ: Ja, på Black Rock jobbade vissa bara med… ”Manager Selection”, kallades det. De hittade olika förvaltare som ska förvalta en viss typ av tillgångar. Säg att det är amerikanska aktier, då outsourcade de den delen till den förvaltaren.

CB: Henrik, om vi bara går in på det här med finansbranschen och London. Din erfarenhet, är det mycket killar i branschen? Alltså, var är tjejerna? Och fondförvaltare, finns det kvinnliga fondförvaltare?

HJ: Det kommer mer och mer, absolut. Det har nog varit en väldigt mycket mansdominerad roll, men nu kommer vissa studier som visar på… alltså, vi hade mycket internt, just att kvinnor var bättre på att ta stressade beslut än vad män var. Framförallt, var mindre riskbenägna när det verkligen gällde. När jag var på Black Rock, så var vi hälften hälften. Vi hade en väldigt bra splitt mellan tjejer och killar.

Livet i London och tiden på Black Rock

JB: Du lever ju livet i city I London, kan du inte bara kort beskriva det? Och du sa upp dig, eller slutade på Black Rock. För många är ju det höjden av karriären. Det är allt man drömmer om.

HJ: Att komma direkt från universitet och börja jobba där, det var superspännande. Helt plötsligt kom jag in där och jag pratade knappt engelska kändes det som. Man får möjlighet att jobba med någon som varit ordförande för centralbanken i Schweiz, så ska man gå in och presentera någonting för honom. Det är superspännande att vara i city. Man är runt alla de här människorna och känner verkligen pulsen.

Visas av fördomarna lever ju kvar. Jag jobbade med en hedgefondförvaltare som alltid satte fötterna på bordet när han kom in. Så sa han, ”Henrik, du har trettio sekunder på dig. Har du någonting att säga? Förresten, har du klippt dig också? Det ser för jävligt ut.” Sedan sa han, ”Nu har det gått trettio sekunder. Nu är jag färdig med dig.”

Men sedan kunde det också vara, ”Det här du har gjort, det är helt fantastiskt. Nu vill jag att du spenderar all din vakna tid till att bara fortsätta kolla in på den här forskningen”, liksom. Så det är ups and downs.

JB: Jag har ändå pratat med rätt mycket folk och de säger att tv-serien ”Billions” inte ligger långt ifrån verkligheten. Det är all nighters, att man jobbar dygnet runt, med knark och sprit och mycket pengar och bilar och psykolog man går till när man har ”fuckat upp”.

HJ: Så fort man kommer in på något som är kvantitativt, så tenderar timmarna och människorna att vara lite mer ”down to earth”. Jag har rätt många kompisar som har jobbat med M&A (mergers & acquisitions), och då är man uppe hela natten för att fixa en presentation, sedan ska man presentera det för någon partner, och han kommer märka om du har fel typsnitt på slide 158. Då kommer han kasta ut dig där ifrån.

Min roll brukar jag förklara som en intern kvant-konsult. Så mer eller mindre jobbade man med olika team och gjorde olika matematisk forskning. Det kunde vara allt från att hjälpa någon att konstruera en bättre portfölj, eller så räknade vi risken på en viss typ av investeringar och byggde strategier. Allt som har med matte att göra, kan man säga.

JB: Ja, du studerade alltså finansiell matematik. Det är detta som jag tänkte på i ansiktet med Paolo Sodini, professorn. Han var så skön. Han tog examen från Handelshögskolan i London, doktorerade på MiT och nu är professor på Handelshögskolan i Stockholm. Och han sade, ”När jag köper någonting eller gör ett beslut, då tänker jag att det är en annan som sitter på andra sidan. I 95% av fallet tänker jag att den på andra sidan är smartare än mig.”

Vad är risk?

JB: Min bror spelar mycket poker och han säger att om du inte vet vem idioten vid bordet är så är det du. Henrik, nu får du dagens tuffaste fråga. Vad är risk?

HJ: Sannolikheten att du kan förlora en stor summa pengar.

JB: Det tänker jag att vi ska prata lite mer om. För du har redan sagt att de flesta bedömningar är så här moderat eller balanserad eller konservativ eller aggressiv. Sedan har vi också den här KID-skalan från ett till sju. Alla fonder ska ha ett betyg. Där säger du egentligen att, jag tror att jag läste någon intervju du hade gjort, där du sa att ett mått som heter ”value at risk” är ett betydligt bättre mått. Kan du inte ge en introduktion till value at risk?

HJ: Jo, precis. Man kan prata om risk på många olika sätt. Det kan handla om små svängningar i en aktie till exempel. Eller som jag sa innan, jag tror att det som ger mest mening för gemene man, är när man säger vad är risken för att man kan förlora en stor summa pengar. Då är value at risk ganska bra, för då får man, vad ska man säga… Det är ett mått för hur mycket man kan förlora på ett riktigt dåligt år på börsen.

För jag menar, det vet man historiskt så händer det inte så himla ofta. Då får man lite bättre känsla för det. Om man har investerat 10,000 och 3000 kan man förlora på ett riktigt dåligt år på börsen. Då kan det vara en risk som man är komfortabel med. Då har man uppsidan där också. Det är lite lättare att förhålla sig till.

Tumregel för ”value at risk”

JB: Men finns det några tumregler om hur man kan tänka kring value at risk?

HJ: Idag är det jätteenkelt att leta fram vad volatiliteten eller standardavvikelsen på till exempel en aktie. Sedan tar man det talet gånger 1,65 och sedan tar bort 10%. Då får man ett ganska bra mått på hur mycket man kan förlora under ett dåligt år.

Volatilitet beskriver egentligen de mindre svängningarna i en aktiekurs. Det täcker inte riktigt svansarna, utan det beskriver det mittemellan. Svängningar runt medelvärdet.

JB: Säg att vi har HM och att den har 25% volatilitet. Detta står till exempel på Avanza för varje aktie. Kanske också på fonder. Annars står det på Morningstar. Om man går in på en fond på Morningstar, trycker på risk och rating, så vet jag att det står volatilitet. Sedan tar man det gånger 1,65 då. Varför är det 1,65?

HJ: Utan att bli för teknisk, så är value at risk egentligen en percentil. Så om du ångrar med 1,65
kommer du till 95:e percentilen, med 95% sannolikhet kommer du vara över det värdet. Sedan tar man minus 10, för att man har antagit ett medelvärde på 10%.

JB: HM har då 25% i standardavvikelse, gånger 1,65 borde bli typ 41. Sedan är medlet 10, så det blir 31. Så vad är den konkreta betydelsen av 31?

HJ: Om du investerar 10,000 i HM, så 3100 kronor kan du tänka dig förlora under ett dåligt år, med 95% sannolikhet. Så då räknar du med att ett dåligt år inträffar ett av tjugo år.

JB: Det blir mer hanterbart. Vi tog upp detta i ett avsnitt där vi räknade på portföljerna. Då tittar man på de där 5% som inte har med, så tar man genomsnittet av de sämsta utfallen. De vill man inte ska ligga för långt ifrån de 3100. Då vill man att det kanske är 39 eller 40%.

HJ: Precis, då pratar vi om ”expected shortfall”. Du tar genomsnittet av det där och det är ännu ett riskmått som du kan använda. Man kan mäta det på så många olika sätt. Ett sätt som du beskrev är att man kan kolla på det historiskt. Du har daglig avkastning och sedan använder du det och så kan man se den absolut sämsta dagen för HM.

Säg att en dag gick det ned med 4%, då säger du att det är min risk. På en dag kan jag förlora 4%. Då är det en modell som du använder. Eller så är du mer matematisk och antar du någon typ av fördelning och så använder du historisk data till att skatta standardavvikelser och medelvärde, och räknar ut ett mer matematiskt mått på vad risken är.

JB: Sedan har jag också sett att man mäter på olika tidsperioder. Någon hade beräknat value at risk på månadsbasis, istället för årsbasis. Så det verkar väldigt klurigt.

HJ: Exakt. Traditionellt är det väl oftast så att man mäter på en årsbasis. Den här siffran 3100 kronor, det skulle vara på ett helt år, för att räkna med ett dåligt år på börsen infaller ett av tjugo år. Men precis, du kan göra det på daglig basis, månadsbasis.

Problemet med normalfördelning

JB: Lite nörderi nu, överkurs. Taleb skrev ju den här ”Black Swan”, och där är väl argumentationen att en normalfördelning kanske inte är den bästa fördelningen att beräkna. Hur tänker ni kring det?

HJ: Precis, jag menar när det kommer till den här beräkningen som vi precis gjorde nu, det är att anta då att det är en normalfördelning och jag menar under finanskrisen använde man liknande modeller. Helt plötsligt kommer man fram till att detta är någonting som händer ett på miljon år. Så det ska vara extremt osannolikt, men ändå så händer det. Där kan man använda andra modeller för att beräkna det på ett lite smartare sätt.

JB: Vi ska komma in på det också, för ni bygger ju hela er modell på de här resonemangen kring valued risk. När jag pratar med andra som säger så här, ”Det de gör är intressant, men de här value at risk-modellerna användes under finanskrisen. Alla banker använde det och ändå hamnade de i skiten.” Finanskrisen är egentligen statistiskt omöjlig, den ska ha hänt en gång på en miljon år, men ändå har det hänt 39, 2008 och 87… Alltså, de här extremt osannolika händelserna inträffar betydligt mer sannolikt. Det var det som Taleb skrev en bok på.

HJ: Det är också viktigt att förstå att när det kommer till risk så använder man många olika riskmodeller för att få sig en bättre helhetsbild. Hade du bara använt normalfördelning och förlitat dig helt på den… Det är bara att kolla historiskt så vet du att det är ingen bra modell. Du kan ha den och komplettera med annat, som extremvärdesteori, så har du en annan typ av riskmodell för att mäta risken för de riktigt stora förlusterna.

Jag menar, det är mycket som vi jobbar internet med på Better Wealth. Men som kund så har vi valt att använda value at risk, av den anledningen som vi pratade om innan. Att man försöker göra det konkret. Då kan du ganska snabbt säga jag sätter in 10,000, här är en portfölj som har en value at risk på 25%. 2500 kan jag förlora under ett dåligt år, och det är jag komfortabel med. Ok, då är det den portföljen jag vill ha.

Låst risk, varierad avkastning

JB: Det är det som ni sedan gör, som jag tycker är ganska intressant själv, för då säger ni, ”Ok, du har sagt till oss att av 10,000 kronor så är det ok att förlora 3100 kronor, alltså 31% i 95% av fallen. Då låser ni risken och sedan låter ni avkastningen variera. Eller, är det en korrekt beskrivning?

HJ: Det är helt rätt. Vi fokuserar på att hålla den här risken mer konstant över tid. Traditionellt så går man till en finansiell rådgivare och så ger han viss portfölj. Traditionellt så pratar man bara om aktier och räntor, säg 50/50. Sedan är han färdig med sitt jobb och den körs för all framtid, mer eller mindre. Men risken med en sådan portfölj var till exempel dubbelt så hög under finanskrisen, innan den stora kraschen liksom, i jämfört med idag. Det är precis där som vi dagligen gör alla de här miljontals beräkningarna för att Jans portfölj som ska vara på 25% ligger på 30%. Då måste vi göra någon justering för att det kommer närmare det du är komfortabel med.

JB: Det är precis så vi gör. Vi har ju Nybörjarportföljen som är en variant på klassiska 60/40 och en 90/10. Sedan har vi en lågrisk också. Då har vi egentligen låst fördelningen mellan tillgångsslag och då säger du att det kanske inte är det bästa man kan göra, att låsa fördelningen mellan tillgångsslag. Utan ett annat sätt är att snarare låsa risken. Även om du har en 60/40-portfölj, så varierar risken i den. Hur kommer det sig att risken varierar i en 60/40-portfölj?

Varierad risk i 60/40-portfölj

HJ: Det beror på vad som sker i marknaden. Delvis hur volatila de här tillgångarna är och också samrörelsen mellan de här olika tillgångarna. Jag menar, klassiskt så rör sig aktier och räntor i motsatt riktning, men det har varit perioder under historien då de har rört sig i precis samma riktning. Till exempel Taper Tantrum 2013. Då trodde du att du hade en diversifierad portfölj, men helt plötsligt blev det inte dubbelt så mycket risk, men risken bara sköt i höjden, på grund av att de har tillgångarna rörde sig i samma riktning.

Det var de amerikanska centralbankerna som i 2013 gjorde stora förändringar i sin penningpolitik, som chockade marknaden mer eller mindre, så folk började sälja både aktier och räntor, vilket skapade kaos.

JB: Detta hänger ihop med Harry Markowitz med moderna portföljteorin, som säger att om du har hela ditt investeringsuniversum, alltså du har aktier, du har räntor, du har guld, du har fastigheter… Om du vet hur de rör sig tillsammans, så kan du räkna ut en optimal portfölj. Det har vi varit inne på tidigare. Optimal med tanke på risk och avkastning. Så att du får max betalt i avkastning för den risken du tar.

Det brukar kallas för effektiva fronten. Det var det som på 60-talet var ganska nära en 60/40-portfölj, men sedan har det ändrats. Då säger ni att den moderna portföljteorin är superbra, men har ganska mycket problem. Jag tror ni skrev att den kräver ganska mycket justeringar, eftersom korrelationerna ändras. Speciellt i perioder av mycket volatilitet. Vad betyder det på svenska och varför?

HJ: Precis som du säger, Markowitz fick Nobelpriset för att han matematiskt visade att här kan du konstruera en optimal portfölj, om du vet att det som har hänt historiskt också kommer att hända i framtiden. Då kan du räkna fram en optimalportfölj. Sedan är problemet att avkastning är svårt om inte orimligt, att förutspå i framtiden, så att göra det antagandet är ganska svårt. Eller inte det bästa man kan göra.

Men sedan också framför allt, att risken, precis som att återigen man kan använda olika perioder och olika marknader. Dynamiskt händer det grejer hela tiden, så därför ska man uppdatera den här optimala allokeringen allteftersom risk-korrelationerna ändras.

Jag menar, marknaden bara sedan centralbankerna och sådant har börjat med deras quantative easing program har påverkat tillgångsklasser som man inte trodde var möjligt innan de hade börjat med de här programmen. Ett exempel på hur korrelationer ändras, beroende på vad som händer i marknaden.

Avancerade beräkningar för småsparare

CB: Jag tycker detta verkar jätte-komplext. Är det så att AI kan hjälpa oss på något vis med detta? Vi pratade om detta precis i början ju, om att det finns andra instrument nu.

JB: Om jag förstår rätt, så är detta lite er grej. Förut så var det bara de stora bankerna som kunde göra de här beräkningarna och räkna fram de här portföljerna. Det är väl basically det som är er affärsidé, att ni gör de här beräkningarna åt oss småsparare. Till exempel, vi började prata om våra portföljer, som 60/40 och 90/10, sedan har vi rekommenderat för de flesta nybörjare en fondrobot. En stor uppgradering i jämfört med alla de konstiga sakerna som man ofta brukar hitta hos nybörjare. Medans detta är en mer avancerad modell av en fondrobot.

HJ: Bara genom att göra det steget att man delar upp sin investering i aktier och räntor och har sin fördelning, det är ett jättebra steg på vägen. Sedan är det precis det här, vad är nästa steg? Att man ska kontrollera och sköta portföljen efter hand. Det kan man göra på många olika sätt. Hela iden med Better Wealth är att vi vill sköta det åt kunden. Vi vill sköta risken i portföljen. Som jag var inne på tidigare, så kan risken i en fast allokering ändra mycket över tid, och vi vill göra den mer stabil.

Sedan finns det alltid forskning som visar på att det är en bättre strategi. Det kommer alltid finnas historiska perioder när en sådan strategi var mycket bättre. Varför vi tror att detta är attraktivt är för att man ökar chanserna…. Eller man minskar risken för stora förluster. För det är precis det här att när man går in i en stressad period, när korrelationerna ökar och risken ökar i marknaden, om du har en klassisk portfölj som innehåller 90% aktier, då tar vi ner aktieallokeringen till 80, 70 eller 60%. Det beror på volatilitet och korrelationer som vi räknar ut åt kunden.

Skulle det då ske en stor finanskris, så undviker man delar av den här stora förlusten. Det är inte så att vi säger att vi kommer allokera allting till kontanter. Om marknaden går ner med 20-25%, så går vi bara ner med 10 eller 15. Jag vet själv, när man har investerat sina pengar långsiktigt och man fortsätter med sitt månadssparande, jag tror att det är någonting som väldigt många människor tycker är… man vet att det är någon som sköter och kontrollerar ens portfölj. Så att man kan ta bort lite av den här oroligheten. Vi försöker leverera en tryggare placering.

Sedan kan det också vara på andra hållet. 2017 var ett perfekt år när risken i marknaden var ganska låg. Då är det klassiskt att om man har 90% aktier så tänker man att man kan ta lite mer risk och på så sätt så att man inte går miste om avkastning. Så i en perfekt värld ser det ut så, men som sagt, det krävs att man gör de här riskberäkningarna, som vi nu med ny teknik kan göra på ett skalbart sätt till alla kunder.

Nackdelen är att du till exempel kommer in och så plötsligt sker det en stor nedgång. Och så ser vi att vi är inne i en lite mer stressad marknad. Vi tror risken är lite större för en stor förlust. Vi tar ner risken i din portfölj och så fortsätter marknaden upp en tid framöver. Då kan man missa lite av den här uppgången. Så det är väl egentligen priset man betalar för att ha den här lite tryggare placeringen.

Better Wealth arbetar med aktiv omallokering för ökad trygghet

JB: Så att det blir lite mindre förlust, men kostnaden jag betalar för att överprestera marknaden i stressade perioder är att jag får inte lika hög avkastning i de uppåtgående perioderna. Kan man säga så?

HJ: Ja, till exempel i början av 2018 i februari, så kom det några dagar när den amerikanska börsen var ner 10% nästan och direkt efter där så fortsatte marknaden upp. Sedan var allting frid och fröjd igen, mer eller mindre. I och med att den första kraschen kom, nu är risken lite större i marknaden, då omallokerar vi de här portföljerna för att säkra oss. Sedan tar det några veckor när marknaden går upp och då kan man missa lite uppgång där.

Jag menar, om sedan uppgången fortsätter i flera månader, så pass snabb omallokering gör vi, så att du är fortfarande med på uppgången. Vi har väl sagt så här att vi räddar hellre 5-10% när det går riktigt dålig. Att vi missar när marknaden går upp 12% och vi är upp 10%, så tycker vi att det är ”fair”.

JB: Men är inte det lite att försöka tajma marknaden?

HJ: Nej, det är mer eller mindre omöjligt, om inte ens Gud klarar av det. Det är egentligen en strategi, jag menar, genom att ha lite stabilare risk, så i vissa tillfällen, och när man kommer in i en stressad marknad, så kan man undvika de här stora förlusterna. Det betyder inte att vi tror att det kommer en finanskris imorgon och därför säljer vi hela portföljen och håller kontanter. Utan det handlar mer om småjusteringar och att hela tiden kontrollera vad som händer, för att leverera en tryggare placering åt kunden.

JB: Ni skrev också på hemsidan att Nobelpristagaren Robert Engel visade att det är omöjligt att förutse avkastning, men det är möjlig att förutse risk. Det är liksom det ni försöker göra, eller?

HJ: Precis, det här att om risken är hög i dag i marknaden och det har skett lite stora svängningar, så kan man säga att det kommer vara så imorgon också. Sedan är frågan hur du väl mäter risk, precis som vi har varit inne på, att det går att göra på många olika sätt. Det är väl här vi använder lite olika modeller och allting är automatiserat och vi gör miljontals mätningar varje dag åt kunden, för att göra detta på ett så bra sätt som möjligt.

Hur man kan förutsäga risk

CB: Jag tycker det låter konstigt att man kan egentligen förutsäga risk. Man kan inte förutsäga marknaden, men man kan förutsäga risk. Jag tycker det låter jättekonstigt. Är inte det nästan samma sak?

HJ: Nej, det handlar om sannolikhet igen. Så jag menar, till exempel idag kan vi ha höga bolagsvärderingar, marknaden når nya rekordhöjder… Om man kollar det där så innebär det att till exempel idag med höga bolagsvärderingar, man har också till exempel en inverterad räntekurva som indikerar att nu börjar vi komma mot lågkonjunktur. Naturligt känns det som att då är risken större för en större börskrasch.

Det är här vi har spenderat väldigt mycket tid. Jag, tillsammans med en annan grundare, som är heltidsforskare i Oxford inom maskininlärning. Dagligen läser vi in hundratals olika finansiella och ekonomiska tidseror och försöker använda de här nya, lite smartare metoderna, för att mäta risk helt enkelt och kunna hantera mycket data. Vilket å andra sidan är ganska svårt för en människa att göra.

CB: Jag kan tänka mig också att man kan utveckla det där med vilka punkter man tar in, alltså inte bara med värdering, hur marknaden såg ut igår och hur den ser ut idag, utan kanske… Ingen kunde ju räkna ut att banker skulle åka dit på penningtvätt, till exempel. Men det kanske var någonting som indikerade det, fast ingen kunde se det? Är du med på vad jag menar för slags indikatorer, eller vad man ska säga?

HJ: Ja, du är inne på helt rätt väg. Idag, klassiskt liksom, så pratar folk ofta om volatilitetsindex, korrelationer, ränteläget i USA… Det är exakt den anledningen till varför vi använder maskininlärning, för då säger vi att vi kollar på all den här datan, sedan använder vi maskininlärning för att bättre kunna hantera datan och identifiera vilka av de här indikatorerna som är viktiga.

Nu blir det lite tekniskt, men 22:a mars så inverterade räntekurvan i USA. Vilket betyder att du har en högre räntesats som du lånar ut i tre månader, än om du gör det i tio år. Om man kollar historiskt sedan andra världskriget, så varje gång det här har skett, så har det inom 6-18 månaders skett en lågkonjunktur och en större börskrasch. Så när man kollar på den här grafen så kunde man förutspå börskraschen 2000 och 2008.

JB: Och det är väl det som är ganska skönt med maskininlärning, för den datorn har ingen åsikt om vilken datapunkt som är bäst. Den bara kollar på alla samband. Det var som den där dokumentären Alpha Go, eller när man kan identifiera katter. Att man bara skickar in miljoner bilder katter, sedan förr eller senare så fattar den vad en katt är. Eller hur den ser ut. Sedan kan den ibland göra pinsamma misstag, men det är ett annat avsnitt, tänker jag.

HJ: Ja, det är exakt som du säger. Man lämnar det till en dator. Sedan ska man vara noggrann att säga att det kräver att man vet vad man sysslar med. Att bara anförlita sig på en maskin att göra allting, det är en helt annan grej. Särskilt inom finans. Maskininlärning är fantastiskt när det gäller att spela brädspel och sådant, som Alpha Go. Inom finans och investeringar så är det superviktigt… Man använder oftast ganska enkla maskininlärningsmodeller. De ska vara transparenta, man ska förstå vad som händer. Det får inte vara någon ”black box”-lösning.

Algoritm som känner av marknadens läge

JB: Apropå det, de gör en maskin nu. Den har börjat besegra de första spelarna i Starcraft, som är första spelet med imperfekt information. Men det är nörderi. Ni har en video, som jag ska lägga ut i anslutning med avsnittet, som jag såg i någon artikel när jag gjorde research. Den visar att kurvan rör sig och sedan är det en algoritm som markerar om det är en stressad period, var det så?

HJ: Precis, återigen, du har olika indikatorer. Allt från volatilitet, korrelation, till räntelägen, BNP-tillväxt, sedan har du en maskininlärning som mer eller mindre bestämmer, beroende på de här indikatorerna, om vi befinner oss i en stressad, lugn eller osäker marknad. Sedan använder man det. Ett exempel bara, när vi är i en stressad marknad, då ska vi allokera bort från aktier och mer mot räntor och säkra tillgångar som guld till exempel.

När det är en lugn marknad, då investerar vi lite mer i aktier. Sedan kan man se hur en relativt enkel strategi levererar hög riskjusterad avkastning och minskat de här stora förlusterna.

För ett halvår sedan var risken för en stor förlust, säg 40%, och nu har den kommit upp i 80%. Det indikerade den redan i oktober förra året. Då kunde vi sänka risken i vår portfölj. Vi missade lite av nedgången just när marknaden var orolig förra året och sedan återigen nu har marknaden gått upp igen och risken har gått ner litegrann. Men den är fortfarande ganska hög.

När det kommer till investeringar så är allting osäkert, så det kommer alltid finnas perioder när man gjort väldigt bra ifrån sig, men nu det senaste halvåret, visst, om man jämför med en 90/10-portfölj eller högriskportfölj, så har vi slagit den med 6% till lägre risk. Jag har alla mina egna pengar hos Better Wealth.

JB: Jag har träffat fondförvaltare som har en egen fond och inte har pengarna där. Jag vet också en annan fondrobot fick in väldigt mycket pengar från folk i finansbranschen.

HJ: Jag tror att 80% av min investering ligger i Better Wealths högrisk, sedan ligger 20% i vår buffertstrategi, som är medelrisk.

Så blir du kund hos Better Wealth

JB: Vi har en sponsrad länk i anslutning till avsnittet (annonslänk). När man har klickat på den, vad händer sedan? Om du beskriver processen lite kort.

HJ: Bakom skalet så händer allt det här, att vi sköter portföljerna och så. Men för kunden är det så att de får svara på lite frågor, man får ett förslag på olika portföljer. Till exempel kan du fylla i din ålder, lite vad du har för månadsinkomst, sedan gör vi ett förslag på hur du ska allokera mellan olika riskportföljer. En del kanske ska vara lite mer högrisk, en del kanske du ska spara med en buffert.

Om du är lite yngre kanske du ska börja spara till din pension, som vi inte riktigt varit inne på ännu, att vi tar ner risken över tid. Lite som AP-fonderna gör. Det enkla för kunden är att de behöver bara svara på några frågor, sedan görs allt automatiskt. Likadant med månadsinsättning, som allokeras till de olika strategierna.

CB: Men hur vet man vilken risk man är beredd att ta, egentligen? Man kan ju tänka, ”Ja, jag kan tänka mig att blir av med 30% av mina pengar”, men sedan är man inte det över huvud taget.

HJ: Det är en tuff fråga och jag tror att det är därför vi försöker kvantifiera det. Många är nog ganska riskbenägna fram till då de börjar förlora 10, 15, 20%. Då börjar man känna, vad är det som händer nu? Det är ett vanligt problem att det är då man börjar freaka ut och så säljer man stora delar av sin investering. Det slutar med att man säljer i dalen och köper igen när marknaden går som absolut bäst. Det är väl också återigen kanske en bra anledning till varför vi vill erbjuda Better Wealth, just att man känner att här är det någon som sköter och kontrollerar portföljen varje dag. Även om marknaden är lite stressad så kan man ta det lugnt, för att man vet att vi har stenkoll på vad som händer i marknaden. Men visst, det är svårt det här med risk. Det är ganska lätt att vara kaxig, men när det väl händer.

Vi använder konkreta riskmått för att göra det tydligt, så vi säger inte ”högrisk”, för det kan betyda allt möjligt. Utan vi frågar kan du tänka dig att förlora 25% av ditt investerade kapital i ett dåligt marknadsscenario? Då kan man ändå få en bättre uppfattning av vad den faktiska risken är.

Henriks boktips och favorit citat

HJ: Jag har läst Ernest Hemingway ”Movable Feast”. Den tycker jag är fantastisk. Det är egentligen hans självbiografi, fast det inte riktigt är han. Det handlar om när han bodde i Paris, som är väldigt mysig. ”Flash Boys” tycker jag också är bra. Den handlar om ”kvantare” som kommer på att de måste flytta sina servrar närmare börsen, för att det handlar om millisekunder för att de ska få information snabbare och kunna göra bättre investeringsbeslut.

HJ: ”Friskt vågat, hälften vunnet.” Man ska ändå börja spara liksom. Det är väl det viktigaste. Börja i tid, det är ingenting att gå och vänta på. Man behöver inte spara ihop hundra tusen innan man börjar, utan det är bara att köra igång.

Att vara rik för mig handlar mycket om möjlighet att göra olika grejer. Man kan åka på semester, man kan köpa kaffe utan att tänka på att den kostar 50 kronor. Just den friheten, så skulle jag definiera att vara rik.

Så går Better Wealths portföljer

HJ: Det har gått väldigt bra för våra portföljer. Det senaste halvåret så har vi slagit ett statiskt sparande på 90% aktier och 10% räntor med nästan 6%. Men då framförallt till en lägre risk. Det finns många anledningar till varför det har gått så bra. Vi har investerat lite i faktor ETF:er, som har gått väldigt bra. Lite mer exponering mot aktier med högre kvalitet, som har gått väldigt bra det senaste kvartalet. Guld gick väldigt bra i slutet av förra året och sedan också ska man säga att en svag svensk krona också har bidragit mycket till det.

JB: Ett fantastiskt stort tack Henrik, för att du ville komma och prata om risk. Jag tycker att detta har varit jättespännande. Vi har pratat långt över en timme och det känns som att det finns mer att säga. Jag hoppas att du är sugen på att komma tillbaka vid ett senare tillfälle och prata vidare. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade det här avsnittet, då uppskattar du nog även de andra artiklarna som nämndes:

Få notis om framtid artiklar

Om du vill få notis om framtida artiklar, prenumerera gärna i din poddspelare eller på youtube. Är du mer som jag, som uppskattar ett månatligt sammanfattande mejl, anmäl dig till vårt nyhetsbrev nedan. Det är kostnadsfritt och du kan avanmäla dig när du vill.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Avsnittet Omöjligt förutsäga avkastning, men möjligt att förutsäga risk dök först upp på RikaTillsammans.

Några vanliga läsarfrågor och en omvärldsspaning

$
0
0

Veckans avsnitt tar upp några vanliga läsarfrågor om fyra-hinkar-principen, fonden Avanza Emerging Markets, mitt resonemang kring storebror, lillebror och lilla syster, bästa dagen för sitt månadssparande och några viktiga saker att tänka om man ska investera en större summa pengar.

Först och främst vill jag tacka er läsare som varje dag ställer flera riktigt bra frågor i forumet ”Frågor och svar”. Ett ännu större tack vill jag rikta till er läsare som svarar på de frågor som kommer in. Jag blir alltid glad och imponerad över kvaliteten på kommentarerna och diskussionerna. Många gånger känner jag dessutom att jag inte kan bidra med något bättre än det som redan står. Riktigt häftigt. Tack.

Ett fenomen som jag däremot vill lyfta och som jag har börjat se i ”frågor och svar” är rekommendationer på att ha 100 procent aktieexponering, att räntefonder förlorar man bara pengar på och inte är något att ha samt utdelningsaktier eller motsvarande. Jag vidhåller, med en dåres envishet, att det inte är en bra rekommendation för de flesta sparare. Det är en alldeles för hög risk och det kommer leda till att en absolut majoritet kommer att få panik och sälja av i en nedgång.

Just nu har vi en tid där allt bara har gått upp i nästan 10 år. Även den dippen i höstas är återhämtad och jag fascineras över hur snabbt vi glömmer och sentimentet ändras. Redan i avsnitt 75 varnade jag för att de flesta har en för hög riskexponering. Bara de senaste två veckorna har jag pratat med tre oberoende finansiella rådgivare och alla sa entydigt att det är väldigt sällsynt att de rekommenderar en aktieexponering över 50-80 %.

Det bästa man alltid kan och bör göra är att ha sin strategi färdig för sig och följa den, i princip oavsett vad som händer. Den enda gången man bör byta strategi är om målen som strategin skulle uppfylla ändras. Det betyder att det fortfarande är klokt att spara regelbundet och långsiktigt. Även om börsen befinner sig på nya rekord. Läsaren ”ananasen” skrev det bäst i en kommentar till en fråga:

[..] börsen befinner sig nästan alltid på ATH (=all time high)

Ananasen

och hen bifogade följande bild från MarketWatch(?) som jag tycker är väldigt bra.

Alla rekord på den amerikanska börsen mellan 1900-2016 när de inträffade.
Alla rekord på den amerikanska börsen mellan 1900-2016 när de inträffade.

Den visar tydligt hur nya rekord slås i princip kontinuerligt. Twittraren Arne ”Kavastu” Talving visade statistik för den svenska börsen där han kom fram till att när ett nytt rekord sätts (”ATH”) så följs det i genomsnitt av 42 nya rekord. Det finns således ingen anledning att vänta på en botten, något som vi berörde i avsnitt 92 ”Investera allt på en gång eller sprida ut det över tid?

I övrigt tar vi i veckans avsnitt upp följande läsarfrågor:

  • Hur månadssparar man rent praktiskt i de fyra hinkarna?
  • Vad tänker vi om den nya fonden Avanza Emerging Markets?
  • Konceptet: Storebror, lillebror och lillasyster ur ett privatekonomiskt perspektiv
  • Ombalansering mellan hinkarna
  • Bästa dagen för sitt månadssparande
  • Vilken hink passar guld i?
  • Investera en eller flera miljoner

Just den sista frågan kommer vi att behandla i en egen kortare specialartikel under veckan som kommer om planeringen håller. Vi hoppas att du har haft en bra påsk och ser fram emot att ses även nästa vecka!

Jan och Caroline

PS. Vi håller på att planera avsnitt 100 som vi just nu tror blir ett avsnitt där vi svarar på era frågor och inte minst gör en tillbakablick på de 10 åren som jag/vi har hållt på. Kommentera gärna om det är någon fråga som du skulle vilja att vi tar upp. DS.

Lyssna eller titta på dagens avsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:05:41 – Ett stort tack dig som ställer frågor och svarar
  • 00:06:23 – Räntefonder som en del av ett balanserat sparande
  • 00:11:03 – Snabbt växande utbud av nya fondrobotar
  • 00:15:06 – Börsens topp stiger och stiger över tid
  • 00:17:09 – Praktisk användning av de fyra hinkarna
  • 00:19:08 – Hinkarnas olika innehåll
  • 00:21:13 – När ska man ombalansera sina sparhinkar?
  • 00:23:44 – Om hajpen kring utdelningsaktier
  • 00:26:01 – Vi kan vara öppna för varandras olika perspektiv
  • 00:29:33 – Vår åsikt Avanza Emerging Markets
  • 00:32:19 – Storebror, lillebror och lillasyster – Så funkar det
  • 00:34:49 – Ett praktiskt exempel på konceptet
  • 00:37:42 – Hur vet man om man ska fortsätta eller ge upp?
  • 00:39:32 – Ingen människa är en ö
  • 00:42:40 – Är huset en mellanrisk-investering?
  • 00:45:40 – Bäst dag för månadssparande
  • 00:48:23 – I vilken hink passar guldet?
  • 00:50:15 – Kan man ha ett kreditkort i Bufferthinken?
  • 00:52:21 – Hantering av stora summor pengar
  • 00:55:08 – Man behöver både coach och finansiell rådgivare
  • 00:59:17 – Olika mål i livet

Precis som vanligt stämmer tiderna bättre ihop med videon än poddavsnittet på grund av klippning och efterbearbetning.

Transkribering av hela avsnittet

För dig som inte vill lyssna eller titta på hela avsnittet följer nedan en fullständig transkribering av mitt och Carolines samtal.

— START TRANSKRIBERING —

Idag är det dags för avsnitt 97 och idag ska det vara en klassiker med vanliga frågor och svar. Jag har gjort lite spaning på bloggen. Med frågor som har dykt upp som vi känner att vi behöver ge något slags svar på. Och framförallt resonemang. Snart är vi uppe i hundra avsnitt och när jag sitter och planerar avsnitten nu så känns det som att det inte finns så mycket nya saker att ta upp. Särskilt eftersom vi inte följer marknadens alla små händelser, eftersom jag tycker att det är tämligen ointressant.

I dagens avsnitt kommer vi prata lite praktiskt kring de fyra hinkarna, som vi pratade mycket om i avsnitt 47, det kommer vara lite åsikter om Avanzas Emerging Markets-fonden, det kommer vara lite prat om den här storebror, lillebror och lillasyster. Jag tror faktiskt inte att vi har pratat om det i podden, men jag brukar ta upp det i våra workshops. Vi kommer prata lite om ombalansering mellan de olika hinkarna, bästa dagen för sitt månadssparande, sedan lite konkret om vilken hink som guld passar i.

Sedan är det flera frågor i stil med, ”Jag har fått en miljon i arv”, eller ”Jag har sparat ihop två miljoner, hur ska jag göra med en större summa pengar?” Det tänkte jag ha lite resonemang kring faktiskt. Annars så tror jag att detta blir ett lite kortare avsnitt. Det är ju påsk och vi har precis kommit hem efter fyra dagar i London med familjen.

Jag var ju med Freja på Naturhistoriska museet i London. Vi skulle titta på dinosaurier och fossiler och sådant. Det var så sjukt mycket folk för att det var påsk och gratis inträde. Men det var ändå jättekul. Framförallt roligt att göra med familjen, både min bror och hans fru och min mamma. Vi pratar mycket om sparade och vi pratar mycket om pengar, men många av de viktigaste sakerna i livet är faktiskt ändå gratis. Jag har tänkt på det mycket de senaste veckorna, att människorna man har i sitt liv betyder väldigt mycket.

Claes-Erik, min gamla mentor, som är 40-talist, brukar säga att den som har en eller två riktiga vänner, det är den som är rik på riktigt. Jag har ju vänner som hör av sig och frågar hur läget är. Jag uppskattar det så himla mycket.

Även om detta är frågor och svar, så ska detta inte betraktas som finansiell rådgivning. Man behöver kontakta någon som är licensierad och kan ta reda på hur det ser ut just för dig. Inte en mer eller mindre en frågespalt i en tidning, vilket detta är mer som. Vi har lite villkor kring att man behöver ta kontakt med en finansiell rådgivare och allt värdepapper kan öka eller minska i värde. Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Investerar man så kan man förlora alla pengarna, så klart. Fullständiga villkor finns här.

JB: Inför det här avsnittet, också nu när jag var i London, så tittar jag igenom mycket av bloggens frågor och svar. För det första så måste jag säga att det är jättekul att läsa alla frågorna som kommer in och att det är så många läsare som svarar. Många gånger läser jag och inser att jag inte har så mycket att tillföra. Jag uppskattar det verkligen. Bara för att jag inte syns där så betyder det inte att jag inte finns där.

Räntefonder som en del av ett balanserat sparande

JB: Dock, en grej som jag har noterat framför allt, det är att många frågar hur de ska göra med sina pengar. Jag tänkte att vi ska komma till det senare också. Men då kommer väldigt ofta det här tipset i betydelsen, att typ ”räntefonder förlorar du bara pengar på”. Jag upplever att det är en hets att vi ska maximera avkastningen hela tiden. Där tycker jag faktiskt att förra avsnittet med Henrik från Bette Wealth var väldigt bra, där vi pratade om fokus på risk, istället för avkastning.

Detta resonemanget upplever jag kommer upp liksom om man pratar så här en blomma är planterad, vilken jord är blomman planterad i? Vad är det som växer upp? Det är inte bara en, utan många, som skriver att räntefonder är dåligt, det är bara någonting du förlorar pengar på, får jättemycket kritik för just det här att vi rekommenderar räntefonder.

Jag påstår att syftet med räntefonder är inte att tjäna pengar. Vi pratade om det här i avsnittet om allt du behöver om räntefonder, att vill du maximera avkastningen så finns det inget bättre än aktier. Men det är som att köra en bil med bara gas. Jag påstår att man behöver både gas och broms i en bil, för att det ska fungera. Sätter man ihop också en bra räntemix, så behöver man absolut inte förlora pengar.

Vi har till exempel pratat om den här räntetrippeln, med Spiltan Räntefond Sverige, IKC Avkastningsfond och till exempel Spiltan Högräntefonden. De har 60% i basen i Spiltan Räntefond Sverige, 30% i IKC Avkastningsfond och till exempel 10% i Spiltan Högräntefonden. Då får du en bra räntespridning. Eller AMF Räntefond Mix, som också är ett bra alternativ.

Då får man en bra spridning och det är absolut ingenting man förlorar pengar på. Tvärtom, så påstår jag att vi har ju nu haft en uppgång i många, många år. Vi såg ju det i höstas när börsen svajade till, att människor började plocka ut sina pengar. Börjar man plocka ut sina pengar för att börsen faller lite, då har man för lite räntefonder.

De ska fungera som krockkuddar, så att förlusten inte blir lika stor. Som att du kan bromsa i nerförsbacken, så att om då till exempel aktier faller med 50%, då kanske har du räntefonder till 50%, då kommer du bara falla 25%. Så jag vänder mig lite mot den här att det är inget fel på att ha räntefonder i sin portfölj. Det är tvärtom en bra grej.

Man måste naturligtvis, som vi kommer prata om i slutet av avsnittet, titta på det i förhållande till sina mål. Jag påstår att om man har mål som bara gör att man bara ska ha 100% aktiefonder… tveksamt. Jag har pratat med flera finansiella rådgivare som säger att det är väldigt, väldigt, väldigt sällan man rekommenderar 100% aktier, eller 90% aktier och 10% räntor.

Jag publicerade på Patreon, till våra följare där, en länk också till en artikel som en ganska känd trader Jared Dillion hade skrivit. Han sa 35% aktier och 55% räntor och sedan var det 10% annat, alternativa investeringar. Han är en av de mest aktiva och han gör tvärtom vad alla andra gör. Väldigt duktig. Jag blev förvånad när han rekommenderade så pass låg andel aktier.

Jag är lite skeptisk till alla råd som är så här, ”100% aktier och inga räntefonder”. Det var lite mitt rant kring detta. Jag får väl vara räntefondernas försvarare, trots jag kommer få stryk för det.

Snabbt växande utbud av nya fondrobotar

JB: En annan reflektion är att det dyker upp fondrobotar överallt nu. Jag tycker det är crazy. När jag satt och förberedde detta så hittade jag Danske Bank har släppt något som heter June. Nordea har släppt Nora och så har vi alla de vi brukar prata om, Fundler, Opti, Lysa, BetterWealth, etc.

CB: Det är jättespännande att banker går in i leken. De känner väl att de börjar bli lite stelbenta kanske i det här. Att de behöver modernisera och vara med där pengarna flödar online.

JB: Ja, jag tycker att jag ser de här trenderna väldigt tydligt. Det som är ganska intressant är att Swedbank inte har släppt någonting. De är nog i lite kris-mode fortfarande, efter den här penningtvättskandalen. Jag upplever att det kommer väldigt mycket fondrobotar, det är hett nu. Också det här med att man ska ha till exempel värdebolag är bättre än tillväxtbolag, små bolag är bättre än stora bolag.

CB: Men är det inte lite så att man diskuterar saker i olika branscher. Det här är då finansbranschen och här har man kommit på, eller någon har sagt för länge sedan, att små bolag är bättre än stora. Man ska ha värdebolag. Sedan sprider det sig, det droppar ner till resten. Men det tar lite tid. Och nu har det skett då.

JB: Precis, och aktiva fonder har det tufft. Sedan kommer väl pendeln så tillbaka. Det är också roligt att veta att vi alltid har legat lite före. Det var mest bara en spaning att det kommer mycket, men jag vidhåller fortfarande att de vi har pratat om tycker jag har varit bäst hittills. Bland annat Lysa och Opti. BetterWealth är lite annorlunda, men vi har ju gjort ett helt avsnitt om dem.

En annan omvärldsspaning är en kommentar jag såg på bloggen, som jag tyckte var jättekul. Christer P. skrev så här:

”Man ska aldrig drabbas av panik. Men drabbas man, så ska man se till att drabbas först.”

Läsaren Christer P.

Tack Christer för det där. Jag såg det väldigt tydligt i alla fall med aktier, att om man har en för hög riskexponering, som vi pratade om innan, att man säljer av först vid en nedgång, så kommer man liksom inte åka lika långt ner.

Börsens topp stiger och stiger över tid

Sedan var det en annan intressant kommentar med en länk till en bild, som jag inte hade sett. Det var från ”Ananasen”, som skrev:

Problemet är att börsen nästan alltid befinner sig på ATH (all time high)

Läsaren Ananasen
Alla rekord på den amerikanska börsen mellan 1900-2016 när de inträffade.
Alla rekord på den amerikanska börsen mellan 1900-2016 när de inträffade.

Jag ska lägga upp den här bilden i anslutning till podd-avsnittet, för jag gillar den jättemycket. Det är alltså en bild av den amerikanska börsen, mellan 1916-2016. De har markerat ”this is the top”, ”this is the top”, på alla toppar. Börsen stiger ju mer än vad den går ned, det betyder att över tid så kommer den hela tiden nå nya toppar. Den kommer gå högre och högre.

Det var också en av de sakerna jag fick med mig från Arne Kavastu Talvings kurs, att när börsen når ett nytt rekord, så är det inte så att den kommer att falla från det rekordet. I genomsnitt så tror jag att den följs av 42 nya rekord. Så det är inget konstigt att börsen slår nya rekord över tid. Ibland när man hamnar i den här felaktiga funderingen, att det borde gå ner, så är det inget konstigt. Börsen ska ligga många gånger på sitt högsta värde. Det tyckte jag var en ganska illustrativ bild.

Sedan rekommenderar jag även det här avsnittet som vi hade om att investera allt på en gång eller sprida ut det över tid. Som också tar upp vissa av de här resonemangen. Så man behöver inte vara rädd för att man köper på toppen, om man är långsiktig. Tack till ananasen, som publicerade den här bilden.

Praktisk användning av de fyra hinkarna

Bo: “Min fråga gäller hur man rent praktiskt jobbar med de fyra hinkarna. Framför allt de tre första hinkarna. Låt oss säga att jag har satt dessa mål: Bufferthinken – 50,000, Mellanhinken – 100,000, Passiva Hinken – Resten minus Lekhinken. Om jag redan fyllt min Bufferthink och Mellanhink, ska allt mitt sparande in i Passiva Hinken då?”

JB: Fyra-hinkar-principen, som vi pratade mycket om i avsnitt 47, och eftersom det är 50 avsnitt sedan ganska exakt idag, så tänker jag att det snart är dags för en uppdatering av den artikeln. Men fyra-hinkar-principen i korthet är ett sätt att lura hjärnan på. Det är egentligen mental bokföring, där man delar upp sitt totala sparande i fyra delar. Bufferthinken handlar om det första, som ska vara låg risk, det ska vara lättåtkomligt och skydda mot oförutsägbara händelser.

Mellanriskhinken är målet att ha en lite högre avkastning än inflationen, det vill säga skydda pengarna mot svängningar på marknaden. Sedan har vi den Passiva Hinken som ska vara själva motorn, där vi tar liksom ganska hög aktierisk, kanske 80/20 eller 90/10.

Sedan hade vi den sista Lekhinken. De flesta av oss tycker att det är ganska kul med pengar. Vi vill investera och göra lite udda investeringar. Då brukar jag säga att en lagom storlek av Lekhinken är 10% av den Passiva Hinken. Så om man har 100,000 i den Passiva Hinken, då är en lagom storlek 10,000 på Lekhinken.

Hinkarnas olika innehåll

CB: Kan vi bara klargöra en sak? Vi pratar om de här fyra hinkarna som att de ska hålla hela ens sparande. Men vad ingår där? Är det bara pengarna man sätter undan då?

JB: Till exempel i första Bufferthinken så brukar jag säga att storleken på den ska vara ett års utgifter, minus alla garanterade inkomster. Alltså, minus inkomstförsäkring, A-kassa och allt det där. Så försäkringar ingår absolut i Bufferthinken.

Mellanriskhinken, det kommer en fråga på det sedan, men där tycker jag att det är ganska rimligt att räkna in sin bostad. Bara det man äger själv. Så om bostaden är värd en miljon, och man har lån på 700,000, då är det 300,000 man äger själv. Då sätter man bara in 300,000, för resten äger ju banken, så att säga.

Mellanriskhinken är också det vi pratar om med Nybörjarportföljen, med 60% aktier och 40% räntefonder. Där har vi både aktier och räntefonder i Mellanriskhinken. I Bufferthinken kan man också ha räntefonder. Det är inget konstigt. Passiva Hinken är ju mest aktiefonder. Lekhinken kan vara precis vad som helst. Det kan vara alternativa investeringar, som till exempel Tessin eller Peer Peer-lån eller guld eller skog eller precis vad som helst.

Så frågan är om man har fyllt på sin Bufferthink och sin Mellanriskhink, ska allt sparande gå till den Passiva Hinken? Svar ja. När den ena hinken svämmar över, då rinner det över till den andra hinken. Och när den är full, då rinner det över till nästa. Jag brukar ibland tänka på det som att man står med en slang och så bara spolar man vatten in i dem. Om en av de tidigare blir tom, då kan man flytta tillbaka slangen, eller så tar man vatten från en av de nedre hinkarna och fyller på. Så tänker jag.

När ska man ombalansera sina sparhinkar?

CB: Bo skrev lite till här, ”Jag blev konfunderad när jag såg ett av era senare avsnitt, tror det var 92, där ni visade att det kontinuerliga sparandet var viktigt för portföljens avkastning. Borde man i så fall fortsätta att spara i alla tre hinkarna, sedan ombalansera dem någon gång per år?”

JB: Jag vidhåller mitt svar, att man ska fylla på den hinken man är i. Sedan pratar vi absolut om att det är ändå den Passiva Hinken som kommer att svänga mest. Månadssparande i den är bland det bästa man kan göra. Det skulle jag absolut påstå. Det finns inte så mycket mening att fylla på hinkarna som redan är fulla. Ombalansera kan man alltid göra om man vill ändra storleken eller om det är för mycket pengar i en av de hinkarna.

Min upplevelse är, om vi ska ta en spaning, är att antingen har de flesta alldeles för stor Bufferthink, eller så har man alldeles för stor Lekhink. Enskilda direktägande i aktier är för mig också i Lekhinken. Jag tycker att direktägande i aktier är alldeles för hög risk.

CB: Varför tror du att det är så? För jag tänker att det finns en psykologisk aspekt i det. Att antingen är man superförsiktig eller så vill man leka.

JB: Jag tror inte de flesta tänker så. Om vi bara tar människor i vår närhet; antingen så är det så att man tycker aktiefonder är något konstigt, med för hög risk. Man bara förlorar pengar. Och så har man allt i bufferten. Eller så tycker man att aktier och fonder är jättekul. Det är en hobby och man känner att man är bättre än andra. Man har ”over-confidence”, och då kör man med alldeles för hög risk.

Någon kanske säger så här, ”Räntefonder bara förlorar du pengar på. Sätt 30% i din portfölj i utdelningsaktier, 30% investmentbolag och 30% i en globalfond.” Jag personligen tycker att det är ett helt crazy råd.

Om hajpen med utdelningsaktier

JB: Utdelningsaktier är också något som jag upplever är otroligt hypat. Det är aktier som ger en utdelning och så har man många gånger mätt på hög utdelning. Men utdelningen mäts ofta i procent i förhållande till aktiekursen. Att om aktiekursen är 100 kronor och utdelningen är 10 kronor, då är det 10% utdelning. Minskar aktiekursen då till 50 kronor, och den fortfarande delar ut 10 kronor för att de exempelvis lånar pengar till utdelningen, då är det plötsligt 20% utdelning.

Jag följer inte aktier, men jag gissar att Swedbanks aktiekurs fortfarande är under mot vad den var innan, men den beräknade utdelningen är densamma. Plötsligt har utdelningen ökat procentuellt i Swedbank. Då tycker många som bara tittar på utdelningen att det är jättebra, för att utdelningen är hög i bolaget. Ratos hade alltid hög utdelning, men lånade till utdelningen i många år. Det känns osunt.

Jag säger inte att utdelningsaktier är dåligt. Vi hade till exempel Marcus Hernhag här, som verkligen har det som en viktig aspekt i sin strategi. Men jag tror att många blandar ihop att för att ett bolag ska kunna dela ut pengar så bör de ha gått med vinst. Helt enkelt varför många lyckas bättre med en utdelningsstrategi än sin vanliga strategi, är för att genom att välja utdelningsstrategi så måste du ha bolag som visar vinst.

Då lämnar man all den skit som man många gånger har ägt innan. Många bolag, särskilt på de mindre listorna i Sverige, de går inte med vinst. Jag tror att andelen bolag på de olika listorna som går med vinst ökar ju större listan är. På de största listorna tror jag att 80% av bolagen går med vinst. Sedan minskar andelen som går med vinst, ju mindre bolagen är. Då blir det mycket förhoppningsbolag.

Vi kan vara öppna för varandras olika perspektiv

JB: Ibland upplever jag att det blir svårt att prata med folk. När de säger att utdelningsstrategi är så bra, så tänker jag att det är för att nu har de sorterat bort bolag som inte går med vinst. Det var mitt lilla rant. Jag går och funderar mycket på vad det är som händer egentligen.

Jag har länge haft det här att jag tycker att kejsaren är naken. Ibland står jag och stirrar på det där. Jag pekar inte längre, utan jag står och stirrar och så blir jag så konfunderad över att andra inte ser att kejsaren är naken. De första gångerna har jag pekat ut det och fått slag på fingrarna. För att man har väldigt mycket investerat i att det är på ett visst sätt. Jag känner också att jag har blivit så himla rädd och försiktig på sistone och att det har blivit lite mellanmjölk av allt.

CB: Vet du vad, jag tycker faktiskt att det är härligt när du säger vad du tycker att du ser. Det kan man ha en diskussion om. Man ska inte behöva smälla någon på fingrarna för att man diskuterar vad man ser för någonting. Det kan vara rätt, det kan vara helt fel, det kan vara något annat liksom. Det är ju det som är spännande. Jag ser detta nu, vad ser ni för något?

JB: I det senaste har vi pratat om indexfonder och för mig har det varit på gång länge. Vi ser detta med fondrobotar, etiskt och hållbart sparande, räntefonder, FIRE-grejen… Jag blir så fascinerad och sedan undrar jag om inte andra ser det också.

CB: Det är ju lite så att man lever lite i sin egen bubbla. Du har din bubbla och det kan vara så att den bubblan är större eller mindre. Det vet vi inte liksom.

JB: Så är det nog. Jag umgås mycket människor som jag pratar med om vad det är som händer. Vad är det som driver oss, och så vidare.

CB: Ja, ni har ögonen inställda på det. Om jag skulle vara en trader så hade jag kanske inte haft ögonen inställda på det alls.

JB: Ja, jag såg komikern Ricky Gervais show ”Humanity”. Jag tyckte den var jättebra. Där han också tar upp det här att vi har slutat prata med varandra. När någon uttrycker något så tittar man först är han med i samma grupp eller samma åsikt som jag? Då kan man lyssna. Om det är någon annan åsikt, då byter man. Det var ett sidospår, men jag tror att det kommer bli mer av det i bloggen. Jag är lite trött. De som inte gillar det får byta blogg.

En fråga om Avanza Emerging Markets

CB: Då tar vi Christoffers fråga, som lyder så här: ”Jag är i början av mitt sparande och det hade varit roligt att få en analys av fonden Avanza Emerging Markets.”

JB: Avanza Emerging Markets är en ny fond som går i deras familj med billiga fonder. Detta är en tillväxtmarknadsfond med en årlig förvaltningsavgift på 0,15 och den totala avgiften ligger på typ 0,29 eller 0,30. Så den är mycket billigare än de flesta andra tillväxtfonder. Till och med billigare än den här Länsförsäkringar Tillväxtmarknad Indexnära, som vi brukar rekommendera. Eller den här DMV Emerging Markets.

Det har inte funnits så många fonder i jämfört med Sverigefonder eller Globala Fonder, så det är ju superbra att Avanza konkurrensutsätter den. Jag skulle väl säga, ”Bra.” Nackdelen är att den bara finns hos Avanza. Det andra är att detta är ingen helig graal eller magisk kula, utan jag ska säga på sin höjd ett alternativ Länsförsäkringar Tillväxtmarknad Indexnära eller den här DMV Emerging Markets.

Den följer index, eftersom det är en indexfond för tillväxtmarknader. Den tar ändå bara upp ett par procent i portföljerna. Har man sin portfölj hos Avanza och har en annan tillväxtmarknadsfond, så kan det absolut vara något att titta på. Men annars, pinne upp till Avanza som konkurrensutsätter de andra fonderna.

Storebror, lillebror och lillasyster – Så funkar det

CB: Det är Martin som ställer frågan: ”Vill du utveckla kring uppgifterna storebror, lillebror och lillasystern? Hur väljer jag jobb på lång sikt? Hur kan man resonera hur man väljer lillebror och lillasyster?”

JB: Detta är då en metafor som jag fick från Claes-Erik, min mentor sedan många år tillbaka. Han var industrialist och hade drivit företag i många, många år. Jag såg något registreringsbevis som han hade, som var äldre än jag var. I alla fall, då sa han att kloka företagsledare har tre stycken affärsområden inom bolaget.

Storebror är det man tjänar pengar på idag, som står för majoriteten av intäkterna och det får tjäna 60% av resurserna. Så investerar man tid, pengar och energi så ska 60% gå till storebror. Det skulle ge pengar inom tre år, så pengar i nu på kort sikt.

Lillebror skulle då ha 30% av resurserna. Det var det som skulle ge pengar kanske 3-5 år. Tanken är då att när lillebror flyttar hemifrån, så ska lillebror bli storebror och ta över. Sedan 10% lillasyster, som ska vara ett projekt som kanske blir någonting om 5-10 år.

Jag gillar det detta, så här kan man tänka i en privatekonomi också. Alltså, att jag har något i mitt liv som tjänar majoriteten av mina pengar på, som jag lägger 60% av min energi på. Då pratar jag inte 60% som arbetstid på 40 timmar i veckan. Jag har mitt heltidsjobb och då får det vara kanske storebror. Men sedan har jag ett annat projekt som kanske kommer ge mig pengar om två eller tre år. Sedan har jag lillasyster, som är ett långskott.

Ett praktiskt exempel

JB: Så har jag alltid funderat när jag var på Ecotech som var mitt första företag. Då var det storebror. Då gjorde jag det och parallellt med det så BalansEkonomi, som jag började på, som jag tyckte var väldigt roligt. Och bloggen var lillasyster.

Efter det blev BalansEkonomi storebror. Jag var anställd där i många år, fick en lön. Bloggen gick från att vara lillasyster till lillebror. Sedan hade jag mitt projekt som fick vara lillasyster. Poängen här är att man driver alla tre projekt samtidigt. Då undviker man också det här att man ska säga upp sig från jobbet helt tvärt och börja på något nytt.

Detta är mycket bättre, för då kan man överlappa på ett mycket, mycket bättre sätt. Tricket är alltid göra alla tre samtidigt. Då har vi definierat storebror, lillebror och lillasyster.

Bra ett sidospår. Jag berättade om detta på en workshop, för där går vi igenom det och pratar lite om det. Då var det någon som sa att det lät som BCG-matrisen. Då är det så att ett av mina favoritbolag, BCG (Boston Consulting Group), som är fancy management konsulter, har en modell som var egentligen ganska lik.

De talar om kassakor, som är de man tjänar pengar på idag, sedan har man stjärnor som kan bli något helt fantastiskt i framtiden och kräver mycket investering och mycket tid, sedan har man byrackor, som då kostar pengar, kostar tid och energi. Som ska avvecklas. Sedan har man frågetecken. Projekt som kan bli en stjärna eller en kassako. Så det var ungefär samma grej. Jag vet också att jag pratade med en kompis om det här, som ville ha Alfa, Beta och Omega. Kalla det vad du vill, principen är densamma.

Hur vet man om man ska fortsätta eller ge upp?

CB: Frågan fortsätter, ”Mitt problem är ofta att jag börjar med ett projekt, men de leder ofta inte vidare till en intäkt, utan läggs ner efter 6-12 månader. Andra möjligheter dyker upp och intresset falnar. Hur vet man när det är dags att lägga ner och hur länge bör man försöka innan man tillåter sig ändra riktning eller projekt?”

JB: Jag skulle nog säga som jag alltid brukar säga, ”Ingen människa har blivit framgångsrik på egen hand, utan man behöver andra människor.” Ett, man ska nog inte fatta det beslutet själv. Sedan tror jag också att man behöver vara ganska rak med sig själv, om vad man är bra på, vad man inte är så himla bra på, vilka kompetenser behöver man.

CB: Jag kan säga att det är mycket i mitt jag har gjort för att jag har trott att det här behöver jag göra, för att man behöver jobba, så klart. Sedan har jag kanske inte varit superbra på det. Det har jag kommit på i efterhand att det var ju tur att jag inte jobbar på labb längre, för jag var inte så duktig på att labba. Det finns de som är riktigt duktiga på det och det ska man göra. Jag ska göra något annat som förefaller mig mer naturligt.

JB: Där tror jag att du har poängen. Jag tror att vi ska göra det vi tycker är roligt. Om jag tycker att något av det här är roligt, då lägger jag tid på det. Lägger jag tid på det, så blir jag bra på det. Blir jag bra på det, så kan jag tjäna pengar på det. Kan jag tjäna pengar på det, så kan jag lägga tid på det. Så är vi inne i en positiv spiral.

Ingen människa är en ö

JB: Sedan tror jag också att man behöver hjälp. För ofta är man kanske inte så himla duktig på den här kapitaliseringsbiten. Alltså, hur kan man tjäna pengar på det här projektet. Det vanligaste misstaget jag har sett när jag har hjälpt folk, för detta är också egentligen företagsutveckling och affärsutveckling, är ju att man tycker att detta kan jag inte ta betalt, detta gör jag för att jag tycker att det är kul. Eller detta kommer enkelt för mig.

Så glömmer man bort att bara för att det kommer enkelt för dig så kommer det inte enkelt för andra. Vi är ofta väldigt dåliga på att värdera det som vi själva är duktiga på. Det är också det där att man vet oftast inte att man har en talang, för det är så enkelt. Man fattar inte att det är svårt för andra. Man måste nästan prata med någon som känner en väl och vill en väl.

Man fortsätter så länge man tycker att det är roligt och verkligen behöver göra det för sin egen skull. Jag tror att det är jättesvårt att tänka ut vad man kan tjäna pengar på och så ska man göra det, även om man inte njuter av det. Det måste vara så roligt att detta hade jag gjort även om jag inte fick betalt för det.

CB: Cormac McCarthy som skrev ”Vägen”, en av de bästa böckerna jag har läst, han var ju utfattig vid något tillfälle. Han höll på att publicera böcker och så ville någon journalist prata med honom. Han var den typen som inte ville prata med någon, utan bara skriva sina böcker. Så han pratade inte med journalisten och han fick inte så mycket, han fick inte betalt heller för den intervjun och hans fru var vansinnig på honom. Men han höll fast vid det, att han ville skriva sina böcker, inte prata om det.

JB: Jag gissar att han tog hjälp, annars hade vi inte suttit och pratat om hans bok. Han är väldigt framgångsrik. Så kontentan, ta hjälp, gör det så länge du tycker att det är kul och du får energi av det. Och var inte rädd för att ta hjälp av andra, framför allt hjälp med hur du kan tjäna pengar på det.

Är huset en mellanrisk-investering?

CB: Martin frågar, ”Jag inser nu att huset är en mellanrisk-investering. Ska jag tillåta mig att minska mellanrisk-portföljen? Eftersom jag har huset och tidigare trodde att jag egentligen hade för lite mellanrisk, men nu inser jag att den är för stor. Eller ska jag vänta på raset och omvandla mellanrisk-portföljen till globala då? Det vore intressant med utveckling av scenario där sparandet inte är optimalt mellan hinkarna och typisk strategi för att lösa det.”

JB: Detta är fyra-hinkar-strategin igen och tror att upplever man obalans så ska man ändra direkt. Lite samma princip som att investera allt på en gång eller sprida ut det över tid. Jag påstår att det ska ändras egentligen bara när målet ändras.

Jag ska vara helt ärlig. Jag tycker att det är klurigt med huset. För de flesta av oss så är huset en sådan oproportionerlig tillgång. Jag vet folk som inte räknar med huset över huvud taget i sin ekonomi, utan man tittar på sparandet. Men det blir också snedvridet, för man har ofta kanske flera hundra tusen bundet i huset.

Sedan att säga att det inte funkar i Mellanriskhinken, för hur ska man ta ut pengar om man behöver till Bufferthinken? För teorin är att om Bufferthinken tar slut av någon anledning, då ska man ta Mellanriskhinken. Man kan ju belåna på huset och få ut pengar, och sedan sälja av kanske i den Passiva Hinken för att amortera vid ett senare tillfälle på huset.

Förflyttningen är inte lika enkel som om man har en fondrobot på Avanza eller Nordnet, alltså att flytta pengarna. Men det går ändå att flytta pengarna. Och det är inte som att huset är konstant i värde heller, utan det varierar ofta. Så jag tror att någonstans tittar man på risk och svängningar, så tror jag att det är ganska rimligt att ha huset, eller boendet, i Mellanriskhinken.

Men jag skulle absolut inte sitta och vänta på ett ras eller sitta och vänta på någonting. Det är en dålig strategi. Jag rekommenderar att lyssna på det här avsnittet om att investera allting på en gång eller sprida ut det över tid. Där refererar vi också till flera andra artiklar. Jag tror egentligen inte att det är så mycket mer att säga om den här. Ska vi ta nästa?

Bäst dag för månadssparande

CB: Nästa fråga kommer från Emma, ”Min fråga är om det finns någon statistik eller forskning som visar på bästa dagen att ställa in sitt månadssparande på, istället för den förvalda på Nordnet?”

JB: På Avanza kan man nämligen ställa in vilken dag i månaden man vill och på Nordnet får man en förutbestämd dag. Jag har ett svagt minne av att för typ tio år sedan så var jag på en presentation hos Carnegie, där de hade en strukturerad produkt där de hade just undersökt det här. Vad de kom fram till var att de flesta månadsspar i slutet av månaden. Alla PPM-pengar sätts in i slutet av december, och då hade de visat att genom datum och timing kunde man uppnå 0,5-1% högre avkastning per år.

CB: Var det inte också så att iochmed att alla de pengarna susade in på marknaden, så höjdes priserna i slutet av månaden. Då handlade man på en högre nivå än man egentligen skulle behövt?

JB: Detta var för tio år sedan och jag har försökt undersöka det sedan dess, men jag har inte hittat att det finns några bevis för att det fungerar. Kanske någon läsare har sett någon studie eller marknadsföringsmaterial, men i dagsläget så tror jag inte att det spelar någon roll när man sparar. Det finns så många miljarder kronor där ute, så de pengarna som kommer in är marginell.

Jag tror inte det spelar någon större roll. Det lät bra och Emma är varken först eller sist med den tanke, när till och med Carnegie hade en presentation och bjöd på mat och hela paketet för att prata om just det här. Men som sagt, det är nästan tio år sedan. Med det sagt, jag ställer alltid in vårt månadssparande på den femtonde. Om jag ändå ska välja en dag så kan jag lika gärna välja mitten av månaden.

I vilken hink passar guldet?

CB: Då tar vi nästa fråga som är från Petra, ”Hur/vilken hink räknar jag med det som finns sparat i guld?”

JB: Lite beror på hur man gör. Nu har vi i både Nybörjarportföljen, som är i Mellanriskhinken, alltså vår 60/40-portfölj, och Passiva Hinken, som är 90/10, de har 5% guld. På det sättet kommer guld in i alla portföljerna. Om man köper extra guld skulle jag säga att det är Lekhinken, för det är en spekulation, precis som allt annat.

Sedan återigen, kom ihåg att fyra-hinkar-principen är egentligen bara en metafor, eller ett sätt att beskriva det. Det var så roligt för det var någon som skrev att de hade skapat ett konto hos Lysa, till sina barn och till sig själv, och de hade typ ett 90/10, ett 60/40 och ett 20/80. Så var det någon annan läsare som skrev att det betyder att du har en 53/47-portfölj.

Det kan stämma i det specifika fallet, men poängen är att om jag har en 53/47-portfölj, så är det mycket svårare att tänka på den, än att tänka att jag har en Bufferthink, en Mellanriskhink och en passiv. Det är inget rätt svar, utan detta är ett sätt att underlätta själva tänkandet på. Till slut är det bara en enda hög med pengar. Det är mental bokföring man kan använda till sin egen nytta.

Kan man ha ett kreditkort i Bufferthinken?

CB: Bra. Då går vi vidare med Petras fråga: ”En del av bufferten i hink ett tänker jag utgörs av mitt kreditkort med 10,000.”

JB: Jag har försökt introducera den här fyra-hinks-principen, men de som lyssnar måste undra vad det är för snack om de här hinkarna. Men i alla fall, för att svara på frågan, det är helt ok. Vi har ett avsnitt som handla bara om buffert, där vi gör just det här resonemanget kring att kan man få lån på ett enkelt sätt, så är det många gånger mer lönsamt att ta lånet i Bufferthinken och sedan återbetala det i framtiden, från någon av sina andra hinkar. Så jag skulle rekommendera att titta på det avsnittet som handlar om buffert.

Men man kan använda sitt kreditkort, under förutsättningen att man kan betala tillbaka det inom ett år. Om man jämför med att ha 10,000 som man inte behöver om fem år, då har du haft en massa avkastning du har missat. Då kan man räkna, jag kommer ihåg att jag gjorde en överkurstabell, som visade vilken ränta man kan betala i ett år för att det fortfarande ska vara mer lönsamt att ta ett kreditkortslån än alternativavkastningen du förlorar. Det är lite överkurs, men vi går igenom det.

Så det är inte fel, men man behöver veta vad man gör med det. Samma sak där. Träffar fortfarande människor som säger att kreditkort är djävulens påfund, och då står jag som den där lilla ungen och bara ”va?”.

Hantering av stora summor pengar

JB: Vi går vidare här. Detta är egentligen flera frågor som jag har sett, som är liknande. ”Hej, jag har nyligen ärvt en miljon efter min mormor. Har ingen tidigare erfarenhet av investeringar.” Sedan skriver någon annan att de har ärvt så mycket eller sparat ihop två miljoner, etc. Så jag tänkte faktiskt att vi ska göra ett specialavsnitt nästa vecka. Det ska handla om hur man gör med en stor summa pengar.

Men några goda råd längs vägen är ett, sluta stressa av dåligt samvete. Jag upplever att många som hamnar i den här situationen har dåligt samvete eller en stress. De tänker att de borde göra någonting, borde ta bättre hand om sina pengar, eller så. Du behöver inte stressa. Det brinner ingenstans.

På tjeckiska så finns det ett ordspråk, ”Bränner pengarna i fickan?”. Stop it, liksom. Det gör ingenting om de ligger på ett konto med insättningsgaranti både i ett och två år, och gärna kanske ränta på 0,4-0,5%. Ta inga förhastade beslut. Har du ingen erfarenhet av att placera de här pengarna, då är sannolikheten stor att det går fel.

Claes-Erik brukar säga att när en person med erfarenhet träffar en person med pengar, så händer alltid samma pengar. Personen med erfarenheten får pengarna, och personen med pengarna erfarenhet. Sannolikheten är ganska stor att du kommer bli av med de pengarna, så ta det lugnt. Det är verkligen mitt första råd.

Du som lyssnar, om du känner någon som är i den situationen, bara hjälp dem att ta det lugnt. Det spelar ingen roll om det är ett år eller två år, gör ordentlig research först. Sedan skulle rekommendera att man kontaktar en finansiell rådgivare och en coach. Man behöver både och, för att identifiera målet. Vad är syftet med pengarna, vad är målet i ditt liv? Här upplever jag att, även på bloggen och finansiella rådgivare, apropå att kejsaren är naken, alla börjar ge råd hur man ska placera pengarna.

Man behöver både coach och finansiell rådgivare

JB: Men det beror på vad människan har för mål. Min mamma har vitt skilda mål från vad jag har, till exempel. Vi är en uppbyggnadsfas av vårt kapital, medan min mamma är i en avvecklingsfas. Hon ska gå i pension, hon ska använda pengarna för att leva resten av livet. Två helt olika saker vad vi ska göra med pengarna.

För henne handlar det inte om att maximera avkastningen eller något sådant, medans för oss handlar det om att hålla en balans mellan konsumtion nu och konsumtion i framtiden. För det är ingen mening för oss att till exempel skjuta upp all konsumtion i framtiden och nu när vi har småbarn och våra föräldrar i livet. Dumt att åka till London, från ett ekonomiskt perspektiv, men väldigt bra utifrån ett livsperspektiv. Jag menar, målen är super, super viktiga. Detta är något man missar jätte ofta och det är därför vi pratar så mycket om det på workshopen.

Vi skapar en investeringsplan och en plan utan mål är ju helt värdelös. Det är därför jag säger också finansiell rådgivare och en coach. En coach är ofta mycket bättre på att hjälpa en att hitta målen, sedan kan man med målet gå till en finansiell rådgivare och säga jag har de här målen i liv, detta är det som är viktigt. Jag tror vi pratade om detta i avsnitt 24 och 27, med Moa Diseborn, kring pengar är inte lösningen, pengar är bara en förstärkare.

När man då har målet så kan man gå till en finansiell rådgivare. ”Här är jag, jag har de här pengarna, detta är mina mål, se till att pengarna räcker.” Man behöver identifiera sitt mål och innan man har gjort det, så ska pengarna vara på ett konto. Mer eller mindre basta. Sedan när har identifierat målen, då kommer man till tillgångsfördelningen.

Om man har en miljon nu och vill ha tio miljoner och det ska ske på sex månader. Då kommer förhoppningsvis en finansiell rådgivare säga att det är omöjligt. Den finansiella rådgivaren ska vara oberoende och kan hjälpa till att skapa en strategi. Då kommer han eller hon säga vad som går eller vad som är orimligt i förhållande till den risken man vill ta. Då får man i så fall gå tillbaka till coachen eller ändra sina mål eller revidera sin strategi.

När man då har målet, man har då fått hjälp av en finansiell rådgivare att skapa detta, då använder man en fondrobot. En billig fondrobot för att hålla den här strategin. För då kommer strategin från den finansiella rådgivaren med stor sannolikhet vara att man ska ha 60% aktier, 35% räntefonder och 5% guld. Eller du ska köpa en fastighet och göra så och så. Man får en strategi.

Antingen håller man den strategin själv, och det ska vara en enkel strategi, det är därför jag säger fondrobot. Sedan ändrar man inte den strategin om inte målen ändras. Så notera att jag här inte säger, ”Om börsen faller, då ska du ändra strategi.” Utan du håller din strategi oavsett vad som händer, så länge dina mål inte har förändrats.

Olika mål i livet

JB: Ett av mina är till exempel att när jag går pension så ska jag ha lika mycket lön som jag har idag. Medans det är helt orealistiskt för väldigt många. Normalt sätt så ligger man på 40% eller 60% av sin lön. Så det kan vara ett sådant mål. Det kan också vara så att man bara vill jobba tre dagar i veckan, eller att man vill kunna göra en skidresa och en annan resa om året. Det kan vara konsumtion, att man vill ha en Porsche eller en bil.

Flera år hade vi som mål att vi ville flytta till ett hus i ett visst område i Malmö, för att det skulle vara nära till skolan. Och vi sa att allt skulle ligga inom 1000 meter. Ica, skola, vårdcentral inom 1000 meter, så att allt är inom gångavstånd.

Sommarhus utomlands är ett annat exempel på mål. Vi har vänner nu som ska vara utomlands på hösten, våren och vintern, i ett riktigt varmt land. Ett hus i Spanien räcker inte på vintern, för det blir för kallt.

CB: Jag tänker på alla de här sex punkterna nu, och rubriken är, ”Om du har en eller fler miljoner”. Men många av punkterna passar ju oavsett. Man kan ha det som en checklista det här. Man måste ändå ta reda på sina mål, oavsett om man har pengar eller inte.

JB: Ja, det är därför detta kommer bli ett specialavsnitt. Jag märker att denna frågan återkommer så ofta. Problemet här är att de som har ett kapital under tio miljoner, har egentligen inget bra ställe att få hjälp på. Inte ens hos de här oberoende finansiella rådgivarna. Tyvärr är en kund med fem miljoner en olönsam kund. Private banking och så på Swedbank och andra banker, det tar jag inte i med tång. Så man är lämnad.

Riktigt bra hjälp får du när du har tio, tjugo, trettio miljoner. Då får du riktigt kvalificerad, professionell hjälp. Så är det tyvärr. men grejen är att de råd du får där skiljer inte så mycket från detta. En coach som till exempel Moa är grym på att hjälpa människor att ta fram sina mål, sedan är det enkelt för en finansiell rådgivare att bygga en strategi. Men som sagt, det får bli ett specialavsnitt, kanske redan nästa vecka.

Om kommande avsnitt

JB: Jag tänker att det är dags att sluta. Återigen, jag vill verkligen, verkligen säga tack till alla läsarna, som skickar in frågor, så att vi har de här diskussionerna på bloggen. Superstort tack till både dig som ställer frågor och inte minst till dig som hjälper andra genom att svara på dem. Det är jättemånga och jag uppskattar det jättemycket. Det ger oss också möjlighet att prata om sådana här saker som är viktiga och berör fler.

Jag hoppas att vi ses nästa vecka igen. Vi ska ha en gäst och prata om det går att klimatkompensera på riktigt. Sedan ska vi göra det här specialavsnittet och prata om kreditkort, försäkringar och pension de kommande veckorna. Det finns mycket spännande som ligger i pipen. Tack än en gång och hoppas att vi ses nästa söndag.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Avsnittet Några vanliga läsarfrågor och en omvärldsspaning dök först upp på RikaTillsammans.

Din och min klimatbudget är ca 38 ton koldioxid. Totalt.

$
0
0

I dagens avsnitt diskuterar vi klimathotet med hållbarhetsexperten och bloggaren Sören Andersson. Det är ett jobbigt avsnitt i betydelsen att jag tidigare inte förstått hur allvarlig den är och hur mycket jag själv bidrar till den. Tidigare har vi pratat om hur 100 000 kr i en global indexfond ger upphov till 3 ton koldioxid årligen. Något som behöver sättas i relation till att vi har ca 38 ton att spendera totalt fram till 2050. Inte per år, utan totalt. Klimatkompensation som jag tidigare varit stolt över diskuterar vi som vår tids avlatsbrev. För mig och Caroline var det som att ta det röda pillret i Matrix och få en käftsmäll samtidigt.

Du som har följt mig och Caroline ett tag vet att klimat- och hållbarhetsfrågor ligger oss nära om hjärtat. Inte minst eftersom vi har två barn och funderar mycket över framtiden och vad det är för en värld vi lämnar över till dem. För några månader sedan gjorde vi avsnitt #76 där vi bl.a. pratade om att vårt sparande har en större miljöpåverkan än vår bilkörning. Ett års vanlig bilkörning på 1 500 mil om året ger i genomsnitt upphov till 1-3 ton koldioxid, lite beroende på körstil och bilmodell. Samtidigt ger 100 000 kr i en global indexfond upphov till ca 3 ton, följaktligen är det ca 30 ton per miljon kronor. Även om det inte är exakt så kan vi vara säkra på att våra sparpengar har en miljöpåverkan.

I dagens avsnitt har vi även klippt in Greta Thunbergs TED-talk på 11 minuter som är fantastiskt. Jag hade inte sett det förrän jag gjorde research inför dagens avsnitt och det berörde mig djupt. Utifrån att ha pratat med vänner och googlat förstår jag att hela Greta-grejen är kontroversiell. Jag är väldigt fascinerad över hur mycket känslor det kan skapa. Särskilt när hon egentligen bara återger något som över 97 % av alla forskare är helt ense om. Något som dessutom borde ligga i allas vårt intresse.

Det var många saker som mer eller mindre chockade mig både i researchen på Sörens blogg thefuture.se och i diskussionen med Sören. En av sakerna jag aldrig lär glömma är ordväxlingen ca 43 minuter in där vi pratar om klimatbudget. Sören berättar att han i en uträkning kom fram till att vi alla har ca 38 ton koldioxid kvar att förbruka. Jag utgår från att han pratar om årlig klimatbudget, varpå han säger att nej, det är fram till 2050, givet att vi anser att alla människor på jorden har rätt till samma koldioxidutsläpp och att vi ska klara målet för att ha kvar en planet. Ridå.

Vi pratar även om klimatkompensation som vår tids avlatsbrev, där han citerar den kände klimatforskaren Kevin Andersson som har sagt:

Offsetting is worse than doing nothing. It is without scientific legitimacy, is dangerously misleading and almost certainly contributes to a net increase in the absolute rate of global emissions growth!

Kevin Andersson

Det vill säga att klimatkompensera är nästan värre än att inte göra någonting. Om man klimatkompenserar då har man förstått problematiken och mer eller mindre köper sig fri. Ungefär som man gjorde med avlatsbreven för ett par hundra år sedan. Problemet är att vi har utsläppen och att de behöver minska. Att kompensera för sina utsläpp bidrar inte för det utifrån planetens utsläpp eftersom de de facto har hänt. Jag behöver bara gå till mig själv för att erkänna att min egen klimatkompensation gjort att jag fortsatt precis som vanligt. Totalt med våra sparpengar, konsumtion och flygresor är jag en större syndare än de flesta – trots flera hundra tons klimatkompensation.

Jag har inte någon lust att hamna i cykelställskonversationer kring huruvida t.ex. köttkonsumtion är bra eller dåligt eftersom en fråga sällan är svart eller vit. Det finns alltid argument för och emot. Exempelvis tar bloggrannen Cornucopia idag upp diskussionen kring köttkonsumtion i artikeln ”Därför behövs kött – hållbart jordbruk och mer mat – förutsättning för vegetarisk produktion”. Den viktiga konversationen är inte vem som har rätt eller fel, om det är X eller Y ton, om en svensk 16-åring borde vare i skolan eller inte, om isen på Grönland ökar eller minskar i år, eller något annat. Det viktiga frågan är istället vad kan jag göra för att dra mitt strå till stacken. För hur vi än tittar på det så har vi ett problem som vi är på väg att lämna över till kommande generationer.

Vi har inte fått ärva jorden av våra förfäder. Vi har lånat den av våra barn och barnbarn. 

Gammalt indianordspråk

I avsnittet presenterar vi ovanligt nog inte heller särskilt mycket svar eller förslag annat än vara medveten kring sin egen påverkan av både flygresor (t.ex. tur och retur till Thailand är 5 ton) och konsumtion. Förhoppningsvis är det något som vi kan få återkomma till i framtiden när vi själva har landat i frågan. Det är som Greta Thunberg säger, vi har haft 30 års pep-talk och införsäljning av positiva idéer såsom cirkulär ekonomi, solpaneler, doughnut ekonomi, men det fungerar inte. Skulle det gjort det, då skulle vi inte ha de problemen vi har idag som t.ex. FN:s IPCC-rapport eller USA:s NOAA- och NCA-rapporter. Vi behöver börja göra saker annorlunda och framförallt börja hos oss själva. Fortsättning följer.

Tack för den här veckan!
Jan och Caroline

Sammanfattning av avsnittets viktigaste punkter

Nedan följer några av de viktigaste punkterna i avsnittet som jag tog med mig.

Det är allvarligare än vad jag har trott
Jag ska sammanfatta rapporterna, Gretas TED-talk eller Sörens hela blogg i ett par meningar, men jag har inte förstått hur allvarligt det är. Vissa är till och med tveksamma om vi kan göra något åt det. Klimatfilosofen Ray Scronton går så långt som att han säger att det mest handlar om hur vi kan dö med värdighet. T.ex. dör mellan 100-200 arter ut varje dag idag, vi har fiskat ut i princip alla stora fiskar i världshaven, medeltemperaturen ökar, vi ser större klimatförändringar än någonsin tidigare och så vidare.
Vi har totalt ca 38 ton att förbruka per person fram till 2050
Ca 43 minuter in avsnittet kommer vi in på klimatbudget och hur mycket vi har kvar att förbruka per person givet ett antal antaganden kring jämlikhet, befolkningstillväxt och liknande. Sören nämner siffran 38 ton och jag utgår från att det är per år. Du kan se min förvåning de kommande minuterna när jag processar att det är totalt. Jag inser nämligen att en miljon i en indexfond äter upp hela den budget på mindre än 1,5 år… Två miljoner i en global indexfond och man har gjort av med hela sin budget på mindre än 12 månader. Lägg till lite konsumtion, bilkörning och några flygresor och jag är en stor klimatbov. 
Klimatkompensation är vår tids avlatsbrev
Det stora problemet med klimatkompensation är att vi behöver minska mängden koldioxid som släpps ut. Det går inte att fortsätta i samma takt. Därför är inte klimatkompensation något vidare. Ta t.ex. en flygresa – klimatkompensation för en sådan innebär ju inte att koldioxiden inte släpps ut, den är ju redan i atmosfären på grund av din resa. Det är som att ha vatten i en balja och bara flytta runt den. Det gör ingen skillnad. Inte ens trädplantering där man sedan bränner upp träden för biobränsle är en bra grej eftersom koldioxiden kommer ut igen. Jorden är ju mer eller mindre ett slutet kretslopp. Läs mer på Sörens blogg
Vi lägger väldigt mycket tid på att göra fel sak på rätt sätt
Vi människor lägger väldigt mycket tid på att göra fel sak men motivera det med att vi gör det på rätt sätt. Flygbolag skryter med att de slutar använda engångsartiklar eller att de använder biobränsle, företag gör fina hållbarhetsredovisningar men missar att de anställda flyger kors och tvärs mellan kontoren, vi diskuterar huruvida Greta borde vara i skolan eller inte, hur mycket isarna på Grönlands smälter eller inte, att vi inte använder plastpåsar samtidigt som vi reser till Thailand över vintern och så vidare. 
 Vi förstår inte ränta-på-ränta och exponentiell tillväxt i det här området heller
Professor Al Bartlett gör i youtube-klippet en intressant jämförelse. Säg att vi börjar med en bakterie som fördubblar sig varje minut i en skål. Vi börjar kl. 11.00 och kl. 12.00 är hela skålen full. Vid vilken tidpunkt mellan 11.00 och 12.00 är skålen halvfull? De flesta gissar 11.30. Det är fel. Det är 11.59, när det är en minut kvar. Då sker nämligen den sista fördubblingen som fyller skålen. Den andra frågan är – när inser bakterien att utrymmet i skålen kommer att ta slut? 11.59 har man ju 50 procent utrymme kvar, 11.58 har man 75 procent kvar, 11.57 har man nästan 90 procent utrymme kvar. 
Problematiken gäller inte bara koldioxid
Även om det är koldioxiden som är det mest kända så har vi samma problematik i princip med alla andra resurser såsom rent vatten, fiskar, vilda djur, insekter, bin och så vidare. Vi förstör vår planet i en rasande takt. Vi har huggt ner 50 procent av världens skogar de senaste 50 åren. I Brasilien högg man förra året ner ett Skåne i regnskog, vi har fiskat ut över 90 procent av alla fiskar över 50 centimeter och 100-200 arter dör ut varje dag. 
Vi behöver gå genom de olika faserna med förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans
Vi pratar om det kort i avsnittet, men vi behöver förmodligen gå genom de olika känslomässiga stadierna i Kübler-Ross-modellen. Jag har väldigt länge varit i en förnekelse, jag har sett människor i ilska och förhandling och inte minst många unga i depression. Förhoppningsvis kommer vi som Sören pratar om till acceptans så att vi kan börja agera och gå framåt. 

Lyssna eller titta på avsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:01:29 – Intervju med miljöstrateg Sören Andersson
  • 00:05:27 – Befinner vi oss verkligen i en klimatkris?
  • 00:11:16 – Greta Thunbergs TED-talk
  • 00:22:28 – Det bästa med Gretas TED-talk
  • 00:25:22 – Den lömska effekten av exponentiell växt
  • 00:27:57 – Vår största utmaning med klimatkrisen
  • 00:30:16 – ”Klimatkompensation är vår tids avlatsbrev”
  • 00:33:55 – Därför funkar inte klimatkompensation – ett tydligt exempel
  • 00:36:06 – Nedräkning tills budgeten är förbrukad
  • 00:39:25 – Förvärrar vi problemet med våra lösningar?
  • 00:41:22 – Stora beslut vi själva måste fatta
  • 00:43:47 – Att göra sin egen klimatbudget
  • 00:45:32 – I dagsläget spenderar vi extrema mängder per person
  • 00:49:10 – Ohållbara livsstilar med bilkörning och flygresor
  • 00:53:43 – Många har missförstått vad som påverkar klimatet mest
  • 00:53:56 – Våra utsläpp ökar
  • 00:59:51 – En möjlighet att skapa nya livsstilar och värderingar
  • 01:03:40 – Spännande och kreativa klimatmedvetna alternativ
  • 01:06:24 – Motigt att möta verkligheten
  • 01:09:36 – En eftertänksam avslutning

Precis som vanligt passar tiderna bättre med videon än med podden på grund av klippningen.

Komplett transkribering

För dig som hellre läser än lyssnar eller tittar följer nedan en komplett transkribering av avsnittet.

— START TRANSKRIBERING —

Idag är det dags för avsnitt 98 och idag har vi en gäst, Sören Andersson, och vi kommer prata om klimatet, klimathotet och det som gör skillnad. Kanske att börja kalla en spade för en spade. Vi har varit inne på detta innan, i avsnitt 74, om klimatsmart sparande. Att till exempel en indexfond har tre ton koldioxid och nu kommer vi att prata om det från ett forskningsperspektiv. Och inte minst titta på det här TED-klippet med Greta Thunberg.

Kanske inte ett avsnitt så handlar så mycket om ekonomi, eller som är så inspirerande, utan mer lite allvarligt. Fast kanske ett av de allra viktigaste avsnitten som vi gör. Kanske särskilt för oss som har barn och vill leva på den här planeten. Vi snäpper på intervjun med Sören Andersson, från thefuture.se. Detta är ett lite länge avsnitt, så vi hoppas att du gillar det.

Intervju med miljöstrategen och bloggaren Sören Andersson

JB: Varmt välkommen, Sören Andersson. Du är ju hållbarhetsrådgivare och miljöstrateg, och du driver ett eget företag sedan ett par år tillbaka, som man kan läsa mycket om på thefuture.se. Där skriver du mycket artiklar, samlar resurser, inspirerar och föreläser om hållbarhet och pratar om vikten av att göra någonting nu. Jag hittade också en beskrivning där det stod att du är ”possibilist” och en generalist med passion för en hållbar värld.

Idag ska vi framförallt prata om framtid och utifrån det här hållbara perspektivet. Hur kommer det sig att du blev intresserad av de här frågorna?

SA: Jag har ju jobbat massa år, fler än man vill säga egentligen, i byggbranschen. Jag har bland annat jobbat på IKEA som global construction manager i några år. Flög runt i världen och försökte få folk att bygga likadana blåa stora lådor. Där någonstans började jag fundera litegrann på den här resursanvändningen. Mängden; när man har tre hundra varuhus, vad händer då?

Ungefär då var väl mina barn i nedre tonåren kan man säga, och man började fundera lite om det skulle räcka. Kommer det liksom fungera att hålla på så här? Finns det några begränsningar? Då hade man börjat se, jag hade väl inte läst så där jättemycket om det, men hålla på mycket med energifrågor och sådant.

Jag halkade väl in på detta litegrann. Började läsa mycket om det i början av 2000-talet. Det kom lite pö om pö. Sedan blev det väl att jag började jobba mer med det. Det blev mer intressant att se life cycle-analyser. Vad händer? Hur länge använder vi saker? Man hittade fakta och när man såg Al Gores första film så blev man helt matt. Där någonstans i början på 2000-talet var man väl inte på sin topp, om man säger så. Man blir rätt deppig när man läste allt det här.

JB: Ja, varje gång jag tittar på det här med klimatet, våra resurser och energi, så känner jag att jag blir nedstämd och ledsen. Det går bara till en gräns, sedan orkar jag liksom inte mer. Det blir för mycket att ta in, att det är vi som har ställt till det. Och, kommer vi att kunna lösa det?

SA: Ja, och jag tror inte att vi kan hoppa över den fasen. Det är många som har hållit på i många år och sagt att det får inte vara för jobbigt, för då orkar vi inte ta det. Men jag tror inte att vi kommer vidare om vi inte gör det.

Vi måste få en liten smäll i huvudet om man säger så, och få känna att detta är jättejobbigt. Kommer vi kunna göra något åt det? Inte allt kanske. Men vad är alternativet? Att köra på och se hur länge det håller… vår generation kanske klarar det. Men våra barn, vad händer sedan?

Befinner vi oss verkligen i en klimatkris?

JB: Det är inte alla som tror att det är en klimatkris. Är det klimatkris?

SA: Definitivt. Det gjordes en undersökning där man tittade hur svenskarna tycker om det här. Det var lite blandat naturligtvis, precis som alla sådana här kurvor, det är de som verkligen tror på det, de som hänger med litegrann, och sedan de här skeptikerna då.

Det man såg var att tre procent ungefär av svenska befolkningen tror inte att det är ett problem. De tror knappt att det är en kris. Det är 300,000 människor. Jag tycker att det var så talande, igår hade någon i Storbritannien intervjuat Greta Thunberg, och de ställde ungefär samma fråga, ”Hur svarar du de här skeptikerna?” Och hon svarade, ”Det gör jag inte.”

Frågan är om framtiden ska styras av de som är skeptiker, eller utav de som tror att vi kan göra något åt de här. De som vill. Ibland kan man tycka att det är konstigt, när man ser intervjuer på tv. Då är det ungefär som att vi måste ha en skeptiker och en som tror på det här. Som om det vore styrkeförhållandet, om man säger så.

Det kan bli vinkling åt andra hållet, så att säga. Om det nu är 3%, då skulle det suttit 97 stycken som tror på det, och tre som inte tror på det. Då hade det blivit någon form av balans, om man säger så. Istället så får de få skeptikerna som finns orimligt mycket plats.

JB: Vi pratar om att man tror på klimatkrisen eller att man inte tror på den, men det är liksom ingen åsiktsfråga egentligen, utan man har visat med forskning vad det är som pågår.

SA: Det finns hur mycket som helst. Man kan bara rada upp det. Det finns dessutom hur mycket som helst som möter den skepticism som ändå finns, som kanske i Sverige inte är så stark, men om man tittar på USA eller andra länder. Det investeras otroligt mycket pengar på att svärta ner de som pratar de här frågorna.

Sörens möte med Greta Thunberg

JB: På din hemsida, thefuture.se, har du resurser. Ett av de första klippen du har där var med Greta Thunberg, ungdomen som började skolstrejka. Det var roligt, för trots att vi tycker att vi är intresserade av de här frågorna, så har vi inte sett Greta Thunbergs TED-talk förrän nu inför det här avsnittet.

Jag såg det först, och jag satt framför datorn och grät, och sedan kom du och såg den, och du blev också väldigt berörd. Jag tänker att vi ska klippa in det här. Det är 11 minuter långt och tyvärr är det också på engelska, men det är också ganska talande att det är översatt till hur många språk som helst, förutom till svenska. Det är svårt att vara profet i sitt eget land.

SA: Det är det verkligen. Jag var uppe i Stockholm och var vid Mynttorget två veckor innan valet och fick en chans att byta några ord med Greta. För det stod två stycken tv-team i kö och väntade på att få intervjua henne. Jag frågade henne lite snabbt vad hon tyckte om den där uppmärksamheten, för med hennes bakgrund så förstår man att hon pratar bara när hon tycker att det är behövs. Och hon är väldigt rak, otroligt tydlig.

Så jag frågade henne vad hon tyckte om tv-teamen och hon tyckte att det var så konstigt att de svenska teamen som trots allt hade varit där, de hade mer ställt frågor i stil med, ”Hur tycker du att det ska bli nu att träffa Arnold Schwarzenegger?” och ”Hur upplevde du det när du fick sitta där tillsammans med Antonio Guterres?” De frågade nästan ingenting om det hon faktiskt satt och strejkade om.

Lite jantelag så där, att du ska inte tro att du är något. Jag tänkte på det själv i morse när jag satt och drack kaffe, vad gjorde jag själv när jag var 16 år? Det ska man inte ta upp i ett sådant här tillfälle egentligen, men det är i alla fall så att jag fick inte lovord av Barak Obama, det kan man ju lugnt säga. Jag förstår inte den kritiken. Det finns ju nästan hat riktat mot henne i vissa kretsar. Jag förstår det inte.

JB: Hon har fått mycket makt och det här TED-talket har berört oss och är väldigt viktigt.

Greta Thunbergs TED-talk på 11 minuter

Min rekommendation är verkligen att se det. Det är 11 minuter och hon är extremt duktig, bättre än många andra TED-talare. Översättning finns i vår version. Vi har även skickat in översättningen till TED då den finns på 27 språk men inte på svenska (svårt att vara profet i sitt eget land?)

Greta Thunbergs TEDx-talk. I vår youtube-video finns det textat på svenska. (vi har skickat in översättningen till TED då den av någon konstig anledning inte finns på svenska).

Det bästa med Gretas TED-talk

JB: Vad gillar du mest i hennes TED-talk?

SA: Jag har läst väldigt mycket och jag har läst väldigt mycket av den bakgrundsinformation som hon hela tiden faller tillbaka på. Man märker när hon pratar var denna fakta kommer ifrån. Man kan nästa känna igen vilka personer och vilka forskare hon har lyssnat på, och var hon har fått all sin fakta ifrån. Det är väl fördelen som hon har med den bakgrunden och så vidare, att hon kan få tillgång till de här kanske lite lättare än vad vi andra får.

När jag lyssnar på det så kan man inte tro… Eller jag har i alla fall inte träffat på många 16-åringar som är så klarsynta. Som kan ta all den här information som finns, för det finns hur mycket som helst, som pekar åt alla möjliga håll, och liksom konkretisera det och bli så tydlig. Det är helt otroligt. Jag skulle inte klara av det själv. Man önskar att man själv kunde sätta ihop det så.

JB: Sedan beskriver hon ju också att hennes personlighet är så, att det blir väldigt tydligt svart eller vitt. Det som jag tar med mig är att det är ganska svart och vitt i den här frågan. Det finns inte så många nyanser av överlevnad, liksom.

JB: Jag blir berörd av det här hon pratar om mass extinction. Var det 100 till 200 arter som dör varje dag?

JB: Ja, och att vi står på tur, faktiskt. Man tänker att det kommer att ordna sig, men vi står på tur.

SA: Ja, vi är ju liksom toppen på pyramiden, och det är klart att det kommer att drabba oss. Jag var ute och höll ett föredrag för inte så längesedan ute på Österlen, och så frågade jag folk där om de har köpt sådana här insektssvampar som man tog bort insekter som fastnade på vindrutan på bilen. Det var ingen som hade köpt det nyligen.

Vad signalerar det då? Idag är det inte lika mycket. Signaler som vi egentligen inte ser. De är så svaga. Det är så stort allting, så det här lilla som händer, det märker vi kanske inte riktigt.

Den lömska effekten av exponentiell växt

JB: Det där tog jag med mig när jag läste en annan artikel från din blogg. Du refererade till professorn Al Bartlett. Han sa så här:

The greatest shortcoming of the human race is the inability to understand exponential growth.

Professor Al Bartlett

För att förstå detta, som jag brukar prata om ränta-på-ränta, eller exponentiell utveckling.

Han hade ju det här exemplet på filmen med bakterien där han sa låt oss säga att vi har en skål och så har vi en bakterie, som fördubblas varje minut. Så att skålen är full mellan klockan 11 och klockan 12. Så, en timme senare är den full. Då frågade han när är den halvfull? Då säger de flesta 11.30, när halva tiden har gått. Det är det spontana svaret. Men den är ju halvfull en minut i 12, inför den sista dubbleringen.

Sedan sa han också att om man då är en genomsnittlig bakterie, när inser man att man håller på att man håller på att bli av med sitt utrymme att leva i den här skålen? Då tänker man också, ”Jaja, men det inser man väl kanske efter halva tiden.” Men om den är halvfull en minut innan tolv, då är den ju 25% två minuter innan och tre minuter innan då är 90% av utrymmet kvar. Det där blev för mig så talande.

SA: Hela det föredraget finns inspelat så att man kan se det i sex delar från en universitetsklass. Han beskriver också den staden som befinner sig i, hur den skulle växa då, enligt det som man säger, att vi ska inte ha så mycket tillväxt, bara 3% per år eller så där. Och så visar han bilder på vad det skulle innebära, att x antal år längre fram så skulle staden vara större än Los Angeles.

Vår största utmaning med klimatkrisen

JB: Vi är på väg genom den här tunneln och vi ser ljuset på andra sidan. Problemet är att det känns som att det är ett tåg och inte änden på tunneln. Kan inte du bara sammanfatta problematiken. Hur ser du på utmaningarna?

SA: Som jag ser idag så håller vi på allt för mycket med ”lullull” runt omkring. Det är ingen som riktigt vågar ta upp den tunga frågan. Vi vågar inte ställa det i relation till vad som är viktigast för oss. Först och främst att vi kan överleva, men det är ingen som får det till den kritiska punkten. De allra flesta förutsätter att vi ska kunna fortsätta så som vi gör, kanske bara lite mindre skadligt på något sätt.

Men man inser inte att det förändrar allt och i och med vi inte ser det, eller Bartletts tanke då, så sitter vi och försöker göra lite småsaker här och där. En sådan typisk grej, ni vet den här bilden över hållbarhet man brukar se, med tre olika aspekter. Man har miljön, samhället och ekonomin. De ritar man som rika stora ringar och när de överlappar, då är det hållbart. Det säger ju ingenting om vilken ordningsföljd om gäller.

Jag menar, om inte planeten klarar sig… eller snarare om inte våra livsvillkor på planeten kan fortsätta, så är det andra helt lönlöst. Vi tror att vi kan fokusera på ”det här” och ”det här”, men när varje beslut vi tar egentligen måste säga hur hjälper det oss att se till att våra livsvillkor kan fortsätta på planeten?

”Klimatkompensation är vår tids avlatsbrev”

JB: Jag hittade dig via en artikel du hade skrivit, som hette något i stil med ”Klimatkompensation är vår tids avlatsbrev”. Jag som är intresserad av de här klimatsmarta hållbara lösningarna, så tänkte jag, ”Gud, äntligen någon som också säger att kejsaren är naken”.

SA: Ja, det är ju verkligen lullull. Det finns många varianter på hur man beskriver detta, men grundtanken är väl att man på något vi ska kunna släppa ut, och så ska man på ett annat ställe göra det ogjort. Det är bara det att det funkar inte så.

Nu i dagarna var det något stort resebolag som gick ut och sa att de kompenserar allting. Men utsläppen fortsätter ju, det händer ju ingenting. Så betalar man då pengar till att man någon annanstans kanske istället för att bygga ett kolkraftverk, kan bygga ett vindkraftverk eller något sådant i stället.

Ja, men grundfelet händer ju ändå. Man kanske mår bättre, men planeten mår inte ett dugg bättre. Problemet är att vi måste minska, och vi måste minska väldigt fort. Då hjälper det liksom inte hålla kvar och fortsätta så som vi gör. Man kan likna det vid annan droghandel om jag säger så, eller missbruk.

Låt oss säga att du köper knark till mig. Men så får du lite dåligt samvete, så du betalar Caroline för att hon inte ska köpa mer knark till mig. Blir jag hög då eller inte? Ännu värre om du hade köpt ut till dina barn, så får du dåligt samvete och ger Caroline pengar för att hon inte ska köpa mer till dem, blir de fulla då? Det fortsätter ju.

Planeten är inte intresserad av pengatransaktionen. Det är bara samvetet som är intresserad av det. Problemet med det är ju att det intalar folk att om vi reser med just dem, alla de stora flygbolagen står dessutom i begrepp att gå på det här Corsia, det stora systemet som ska kompensera all flygning. All den kompensationen får det att låta som att det är ok. Bara fortsätt flyg.

Det är mycket kosmetik kan jag säga, när ett helt reseföretag som säljer mycket flyg, säger att allt är kompenserat. Så bara fortsätt ni. Det löser ju ingenting, det skjuter bara fram det. Planeten är ingen ekonom, utan reagerar på de utsläppen som sker.

Därför funkar inte klimatkompensation – ett tydligt exempel

JB: Jag kan verkligen ha empati också, för jag har sett i dina artiklar hur du hela tiden återkommer till det här. Du har en artikel där du går igenom det väldigt forskningsmässigt, hur det är ett slutet system. Sedan så kändes det som att du i desperation i en annan artikel skrev, ”Ok, titta här, nu har vi en balja med vatten.” Kan du inte ta det där exemplet med baljan med vatten? För jag fattade det nog först då.

SA: Om man då liknar det med en badbalja, så kan man säga att badbaljan är det snabba kretsloppet. Den snurrar alltihop omkring hela tiden. Det är det vi känner till egentligen. Har man då en kran som hela tiden pytsar på vatten i den här baljan, som vi gör då med olja, kol och gas, fossila bränslen, så även om man har ett litet hål i botten på den, ett väldigt litet hål, så ju mer du pytsar på, sakta men säkert stiger vattennivån i baljan. Någonstans rinner det över och det kanske då det är ”end of the line”, på något vis. Men det är så det fungerar.

Om man då tittar på det här med kompensering, det man försöker göra med det, är att fördela om vattnet på olika ställen i den här baljan. Det hjälper liksom inte. Det finns fortfarande bara en balja. Så länge du pytsar på fossila bränslen kommer nivån i baljan att stiga och att då liksom försöka lösa det genom någonstans ekonomisk transaktion, så funkar det inte riktigt va.

Det enda vi kan påverka litegrann, eftersom kol finns i allt från fast form till gasform och förekommer på många olika sätt… Möjligen kan vi tänja lite på baljan, att den rymmer lite mer eller lite mindre, beroende på vilken form den har, om vi säger så. Men om vi liksom inte stoppar tillflödet, kommer den ändå rinna över.

Nedräkning tills budgeten är förbrukad

JB: Du länkar till någon som du kallar för koldioxidklockan har jag för mig. Det är en nedräkning tills baljan är full, kan man säga så?

SA: Ja, full blir den kanske aldrig riktigt, men på ett sätt kan man säga så. Full till den nivån att temperaturen stiger för mycket, om man säger så. Vi är på väg långt bortom två grader. Om vi fortsätter med utsläppen på den nivå som vi håller på nu, så kommer den budgeten som vi har att klara 1,5 grad vid 2100, den kommer vara förbrukad inom 6-9 år. Då har vi intecknat 1,5 grad redan.

Vi vet inte om det är bortom vår kontroll då, för så fort den börjar stega iväg 1,5-2 grader, så börjar forskningen bli lite skakig. Vi vet ju inte. Många forskare är förvånade över vad som redan håller på att hända. På Grönland de senaste två åren har medeltemperaturen varit nästan 20 grader högre än normalt. Det smälter för fullt nu, på Grönland, vilket det aldrig har gjort förut.

Man är förvånad över hur fort det går. Eftersom alla kretsloppen hänger ihop, så är det helt orimligt att kunna veta hur det går om jag trycker på den här knappen här, hur många andra kretslopp störs och förändras och justeras?

JB: Om jag minns rätt, så visade klockan typ 1,300,000 ton koldioxid per sekunden.

SA: Jag kommer inte ihåg exakt, men jag tror att det ligger runt 38 miljarder ton om året, nu. Jag har för mig att det ligger där någonstans. Det är ofantliga mängder. En grej som man lurar sig ganska lätt på är när man ser politikerna prata om det här, eller andra i andra sammanhang som pratar om det här. Då säger man att om vi minskar med en takt med kanske 7% per år så skulle vi kunna klara det här.

Men det är inte riktigt sant. Det förutsätter att vi någon gång efter mitten på det här århundradet börjar suga upp en massa koldioxid, med teknik som vi ännu inte vet vad det ska vara. Skulle vi då spara med 7%, då skulle vi alltså bygga en massa konstiga, tekniska vidunder, som på något vis kan plocka bort koldioxid i en otrolig mängd.

Förvärrar vi problemet med våra lösningar?

JB: Jag tänkte att vi ska runda av det här med klimatkompensation, för du har också citerat klimatforskaren Kevin Anderson, som sa:

Offsetting (klimatkompensation) is worse than doing nothing – it is without scientific legitimacy, it is dangerously misleading, and almost certainly contributes to a net increase in the absolute rate of global emissions growth.

Kevin Andersson

Det är ord och inga visor. Det är bättre att hålla på med klimatkompensation än att inte göra någonting, för att det finns ingen vetenskaplig grund.

SA: Man kan ta det så enkelt att låt oss säga att du har ett stort företag, och du organiserar din verksamhet efter så som vi gör idag, vilket innebär att man kan flyga omkring och ha möten och alltihop sådant här, kommer det att ändra sig om man hittar på ett sätt att köpa kompensation på? Nej, då fortsätter man så.

Om det istället vore så att vi kan inte det längre, vi måste halvera eller ta ännu mindre, hade inte organisationen ändrat sig då? Hade man inte valt att organisera sitt företag på ett annat sätt? Hade man inte valt att bedriva sin verksamhet kanske på ett annat sätt? Och det tycker jag man ser ganska mycket idag, att man tror att den här förändringen till en hållbar värld går att göra som allt annat vi har anpassat oss till; det vill säga, vi sandpapprar av lite, vi effektiviserar lite, och försöker lösa det så.

När man istället borde sätta sig i andra änden. Man borde först försöka förstå vad innebär det här, att vara hållbar. När man väl har insett det, och det finns ganska tydliga och konkreta grejer man kan göra för att verkligen definiera hur ens företag eller organisation eller familj eller vad som helst, hur den i sådant fall måste se ut.

Stora beslut vi själva måste fatta

Det behöver inte vara exakt. Man brukar säga att om det är en boxningsring, om du kan definiera vart repen sitter, så spelar det ingen roll vart i ringen du står, bara du vet att där måste jag befinna mig. När du väl har hittat det, vilket som sagt var går att göra ganska konkret, då ska man vända på sig och titta bakåt och fråga sig hur fanken man kom dit. Annars planerar du hela tiden ifrån där du är. Gamla råd om att man ska gräva där man står och sådant där, det funkar inte. Du kommer att ta fel beslut.

När jag har varit ute och hållit föredrag så brukar det alltid vara någon som dyker på mig och säger, ”Du måste hata flygning va?” Det finns ju tillochmed ett ord för det nu, flygskam. Och skam är ett väldigt kraftfullt sätt att få folk att ändra sig, så det är väl inte så dumt, egentligen.

Jag vet inte om ni såg Björn Ferry och hans fru när de försökte klimatanpassa sin hemort. Det gick någon serie förra våren eller något sådant. Då gör man klimatbudget och tittar på den för att se hur man kan ta sig dit man ska. Det vill säga, man definierar först vad det innebär att vara där man är, och sedan får man se vilka grepp man kan ta. En del grepp kan jag ta idag, en del kanske jag inte kan just idag, för att samhället inte riktigt är moget för att göra vissa grejer.

Det kanske inte går att existera om man gör på ett visst sätt. Men det kan vara en sådan enkel grej som att om man bor långt utanför en stad, med dåliga kommunikationer, då ser naturligtvis livet väldigt annorlunda ut än om man bor så här mitt i stan, där man kan promenera bort till en busshållplats och ta sig vart man vill i stort sätt. Men att definiera de stegen man ska ta, det är det viktigaste man kan göra.

Låt oss säga att man värderar det man vill göra på ett sådant sätt som att man inte både kan bo långt utanför en stor stad och samtidigt göra ”det där” och ”det där”, för det tillåter inte min budget. Då kan man ta ett beslut om att flytta eller välja om något annat i livet. Det är ingenting som sker över natt.

Att göra sin egen klimatbudget

JB: Hur kan man tänka kring en sådan klimatbudget? Det verkar jättespännande. Kan man tänka, ”Jag har femton ton koldioxid jag kan förbruka”?

SA: Du har 38,2 ton kvar, det har vi allihop om alla människor på jorden är lika mycket värda. Om man räknar på de siffror som finns, även om det finns lite variation på dem, om man räknar på de nu och vi förutsätter att alla människor är lika mycket värda, alla ska alltså få en lika stor chans att använda jordens tillgångar. Då har forskare kommit fram till att det finns en viss budget som vi har kvar fram till 2050.

Jag har ett inlägg om den också. Om man då tar den och fördelar lika på alla, det är ju rättvisa, det finns kanske andra sätt man kan fördela också, men vi kan tänka att vi har alla lika rättighet till att leva på den här planeten, och då har vi lika rättighet att förbruka kvoten.

Tar men den och dividerar med nio miljarder människor, vilket vi kanske kommer att vara någonstans på 2030-talet, så finns det 38,2 ton kvar per person, totalt, for ever. 2050 ska vi vara nere på noll. Detta är kompromisslöst. Thailand tur-och-retur, en resa, fem ton.

I dagsläget spenderar vi extrema mängder per person

JB: Nu är ju detta avsnitt där vi inte pratar så mycket ekonomi, men om jag gör ett hopp till ekonomi. Vi gjorde ett avsnitt, jag tror det var 74, då vi tittade på klimatsmart sparande, för att pengar genererar också enormt mycket utsläpp. Då tror jag att jag fick fram siffror att 100,000 i en indexfond, det vi brukar rekommendera det är tre ton koldioxid per år, det betyder att en miljon investerat är 30 ton. Per år.

Då är det ända globalt. Tar du tyska aktier, då är det sex ton per 100,000, så att jag ser de där 38 försvinner innan december.

SA: Det är den här konkreta, tuffa, verkligheten som till exempel Greta pratar om. Våra barn, som kanske ska leva dubbelt så länge som vi, de har ju nästan ingenting kvar.

JB: Nej, och det säger en hel del om vad vi ger till dem. Vad vi ”pass on”, liksom. Vi sitter här och blir helt chockade. Det är så jävla hemskt att jag ger mitt barn en otroligt dålig start, egentligen.

SA: Man kan se det på två olika sätt, för jag vill ju gärna se att det finns faktiskt något vi kan göra också. Det är inte så att vi kommer kunna lösa detta, det kommer hända mycket av det här ändå, men allt vi gör kommer att göra det som händer mindre. Man kan antingen sitta och vänta på att få en smäll i huvet, eller så kan man förbereda sig för den.

Om vi är tillräckligt kraftfulla i vår förändring så kanske vi kan utsträcka den här budgeten längre, över längre tid. Men då måste vi börja minska väldigt snabbt. Tittar man på Kevin Andersson, som idag gör sådana här budgetar för kommunen. De gjorde en för Stockholm eller om det var någon annan kommun, som räknade på de här budgetarna.

Tittar man krasst på det så är det som att alla måste från i år minska sina utsläpp med 15% varje år. Då har man ändå fuskat litegrann, för egentligen är basåret 2010, så det kanske är ytterligare någon procent på det. Tar man de här 38 tonnen och slår ut de jämnt på de 31 vi har kvar till 2050, så är det någonstans mot 1100 kilo per år.

Ohållbara livsstilar med bilkörning och flygresor

SA: En Volvo som man kör 1000 mil om året är kanske 1500 kilo, så det funkar inte. Det är den förändringsstorleken vi måste göra, så vi kan inte sitta då och säga att förra veckan tog jag inte en enda plastpåse när jag var och handlade på Ica. Det är bara nys va.

Man ska titta på vart man kan göra stor nytta fort. Sedan 15% per år, det är väl inget fel om det skulle råka vara 40% första året. Då kan man kanske ta det lite lugnare de andra åren. Men när man tittar på det här så ser man att normalsvensken idag ligger på 11,6 ton om året. Om normalsvensken fortsätter som idag, så är det inte många år in på 2020-talet förrän budgeten är slut.

Det innebär att resten av ens liv, vems budget lever man på då? Barnens, deras barns, de fattiga i världen som kanske inte alls har de utsläppsnivåerna.

JB: Jag såg att du hade en graf som ser ut som ett svampmoln. Då har man världens 10% fattigaste längst ner, och så hur mycket de släpper ut, så ser man en graf som drar åt sidan. Världens 10% rikaste, typ alla i Sverige och västvärlden, stod för sjukt mycket.

SA: De två miljarderna rikast i världen står för 75% av alla koldioxidutsläpp. 75%. Den rikaste miljarden människor i världen, som vi i Sverige tillhör, står för 50% av alla utsläpp. Så sitter vi och pekar finger åt folk i Kina, eller någon annanstans, som är på väg upp. Det är ju väldigt orättvist.

JB: Du hade också ett resonemang i en artikel jag läste, att egentligen vore det mest rättvist om vi behövde dra ner våra utsläpp till 0, för att de andra länderna i till exempel Afrika, ska kunna börja bygga sådant som vi tar för givet, som sjukhus, vägar, infrastruktur. Du sa att cementindustrin, att bygga infrastruktur, om det hade varit ett land, så hade det varit världens tredje största utsläpp. Det är verkligen orättvist.

SA: Fruktansvärt orättvist va. Tittar man då på de globala målen som vi har, det har ju uppstått en diskussion nu om det här att det finns många mål som krockar litegrann. Ett av målen är att vi ska utrota fattigdom, och samtidigt ska vi bedriva en lönsam och vettig verksamhet då, så det krockar på många olika punkter.

En av de allra tyngsta, för att lösa många utav de här problemen, är att folk får jobb, att man får en livskvalitet som är någorlunda bra, att folk inte behöver skaffa en massa barn för att de ska överleva, utan att man liksom hela tiden anpassar det. Men om det fortfarande är så att vår miljard ska ändå använda de här 50% av alla utsläpp, vart ska man ta det ifrån? Det finns inte mer.

Många har missförstått vad som påverkar klimatet mest

JB: Filosofen Roy Scranton har sagt att det redan är för sent, så att i människans tidsålder nu så håller vi på att ta död på jorden. Att det enda man kan göra det är att försöka dö med värdighet. Jag fattar att han säger det nu när du säger att vi har 38 ton kvar i vår livstid. Först undrade jag varför han hade gett upp, men jag förstår honom bättre nu när han säger att det finns inte en chans att vi kommer rädda det här.

SA: Jag tror att väldigt många människor vill naturligtvis rädda det här, men vi har fortfarande en ganska stor mängd människor som inte ens har förstått problematiken. Jag tror att man gör folk en riktig björntjänst om man inte pratar om det på allvar. Istället så hör man på tv, ”Det är inte bra det här med flygskam”, det är ju fruktansvärt. Det är som Greta säger, vi ska agera som om huset är i brand. För det är ju definitivt det.

JB: Jag läste någonstans, jag tror det var WWF som hade att kött och sådant är typ fyra ton om året per medelsvensk. Jag såg filmen ”Cowspiracy”, som du också hade lagt ut. Killen duschade på 30 sekunder, och jag som gillar att duscha länge tänkte shit, han duschade på 30 sekunder, sedan käkade han en hamburgare till lunch. Men om han hade skitit i att käka hamburgaren till lunch så hade han kunnat duscha hur länge som helst. Det tar väl några hundra liter vatten för att få fram en hamburgare.

SA: Ett par jeans är kanske tio tusen liter vatten. Oftast är det som så att vi förstår inte allt det här som hänger ihop. Vi förstår inte det här med utsläpp som sker indirekt, som vi inte tror att vi förorsakar, för att de sker någon annanstans, lite längre bort, i ett annat land kanske.

Vi förstår liksom inte att vi gör av med en massa vatten. Vi pratade om koldioxid nyss ju, det är inte det ända som håller på att ta slut. Ni har väl sett de senaste veckorna, larmrapporten om torsken i Östersjön, som i princip nästan är utrotad. Vi håller på så många områden samtidigt, och överutnyttjar allt vi kan.

Våra utsläpp ökar

JB: Jag läste någonstans att det finns ett mått som kallas för ”global hektar”. Att varje person har typ 1,7 hektar resurser eller global hektar och vi använder 2,8, det vill säga att vi använder 164% av det som vi egentligen kan använda. Sedan skrev du också, och jag fattar den här bitterheten, 2014 var det 153% och 2016 var det 164%, så trots att all denna fakta, så är det inte så att vi minskar. Utan vi gasar ju på.

SA: Det är litegrann så. Jag har skrivit ett annat inlägg om det. FN och flera andra har ju gjort simuleringar på detta, vart är vi väg? Vad kommer att hända? Om man då säger att det på planeten finns 50 miljarder ton resurser per år, det är något nyckeltal som man kan få fram, så ligger vi idag på en konsumtion på ungefär 77 miljarder ton, det vill säga 160-170% över vad planeten kan hantera.

Det fortsätter på det viset och när FN då gjorde simuleringar, där de utgick ifrån en viss tillväxttakt, som 3 procent per år brukar man alltid prata om i alla sammanhang. Så har man tittat på olika scenarier, vad det kommer att få för konsekvens fram till 2050. Ingen simulering visar på att det kommer bli mindre än vad det är idag. Vi har ju inte de resurserna.

JB: Jag tänker att vi snart ska ta och runda av. Men jag tänker så här, vad gör du själv? Eller vad skulle man kunna göra? Jag är fortfarande lite chockad över de här 38 tonnen, jag trodde att det var 38 ton per år. Det är väl detta som är problematiken.

Så kör jag lite green-washing på det här då, att vi köper flera tusen träd som planeras och som blir kvar i marken. De eldas i alla fall inte upp. Då tänker jag att det kompenserar. Men vi har ganska mycket pengar investerat, och redan där, det käkar upp allt, flera gånger om. Då blir det så här att vi behöver inte resa till Thailand. Det blir det mest uppenbara.

En möjlighet att skapa nya livsstilar och värderingar

SA: Sist jag var ute på en skola och gjorde föredrag, jag har väl varit ute på 50-60 skolor, och då ställde jag frågan, ”Tror ni att ni skulle kunna leva ett bra liv om ni hade 10% mindre pengar?” De flesta säger, ”Ja, det är klart vi kan.” Allting är relativt. Jämför man med någon som har det tufft i Syren eller något sådant, så lever man ett extremt bra liv, även med 10% mindre pengar.

Följdfrågan brukar vara 12,5% mindre då, skulle det också funka? Ja ja, det är klart man kan det. Då får man det här stora problemet att man får en hel månad semester till om året, då man tvingas umgås med vänner och hålla på med hobbies och sådan skit. Eller gå hem en timme tidigare varje dag och tvingas laga mat från grunden.

Varför skulle ett bra liv innebära att vi slösar väldigt mycket? Varför kan inte ett bra liv innebära att vi faktiskt är smarta med det vi gör? Vad är det som är fel med att jobba mindre? Vad är det som är fel med att kanske inte riktigt ha så mycket pengar, men tillräckligt för att leva ett bra liv? Vari består livskvalitén? Är det att vi bränner ut oss och går i väggen, i jakten på att få så mycket pengar som möjligt. Då kan man undra om det inte är bättre att leva livet.

Man kan säga som så att hur många par jeans behöver man på ett år, ett par? Kanske två. Kan man då tänka sig att de får kosta 2000 styck, eller kanske till och med lite mer, om de verkligen håller ett år, två år, tre år. Om jeansen kostade 2000 spänn eller 2500 spänn, skulle man ha råd att tillverka dem i Borås, som vi gjorde förr. Skulle folk med den inkomstnivån som vi har här, faktiskt kunna jobba på en textilfabrik, istället för att någon i Bangladesh ska jobba för en svältlön, för att vi ska kunna konsumera fem par jeans om året.

Allt sådant här hänger ihop. Det här med bättre livskvalitet kanske innebär att helt plötsligt finns det utrymme för mer verksamhet än idag. Ta det här med e-handel som är i ropen nu. De 15 största kontainerskeppen på planeten släpper ut lika mycket föroreningar som alla bilar i hela världen. 15 stycken har de. Vi ser dem inte, det bara händer hela tiden. Vi förutsätter att vi kan fortsätta med det här. Jag tror inte att ett bra liv innebär man måste konsumera i jättestor skala.

Spännande och kreativa klimatmedvetna alternativ

SA: Jag vet inte om ni har sett den här tågsemesterbloggen på Facebook. Så sitter man och lyssnar på folk som har gjort fantastiska resor dit och dit och flugit dit och dit och det är hur häftigt som helst. Men gå in och läs litegrann på den Facebook-gruppen. Det är vad jag kallar äventyr.

När frågan kommer, ”Jag ska åka till det här landet i Afrika, kan man göra det med tåg?” Det är ju nästan som förr i tiden, de här stora upptäckarna, det är väl mycket mer upplevelse och ger mig mycket mer än att ta av mig bältet och gå igenom en båge och sätta mig trångt på ett flygplan och flyga runt hela jordklotet.

Fundera om litegrann, vad är det som är det viktiga i livet? Är det som man har hört, att den som har mest prylar när han dör vinner. Vad vinner man då?

JB: Men är det inte så att, rubriken för mig när du pratar låter som typ ”Aktiva och medvetna val”. Och att kanske tänka efter och våga ha de här svåra samtalen.

SA: Ja, och orka. Orka igenom det här. Att man kan kommer att gå ner på botten det är tveklöst så. Jag tyckte att det var jättejobbigt för några år sedan tillbaka. Allting var kolsvart. Antingen kan man befinna sig där och vänta på att allting går åt skogen, eller så börjar man ändra på hur man lever och gör saker och ting. Jag har i princip slutat flyga. Jag har inte flugit på två år eller något sådant.

JB: Det är stora förändringar man behöver göra. Jämfört med hur jag håller på nu, att jag går till Ica med en återvinningspåse istället för att använda plastpåsar, så för mig mentalt är det en stor grej att resa med tåg då istället för flyg, till exempel. Eller att inte äta så mycket kött. Det blir ju stort i början. Det kanske gör ont innan man hittar rätt, och det kan få vara okej då att det gör ont litegrann, innan man balanserar det.

SA: Jag brukar säga att förändring är som en trappa. Varje steg måste man övervinna. Det finns ingen hiss, utan det är en förändring va.

JB: Jag tänker att den trappan försöker man ta så långsamt som möjligt nu, och små trappsteg ska det vara, det är så vi hanterar klimatkrisen. Men det kan vara så att man behöver ta stora trappsteg och att man behöver göra det ganska snabbt.

Motigt att möta verkligheten

JB: Jag gillar det Greta Thunberg avslutade med. Hon sa att normalt sätt så avslutar man positivt och hoppingivande, men nej, nu har vi haft en massa pep-talk. All kunskap finns, alla möjligheterna finns, och det handlar egentligen bara om att jag behöver ändra mitt beteende. Jag ska säga att jag känner mig inte på något jättebra ställe när jag inser att jag är toppen på svampmolnet.

Sedan försöker jag rationalisera det helt för mig själv. Vi stödjer Trine till exempel, som vi hade i avsnitt 93, som gör solpaneler så att det inte eldas fotogen, och vi ställer krav på de vi samarbetar med, att det ska göras klimatsmart, men det känns ändå som att det räcker inte. Jag har för mig att du skrev det också någonstans, att man måste igenom de här olika faserna. Först är det väl förnekelse eller att man blir arg.

SA: Ja, vi vill inte inse det här va. Och det är litegrann som Mandela säger, att allting verkar omöjligt tills det är gjort. Och så är det ju va. Men å andra sidan, om man tänker så här, fråga en kompis som har bytt bil om han tycker att den förra var bättre. Jag vet ingen som har bytt som tycker att det var ett dumt byte. Man skulle ha haft den gamla. Det är en ganska tydlig signal att när du väl har gjort ett val, så kommer du försvara ditt val.

Jag hade en kompis som jag inte hade träffat på väldigt länge, som ville träffas och ta en öl. Jag åkte in till puben i Helsingborg och det dröjde rätt så länge, för att han bor ungefär där jag bor, sedan kom han och var fly förbannad. Riktigt arg. Så jag sa, ”Lugna dig, vad är det? Vad har hänt? Är det något med jobbet?”, ”Nej”, sa han, ”jag fick fortkörningsböter på 2800 kronor.”, ”Varför hade du så bråttom då?”, frågade jag. ”Jag hade ett pass på gymmet, jag skulle köra ett spinning-pass.”

Så frågade jag honom hur långt han cyklar på ett spinning pass, och det var upp till 12-13 kilometer. Och från där vi bor in till stan och tillbaka, så är det upp till 12 kilometer ungefär. Då frågade jag honom om han funderat på att ta cykeln till jobbet istället, men då tittade han på mig som om jag var helt dum i huvudet och sa, ”Tror du att jag hade hunnit då eller?” Vi är fortfarande vänner idag, men jag tror aldrig att han fattade vad jag menade.

En eftertänksam avslutning

JB: Nu har vi pratat långt över en timme. Jag känner att detta är ett ämne vi inte är klara med. Det känns på sätt och vis ganska skönt att för en gångs skull inte sluta på en ”tjoho!”, utan låt detta vara eftertänksamt. Det här med 38 ton fram till 2050 kommer jag inte att glömma. Elsa som inte ens är ett år, hon har 38 ton resten av livet.

SA: Om man tänker tillbaka på vad man själv har gjort, fram till den åldern vi är i idag, hur många ton har det gått åt där? Om hon ska kunna ha lika kul, så finns inte de tonnen. De kommer få leva på en bråkdel. Hon kommer få ha kul på ett annat sätt. Och vilka är det som ska visa henne hur man har kul? Det är ni.

JB: Ett fantastiskt stort tack. Det har varit jobbigt. Vi är inte klara. Jag kan verkligen rekommendera din sida www.thefuture.se, du har ett nyhetsbrev man kan prenumerera på. Jag älskar, jag har läst hur många av dina artiklar som helst, framför allt just detta lite ”kejsaren är naken”. Jag älskar också att du har gett jättemycket referenser. Det är verkligen ett nyhetsbrev att prenumerera på, thefuture.se. Jag hoppas att du vill komma tillbaka i framtida avsnitt och prata vidare och skapa lite mer dålig stämning. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade det här avsnittet gillar du nog även följande avsnitt:

Boktips: Naturskyddsföreningens ”Ett hållbart liv”

Det bästa boktipset jag fick från Sören och andra är Naturskyddsföreningens bok ”Ett hållbart liv”. Därför får de lite gratis reklam här. Den går även att köpa från t.ex. Adlibris, där den är lite billigare men då skär de också mellan. Vi har lånat boken på biblioteket i veckan och kan rekommendera den. Den innehåller väldigt många enkla tips på hur man kan göra för ett skapa sig ett mer hållbart liv.

Stöd oss via Patreon

Om du gillar fördjupande och reklamfria avsnitt som dessa, stöd oss gärna via Patreon. Patreon är ett verktyg för dig som följare att stödja oss ekonomiskt om du gillar vårt arbete. Du kan på månadsbasis skänka oss en valfri summa motsvarande en kopp kaffe eller spotify-abonnemang. Det är helt upp till dig. Vi är glada och tacksamma oavsett nivå. Även en summa motsvarande en kopp kaffe i månaden gör en stor skillnad över tid.

Tack för att du överväger det.

Vad tänker och/eller gör du?

Jag och Caroline blev väldigt berörda och tagna av både intervjun med Sören och Gretas TED-talk. Jag ska vara helt ärlig kring att jag inte trodde att det var så illa. Jag har förnekat det och jag förstår dem som blir arga och skjuter budbäraren. För det är så stort att ta till sig, särskilt när t.ex. vi tillhör de 3 procenten i världen som står för 100 procent av alla flygningar.

Tänker man samtidigt på att vi går bortom de 38 ton vi har fram till 2050, något som jag gör definitivt gör, då är det ju någon annans budget jag använder. Antingen mina barns eller någon annans i en annan del av världen. Det är klurigt och det är därför jag tänker att vi kan hjälpas åt. Hur tänker eller gör du?

PS. Sören har även lovat svara på frågor här i kommentarsfältet om sådana skulle dyka upp. DS.

Avsnittet Din och min klimatbudget är ca 38 ton koldioxid. Totalt. dök först upp på RikaTillsammans.


Snart dags för avsnitt #100 – passa på och ställ en fråga!

$
0
0

Nästa söndag är det dags för det hundrade podd- och vloggavsnittet. På er uppmaning har vi gjort det till ett avsnitt där vi blir intervjuade. Ola som kommer att programleda avsnittet undrar därför vad du som läsare skulle vilja veta om oss, fråga oss eller höra oss resonera kring. Skriv därför gärna en eller flera frågor i kommentarsfältet nedan.

Samtidigt vill jag och Caroline passa på att tacka för att du gör det här möjligt. Det är ett oerhört privilegium för oss att varje vecka ha dig och andra som lyssnar, tittar, läser och följer. Det är något som vi inte tar för givet och uppskattar väldigt mycket.

Tack än en gång!
Jan och Caroline

Avsnittet Snart dags för avsnitt #100 – passa på och ställ en fråga! dök först upp på RikaTillsammans.

Kom igång med ditt sparande | Steg-för-steg guide

$
0
0

Det bästa med sparande är att man kan komma igång på mindre än en timme och därefter inte behöva göra något på flera år. Att det dessutom är; det bästa man kan göra enligt forskningen, ger samma eller bättre avkastning än vad de flesta andra får och ger en tid och möjlighet att göra annat, är en jättestor och fin bonus.

Mig veterligen finns det inget annat område i livet där man som total nybörjare kan bli genomsnittlig direkt från dag ett utan någon som helst träning eller erfarenhet. Men med sparande och investerande går det alldeles utmärkt.

Den här artikeln sammanfattar 20 års sparande och ger förslag på konkreta steg att ta för att komma igång. Det spelar ingen roll om du har 100 kr eller flera miljoner att börja med, om du är gammal eller ung, privatperson eller företag – det är samma principer som fungerar idag som alltid har fungerat.

När jag och Caroline började förbereda nästa veckas jubileum (avsnitt 100), insåg vi att vi faktiskt inte gjort ett övergripande och ”enkelt” kom-igång-med-ditt-sparande avsnitt. Vi har gjort ett ”Så här blir du rik”-avsnitt, men även det var som många andra av våra avsnitt ganska djuplodande och innehöll inte särskilt mycket konkreta steg. Med tanke att jag den här veckan ska föreläsa både på Volvo, för hundratals hemkunskapslärare och ett IT-bolag kändes det här som det mest logiska avsnittet.

Målet med dagens artikel är att den ska vara en total sammanfattning av bloggen. I den bästa av världar blir det ett avsnitt som man kan skicka vidare till sina vänner som vill komma igång med sitt sparande. Jag upplever nämligen att det har funnits önskemål från er läsare om det. Särskilt eftersom många av frågorna på bloggen på sistone har handlat om just; ”Hur kommer jag igång?”, ”Jag har en summa på X kronor, vad gör jag?”, ”Hur kan jag tänka?” och så vidare.

Det som jag verkligen älskar med sparande och som jag upplever är helt unikt, är att vem som helst kan komma igång snabbt och få mycket bra resultat över tid. Professor Jeremy Siegel har formulerat det bäst av alla:

De flesta av oss har ingen möjlighet att vara lika bra som en genomsnittlig person i en aktivitet som de har spenderat flera år på att träna sig i. Men vi kan utan problem vara lika bra som en genomsnittlig investerare på aktiemarknaden utan någon som helst träning eller erfarenhet.

Professor Jeremy Siegel, Wharton Business School

Om jag skulle börja spela tennis från scratch, då skulle det ta väldigt många år innan jag skulle kunna kalla mig för en genomsnittlig tennisspelare. Men du kan börja spara idag och kalla dig för genomsnittlig direkt. Ibland brukar jag till och med säga att du som inte är intresserad, vill lägga din tid på annat i livet, är oengagerad, lat, passiv och inte kan så mycket kommer att tjäna mest pengar i längden.

I princip är det garanterat att du kommer att tjäna mer än de som är aktiva, engagerade, köper, säljer och upplevs kunna en hel del om sparande. Det är ett kontroversiellt påstående men det är samtidigt väl belagt med många vetenskapliga studier. Just genom att få en genomsnittlig avkastning över tid kommer du få ett bättre resultat än de flesta sparare, då majoriteten av småsparare underpresterar mot marknadens genomsnittsavkastning, över tid. Så, grattis till dig och oss andra som är passiva, lata och oengagerade!

Du kanske tolkar ”genomsnittlig” som inte så positivt, men i investeringssammanhang är det väldigt bra. Att få den genomsnittliga avkastningen som marknaden är ett jättebra mål. Inte bara för att de flesta småsparare (och många proffs) får en sämre avkastning, men framförallt för att du kan få den utan en ansträngning. Det går dessutom helt i linje med forskningen som enligt mig kan sammanfattas i:

Köp och månadsspara i alla företag i hela världen så billigt och skatteeffektivt som möjligt. Äg företagen så lång tid som möjligt. Balansera risken med ägandet i företag med räntor i förhållande till dina mål och håll fördelningen mellan aktier och räntor över tid. Ändra bara strategi när dina mål ändras, inte när något händer på marknaden samt försök inte förutsäga marknaden eller framtiden. Inse att du är dina pengars största fiende så låt dem vara i fred.

Min sammanfattning av hundratals vetenskapliga studier

Det är viktigt att säga att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning. Även om historien inte återupprepar sig, kan man säga att den rimmar. Således kan vi ändå få en fingervisning om vad vi kan förvänta oss från en sådan strategi som ovan. Några tumregler att komma ihåg är att pengarna:

  • Dubblas (ca. 2,2 gånger) på 10 års sikt
  • Femdubblas (ca. 4,7 gånger) på 20 års sikt
  • Tiodubblas (ca. 10,1 gånger) på 30 års sikt

Dubblingen ovan gäller oavsett om det är 100 kr eller ett par miljoner. Det vill säga 100 000 kr idag, växer med stor sannolikhet till 200 000 kr på 10 år, till ca 500 000 kr på 20 år och till ca 1 000 000 på 30 år. Naturligtvis är det inte riskfritt. Sannolikheten för ett positivt utfall är dock över 90 procent över en 10 års period om du låter pengarna arbeta i fred. Ännu högre om du låter dem jobba längre.

Den här artikeln är inte sponsrad, men den innehåller sponsrade länkar. Vi har nämligen bett de företag som vi själva använder för vårt sparande att ge oss en ersättning om du väljer att bli kund. Det innebär ingen extra kostnad för dig, tvärtom är de flesta kostnadsfria innan du sätter in pengar. De sponsrade länkarna är uppmärkta och vi presenterar även alternativ till dessa.

Vi hoppas att du kommer att uppskatta den här artikeln även om den är jättelång. Den skulle kunna sammanfattas i och genomföras på 5 minuter enligt nedan, men jag tror inte att den då skulle ha en lika stor påverkan.

1) Öppna ett konto hos fondroboten Lysa (annonslänk), 2) ställ in fördelningen av räntor och aktier, 3) ställ i ett månadssparande och 4) låt pengarna jobba i fred i flera år så länge du inte ändrar ditt mål.

Artikeln sammanfattad i en enda mening.

Min upplevelse av att ha föreläst, träffat och bloggat för tiotusentals personer är dock att ett sådant råd inte är långsiktigt hållbart utan all bakgrunden. För jag själv skulle varit osäker och bara följt det rådet tills jag fått ett annat råd som jag i stunden upplevt bättre eller likvärdigt. Genom att läsa hela den här artikeln hoppas jag att du får tryggheten att stå kvar i rådet ovan i många år – oavsett vad andra säger, tycker eller vad som händer på marknaden.

Om du har frågor, ställ gärna dessa i ”Frågor och svar” där vi hjälps åt att hjälpa varandra så att vi kan bli rika tillsammans. Hjälp oss gärna göra den här artikeln bättre så att fler personer kan komma igång med sitt sparande. För tittar vi om omvärlden och framtiden, så kommer det att bli allt viktigare. Tack på förhand och tack för att du delar den här artikeln vidare.

Lycka till med ditt sparande!
Jan och Caroline

Sammanfattning: det viktigaste som du behöver veta

Nedan följer de viktigaste punkterna för dig som vill få en snabb överblick av teorin och filosofin bakom vår kom-igång-guide. Direkt efter sammanfattningen kommer förslag på de konkreta stegen att ta. Därefter följer en fördjupning till de olika stegen.

Varför spara och investera överhuvudtaget?
Den första frågan att ställa sig och besvara är; varför du vill spara och investera? Att spara handlar om att avvara något i dag för att få mer i framtiden. Sparande kräver en uppskjuten belöning. Därför är det viktigt att motivera sig själv och veta varför man ska göra det. Svaret hjälper dessutom till med uthålligheten i perioder när det är tungt att spara eller när investeringarna går emot en. Men bara genom att du läser den här artikeln är sannolikheten stor att du redan har det klart för dig på någon nivå. 
Även om de flesta svaren till frågan är unika och personliga, tenderar de att röra sig i häraden kring mer tid, mer möjlighet till konsumtion, uppfylla drömmar, få en frihet, ha en god pension, uppleva en ekonomisk trygghet och frihet, en känsla av lugn, harmoni eller en önskan om att få ge till andra t.ex. till barnen eller välgörande ändamål.
En överkursuppgift är att specificera målet i kronor och ören för att få ett mer konkret mål. Ofta visar det sig att det behövs mindre pengar och en lägre risk än man initialt tror. 
Tiden är din absolut bästa vän när det gäller sparande och investerande
Tiden är en av de faktorer som spelar störst roll för avkastningen. Ju längre tid, desto bättre, högre och tryggare avkastning. På kort sikt som ett år, är marknaden helt och hållet oförutsägbar med en sannolikhet på ungefär 60/40 om den går upp eller ner (den går mer upp än ner). Men på lång sikt som t.ex. en 10 års period är sannolikheten för en positiv avkastning över 90 procent. 
Låt tiden och din ekonomi avgöra det viktigaste beslutet – fördelningen mellan aktier och räntor
Aktier är andelar i företag som berättigar dig till en liten del av företagets värde och vinst. Man kan antingen köpa dessa andelar, aktier, enskilt eller ihopbuntade i form av en fond. En aktiefond är helt enkelt ett antal olika aktier som man har buntat ihop. En global aktieindexfond som jag kommer att nämna hundra gånger är världens 1 500 största bolag samlade i en ”påse”. Istället för att vi ska köpa dem en och en, vilket vore opraktiskt och dyrt, köper vi en andel i en fond som i sin tur äger och administrerar dessa 1 500 bolag. För 100 kr kan du och jag alltså få en pytteandel i mer än 1 000 av världens största bolag. 
Räntor är ett ”omvänt” banklån. Istället för att du lånar pengar av banken och betalar en månatlig ränta, lånar du i en räntefond ut dina pengar till någon annan som betalar dig en månatlig ränta. En räntefond är precis som en aktiefond ett antal räntor som är ihopbuntade. Vi går genom det i detalj i avsnitt #64 om räntefonder om du är intresserad.
Man kan även tänka på aktier som gasen i en bil och räntor som bromsen. Aktierna gasen som tjänar pengar och räntorna är bromsen skyddar pengarna. Precis som i en vanlig bil vill man absolut inte ha en bil med bara gas eller bara broms. 
Det viktigaste beslutet man kan ta i sin sparkarriär är att ha en balans mellan aktier och räntor som man trivs och är komfortabel med. Beslutet om fördelningen mellan aktier och räntor – det vill säga hur mycket av 100 kr ska läggas i aktier och och hur mycket i räntor – kommer nämligen att avgöra mer än 80 procent av din framtida avkastning och risk. 
Hur du väljer din fördelning bör först och främst påverkas av din tidshorisont. Ju längre tidshorisont, desto mer gas på grund av föregående punkt om tiden. Tumregeln är 10 procent i aktier per år som du kan låta pengarna vara i fred. 
Överkurs: Fyra-hinkar-principen för en god balans i ditt sparande 
Den andra faktorn som bör påverka balansen mellan räntor och aktier är hur resten av din privatekonomi ser ut. Har du varje månad ett stort överskott och ett lågbelånat boende kan man självklart ta högre risk (=mer gas) än någon som går plus/minus noll varje månad. Utmaningen som vi har sett under de 10 åren vi har bloggat är att många har antingen alldeles för låg risk (för mycket arbetslösa pengar i buffert) eller alldeles för hög risk (för mycket pengar i alternativa investeringar och/eller enskilda aktier). Båda är enligt oss lika fel. Få, om inga, duktiga finansiella rådgivare rekommenderar 100 procent aktieexponering, särskilt inte i direktägda aktier. 
Den bästa lösningen som vi har kommit på under de senaste 20 årens nörderi är fyra-hinkar-principen. Den går ut på att man har en buffert-hink som ska skydda mot oförutsedda kostnader och ge ett ekonomiskt lugn. När den är full då fyller man på mellanrisk-hinken som ska skydda mot inflation (pengars minskade värde) och ge en låg avkastning. Därefter fyller mellanriskhinken på den passiva hinken som är motorn i ekonomin och ska tjäna mycket pengar över tid. Den sista hinken, den aktiva lekhinken, är en hink för alternativa investeringar och sådant man tycker är kul men syftet inte nödvändigtvis är att tjäna pengar. 
I grova drag kan man tänka att bufferthinken består av sparkonto med insättningsgaranti samt ett sparande med en balans på 20 % aktier och 80 % räntor, mellanriskhinken består av 60 % aktier och 40 % räntor och den passiva hinken består av 90 % aktier och 10 % räntor. Det ger dem enligt tumregeln tidshorisonter på ca 0-2 år på bufferthinken, ca 3-7 år på mellanriskhinken och mer än 7 år den passiva hinken. 
En fondrobot hjälper dig att placera pengarna på bästa sätt enligt forskningen
Att investera eller spara handlar om sannolikheter eftersom det inte finns några garantier. De senaste 70 åren har man forskat mycket på vad som just ger bäst odds att lyckas. Forskningen är ganska entydig i att det som ger bäst odds kan sammanfattas i: ”köp/månadsspara i alla företag i hela världen så billigt och skatteeffektivt som möjligt, äg dem så lång tid som möjligt och ändra bara strategi när dina mål ändras, inte när något händer på marknaden samt försök inte förutsäga marknaden eller framtiden.
Idag finns det helautomatiserade lösningar som hjälper dig att göra precis det ovan. Det är därför jag med integritet kan säga att det tar mindre än en timme att komma igång med sitt sparande. Fram till bara för något år sedan var man tvungen att vara duktig på att välja och utvärdera fonder själv, ombalansera själv, ställa i månadssparande själv, se vilka fonder som korrelerade med varandra, ha koll på valutaväxlingsavgifter och så vidare. Det behöver man inte längre och det är bra. 
Det enda man behöver göra idag är att öppna ett konto hos en fondrobot, ställa in balansen mellan räntor och aktier beroende på ens sparmål, tidshorisont och riskvillighet, sedan gör fondroboten resten av jobbet. Man kan sedan bokstavligt talat glömma bort pengarna i 10 år med gott samvete. Kostnaden för en sådan tjänst är idag dessutom väldigt låg, ca 0.4 procent per år, något som är svårt att komma under själv. Till och med vi, som anses vara experter, har delegerat en stor del av vårt sparande till en fondrobot. Det är även här vi har ”byggt” våra fyra hinkar. Det går göra kanske 0,1 eller 0,2 procent billigare om man gör det själv, men jag brukar argumentera för att det inte är värt det för de allra flesta.
Vi har skrivit en hel artikel om de bästa fondrobotarna 2019 och den som vi konstaterade är bäst och som vi själva använder är Lysa (annonslänk). Två riktigt bra utmanare är Opti (annonslänk) och BetterWealth (annonslänk). Vi har intervjuat alla tre på bloggen där de har fått förklara hur de fungerar och vi har ställt vanliga frågor till dem. Här hittar du intervjun med Lysa, Opti respektive BetterWealth.  
Inse att du tyvärr är dina pengar största fiende
Tyvärr är forskningen också ganska tydlig med att vi är våra pengars största fiender själva. Vi människor agerar på våra känslor och beter oss många gånger irrationellt. Vi vet att vi ska ”köpa billigt och sälja dyrt” och ändå gör vi hela tiden precis tvärtom genom att köpa när alla andra köper och säljer i panik vid nedgång, vilket resulterar att vi ”köper dyrt och säljer billigt”. Det är därför vi alltid tjatar om att låt pengarna vara i fred. Vi har gjort hela fyra avsnitt om vanliga misstag som vi och andra sparare gör eller har gjort (här, här, här och här). 
Bonustips: Välj AP7 SÅFA i din premiepension (PPM) om du inte redan gjort det
Utifrån samma resonemang som ovan är det bästa som du kan göra i ditt pensionssparande att välja statens icke-valsalternativ sjunde AP-fonden. Det är det närmsta man kan komma en fondrobot i pensionssparandet och det har slagit de flesta sparare som varit aktiva i PPM-sparandet. Du väljer det genom att logga in på pensionsmyndighetens hemsida.

Kom igång med sparandet: steg-för-steg guide

Tid som behövs: 30 minuter.

Genom att följa dessa steg ger du dig själv och dina pengar de bästa förutsättningarna att lyckas.

  1. Ställ dig och besvara frågan: ”Varför spara?”

    Definiera gärna ditt svar så specifikt som möjligt. Först och främst genom att sätta ett ungefärligt slutdatum (t.ex. pension 2046 eller kontantinsats 2021) så att du får en tidshorisont. Tiden är nämligen din bästa vän. Om du kan definiera även ett specifikt belopp t.ex. 3 000 000 kr för pension och 200 000 kr för kontantinsats, än bättre. Läs även avsnittet om privatekonomipyramiden så att du har goda förutsättningar för att börja spara.

  2. Öppna ett konto hos en fondrobot, t.ex. LYSA med ditt BankID

    De bästa sättet att både automatisera sitt sparande och få hjälp att spara enligt forskningen, är genom att använda en fondrobot. Fondroboten som vi själva har placerat långt mer än 1 000 000 kr är Lysa. Du får gärna använda vår sponsrade länk till Lysa (annonslänk) om du väljer att följa vårt råd. Att bli kund är kostnadsfritt, men du betalar sedan 0.4 procent per år för förvaltningen. Det är billigare och bättre än de absolut flesta alternativ.

  3. Svara på fondrobotens frågor utifrån ditt sparmål

    Utgå från ditt sparmål när du svarar på frågorna för att få ett förslag på balans mellan räntor och aktier som passar dig. Kontrollera att förslaget matchar ditt mål med tumregeln ”10 procent i aktier per år du kan låta pengarna vara”. Det vill säga att om du får ett förslag på t.ex. 60 % aktier och 40 % räntor, då ska det matcha en tidshorisont om ca 6 år. Se även punkt 6.

  4. Ställ in automatiskt månadssparande till fondroboten

    Om du har möjlighet, ställ in ett månadssparande på minst 10 procent av din nettolön. Ett regelbundet månadssparande är bland det bästa som du kan göra.

  5. Låt pengarna vara i fred, oavsett vad som händer, så länge ditt mål är oförändrat

    Vi är själva våra pengars största fiende. Så länge ditt mål är oförändrat, låt pengarna vara i fred oavsett vad som sker i omvärlden. Sannolikheten för ett positivt resultat över en 10 års period är över 90 procent om du gör något med dem.

  6. Varm rekommendation: ställ in de fyra hinkarna hos fondroboten

    Hos LYSA och andra fondrobotar kan du skapa flera ”konton” som passar fyra-hinkar-principen. Skapa ytterligare två konton genom att klicka dig genom frågorna. Döp det första kontot till ”Bufferthinken” och ställ in andelen aktier till 20 % och räntor till 80 %. Det andra kontot döper du till ”Mellanriskhinken” och ställer in 60 % aktier och 40 % räntor. Det sista kontot döper du till ”Passiva hinken” och ställer in på 90 % aktier och 10 % räntor. Fördela dina pengar i de olika hinkarna.

Förhoppningsvis kommer jag inom kort kunna publicera en video som visar ovanstående steg.

Överkurs: Att göra själv istället för att använda en fondrobot

Om du vill bygga ditt sparande från grunden istället för att använda en fondrobot så går det självklart också bra – även om det inte är något vi direkt rekommenderar till en nybörjare. För de allra flesta blir det nämligen oftast både sämre och dyrare att göra det själv än att använda en bra fondrobot. Det kan dock finnas anledningar att göra själv, som t.ex. att man tycker att det är roligt, men då behöver man vara medveten att det sannolikt bara lär kosta en pengar.

Vill man ändå göra själv, då är det första som du behöver ett konto hos en s.k. nätmäklare. De två banker som vi rekommenderar är Nordnet (annonslänk) eller Avanza (annonslänk). Det är kostnadsfritt att bli kund och det ger dig tillgång till alla de byggstenar som du behöver. Det är där du öppnar ditt investeringssparkonto (ISK) som är extremt skattemässigt fördelaktigt. I det kontot kan du sedan köpa egna fonder och anpassa ditt sparande mer i detalj.

Vi själv har två modellportföljer som du kan använda som inspiration. Dessa går dessutom i linje med forskningen och fyra-hinkar-strategin:

Om du vill göra något helt eget då rekommenderar vi följande artiklar:

Det är dessutom inget som hindrar att du både blir kund hos en fondrobot och nätmäklare. Många av oss som hänger här på rikatillsammans har delat upp vårt sparande. Det vill säga att vi både gör själva i en mindre del av sparandet och överlåter en stor del till fondroboten.

Lyssna eller titta på ”Kom igång med ditt sparande”

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • Kommer inom kort…

Precis som vanligt matchar tiderna bättre med videon på Youtube än med poddavsnittet på grund av klippningen. I resten av artikeln följer en fördjupning och teori bakom de olika stegen.

Privatekonomipyramiden – ett förslag på en stabil privatekonomi

Innan man börjar spara är det viktigt att man har en solid ekonomisk grund att stå på. Privatekonomipyramiden visar ett exempel på hur det kan se ut.

Privatekonomipyramiden som visar ett förslag på en stabil privatekonomi.
Privatekonomipyramiden som visar ett förslag på en stabil privatekonomi.

En stabil grund i en privatekonomi består av ett par olika delar.

Håll koll på dina inkomster och utgifter (eventuellt med en budget)
Det första steget är att skaffa sig någorlunda koll på sin privatekonomi, hur mycket kommer in och hur mycket går ut. Då vet man också hur mycket man kan spara. Många rekommenderar en budget och det är svårt att avråda från, å andra sidan känner jag få som verkligen har fått det att fungera långsiktigt med en budget – särskilt om ekonomin går ihop. 
Betala dig själv först, minst 10 procent, helst mer
När du har koll på dina inkomster och utgifter handlar det om att börja spara. Den klassiska rekommendationen är att spara minst 10 procent av sin nettoinkomst. I dagsläget, när vi som är lite yngre inte kommer att kunna lita på att få en framtida pension, skulle jag rekommendera spara ännu lite mer. Kan man inte spara 10 procent idag, spara det som du kan, inga belopp är för små.
Tricket är också att spara det första man gör. Det vill säga istället för att vänta till slutet av månaden med att spara det som blir över, då är vårt tips att spara direkt när lönen kommer. Gärna automatiskt så att det blir av utan att du behöver tänka på det. 
Skapa en ekonomiskt buffert så att du får en känsla av lugn
Vår tes är att om ens sparande påverkar ens nattsömn, då är det för dyrt. Därför bör man ha en ekonomisk buffert innan man börjar spara i aktier och räntor. Vi har gjort ett helt avsnitt om buffert där vi går genom det i detalj och vi tar även upp det i samband med bufferthinken. Storleksmässigt brukar det handla om någon månads utgifter (exkl. amorteringar och sparande) beroende på hur ens livssituation ser ut. Bufferten bör vara lättillgänglig och på ett konto utan risk. T.ex. på ett sparkonto med insättningsgaranti. 
Amortera på alla lån med en ränta högre än en vanlig bolåneränta
Det sista steget i basen på privatekonomipyramiden är att amortera på alla lån med en högre ränta än 1-2 procent. En metafor med att investera handlar om att man ska hitta jobb till ens pengar. Lönen som pengarna får på jobbet kallar vi avkastning. Om du investerar i räntor kan man räkna med en avkastning på ca 3 procent per år och i aktier ca 7 procent per år. Denna avkastning varierar dessutom och är inte garanterad.
Det betyder att om du har ett kreditkortslån på ca 15 procent, så är en amortering ett ”jobb” för dina pengar där de ”tjänar” 15 procent med 100 procent garanti. Det är alltså betydligt bättre att amortera på sådana lån än att investera. Det innebär inte att du ”tjänar” pengar i dess rätta betydelse, men du slipper betala pengarna i framtiden, vilket ger samma nettoeffekt på din ekonomi. Så innan man ens överväger att investera bör alla lån med en högre ränta än 2 procent vara betalda. 

Nästa nivå i privatekonomipyramiden handlar om jobbet och inkomsterna.

Hitta ditt drömjobb och byt jobb tills du hittar det
Det kan tyckas märkligt att skriva om drömjobb i en artikel om komma igång med sitt sparande, men jobbet är där vi tillbringar 40 timmar i veckan på under nästan 40 år. Jobbet är också det som primärt driver vårt sparande fram tills ränta-på-ränta kickar in ordentligt och våra pengar tjänar mer pengar än vad vi själva kan göra. Att byta jobb tills dess att man kommer till sitt drömjobb kan på riktigt vara det viktigaste ekonomiska beslutet man tar. 
Löneförhandla, löneförhandla och löneförhandla (eller fakturera så att du kommer upp i 43 000 kr i månaden)
Mitt första ekonomiska råd är alltid att kom igång med ditt sparande så fort som möjligt. Mitt andra råd skulle vara att bli bäst på att löneförhandla. Det är vår lön som driver vårt sparande, det är den som finansierar sparandet och ju högre lön du kan få, desto mer pengar kan du sätta i arbete och desto rikare kommer du bli. Tänk på att dina pengar dubblas i värde på 10 år och nästan femdubblas på 20 år. Ju mer pengar du har tidigt, desto större blir det absoluta värdet i dubblingarna. 
En bra mållön att sikta mot är att komma upp i ca 43 000 kr i månaden. På den nivån maximeras nämligen alla avsättningar till din pension via arbetsgivaravgifterna, till din sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och alla andra summor i det svenska välfärdssystemet. Jag kommer senare i år göra fler artiklar på det här ämnet. Tänk på att man kan fortsätta söka nya jobb även om man har ett eller precis har fått ett jobb (jag har aldrig förstått varför man ska sluta med det). 
En parentes för dig som driver eget. Jag har arbetat som mentor och styrelseledamot i många år. Det som jag insåg då är att många som driver eget arbetar mer och tjänar mindre än om de hade haft motsvarande tjänst som anställda. Jag anser att då gör man något fel i sitt företagande, poängen med att driva eget är att man ska tjäna mer och jobba mindre, särskilt eftersom att driva eget innebär så mycket mer ansvar, administration och regelefterlevnad. Visst kan det ta ett litet tag, men över tid bör det vara ett uttryckligt mål även för ensamföretagaren att tjäna runt 43 000 kr i månaden, särskilt eftersom man är i en ännu mer utsatt situation än som anställd. 
Löneväxling, först intressant efter ca 43 000 kr i månaden
En fortsättning på ovanstående resonemang är att löneväxling kan vara intressant, men först efter att man har maximerat avsättningarna till pension. Det vill säga efter 43 000 kr i månaden. Vi har skrivit en artikel om löneväxling här

Nästa nivå pyramiden handlar om boendet. Notera att nedan inte ska tolkas som att du inte kan börja spara och investera förrän du har ett boende. På det sättet kan steg 3 och 4 i pyramiden med fördel genomföras parallellt. Det finns ingen anledning att överamortera idag, särskilt när räntorna är så låga. Att hålla sig till amorteringskravet om 2-3 procent om året ned till 50 procents belåning är fullt rimligt. Nedan följer en utvikning på ett ekonomiskt perspektiv kring boendet.

Boendet har en del intressanta ekonomiska egenskaper och fördelar
Om man läser och lyssnar på många privatekonomiexperter återkommer de alltid kring ägandet av sin bostad. Det är för de flesta den största affären vi gör och även den som har störst privatekonomisk påverkan. Jag har skrivit mycket om just boende under åren, särskilt med tanke på den svenska bostadsbubblan. Jag tror inte på bostadsköp som en spekulation för att tjäna pengar, men jag tror på det som en långsiktig värdebevarare. Historiskt sett har nämligen bostadspriser rört sig i takt med inflationen. 
Tittar man på bostaden utifrån ett ekonomiskt perspektiv har den dessutom några intressant egenskaper. För det första, om man kan bo i huset långsiktigt spelar inte variationen på värde någon större roll under tiden man bor det, under förutsättning att man kan betala sin räntor. Det är dessutom subventionerat av staten genom att vi har 30 % rabatt på alla våra lånekostnader genom ränteavdraget. Med dagens låga räntor innebär det dessutom att du får en extra skjuts på amorteringen eftersom inflationen är högre än låneräntorna. Det betyder att värdet på lånet urholkas med mellanskillnaden mellan inflationen (ca 2 procent) och din bolåneränta, givet att den är under 2 procent.
Amorteringskravet är dessutom ett slags ekonomiskt tvångssparande som jag anser vara ganska bra  för de flesta, dock behöver man inte överamortera. Den sista ekonomiska aspekten är att vi kan låna till boendet och på så sätt få en hävstång. För att ta exempel. Om du köper ett hus för 1 000 000 kr kontant och det ökar i värde med 10 procent, då har du tjänat 100 000 kr eller 10 procent. Men eftersom de flesta lånar säg 800 000 kr och lägger in 200 000 kr själva, så innebär en 10 procent ökning återigen 100 000 kr. Men i förhållande till insatsen på 200 000 kr är det 50 procents avkastning. Lånet är helt enkelt en hävstång. Det är också det här som har gjort så många i Sverige till husmiljonärer. Hävstången innebär en risk, men det går i linje med att vi bör ta en högre risk när vi är unga och har ett högt värde på vårt humankapital. Något som vi pratar om med professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm i avsnitt #87
Det är skillnad på villa med lagfart och bostadsrätt
Utan att gå in på det i detalj vill jag påpeka att jag rekommenderar att man äger sitt boende. Något man inte gör en i bostadsrätt. I en bostadsrätt äger man bara ”rätten” att bo och man tar en betydligt större finansiell risk än vad man gör på motsvarande belopp i en villa. I en villa är det totala lånet det som du tar, men i en bostadsrätt är det inte ovanligt att både du och bostadsrättsföreningen har ett lån på din lägenhet. Det finns tyvärr många skräckexempel där misskötta bostadsrättsföreningar har fått privatekonomiska konsekvenser för de andra boendena. 
Se ditt ägda boende långsiktigt, minst 10 år, kortsiktigt boende kan med fördel hyras
Jag brukar rekommendera att se sitt boende långsiktigt, helst 10 år eller mer, och som en del i livets faser. När vi är unga så behöver vi inte särskilt mycket yta och man har oftast inget emot att hyra eller bo i andra hand. När man blir äldre, träffar en partner och planerar eller skaffar barn så uppstår andra behov. Om man kan förutse och planera för dessa faser har man mycket vunnet.
Det som nämligen händer i en bostadsbubbla är inte att folk får lämna hus och hem. Snarare handlar det om att människor blir ”inlåsta” i sina befintliga boenden. Särskilt med gällande lagstiftning om att banker inte får ta över boenden så länge som man betalar sina räntor. Det jobbiga scenariot är alltså att man t.ex. som ett ungt par behöver bli kvar i en lägenhet som passade när man var två men inte fungerar när man har två barn. Kan man därför tänka sig att bo i sitt boende i 10+ år, kan man mer eller mindre bortse från värdet på huset. Det är därför jag brukar råda människor som inom något år står inför ett skifte i livet som innebär ett annat boende att t.ex. hyra eller bo i andra hand. Det innebär oftast lägst ekonomisk risk och störst möjligheter. 
Satsa och underhåll din relation – ett av de bästa tipsen för att skydda sig mot bostadsbubblan
I en intervju fick jag frågan om mitt bästa tips för att skydda sig mot bostadsbubblan. Spontant och utan att tänka sa jag att man bör satsa och underhålla sin relation. Det finns nämligen få saker som har en så stor negativ privatekonomisk påverkan som en skilsmässa. Särskilt om man då dessutom i sitter i ett högbelånat boende som man ska sälja i en ogynnsam marknadssituation. 
Rörlig eller bunden ränta? Samt nätmäklarnas extremlåga räntor för Private Banking-kunder 
Historiskt sett har alltid rörlig ränta varit bättre än en bunden. Jag själv brukar se på en rörlig ränta som en slags försäkring som ger en lugnare nattsömn. Precis som med alla försäkringar betalar man en premie för tryggheten och säkerheten. Det som dock är bra att det inte behöver vara antingen eller – man kan ha både och. Vi själva har en tredjedel rörligt, en tredjedel bundet på tre år och en tredjedel bundet på fem år.
Något som kan vara bra att veta är att om du har mycket pengar och en belåning på lägre än 50 procent på ditt boende, så kan man få väldigt förmånliga rörliga räntor hos Avanza och Nordnet. De har nämligen något som de kallar för Private Banking-lån där man kan ligga nästan 0.5 procent under vanliga listräntor. 

Den näst sista delen handlar om att investera vilket resten av den här artikeln handlar om. Toppen i privatekonomipyramiden handlar om att faktiskt använda sina sparpengar. Sparande handlar ju om en uppskjuten belöning och att bara spara pengar för att lägga dem på en hög utan att använda dem är som att baka en kaka man aldrig äter. Det viktiga i samband med att man använder dem är att göra det i linje med sina värderingar, sin intention och sina drivkrafter. Det är något som vi pratar mycket om i avsnitt #24 med Moa Diseborn och avsnitt #79 med Charlie Söderberg.

En av teserna är att man kommer aldrig ångra en utgift som går i linje med en själv. I mitt fall t.ex. att arrangera något för andra människor eller vara generös. Däremot kommer jag med en stor sannolikhet att ångra ett nytt bilköp eftersom bilar aldrig har varit något som är viktigt för mig mer än att de ska fungera. Att köpa en bil som statusmarkör skulle således vara något jag med stor sannolikhet hade ångrat.

Varför spara och investera överhuvudtaget?

Jag anser att en det här är en av de viktigaste frågorna att ställa sig. Att börja spara handlar många gånger om en beteendeförändring och vi människor gör inga förändringar om vi inte har en stark anledning. Det kan vara att vi är trötta på att ha det som vi har det, kanske till och med trötta på att vara trötta – det som jag ibland kallar för hot-ivation. Det finns helt enkelt en så negativ konsekvens av att inte göra någonting att vi väljer att göra det. Exempel kan vara att säga upp sig, bryta upp från en relation eller i ett ekonomiskt sammanhang t.ex. vara trött på att hela tiden oroa sig.

Den andra gången vi människor gör en förändring är om vi har en inspirerande bild av framtiden som kan få oss att ändra beteende idag. Mitt bästa exempel brukar vara när man ska ta ett tidigt morgonflyg till en semester. Man ska flyga 07.00 på morgonen, vara incheckad kl. 06.00 och man ställer klockan på 04:30. Man vaknar 5 minuter innan klockan ringer och är utvilad. Något som aldrig hade en arbetsdag. Längtan och inspirationen gör att vi gör något nytt.

Problemet är att de flesta av oss varken är motiverade eller hotiverade vilket medför att det inte blir någon förändring. Det är därför vi ofta bara fortsätter precis som vi alltid har gjort. Framförallt att börja spara handlar väldigt tydligt om att börja göra något annorlunda. Det handlar om uppskjuten belöning, att avstå något idag för att få mer i framtiden. Då behöver man ha ett tydligt svar för sig själv till frågan ”Varför spara överhuvudtaget?”

Spara och investera till följd av en rädsla

Efter att ha funderat på den här frågan i snart 20 år är min tes att man kan dela upp alla svaren antingen i form av en rädsla eller en girighet. Om jag tar mig själv som exempel. Min pappa dog när jag var 13 år gammal och då ”lärde” jag mig att världen kan ryckas undan när som helst. Att det dessutom följdes av en ekonomiska osäkerhet där mamma inte visste om vi kunde bo kvar och liknande, bestämde jag mig (omedvetet) för att jag ska aldrig uppleva en sådan situation igen. Det gör att t.ex. buffert och ekonomisk trygghet så att jag inte behöver oroa mig för pengar, är väldigt viktigt för mig. Att det sedan gick till överdrift har jag skrivit en hel del om, bland annat här.

Den andra rädslo-baserade anledningen till att jag sparar beror på den så kallade 40-40-40-blåsningen. Det var ett koncept som twittraren PerPenning skrev om för många år sedan.

40-40-40-blåsningen går ut på att de flesta av oss jobbar 40 timmar i veckan i 40 år för att sedan leva på 40 procent av vår lön.

PerPenning

Tack vare det orange kuvertet insåg jag att ovan tyvärr stämde ganska väl för mig. När jag gick i pension skulle jag alltså behöver leva på mindre än halva den lön som jag har idag. Även om jag räknar med lägre utgifter som pensionär (t.ex. är barnen utflugna) så är det ganska tufft att halvera sin lön. Alternativet är ju att jobba längre vilket är något som t.ex. utredningar i riksdagen har föreslagit. Deras förslag är att vi som är födda runt 80-talet ska jobba till långt efter 70 års ålder för att få samma pension som dagens 65-åringar få. Jag vet inte om jag kommer orka, kunna eller vilja det.

Det här är mina två huvudanledningar till att spara utifrån en rädsla eller ett hot.

Spara till följd av en girighet (eller önskan)

I ekonomisammanhang brukar man ofta säga att motsatsen till rädsla är girighet. Problemet med girighet är att det för de flesta av oss är negativt laddat. Man vill inte säga att man är girig eller att man drivs av det. Det var först när en kompis hjälpte mig att se att man kan se girighet som en önskan som det blev betydligt enklare. De flesta av oss har nämligen t.ex. en önskan om att ha mer tid med barnen, familjen, vännerna eller för sig själv. Då kan man faktiskt säga att man är girig på tid.

Jämte de rädslo-drivna målen är tiden för det som är viktigt i livet en stor anledning till att jag sparar. Jag vill ha möjligheten att kunna ägna tid åt t.ex. familjen, vänner eller de projekt som jag har med mina kollegor. Länsförsäkringar har ett väldigt fint uttryck som de kallar för ”Frihetskapital”. Om man har pengar så kan man tacka ja till vissa saker men kanske än viktigare, man kan tacka nej till andra. På det sättet handlar sparande för mig om möjligheten att få välja själv. I jobbsammanhang handlar det om att kunna välja vad jag vill jobba med, när jag vill jobba med det, med vem, varifrån och i vilken omfattning.

Mitt sparande handlar även om att konsumera i linje med de värderingar, drivkrafter och den intention som jag har i livet. Pengar på hög har ett ganska litet egenvärde i min värld. Det är därför jag också ofta vänder mig mot ett slutgiltigt mål som är ”få så hög avkastning som möjligt”. Följdfrågan blir nämligen varför då? Jag tror att det är viktigt att man ser att pengar inte är en lösning på något, utan det är bara en förstärkare.

De senaste åren har det faktiskt tillkommit två sparmål som jag inte hade initialt. Det första är naturligtvis att jag vill ge mina båda döttrar en bra start i livet. Jag och Charlie Söderberg skrev till och med en bok på ämnet ”Gör ditt barn rikt -från veckopeng till förmögenhet”. Den går att låna på de flesta bibliotek eller att köpa via t.ex. Adlibris (annonslänk). Den handlar lika mycket om hur man kan spara till barnen som att hjälpa dem att få ett ekonomisk självförtroende och självkänsla.

Det andra sparmålet som har tillkommit handlar om att rädda planeten. Jag tror nämligen att vi människor kommer att börja ta hand om vår planet först när det är ekonomiskt lönsamt och vi tjänar pengar på det. Så länge man tjänar mer på att förstöra än ta hand om, så kommer vi att fortsätta med det. Det är bara att titta t.ex. i Brasilien där man hugger ner regnskog motsvarande ett Skåne varje år. Trots allt vi vet om klimathotet. Tittar vi på oss privatpersoner är det få av oss som tänker att våra sparpengar har en större miljöpåverkan än vår bilkörning.

En investering på 100 000 kr i en global indexfond eller fondrobot som forskningen rekommenderar, ger nämligen upphov till ca 3 ton koldioxid. Det är dubbelt så mycket som en bil som man kör 1 500 mil om året med. En miljon använder på ett år upp nästan hela den klimatbudget som vi har per person fram till 2050. Det är således inget vi bör eller kan ignorera. Det är därför jag är för i princip alla olika sätt som man kan spara klimatsmart på och har skrivit om det mycket på bloggen (här, här och här) och investerat mer än hundratusen i dessa projekt inom ramen för den aktiva lekhinken.

Andra exempel på mål att inspireras från

Andra mål som man kan inspireras är:

  • Mer tid – för barnen, familj, vänner, hobbies, välgörenhet, ideella engagemang…
  • Konsumtion – resor, upplevelser, prylar, boende, boende utomlands, bil, livspussel…
  • Drömmar – barndomsdröm, starta eget företag, bucket list…
  • Frihet – frihetskapital, ekonomisk frihet, geografisk frihet, valfrihet…
  • Pension – gå i pension tidigare, pension med bibehållen livskvalitet…
  • Övrigt – spara till barnen, lämna ett arv, ge bort, en god avkastning…

Ens mål kan alltså vara mer eller mindre vad som helst. Jag kan även varmt rekommendera intervjun med Sabine Andersdotter som vi gjorde i avsnitt 78. Vi pratade nämligen om det som är viktigt i livet, bucketlists och inte minst saker som får en att skratta.

Överkurs: Om möjligt fundera på när målet ska nås

Även om det är något som de flesta inte gör och man kan skippa det, så brukar jag rekommendera att försöka fundera på när målet ska nås. Det vill säga att sätta en tidshorisont. Tidshorisonten bestämmer nämligen väldigt många andra faktorer i sparandet såsom avkastning och risk. Ju längre tid desto högre avkastning och lägre risk. Man kan även se det från andra hållet. Det vill säga att om du vet summan som du behöver, du vet hur mycket du har idag och hur mycket som du kan månadsspara, då kan man räkna ut när målet kan komma att nås. Vår ränta-på-ränta-kalkylator är utmärkt för att gör de testen.

Vi går genom det här i detalj på workshopen när vi skapar utkastet på en egen investeringsplan men ett exempel är t.ex. barnsparande. I boken ”Gör ditt barn rikt” konstaterar vi att en lagom summa att hjälpa barnen med är ca 250 000 kr. Det är framförallt pengar till en kontantinsats så att de kan komma in på bostadsmarknaden. Om jag utgår från ett par av våra vänner, så har de en son på fyra år och kan spara helt barnbidraget. Det ger följande förutsättningar:

  • Möjlighet att spara per månad: 1 250 kr.
  • Tidshorisont: 14 år (=18 – 4 år)
  • Sparmål: 250 000 kr

Genom ränta på ränta-kalkylatorn kan vi då konstatera att det finns ett par olika sätt att med ovanstående förutsättningar få ihop målbeloppet. Om man nämligen utgår från 14 års tidshorisont med ett månadssparande på 1 250 kr och 7 % årsmedelavkastning får man en summa om ca 340 000 kr, långt över målet. Då kan man t.ex. sänka månadssparandet och använda de pengarna till ett annat mål och så vidare. En annan följd kan vara att man inte behöver ta en lika hög risk. Det är som att lägga ett litet pussel. Det är som sagt överkurs men det är ett engångsjobb som kan ge en enorm stabilitet i sparandet – särskilt när man inser att man inte behöver maximera risken hela tiden.

Samma principer fungerar idag som alltid fungerat

Pengar och ekonomi är inget nytt. Det är något som vi har funderat på i flera tusen år. Det finns referenser till pengar i alla religioners heliga böcker. Vår egen bibel har en hel berättelse om talenterna (Matteus 25:14-30) där Jesus jämför det kristna livet med att göra bra investeringar. Han ansåg att man har ett ansvar att förvalta och investera Guds resurser så att de ger en god avkastning. Judarnas samling av skrifter, Talmud, innehåller ännu mer konkreta investeringsråd: En man ska dela upp sina pengar i tre delar, en del i land, en del i företag och en del i reserv. Inget nytt under solen således.

Professor Carmen Reinhart har i sin berömda bok ”Annorlunda nu – 8 sekel av finansiell dårskap” visat att i princip varje gång vi tror att det är annorlunda, så är det inte det. Det är därför jag gillar råd och tips som har bestått tidens tand. Boken ”Rikaste mannen i Babylon” skrevs av George Clason på 1920-talet och är enligt mig lika aktuell idag som då. Många av de råd vi och andra delar med oss av idag nämndes första gången i den boken. Jämte boken ”Rich Dad, Poor Dad” som också har ett par decennier på nacken, är det den boken som jag rekommenderar oftast.

Guldets lag #1 – Betala dig själv först med 10 procent

I boken går författaren genom guldets olika lagar och den första lyder som följer:

Guld kommer gladeligen och i stigande grad till alla som är villiga att lägga undan minst en tiondel av sin förtjänst i syfte att skapa en förmögenhet för sin framtid och sin familj.

Rikaste mannen i Babylon

Översätter vi det till 2019 så innebär det att varje månad lägga undan 10 procent av sin inkomst till sig själv. Jag skulle i dagsläget till och med rekommendera en något högre andel om man har möjligheten. Jag har full respekt för att det är mycket och att inte alla har möjlighet till det. SCB visade t.ex. i en undersökning förra året att var femte svensk inte har råd att betala en oförutsedd räkning på 10 000 kr utan att ta lån.

Att då säga att man ska spara 10 eller 20 procent kan vara tufft. I de fall är mitt råd att spara det som man kan, varje hundralapp gör en stor skillnad. Jag kan även rekommendera TED-föreläsningen ”Save more tomorrow” som ekonomen Schlomo Benartzi håller. Hans poäng är att om man inte kan spara idag, spara mer av de framtida löneökningarna, bidragen eller oförutsedda inkomsterna. Väl värda 18 minuter.

Den andra poängen i ovan är att göra det innan man konsumerar upp sina pengar. De flesta av oss får in lön, betalar våra räkningar, köper det vi vill ha och sedan ser vi om det blev något över. I bästa fall sparar vi detta och i värsta fall används de pengarna upp lite senare när de blivit tillräckligt många för t.ex. en resa. Det sättet fungerade inte i Babylon för 4 000 år sedan och det fungerar inte idag heller. Tricket är istället att göra tvärtom. Det vill säga spara det första man gör.

Jag är en varm förespråkare för automatisering. För om något kan bli gjort utan att jag behöver tänka på det, då är sannolikheten ofantligt mycket större att det faktiskt blir gjort. Hos både fondrobotarna och nätmäklarna jag skrivit om tidigare går det att ställa in automatiskt månadssparande. Min rekommendation är att du gör en sådan inställning antingen via autogiro eller en automatisk överföring. Gärna i anslutning till lönen så att pengarna dras så fort som möjligt.

En bieffekt som Caroline påtalade var att det dessutom gjorde att man kunde konsumera med gott samvete. För om man sparar i slutet, då kan man alltid ha sparat lite till, något som kan ge dåligt samvete. Om man däremot sparar i början av månaden med lönen, då är den saken färdig och de pengarna som finns kvar, kan man med gott samvete konsumera.

Automatisera sparandet med en fondrobot

Fram tills för ett år sedan var vår rekommendation att öppna ett konto på en nätbank och sedan manuellt köpa ihop en portfölj av de bästa fonderna. Idag behövs inte det längre eftersom det har kommit smarta fondrobotar som gör det jobbet åt en. I början av året utvärderade vi dessa i artikeln: ”Bästa fondrobotarna 2019”. Sedan dess har ytterligare ett antal fondrobotar lanserats och de poppar upp hos varje bank med lite självaktning.

En fondrobot är helt enkelt en tjänst som hjälper dig att:

  • Välja ut den bästa och billigaste kombinationen av fonder
  • Få ett sparande som går i linje med forskningen
  • Månadspara från 100 kr

till en låg avgift om ca 0.4 till 1 procent om året. Jag anser att det bästa som de allra flesta sparare kan göra är att sätta upp sitt sparande hos en fondrobot och sedan glömma bort det. Fondroboten kommer sedan sköta det åt dig och du kan ägna dig åt annat. Du behöver inte ägna en tanke åt vilka fonder som är bäst, billigast eller passar ihop, du behöver inte balansera om så att din portfölj inte glider och du behöver inte ha koll på annat än om ditt mål ändras. Det bästa av allt är att forskningen dessutom säger att om du gör det här – då har du absolut bäst odds att lyckas. Mycket bättre än de flesta småsparare som investerar i enskilda aktier, följer ekonominyheter och låter duktiga.

Även vi som anses vara experter i området har flyttat över en stor del av våra pengar till fondrobotar. För forskningen är obarmhärtig – de flesta sparare, vilket inkluderar proffsen, slår nämligen inte de fonder eller kombinationen av fonder som de bästa fondrobotarna väljer. De flesta småsparare underpresterar nämligen mot en indexfond, det vill säga en fond som går som genomsnittet av marknaden. Se gärna nedanstående videoklipp med nobelpristagaren i ekonomi 2013, Eugene Fama:

Om det inte är en sågning han gör i videoklippen så vet jag inte vad en sågning innebär. Det viktigaste att fånga i intervjun med honom är två saker. Först och främst, att det bästa man kan göra är att investera i billiga globala indexfonder – precis det som fondrobotarna gör. Det andra är att även hos de som slår index så kan man inte utesluta att de bara hade tur och de tredje att i princip alla ekonomiska magasin och nyheter är att likställa med finansporr.

Sedan många år tillbaka har vi våra modellportföljer som följer hans forskning, men på sistone har även vi bytt till en fondrobot för att lära som vi lär och inte minst maximera våra chanser för att tjäna pengar. Nedanstående skärmdump är från vårt ena Lysa-konto:

Trots att vi är ”experter” använder vi en fondrobot. Vi använder fondroboten LYSA (använd gärna sponsrad länk)
Trots att vi är ”experter” använder vi en fondrobot. Vi använder fondroboten LYSA (använd gärna vår sponsrade länk. Tack! (annonslänk))

Att välja en fondrobot på många sätt även varit en större utmaning för oss eftersom vi i mer än 10 år har byggt bloggen på våra modellportföljer, gjort undersökningar med de bästa fonderna och haft prestige kring det. Men i slutet av förra året kunde jag faktiskt inte hitta på någon bra anledning till att fortsätta göra det själv och inte använda en fondrobot.

Om man vill ha ett alternativ till Lysa, så rekommenderar vi att titta på Opti (annonslänk) och BetterWealth (annonslänk). Subjektivt så tycker jag att dessa är de två bästa jämte Lysa. Läs som sagt gärna artikeln ”Bästa fondrobotarna 2019” för flera förslag. Jag kan även rekommendera att se intervjun vi gjorde med Better Wealth och Opti. Vi har även gjort en intervju med Lysas VD Patrik Adamson.

Överkurs: invändning mot fondrobot

Den vanligaste invändningen mot fondrobotarna eller argumentet för att göra det själv är att man kan göra det billigare och eller bättre. Jag är tveksam. Om vi tar fondroboten Lysa (annonslänk) som vi rekommenderar så kostar den ca 0.4 procent i avgift. Hälften av avgiften går till Lysa och hälften till de underliggande fonderna. Genomsnittsavgiften för fonder i Sverige ligger över 1 procent och tittar på många av indexfonderna vi rekommenderar så ligger de på ca 0.2 – 0.4 procent. Det betyder att det är svårt att sätta ihop en liknande portfölj billigare än vad Lysa gör.

En variant en del läsare gillar är en kombination av Avanza Global för ca 0.1 procent i avgift i kombination med en räntefond som t.ex. Spiltan Räntefond Sverige som också har ca 0.1 procent i avgift. Det ger en portfölj där avgiften ligger på mellan 0.1 och 0.2 procent. Portföljen kommer till stor del också bete sig som Lysas. Det vill säga att den stora fördelen är att man gör det för halva priset. Jag personligen tycker inte riktigt att det är värt besparing, särskilt som jag upplever att det är lite som att jämföra äpplen med päron och kräver en årlig manuell ombalansering. Jag personligen tycker att det är värt de 200-300 kr per 100 000 kr i form av fondroboten.

Sedan är det bästa som vanligt – man behöver inte välja antingen eller. Man kan göra både och. Jag brukar ibland rekommendera att dela upp sitt sparande i två delar. Sätt den ena hos en fondrobot och förvalta den andra delen själv. Läs gärna i början av artikeln där jag länkar till nätmäklarna Nordnet (annonslänk) och Avanza (annonslänk) samt länkar till våra modellportföljer (nybörjarportföljen och globala barnportföljen) samt vår sammanställning av de bästa fonderna.

Att dela upp sitt sparande i två delar kan dessutom vara en ganska rolig tävling. Jag vet dock vem jag skulle sätta pengarna på…

Vad är det viktigaste forskningen säger om sparande?

Jag har skrivit om det här i mer än 10 år i snart 1 000 artiklar, men om jag skulle sammanfatta det själv, då är det:

Köp/månadsspara i alla företag i hela världen så billigt och skatteeffektivt som möjligt, äg dem så lång tid som möjligt och ändra bara strategi när dina mål ändras, inte när något händer på marknaden samt försök inte förutsäga marknaden eller framtiden.

Om jag ska välja en av bloggens bästa artiklar själv, då är det intervjun som jag gjorde med professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm. Vi pratar nämligen mycket om forskningen och han sammanfattar det väldigt väl. Nedan följer några av huvudpunkterna:

Det går inte att förutsäga framtiden
Det finns inga vetenskapliga belägg för att det går att förutsäga framtiden och därmed vilka företag, branscher, marknader, fonder, aktier eller länder som kommer att gå bra imorgon. Jag har skrivit om finansiell spådomskonst i den här artikeln som går genom det i detalj. 
Slutsatser att dra från det här och därmed vanliga misstag som människor gör: försök inte köpa enskilda aktier eller fonder eftersom alla avvikelser från en global indexfond introducerar en risk som du inte får betalt för, försök inte tajma marknaden genom att vänta till kraschen kommer eller liknande och försök inte slå index eftersom du har oddsen så starkt emot dig. I en berömd studie visade det sig att det bara var 6 av 1 000 professionella fondförvaltare som konsekvent slog genomsnittet för hur marknaden gick (=index). 
Det bästa du kan göra är att köpa alla aktier i hela världen (=global indexfond) så billigt som möjligt
Eftersom det inte fungerar att förutspå framtiden och därmed även enstaka bolag är det bästa man kan göra att köpa alla bolag. En del bolag kommer att gå dåligt, en del bolag kommer att gå riktigt bra men som helhet kommer det att gå som genomsnittet av marknaden. Även om det finns några få nackdelar med att investera i indexfonder är fördelarna så ofantligt mycket större – inte minst genom att du inte behöver lägga någon tid på att engagera dig i sparandet. Det finns åtskilliga böcker på det här ämnet – min favorit och rekommendation för en nybörjare är Alan Roths ”How a second-grader beats Wall Street”.
När du köper eller säljer så har någon annan precis motsatt åsikt
Något som professor Sodini påpekade är att varje gång du köper eller säljer något, så finns det någon på andra sidan som gör transaktionen möjlig. Det betyder att den här någon på andra sidan har motsatt åsikt kring vad du har. Då ska man komma ihåg att många av världens största fondbolag, som har de allra smartaste människorna anställda, lägger miljoner på research, har tillgång till all information som finns och investerar t.ex. satelliter för att fotografera parkeringar för att bedöma huruvida affären vid parkeringen har fler kunder i år än förra året, inte lyckas slå index konsekvent. Hur ska då en småsparare som dessutom har både jobb och familj och sparar sina pengar som en hobby lyckas? Paolo sa det bäst – i de flesta fall när jag ska göra något så tänker jag att den på andra sidan vet mer eller är smartare än mig. När det kommer från en professor i ekonomi, då är det dags att tänka efter hur det är för en själv… 
Tyvärr verkar många småsparare inte ha förstått det här. År efter år blir de av med sina pengar till proffsen, något som jag är trött på se hända. Genom att då investera långsiktigt i en global indexfond med låga avgifter, via t.ex. en fondrobot som Lysa, så jämnar man ut oddsen och faktiskt får ett övertag. Småspararens övertag är nämligen tidshorisonten, vi kan vänta på att prestera resultat, medan proffsen ofta har krav på att prestera varje kvartal. Enligt mig är det den enda fördelen en ny småsparare har, och den är inte liten. 
Håll kostnaderna så låga som möjligt
När det gäller sparande är det ännu viktigare än i vanliga fall att hålla kostnaderna låga. Många av avgifterna i finansbranschen är nämligen procentuella i förhållande till kapitalet. Det betyder att ränta-på-ränta-effekten gäller även på dem. Det kan innebära att en till synes ”låg” avgift på 2 procent kan äta upp mer än 30 procent av din slutgiltiga vinst. Det är också en stor anledning till att vi har valt Lysa som vårt förstahandsalternativ då de är absolut billigast av alla fondrobotarna. 
På samma sätt gäller det att hålla kostnaderna nere i form av skatt. Trots att vi i Sverige ibland klagar på att vi har bland de högsta skatterna i världen, så är vårt investeringssparkonto (ISK) extremt skatteförmånligt. Genom att betala ca 1 procent om året på det totala beloppet (istället för 30 procent på vinsten) kommer vi billigare undan än i princip något annat land i hela världen. Ett sådant här investeringssparkonto får du gratis när du blir kund hos antingen fondrobotarna eller nätmäklarna. 
Nyhetsbrev, ekonomitidningar och affärsmagasin är bara finansporr och underhållning
Jag och många andra har gjort utvärderingar av hur bra tipsen som kommer i tidningar, nyhetsbrev och magasin är. I många fall är de sämre än om man låtit en apa slumpmässigt kasta pil på en lista med aktier. Nobelpristagaren Eugene Fama sa det bäst när han kallade det för finansporr eller ren underhållning. För det har i princip inget annat värde. Som du förstår så är det här superkontroversiellt, men återigen forskning är tydlig på den här punkten även om särskilt finansmedia gör allt annat än att hålla med. 

Genom att välja en fondrobot undviker du alla misstagen ovan och får en strategi som går i linje med forskningen – helt utan att behöva göra något. För mig är det som att man står framför en hinderbana med massor av fällor att trilla ned och plötsligt bli erbjuden en möjlighet att bara gå runt den istället för genom den. Det blir alltså inte sämre av att välja en fondrobot och automatisera det än att göra det själv. För de allra flesta är det nämligen precis tvärtom. En fondrobot gör att du kommer närmare forskningen och därmed får ett bättre resultat än göra det själv.

Guldets lag #2 – Låt pengarna jobba hårt för dig istället för tvärtom!

Om vi hoppar tillbaka till ”Rikaste mannen i Babylon”-boken så lyder guldets andra lag enligt följande:

Guld arbetar flitigt och förnöjt åt den kloka ägare som finner lönande arbete åt det samtidigt som det förökar sig lika lätt som hjordarna i hagen.

Rikaste mannen i Babylon

Översätter vi det här till 2019 så handlar det om att vårt jobb som pengarnas ägare är att hitta ett gott och lönande arbete åt våra pengar. Vi har redan tidigare konstaterat att en fondrobot är det bästa jobbet för pengarna. Den andra bärande punkten är att pengarna förökar sig lika lätt som hjordarna i hagen. Jag fullkomligt älskar den, särskilt då det ligger så mycket bakom den formuleringen. Det handlar nämligen om att pengar är betydligt bättre på att tjäna pengar än vad vi är. Det vill säga att vi bör låta pengarna jobba hårt åt oss istället för att vi ska jobba hårt åt dem.

Det finns egentligen bara fyra olika sätt att tjäna pengar, något som jag och den bästsäljande författaren Carl-Johan diskuterar i avsnitt #95. De två vanligaste sätten – att vara anställd eller driva eget företag – har det inneboende problemet att vi byter tid mot pengar. Man kan ha olika växlingskurs på omvandlingen av tid/kompetens till pengar med likväl finns det en begränsning i tid. Finns det en begränsning i tid kommer det alltid finnas en begränsning i pengar och vad man kan tjäna. Använder man dock pengar för att tjäna pengar så finns inte den begränsningen. De kan växa till hur mycket som helst.

Pengar är på det sättet betydligt bättre på att arbeta än vad vi någonsin kan bli. De kan jobba 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och 365 dagar om året. Väl förvaltade så kan mina pengar gå i arv till mina barn som kan sätta dem i arbete för sig själva. På det sättet kan pengarna dessutom jobba i generationer – något som vi sett exempel på via de svenska kända och rika släkterna såsom t.ex. Wallenberg. Att pengar dessutom är bättre att tjäna pengar än vad arbete är något som fick mycket uppmärksamhet för något år sedan med den franske ekonomen Thomas Piketty. Han skrev en bok som visade på den ekonomiska ojämlikhet som de senaste åren ha ökat just på grund av det här.

Exempel hur pengarna växer med ränta på ränta

Om vi illustrerar det med ett exempel. Medianlönen i Sverige 2016 var 29 300 kr innan skatt. Det motsvarar ca 22 500 kr efter skatt. En tiondel motsvarar 2 250 kr per månad. Om vi utgår från en årsmedelavkastning om 4 procent per år och investerar vi ett investeringssparkonto med 1 procent per år får vi följande utveckling.

Vi börjar spara i början av året och efter ett år har vi sparat ihop ca 27 000 kr och våra pengar har tjänat ihop ca 1 000 kr. Vi fortsätter spara även nästkommande år. Nu har vi sparat ihop 54 000 kr och våra pengar har tjänat ihop lite mer än 3 000 kr. Det tredje året har vi sparat ihop 81 000 kr och våra pengar har sparat ihop lite över 6 600 kr. Fortfarande högst marginellt i förhållande till hur mycket vi själva sparat.

Det är det som är en av de kluriga sakerna med ränta-på-ränta, det går sjukt långsamt i början. Jag tror att det är en av anledningarna till att de flesta aldrig upplever att pengar är bättre på att tjäna pengar än vad vi är. Man har helt enkelt inte uthålligheten. Enligt en siffra jag såg från SCB har del halva Sveriges befolkning inte 50 000 kr i finansiella tillgångar. Det betyder att redan dessa 80 000 kr är mer än vad de flesta har.

Det som normalt händer när en svensk har 80 000 kr på kontot är att de konsumeras. Oftast i form av en resa, ett uppgraderat boende, en ny bil, en renovering eller något annat. Sedan är man mer eller mindre tillbaka på noll och så börjar man om från början i en slags ekonomisk jojo-bantning. Det trista i sammanhanget är att man aldrig får uppleva världens åttonde underverk. Ränta-på-ränta kickar in på riktigt först senare enligt nedanstående bilder.

Efter 36 år har man sparat ihop ungefär 1 000 000 kr via månadssparandet om 2 250 kr. Det coola är dock att under samma period har pengarna också sparat ihop ungefär en 1 000 000 kr, vilket gör att man har totalt 2 000 000 kr. Drar vi ut tidshorisonten ända till 50 år springer pengarna ifrån ännu mer. Det egna sparandet uppgår till 1 350 000 kr, men räntan har växt till 2 360 000 kr, det vill säga en totalsumma om nästan 3 700 000 kr. Pengar är på sikt bättre på att tjäna pengar än vad vi är.

Det enda problemet är att 50 år är väldigt lång tid. De flesta av oss har passerat vår medellivslängd vid det laget. Som tur är går det att snabba upp processen. Ränta på ränta är som en maskin som styrs av följande rattar:

  • Månadssparandet
  • Startbeloppet
  • Årsmedelavkastningen
  • Tiden

Om vi utgår från att vi inte kan påverka tiden så kan vi påverka alla de andra faktorerna. I den sista bilden ovan har gjort just det. Vi har ändrat årsmedelavkastningen från 4 procent till 8 procent. Det är en rimlig avkastning på ett sparande med en hög aktieandel. Vi har även ändrat månadssparandet från 2 250 kr till 4 500 kr och säger att personen t.ex. fått löneförhöjning, hittat ett sidoprojekt eller träffat en partner. Plötsligt får vi då samma slutsumma om ca 3 700 000 kr, men nu får vi den på halva tiden, 25 år istället 50 år. Coolt, eller hur?

Hur snabbt förökar sig pengarna?

Tyvärr är det väldigt svårt och ointuitivt att räkna på ränta-på-ränta eftersom det är exponentiellt istället för linjärt. Det gör att man behöver använda t.ex. vår ränta-på-ränta-kalkylator. Som tur är dock finns det enkla tum- och minnesregler som jag brukar rekommendera. Nedanstående tre bilder ger tre olika perspektiv på ränta-på-ränta.

De olika bilderna kan bäst sammanfattas nedan:

Tumregler för hur snabbt pengarna växer (bild 1)
Den första bilden är en tabell som visar med vilken faktor som pengarna växer över olika tidsperioder med olika årsmedelavkastningar. Jag har markerat de tumregler jag tycker att man ska komma ihåg. Om man har 8 procents årsmedelavkastning (=en aktieindexfond över en 10 års period) så kommer pengarna dubblas (=2,2 ggr) på en 10 års period, de kommer nästan femdubblas över en 20 års period (=4,7 ggr) och de kommer tiodubblas över en 30 års period (=10,1 ggr). 
Man kan bli lite skruvad av att tänka så. Arne ”Kavastu” Talving som jag intervjuade i avsnitt #65 frågade mig en gång om jag hade råd att köpa en iPhone för 50 000 kr. Jag förstod inte frågan då telefonen bara kostade 10 000 kr. Då förklarade han att man kunde ju tänka att om man lät pengarna vara i 10 år, då var de ju värda 20 000 kr och på 20 år var de ju värde 50 000 kr. En telefon för 10 000 kr idag eller 50 000 kr om 20 år. Det här är en av anledningarna till att vi inte köper en ny bil för flera hundra tusen. 100 000 kr för en ny bil idag, som förlorar sitt värde inom 10 år, eller 500 000 kr extra när man går i pension. Det kluriga är att hitta balansen mellan konsumtion idag och uppskjuten belöning. 
Miljonärskalkylatorn – hur lång tid tar det att bli miljonär?
Den andra bilden och tabellen visar hur lång tid det tar att få ihop en miljon utifrån olika månadssparande och årsmedelavkastningar. I den tabellen har jag markerat 100 kr i månadssparande till 8 procents ränta ger en miljon över ca 55 år. Det är väldigt länge, men det är ett exempel som jag brukar visa för unga människor som går i skolan. Det visar nämligen att alla i Sverige har potentialen att bli miljonärer, även om det tar lång tid med små summor. Den andra markeringen som jag har gjort är 8 procent och 1 250 kr i månaden, det vill säga barnbidraget. Det ger en miljon efter ca 24 år. 
Nu tycker jag att det är alldeles för mycket pengar att ge en ungdom (lagom är 250 000 kr till en kontantinsats), men det visar också att ett långsiktigt sparande kan ge en miljon på relativt kort upplevd tid. Särskilt eftersom vi säger att sparande tar så lång tid men att barnen växer upp innan vi vet ordet av. 
Avkastningskalkylatorn – vad blir det per månad efter skatt?
Den sista tabellen och kalkylatorn är omvänd till de två andra. Här svarar snarare på frågan: hur mycket pengar behöver jag för att kunna ersätta min månadslön med avkastning. Det vill säga vad är avkastningen per månad utifrån ett stort engångsbelopp. Här kan vi se att t.ex. 5 000 000 kr till en årlig avkastning om 5 procent skulle ge ca 20 000 kr i månaden efter skatt eller 240 000 kr på årsbasis. 
Att leva på sitt kapital är något som har forskats på mycket, särskilt eftersom det är mer eller mindre vad en pension innebär. Vi har gjort ett djupgående avsnitt om uttagsstrategier och den berömda 4 procentsregeln som du kan läsa mer i. Här handlar det mest om att få en känsla för att man kan se på ränta- på-ränta från olika perspektiv.

Du kan som sagt laborera med det här själv i vår ränta-på-ränta-kalkylator.

Var kommer avkastningen från?

En sak som jag ofta återkommer till i våra artiklar är att göra rätt sak på rätt sätt. En av dessa saker handlar om att inse vilka beslut som är viktigaste att få rätt på och vad som spelar roll egentligen. Det har fascinerat mig i många år hur finansbranschen silar mygg och sväljer elefanter. En av dessa saker handlar om var avkastningen kommer ifrån. Det vill säga pyramiden som nedanstående bild illustrerar:

Faktorer som påverkar avkastningen i en fondportfölj över långa tidsperioder (10+ år), något förenklat.

Det finns studier som visar att valet av tillgångsslag, det vill säga om du väljer aktier eller räntor, är det som kommer att spela absolut störst roll för din framtida avkastning och risk. I avsnitt #57 med Claudia Galli, använder vi metaforen fordon för att illustrera det här. Säg att vi har tre olika fordonslag – flyg, bil och cykel. Om jag ska ut på en resa är det mycket viktigare beslut att välja rätt fordonsslag än att välja t.ex. typ inom fordonsslaget (bil: kombi, sportbil eller cabriolet) och det som ger minst skillnad är ju det specifika märket (bil: Volvo, Mercedes eller BMW).

Oavsett vilken typ av bil eller vilket bilmärke jag väljer så kommer en resa från Malmö till Stockholm ta ca 6 timmar. Om jag däremot väljer flyg kommer det att ta ungefär 1 timme oavsett om jag väljer SAS, Norwegian eller BRA. Precis som en cykeltur, oavsett cykeltyp och cykelmärke, kommer att ta betydligt längre tid.

Precis på samma sätt är det inom sparande. Problemet är bara att när man träffar en (dålig) finansiell rådgivare på banken så pratar man alltid Mercedes, Volvo eller BMW som om det gjorde störst skillnad. Det spelar i princip ingen roll huruvida man väljer Swedbanks Globalfond, Länsförsäkringars globalfond eller SEB:s. Valet av specifik fond inom en fondtyp står för mindre än 5 procent av den totala avkastningen.

Det är mycket viktigare att välja huruvida man ska ha en räntefond eller en aktiefond, hur stor fördelning av 100 kr som ska ligga i respektive tillgångsslag. Nästa viktiga val är att välja vilka specifika fondtyper som man väljer inom andelen räntor och aktier. Sammanfattar man det i siffror så kan man säga att utifrån en årsmedelavkastning om 8 procent, så står:

  • Tillgångsslaget för ca 80 %, det vill säga 6,4 procent av 8,0 procent.
  • Fondtypen för ca 15 %, det vill säga 1,2 procent av 8,0 procent
  • Enskilda fonden för ca 5 %, det vill säga 0,4 procent av 8,0 procent

Tack vara fondrobotarna behöver vi idag bara fokusera på det viktigaste beslutet – valet av tillgångsslag och balansen mellan räntor och aktier. I princip alla fondrobotarna som vi tittade på i avsnitt #86 gör alldeles utmärkta valet på fondtyp och enskild fond-nivå. Det är därför den här artikeln inte nämner en enda specifik fond eller aktie. Det behövs nämligen inte. Ovan medför att du också i stora drag kan ignorera alla som pratar om enskilda fonder eller aktier, det gör nämligen bara en marginell skillnad i förhållande till att få rätt på tillgångsslaget.

Tillgångsfördelningen styr risken och avkastningen

I nedanstående graf visar jag hur tillgångsfördelningen, det vill säga balansen mellan aktier och räntor (gas och broms), styr majoriteten av risk och avkastning. Vi börjar med 100 procent räntor och 0 procent aktier längst till vänster och förflyttar oss i steg om 10 procent, till 100 procent aktier och 0 procent räntor. Underlaget till grafen är den svenska börsen (SIXRX) och svenska korta räntor (SSVX 3MÅN) mellan 1998 och 2018.

Tillgångsfördelningen ger majoriteten av avkastningen och risken.
Tillgångsfördelningen ger majoriteten av avkastningen och risken.

När vi har 100 procent räntor har vi, under den senaste 20 års perioden, tjänat som mest 4,1 procent och förlorat -0,7 procent som mest ett enskilt år. Medelvärdet har varit ca 1,7 procent. När vi lagt till 10 procent aktier och därmed sänkt räntedelen till 90 procent, då har medelavkastningen ökat till 2,75 procent. Samtidigt har den högsta enskilda avkastningen varit 10,0 procent och den största förlusten har i princip fyrdubblats till -2,5 procent.

Så fortsätter det ända till 100 procent aktier där medelvärdet varit nästan 12 procent. Den högsta avkastningen ett enskilt år har varit nästan 70 procent. Vilket innebär att en hundralapp i januari varit värd 170 kr i december. Men samtidigt har en hundralapp också kunnat sjunka med -39,0 procent till 71 kr. Variationen, både uppåt och nedåt, är väldigt tydligt mycket högre ju längre åt höger vi går.

Hur du väljer balansen kommer alltså spela en väldigt stor roll både för hur mycket du riskerar och hur mycket du potentiellt kommer att tjäna. Det är långt viktigare än vilka aktier eller fonder man äger.

Fyra-hinkar-principen – få rätt balans i sparandet

Eftersom beslutet om rätt balans mellan aktier och räntor, vår gas och broms, är det viktigaste vi kommer fatta har jag och många spenderat mycket tid att tänka på det. Det bästa som svaret jag har kommit fram till de senaste 10 åren är en kombination av en klassisk tumregel och en metafor med hinkar som vi ägnade hela avsnitt #47 åt. Syftet med fyra-hinkar-principen är att få rätt balans i hela sin ekonomi, inte bara i ett enskilt sparande. Man utgår från fyra olika hinkar som fyller på varandra utifrån specifika regler och förutsättningar.

Fyra-hinkar-principen från avsnitt #47.
Fyra-hinkar-principen från avsnitt #47.

Vi går genom det i detalj i avsnitt #47, men här följer en kort sammanfattning.

Bufferthinken – löpande utgifter och skydd mot oförutsedda utgifter
Den första hinken är den som har lägst risk och där pengarna är mest tillgängliga. Det är en hink för pengar som ska användas inom 0-2 år och placeras således med fördel på bankkonto med insättningsgaranti. Om man känner att man har tillräckligt pengar på bankkontot, så kan man även placera dem i en fondrobot med en fördelning om 20 procent aktier och 80 procent räntor. När hinken är full så fyller man på mellanriskhinken.
Mellanriskhinken – skydd mot svängningar i sparandet
Syftet med mellanriskhinken är att fylla på bufferthinken vid behov eller skydda mot inflation och svängningar på aktiemarknaden. Tidshorisonten är mellan ca 3 och 7 år och således kan man unna sig en högre aktieandel. Jag brukar rekommendera ca 60 procent aktier och 40 procent räntor. När hinken är full så fyller den på den passiva hinken. 
Passiva hinken – motorn i sparandet
Syftet med den passiva hinken är att fylla på mellanriskhinken när den blir tom och framförallt att få pengarna i sparandet att växa. Därför tar man här högst risk med 90 procent aktier och 10 procent räntor. Det medför också att tidshorisonten behöver vara som längst. Minst 8 år, men gärna ännu längre. 
Aktiva lekhinken – för alternativa och roliga investeringar
Sparande som man tjänar pengar på ska vara lika tråkigt som att se målarfärg torka eller gräs växa. Det är därför vi har de andra tre hinkarna. Men jag ska inte sticka under stol med att sparande är roligt och att man ibland vill stödja behjärtansvärda eller klimatsmarta projekt, testa köpa den här heta aktien eller göra någon annan spekulation. Den här ”leken” bör man endast göra i den aktiva lekhinken, som av säkerhetskäl maximalt bör vara 10 procent av den passiva hinken i storlek. 

Genom det här upplägget kan man skapa sig en bra balans i sparandet.

Två klassiska tumregler för att få och kontrollera rätt balans

Samtidigt uppfyller fyra-hinkar-principen även på den klassiska tumregeln om att:

Investera bara 10 procent i aktier per år som du kan låta pengarna arbeta i fred.

Klassisk tumregel.

Om man t.ex. har sex års sparhorisont, då bör man sikta på 60 procent aktier och 40 procent räntor. Tumregeln kommer helt enkelt från att aktier kan vara väldigt oförutsägbara på kort sikt. Det är därför man bara bör ha en hög aktieexponering över långa tidsperioder om minst 10+ år.

En annan klassisk tumregel som man kan använda för att göra en realitycheck i sitt sparande är:

Den total andelen räntefonder i hela din ekonomi bör vara lika stor som du är år gammal.

Klassisk tumregel

Det vill säga att om du är 38 år gammal som jag, då bör den totala andelen räntefonder i din ekonomi vara 38 procent. Syftet med den här tumregeln är att öka risken när man är yngre och minska den ju äldre man blir. Vissa, som professor Sodini i avsnitt 87, tycker dock att den är för defensiv och bör gälla först efter 50 års ålder.

Fyra-hinkar-principen + fondrobot = sant

När du skapar ett konto hos en fondrobot får du svara på ett antal frågor vars syfte är att hjälpa dig att hitta din balans mellan räntor och aktier. Du kan antingen använda den, eller så kan du använda dig av fyra-hinkar-principen. Om du vill göra det senare, något som jag rekommenderar, då kan du öppna ytterligare två konton (på samma inloggning). Det finns nämligen inget som hindrar dig att ha fler depåer hos Lysa (annonslänk). Det fungerar självklart även hos de andra fondrobotarna.

Det jag brukar göra är helt enkelt att klicka mig genom de olika frågorna. Sedan väljer jag att ändra fördelning så att jag kan välja andel räntor och aktier manuellt själv. Jag döper kontona och ställer in dem enligt följande:

  • Bufferthinken – 20 procent aktier och 80 procent räntor
  • Mellanriskhinken – 60 procent aktier och 40 procent räntor
  • Passiva hinken – 90 procent aktier och 10 procent räntor

Den aktiva lekhinken har man utanför fondroboten av förklarliga skäl, eftersom den ska innehålla alternativa investeringar. Eventuellt kan man skapa en fjärde hink för sparande till barnen. Då skapar man ett konto för alla barnen eftersom det är mest rättvist. Den ställer man in beroende på hur många år barnen har kvar tills dess att de ska ha pengarna enligt tumregeln 10 procent i aktier per år.

När du har har skapat de olika hinkarna så för du över pengar till dem i förhållande till deras storlek. När bufferthinken är full, då fyller du på mellanriskhinken och så vidare. Ett vanligt tips är att månadsspara in i den hink som ska fyllas på.

Förvänta dig en extrem avkastning

En vanlig fråga som brukar dyka upp vid det här laget är: ”Men risken då? Kan jag inte förlora mina pengar?”. Svaret är både ja och nej. Att investera innebär en alltid en risk (det är ju den vi får betalt för) och teoretiskt kan man förlora alla sina insatta pengar. Därför brukar ett klassiskt råd vara att investera pengar man inte har råd att förlora. Jag tycker det är en sanning med modifikation, särskilt när vi pratar om sparande med en fondrobot.

För att vi ska förlora en hel hundralapp investerad i en global indexfond, då måste alla världens 1 500 största bolag gå i konkurs samtidigt. Om det skulle ske, då tror jag att börsen och aktier är vårt minsta problem. Det är enligt mig i princip helt osannolikt. Däremot är det högst sannolikt att vår hundralapp kommer förlora halva sitt värde minst två gånger under en 15 års period.

Nedanstående grafer över den svenska börsen mellan 1870 och 2018 får illustrera vårt resonemang.

Hittills i artikeln har jag pratat om årsmedelavkastning om ca 8 procent. Det betyder att jag tittar på vad en avkastning blir i medel över flera år. Det är väldigt sällan aktiemarknaden ger en avkastning om just 8 procent ett enskilt år. Tvärtom är avkastningarna ett enskilt år ofta extrema som den första bilden visar. Tvärtom om mot vad man hade förväntat sig fördelar sig de olika årens avkastning i extremerna snarare än i mitten. Det är inte ovanligt med avkastningar på över 30 procent eller mindre än 30 procent.

Det kan man också se i stapeldiagrammet i den andra bilden. Den illustrerar börsens utveckling varje år från 1870 fram till 2018. Min tolkning av den bilden är att 1) det är fler år som går plus än det är år som går minus 2) det är helt och hållet slumpmässigt om ett år går upp eller ner och 3) staplarna tenderar röra sig mer upp eller ned på sistone.

Tiden är vår bästa vän

Jag påstår att det är i princip omöjligt att investera på ett bra sätt enligt dessa två bilder. Man kan ha tur och börja spara 1999 och få +70 procents avkastning på 12 månader, men man kan också ha otur som 2008 och förlora -39 procent. Det är därför jag, och många med mig, avråder från att investera i aktier på korta tidsperioder. Det är för slumpmässigt med 58 % sannolikhet för uppgång och 42 % sannolikhet för nedgång. Det är också därför vi har de tidigare nämnda klassiska tumreglerna om balansen mellan räntor och aktier.

Det är här tiden kommer in som vår bästa vän. Genom att ändra tidshorisonten från 12 månader till 10 år får vi den tredje bilden. Den visar alla 10 års perioder mellan 1870 och 2008. Notera hur alla staplar, som nu visar årsmedelavkastningen, från andra världskriget fram till idag är positiva. Det senaste 90 åren har det alltså inte funnits någon 10 års period som har gått back. Även om historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning, så säger det ändå en hel del. Plötsligt kan vi få sannolikheter över 90 procent för att få en positiv avkastning.

Den första bilden ovan visar den högsta respektive lägsta avkastningen per tidshorisont samt årsmedelavkastningen för samma period. Det kan tydligt ses hur risken minskar för varje år man lägger till. I den andra bilden ser du sannolikheterna för olika de olika hinkarna per tidsperiod. Sannolikheten för att gå plus över en 10 års sparhorisont är över 90 procent. I den sista bilden kan man se att sannolikheten för en årsmedelavkastning över 5 procent per år är över 60 procent. Tiden är den viktigaste faktorn för att ge oss bäst odds.

Sidospår: bankkonto är inte ett långsiktigt alternativ

I samband med ovanstående vill jag passa på och döda myten om att ett bankkonto skulle vara ett långsiktigt alternativ. Det är knappt att ett bankkonto med insättningsgaranti kvalar in i bufferthinken, se mer i resonemanget i avsnitt #63. I Sverige har vi nämligen ett mål om att vi ska ha ca 2 procent inflation. Det betyder de facto att våra pengar ska förlora 2 procent i värde varje år.

Det mest rättvisa vore att man satte in 100 kr på bankkontot i januari och sedan skulle det i december bara vara 98 kr. Typ i form av en skatt som staten tog ut i form av inflation. Problemet är att det är helt omöjligt, vi skulle de flesta av oss skulle gå helt bananas. Ändå är det som i praktiken händer varje år. Inte att det dras 2 kronor, men hundralappen förlorar 2 kronor i köpvärde. Det är t.ex. därför vi upplever att saker var billigare förr. Det var de nödvändigtvis inte, men pengarna var värda mer då.

Jag brukar skoja om att pengarna har så tråkigt på att bankkonto att de dör av tristess och sanningen är tyvärr inte långt därifrån. Om du hade gett 100 kr i doppresent till någon som föddes 2000 så skulle den personen bara kunna handla för motsvarande 79 kronor idag. 21 kronor har gått förlorade i form av köpkraft. Om du är född 1990, så har din dop-hundralapp förlorat 37 kr till värde och är bara värd 63 kronor idag. Samma belopp för någon född som jag i 1981 är ca 30 kronor, det vill säga 70 procents minskning och för någon född 1970 är det 87 % värdeförlust.

Du kan testa själv (och bli förbannad) med ditt eget födelseår via Ekonomifaktas inflationskalkylator. Fyll i 100 kr i belopprutan, fyll i 2018 i ”från” och sedan väljer du ditt födelseår i ”till”. Att således har pengar på ett bankkonto hoppas jag att du slutar med redan idag annat än för kortsiktigt (<12 månader) sparande. Om du ändå ska ha ett bankkonto, se alltid till att det har statlig insättningsgaranti. Min lista på bästa sparkonto, hittar du här.

Du är tyvärr dina pengars största fiende

Nu när vi har gått genom all teori och bakgrund återstår bara en sak. Det är tyvärr det dystra beskedet att du är den dina pengars största fiende. Många av de största förlusterna vi gör i vår ekonomi är inte på grund av marknaden, utan snarare på grund av att vi gör klantiga saker med våra pengar. Det finns ett helt forskningsfält på ämnet som kallas beteendeekonomi som belönades med nobelpriset 2002. Mest känd är boken ”Tänka, snabbt och långsamt”.

Vi själva har gjort hela fyra avsnitt på ämnet vanliga misstag.

Men bara för att ge några exempel. Fondförvaltaren Peter Lynch drev mellan 1977 och 1990 fonden Magellan. Det är en av världshistoriens bästa fonder. Den avkastade i genomsnitt 29 procent om året i 13 år. Det betyder mer än 27 gånger pengarna under perioden. Det vill säga att 100 000 kr 1977 blev värda 2 700 000 kr i 1990. Fonden blev världskänd och var under en period en av världens absolut största fonder.

Det intressanta – eller sjuka – i sammanhanget var att den genomsnittlige spararen lyckades förlora pengar i fonden. Det är något man behöver fundera på både en och två gånger. Hur går det till när man ska förlora pengar i världens bästa fond som ökar med 29 procent om året i 13 år i genomsnitt?

Det inte helt uppenbara svaret är att småspararna har köpt och sålt andelar istället för att bara köpa och behålla dem. Istället för att köpa billigt och sälja dyrt, har de köpt dyrt och sålt billigt. Ett mönster som upprepade sig t.ex. hösten 2019 då börsen sjönk med 20 procent. Istället för att öka sparandet och göra insättningar gjorde de flesta uttag. Nu när börsen har återhämtat sig har inflödena ökat igen. Det här händer år efter år.

Det bästa som vi sparare således kan göra är att låta våra pengar arbeta i fred. Jag brukar säga att om inte målet har ändrats då bör inte strategin heller ändras till följd av att något händer på marknaden. Som du har sett i de tidigare graferna, att pengarna både ökar och minskar i värde tillhör spelet. Även stora förluster på uppemot -50 procent tillhör spelet och är inget konstigt. Tvärtom. De är dessutom inräknade i sannolikheterna jag presenterat innan.

Överkurs: Om du vill göra själv

Det är inget fel i att göra själv. Tvärtom kan det ge en betydligt större förståelse för vilket värde en fondrobot faktiskt bidrar med. Men det kräver en betydligt större arbetsinsats och introducerar många potentiella fallgropar och risker. Om du är väl medveten om det och ändå vill göra själv, då brukar jag rekommendera en kombination. Dela upp ditt sparande i två delar, låt en fondrobot förvalta den ena delen och förvalta den andra själv. Då kan du dessutom jämföra utvecklingen av de två.

Det första att göra om du vill göra själv, är att bli kund hos en nätmäklare såsom Nordnet (annonslänk) eller Avanza (annonslänk). Det spelar i princip ingen roll vilken du väljer, välj den som har bäst hemsida enligt dig. Hos dem öppnar du ett skatteffektivt investeringskonto (ISK). Det gör att du betalar en låg skatt om ca 1 procent på det totala beloppet istället för 30 procent på vinsten. Det gör att din skatt bli lägre i alla fall då din avkastning är högre än ca 3 procent per år. Något som är vårt uttryckliga mål. Du kan självklart öppna flera ISK och döpa samt använda dem enligt Fyra-hinkar-principen.

Därefter sätter du ihop ditt eget sparande i form av en fondportfölj. Som inspiration kan du antingen använda våra två modellportföljer:

Nybörjarportföljen är en klassisk balanserad 60 % aktier och 40 % räntor-portfölj. Globala barnportföljen är en aggressiv 90 % aktier och 10 % räntor-portfölj. Anledningen till att det inte är en 100 % aktier-portfölj har vi motiverat i ett helt avsnitt. Eftersom vi och Lysa i stora drag delar investeringsfilosofi och kriterier för urval av fonder beter sig portföljerna likt.

Om du vill sätta ihop din egen portfölj helt och hållet från scratch rekommenderar jag följande sammanställning av de bästa fonderna:

Bra fonder är nämligen som legobitar. Man kan kombinera ihop dem på olika sätt. I den artikeln ger jag även exempel på hållbara och etiska fonder, samt några nischfonder som t.ex. guld- eller hedgefonder. Notera att även om du sätter ihop din portfölj själv – försök följ de råd som forskningen ger om: låga avgifter, breda globala indexfonder, årlig ombalansering och långa sparhorisonter.

Några vanliga frågor

Avslutningsvis finner du nedan svaret till några vanliga frågor angående att komma igång:

Spelar det någon roll hur stort beloppet man sparar är?

Nej, stegen och teorin i den här artikeln fungerar lika bra för ett sparande på någon hundralapp som för flera miljoner. Till och med vissa institutioner med många miljoner investerar på det här sättet.

Investera ett större belopp på en gång eller sprida ut det över tid?

Det är en fråga som vi går genom i detalj i avsnitt #92. Det korta matematiskt korrekt svaret är att investera allt så fort som möjligt. Om du dock freakar ut och säljer dina innehav om portföljen faller i värde, då spelar det matematiska svaret ingen roll. Då är det bättre att göra en variant där du sprider ut pengarna över tid. Ovan gäller oavsett belopp och oavsett om man tycker att marknaden idag är högt värderad eller ej. Att sitta och vänta på kraschen för att börja spara är statistiskt ofördelaktigt.

Amortera eller spara?

Det korta svaret är att amortera enligt amorteringskravet, det vill säga 2-3 procent per år ned till 50 procents belåning. Därefter skulle jag nog hellre rekommendera att investera pengarna och behålla mellanskillnaden mellan låneräntan och årsmedelavkastningen. Det kommer ett fördjupande avsnitt om det inom kort.

Hur gör jag med sparande till barn/pension/mitt företag?

På exakt samma sätt som ovan. Det spelar i princip ingen roll vad målet för sparandet är. Det enda som egentligen spelar någon större roll är tidshorisonten och vilken balans mellan aktier och räntor man är villig att ta.

Hur kan jag tänka med finansiella rådgivare?

Jag brukar avråda att träffa vanliga bankers finansiella rådgivare, då de är mer säljare än rådgivare och är sällan inlästa på forskningen. Det jag brukar rekommendera är att träffa en oberoende finansiell rådgivare som tar betalt per timme istället för i procent. Jag har gjort intervju med t.ex. Henrik Tell från Effektiv Förmögenhetsförvaltning som är en sådan i avsnitt #34. Problemet är dock att de sällan kommer säga något annat än det som står i artikeln och har du under 10 miljoner kronor, så är det sällan värt pengarna tyvärr eftersom priset blir för högt i förhållande till kapitalet.

Betyder den här artikeln att jag ska sluta spara i nybörjar- och barnportföljen?

Det är tyvärr en svår fråga, men jag resonerar så här. Nybörjarportföljen är i princip identisk med en 60 % aktier och 40 % räntor-inställning hos Lysa. Det syntes tydligt i årets uppdaterade artikel av Nybörjarportföljen. På samma sätt är den globala barnportföljen väldigt lik Lysas 90 % aktier och 10 % räntor-inställning. Dock framgick det i årets uppdaterade artikel att skillnaden var något större än med nybörjarportföljen.
Eftersom både Lysa och vi har samma filosofi, väljer fonder i princip enligt samma kriterier blir skillnaderna väldigt små. Den stora fördelen som du får med Lysa är att allt är automatiserat till en marginellt högre kostnad och slipper t.ex. de årliga ombalanseringarna. Det går alltså inte att säga att det ena kommer ge bättre avkastning än det andra utan det är mer en bekvämlighets-, pris- och engagemangsfråga.

Vad är nackdelen resp. fördeln att göra själv jämfört med att använda fondrobot?

I normala fall är den stora fördelen nästan alltid att man kan göra det billigare och i viss mån bättre själv. Jag är högst tveksam, även om jag vet att extremt duktiga läsare har lyckats optimera priset med 0,1-0,2 procent mot Lysa. Jag personligen tycker inte att det är värt att göra det själv utifrån ett rent kostnadsperspektiv, vilket också syns i våra stora belopp hos Lysa.
Det som jag i så fall ser som den större fördelen med att göra själv, är att man kan välja till fonder enligt andra kriterier. För mig är det exempelvis viktigt med att mitt sparande ska vara så klimatsmart, etiskt och hållbart som möjligt. Det ger mig Lysa ingen möjlighet att göra. På samma sätt kan jag i ett eget sparande välja till 5 procent guld som jag tror gör portföljen bättre. Det sista är även att en nätmäklare ger mig möjlighet till hävstång och belåning av portföljen, något jag inte får hos fondrobotarna. Men allt det kräver en hög kompetens, ett stort intresse och engagemang. Inget jag rekommenderar för nybörjare.
Har man det intresset så brukar jag rekommendera att göra både och. Dela t.ex. upp ditt sparande i två delar och sätt hälften hos en fondrobot (eller flera) och förvalta den andra själv. Då kan du dessutom jämföra och tävla över tid. Alternativt kan man ju bara köpa till de fonderna man vill i sin aktiva lekhink.

Varför inte maximera avkastningen och ta en högre risk? T.ex. 100 % aktier

Min upplevelse är att de flesta överskattar sin risktolerans – något jag skrev om i avsnitt #75. Det är lätt i tider av uppgång, särskilt när vi nu har haft 10 års positiv avkastning, att ha en övertro på sin egen förmåga, riskvillighet och risktolerans. Innan man har varit med om en nedgång på -20 %, -30 %, -50 % eller mer är det svårt att säga hur man kommer att reagera. Jag brukar ibland säga att min största fördel är att jag är 38 år gammal och har förlorat pengar i både IT-bubblan 2001 och finanskrisen 2008.
Att behålla är köpa aktier är det svåraste man kan göra. Genom att inte ta full exponering mot aktier, ger du dig själv förutsättningarna att gå lite bättre än index i nedgång vilket ökar sannolikheten för kloka beslut. Det ger dig dessutom möjlighet att kunna öka en aktieexponering senare eller ta ut pengar från sparandet oavsett marknadsläge. Studier har dessutom visat att det är en bra balans mellan gas och broms – något vi tar upp i avsnitt #45.

Hur gör jag bäst med sparande till barnen?

När det gäller sparande till barn så finns det några tumregler att komma ihåg. Den första är att spara i sitt eget namn så att du har kontroll över pengarna. Annars kan ”ibiza-effekten”, som läsaren Johan A kallar den i sin kommentar, uppstå. Det vill säga att barnet tar alla pengarna på 18-årsdagen och du har inget mer att säga till om. I normala fall brukar jag rekommendera att använda en kapitalförsäkring i ditt namn med barnet som förmånstagare. Tyvärr går det inte hos LYSA eller någon annan fondrobot, därför får det bli ett eget extra konto jämte de andra. Det kan vara en idé att juridiskt skriva ett papper att pengarna tillfaller barnet i händelse av dödsfall. Balansen mellan räntor och aktier, ställer du med fördel in enligt tumregeln ”10 procent i aktier per år som är kvar till pengarna ska användas”.
Den andra tumregeln är att spara till alla barnen i en enda pott. Det kan nämligen lätt bli väldigt orättvist eftersom pengarna ger olika avkastning i olika perioder. Dessutom rekommenderar jag att inte överspara till barnen. Sparar du hela barnbidraget så är det för mycket. Att ge barnen för mycket pengar är en stor björntjänst eftersom det slår undan deras eget svar på frågan ”varför” och därmed deras motivation. Något vi skriver rätt mycket om i boken ”Gör ditt barn rikt – från veckopeng till förmögenhet”. Slutligen brukar jag rekommendera att dessutom leka och lära barnen om ekonomi, t.ex. genom ”månadens aktie”. Ett gott ekonomiskt självförtroende och självkänsla är nämligen så mycket mer värd än en summa pengar.

Varför bara inte Avanza Global för 0.1 % och spara 0.3 % i avgift mot Lysa?

Jag har skrivit ett långt svar på den frågan till läsaren Filip i kommentarerna till artikeln. Klicka här för att komma till den. I korthet anser jag att värdet med Lysa är 1) större exponering 6 000 st vs 1 000 st bolag, 2) exponering mot småbolag, saknas i Avanza Global, 3) exponering mot tillväxtmarknader, 4) exponering mot Sverige, 5) exponering mot en bra korg med räntefonder och 5) en bättre intern skatteeffektivitet i Lysa.
Dessutom avråder jag alltid från 100 procents aktieexponering.

Vad händer med mina pengar om en fondrobot, fond, Lysa, Avanza eller Nordnet går i konkurs?

Det korta svaret är ingenting. Enligt gällande lagstiftning måste de som förvaltar dina pengar hålla dessa skilda från sin egen verksamhet. Så om en fond, fondrobot eller bank går i konkurs kommer du få möjligheten att föra dina pengar till ett annat ställe, även om det kan ta tid för all administration att bli färdig.

Om du har fler frågor, ställ dem gärna i kommentarerna så kan jag fylla på listan efterhand. Du kan även ställa frågan i ”Frågor och svar” här på bloggen där vi hjälps åt svara.

Slutord och min förhoppning

Så här nästan 15 000 ord och många A4-sidor senare hoppas jag att du känner dig klokare än du började. Egentligen är det här med sparande enkelt, men det är inte lätt. Hela artikeln kunde som sagt sammanfattats i en enda mening:

1) Öppna ett konto hos fondroboten Lysa (annonslänk), 2) ställ in fördelningen av räntor och aktier, 3) ställ i ett månadssparande och 4) låt pengarna jobba i fred i flera år så länge du inte ändrar ditt mål.

Problemet är att jag tror inte att det hade fungerat i längden. Jag hade i alla fall med ett sådant råd inte förstått varför jag skulle göra det. Sannolikheten skulle vara hög att så fort jag läste något annat, så skulle jag tagit ut pengarna från Lysa och flyttat dem dit. Sedan hade jag läst något nytt och flyttat dem igen. Jag har varit en sådan vindflöjel. Problemet är att det är extremt destruktivt för ens sparande.

Mitt mål med den här artikeln har varit att ge dig tryggheten i att också förstå varför rådet är som det är. Förhoppningsvis finner du att det här är en lika bra bas för ditt långsiktiga sparande, som jag tycker att det är för mig. Mitt mål är också att ju mer du lär dig, desto bättre och mer stolt ska du vara över det sparandet som du satte igång enligt principerna i den här artikeln. Ungefär som ett gott vin, det blir bara bättre med åren.

Tack för din uppmärksamhet och lycka till med ditt sparande!

Få vårt nyhetsbrev en gång i månaden

Om du gillade den här artikeln, då är sannolikheten stor att du även kommer att gilla vårt kostnadsfria nyhetsbrev som kommer ungefär en gång i månaden. Det innehåller bloggens bästa artiklar och de bästa tipsen. Idag är det mer än 50 000 personer som prenumererar, så något gör vi uppenbarligen rätt. Du kan självklart avsluta när du vill.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

RikaTillsammans-workshopen – en fördjupning

På önskemål från er läsare har vi även utbildningsdag ett par gånger om året runt om i landet. Där går vi genom det mesta i den här artikeln men även det bästa från bloggens övriga 1 000 artiklar. Läs gärna mer via länken nedan.

Om du har frågor kring workshopen, mejla gärna till mig på jan[AT]rikatillsammans.se. Tyvärr kan jag inte svara på personliga ekonomiska frågor via mejl. Ställ hellre dessa frågor i ”Frågor och svar”.

Tack till dig som stödjer oss via Patreon

Vi vill även passa på att rikta ett tack till alla våra läsare som stödjer oss via Patreon. Tack vare er kan vi göra sådana här kostnadsfria och reklamfria artiklar. Tack vare er har vi möjligheten att tacka nej till företag som betalar bättre men har sämre tjänster och istället fokusera på det som är bäst för oss alla.

Om du vill stödja oss med t.ex. motsvarande en fika i månaden går det utmärkt och det är något vi tacksamt tar emot. Vi om några vet att många bäckar små till slut blir en stor å.

Tack än en gång!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du nog även gilla följande relaterade artiklar:

Se gärna även alla de länkade artiklarna i texten.

Låt oss hjälpas åt att bli rika tillsammans

Efter en sådan här lång artikel är det lätt att bli hemmablind. Ställ därför gärna frågor nedan, ge feedback på om något är otydligt eller om jag har missat något. Mitt mål med den här artikeln är att den ska vara uttömmande för någon som vill komma igång med sitt sparande. Jag uppskattar all hjälp jag kan få för att nå det målet. Tack på förhand!

Avsnittet Kom igång med ditt sparande | Steg-för-steg guide dök först upp på RikaTillsammans.

Jubileumsavsnitt #100 – En intervju av oss med Ola Selmén

$
0
0

Då var vi här. Avsnitt 100. Först och främst tack för att du gör det här möjligt. På er uppmaning valde vi att göra ett avsnitt där vi blir intervjuade. Eftersom vi visste att en av Sveriges bästa konferencierer och programledare – Ola Selmén – lyssnat på de flesta av våra avsnitt bad vi honom att leda programmet. I ett annorlunda podd och vlogg-avsnitt tog han med oss på en resa där vi tittade båda framåt och bakåt, intervjuade oss utifrån ett personligt perspektiv och bjöd på många skratt.

Även om jag började blogga redan 2007, så var det först i samband med att Caroline kom in i bilden och vi började podda och vlogga, som det känns att det blev på riktigt. Det var då vi började med att släppa artiklar varje vecka. Dessförinnan kunde det gå månader utan artiklar och de höll dessutom högst varierande kvalitet. I samband med avsnitt 100 har vi släppt poddavsnitt varje vecka i snart två år. Något som många av er läsare tyckte att vi skulle uppmärksamma.

Länge funderade vi på hur. Sedan kom flera av läsare med förslaget att istället för att intervjua andra, så kunde vi ju bli intervjuade istället. En god idé som vi nappade på. Eftersom jag visste att Ola Selmén som till vardags leder morgonradio, har gjort mer än 400 avsnitt i TV (bl.a. Amigo) och är en av Sverige bästa konferencierer är en trogen lyssnare, bad vi honom om hjälp. Med stor glädje tackade han ja, tog med sig sin kompis Nic Schröder (som gjorde låten Hej Monika) och planerade för ett annorlunda jubileumsavsnitt.

Föga anade vi att det inte skulle spelas in i studion som en vanlig intervju, utan att vi skulle ut och på riktigt besöka en trädgård (utifrån avsnitt #94 om den inre trädgården) och inte minst köra i vår mer eller mindre berömda V70 från 2009. Att han dessutom hade med sig en hel väsa med attiraljer allt från en bärbar grammofon spelare (visste inte ens att sådana fanns), spittekaka, konfetti och tombola gjorde det hela både läskigt och spännande. Det hela slutade med att vi fem – min äldsta vän Magnus som också är gudfar till våra barn körde och kommentera – hamnade i min (ovetande) mors trädgård för att prata om livet, de senaste 100 avsnitten, framtiden och en hel mängd annat.

Det är ett annorlunda avsnitt som vi hoppas att du gillar. Samtidigt vill vi också tacka för alla läsarfrågor som ni läsare har skickat. Av de nästan 100 läsarfrågor vi fick in, hann vi faktiskt bara ta upp en enda i avsnittet (jag skyller på Olas tombola). Men jag kan redan avslöja att många av dem tar vi upp i kommande avsnitt. Vi har redan spelat in nästa veckas avsnitt där vi går genom 10 av dem. Så tack än en gång – både för ditt engagemang, ert förtroende, era uppmuntrande tillrop, mejl och ord när vi träffas. Utan er som läser, lyssnar och följer skulle det aldrig varit möjligt. Tack!

På återseende nästa vecka!
Jan och Caroline

PS. Jag vill även passa på att tipsa om de sista två RikaTillsammans-workshoparna innan sommaren i Stockholm på lördag 18/11 och i Göteborg 19/11.

Lyssna eller titta på jubileumsavsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:01:15 – Bolmesons bröllop och anekdoter från universitetstiden
  • 00:04:56 – Om att gå sin egen väg
  • 00:07:09 – Evakueringsmiddagar och piratfilmer på Lunds universitet
  • 00:12:06 – Den första inspirationen till RikaTillsammans
  • 00:15:19 – En spännande berg-och-dalbana
  • 00:18:19 – Det som är roligt med privatekonomi
  • 00:20:58 – Tankar kring klimat och sparande
  • 00:24:01 – Så är det att jobba tillsammans
  • 00:27:13 – En udda inspelning i Avanzas källare
  • 00:32:57 – Hur man gödslar sin inre trädgård
  • 00:34:46 – Känslor påverkar våra beteenden
  • 00:38:00 – Personlig utveckling och en ny miljövänlig fond
  • 00:41:17 – En tilltagande miljömedvetenhet inom finansbranschen
  • 00:44:17 – Ett samspel mellan lönsamhet och miljö
  • 00:47:23 – Magnus spår Jans framtid
  • 00:51:20 – En typisk kväll hemma hos Bolmesons
  • 00:53:22 – Härliga reseminnen med stark kontrast
  • 00:55:54 – Hur mycket pengar har Jan och Caroline

Precis som vanligt matchar tiderna bättre med videon än med poddavsnittet till följd av efterbearbetningen.

Transkribering av hela avsnittet

För dig som hellre läser än lyssnar eller tittar, följer nedan en komplett transkribering av intervjun med oss.

— START TRANSKRIBERING —

OS: Goddag och varmt välkomna till avsnitt nummer 100 av RikaTillsammans-podden. Vilken oerhörd ära att få leda detta 100:e avsnitt. Vi måste bara filma in Bolmeson-bilen där. Detta klassiska samtalsämne i RikaTillsammans-podden. Där har det gått mycket tankar fram och tillbaka om du skulle köpa den bilen eller inte, men idag när vi tänkte använda den så har den havererat. Caroline, utveckla. Vad var det som hände med bilen?

CB: Det något med fläkten. Det har varit så väldigt länge och det skulle kosta oss.

JB: Fläktmotorn är sönder och tydligen så är den är den gömd bakom instrumentpanelen, så det skulle kosta 10,000, vilket överväger en väsentlig procentandel av bilens värde. Så vi tackade nej till det. Nu åker vi i Magnus bil. Magnus är min bästa vän sedan 20 år tillbaka och den som vet alla hemligheter. Han är gudfar till våra döttrar också. Köper du bil en gång om året, Magnus, på inrådan av Carro och Jan?

MF: Nej, jag skulle aldrig köpa en bil på inrådan av Carro och Jan. Då skulle jag aldrig haft en ny bil.

Bolmesons bröllop och anekdoter från universitetstiden

OS: Jag har lyssnat och tittat och så på nästan alla 99 avsnitten. Det är då två saker jag har tagit fasta på här. Det ena är bilen, för och emot pengamässigt, och den inre trädgården. Alltså, Jans nykrattade inre trädgård. Jag tänkte att vi ska kombinera de två sakerna idag. Åka bil till er favoritträdgård i det svenska kungariket. Vilken trädgård har ni valt ut nu när ni har sonderat Sveriges alla trädgårdar?

CB: Vi har valt ut Katrinetops Landeri, som ligger här i Malmö. Där gifte vi oss 2008. Vi hade ett lunchbröllop utan tal, men Magnus filmade. Det var en kompromiss. Jan ville ha stort och jag ville ha litet och intimt. Jag tänkte att jag skulle ha koll på listan över bröllopsgästerna, tänkte 37 stycken. Sedan kom det 42. Vi gifte oss klockan 11 och sedan hade vi lunch. Det var jättetrevligt.

JB: Lunch var över klockan två och då åkte vi iväg och gästerna åkte iväg. Det var ganska skönt faktiskt. Vi körde nog lunchbröllop på grund av vårt behov av att inte göra som alla andra, faktiskt. Det är nog sanningen.

OS: Jag har ju ganska många kulturarbetarkompisar och de brukar säga att det finns inte ett enda bröllop de har varit på där brudparet inte har sagt att de vill ha ett bröllops som inte är som alla andra. Men det här lät riktigt unikt, och det för oss in på den klassiska frågan i den RikaTillsammans-podden, nämligen, hur konstiga när ni? Jan, varsågod och smaka på din egen fråga.

JB: Jag skulle nog säga ganska högt, kanske 8, 9, 10.

CB: Är det inte så nu att du vill vara lite speciell. 10 av 10. Du tvättar dig ju och sådant.

OS: Gör han det, Magnus?

MF: Det gör han, men det var någon fråga kring det när vi bodde i lägenheten. Vi delade en lägenhet en kort tid, jag och Jan. Då hade vi synpunkter kring varandras tvättningar och hur ofta man duschade och om man duschade ansiktet på kvällen innan man gick och lade sig. Det gjorde inte jag, men Jan duschade nog inte så ofta.

OS: Var det för att spara pengar?

MF: Det var nog för att det fanns andra roligare saker att göra.

Om att gå sin egen väg

JB: Jag tycker och tänker väl så här att jag har alltid försökt gå min egen väg. Det är väl ändå ganska konstigt. Och tittar man på alla kommentarer som vi får, så är det väl ganska konstigt det vi har valt, att bo i hyresrätt, valde att äga en gammal bil, att vi köpte inte bostadsrätt, att spara, att ha vatten i källaren ifall kriget kommer… Nästan 200 liter. Så vi kan duscha. Var sjätte månad så måste man rotera det. Det gamla vattnet kan man hälla ut i trädgården. Och sedan har vi konserver.

OS: Det är den här rädslan jag har haft i alla år, att tänk om det skiter sig. Jag har räknat efter. Man har en hemförsäkring som man betalar en massa tusenlappar för. Om man då köper konserver som håller i 25 år, även om det kostar kanske 10,000, utslaget på 25 blir det ganska lite pengar per år. Då är man safe. Men det tar aldrig slut.

CB: Du pratar ju väldigt mycket om din rädsla, men du har ju annat som driver dig, där du är driven av något annat än rädsla. Att hjälpa människor, till exempel, det är ju det vi gör genom podden. Det är ju inte konstigt, de flesta vill det. Men jag tänker att du pratar väldigt mycket om din rädsla jämt.

JB: Ja, men det är för att den har varit en sådan stor del av mitt liv, tänker jag.

CB: Jag gillar ju att ju att Jan är konstig. Du är lite egensinnig och jag är nog också egensinnig, men jag tror att du agerar ut mer på din egensinnighet. Jag håller den mer i mitt eget huvud och har inre konflikter och så. Du agerar mer ut det och gör det du vill i livet.

Evakueringsmiddagar och piratfilmer på Lunds universitet

MF: Jag inser att jag har tänkt mycket vad det gäller Jan, tidigt också, det var att vi berättade ofta om problem vi kände och så. Det tycker jag är en speciell egenskap för Jan. Jag känner inte jättemånga personer som delar med sig så mycket av just känslor och kanske inre konflikter som man har. Vilket ju då för min del gjorde att jag också gjorde så. Så gör Jan och jag som vänner ibland fortfarande när det är någonting. Man behöver liksom inte lägger band på sig och hur man berättar hur man känner. Det kan man göra fritt.

JB: Och vi kan prata om pengar också. Det finns inga ämnen vi inte pratar om.

CB: Jag tror inte att ni pratar om era sexliv.

JB: Det har vi gjort.

MF: Du skulle bara veta.

OS: Då kan alla som är under 15 år hålla för sina ögon och öron. Här kommer Magnus och Jan bara kort gå igenom sina sexualdebuter.

MF: Ja, för min del blev det inte så mycket i den där studentlägenheten, för Jan var uppe hela nätterna och satt framför datorn. Helt plötsligt försvann ens internet, så inte ens det fick man ibland, för att Jan hade kopplat fel.

JB: Ja, jag höll ju på att bli relegerad från Lunds universitet också.

OS: På grund av era sexvanor?

JB: Nej, på grund av mina internetvanor. För helt plötsligt en månad stod vår lägenhet för 65% av trafiken på Lunds universitet, som har typ 40,000 anslutningar. Men då hade vi satt upp en piratserver i garderoben. Sedan kom de på det och det var så pinsamt i efterhand. Jag försökte ljuga att vi hade laddat ner Linux-distributioner, flera hundra om dagen. Sedan fick jag en varning och det är väl preskriberat Magnus? Det var innan det blev olagligt.

Först var det piratkopierade filmer och sedan var det ingen annan som kunde använda internet. Men Lunds universitet såg mellan fingrarna, så jag och en kompis fick driva detta med Lunds universitets tysta tillåtande.

CB: Nu tänker jag att detta blir jobbigt för Lunds universitet, men det var över tio år sedan.

OS: All reklam är bra reklam. Nu har vi snackat lite herr Bolmeson, nu är det fru Bolmeson här på temat konstig. Vi måste hugga lite tag i det. Är det du som, då när ni har fyllt på det här förrådet i källaren, bjuder ner vännerna på någon slags evakueringsmiddag?

CB: Ja, vi har ju haft en evakueringsmiddag en gång. Då provade vi olika sådana här färdigmat som man har, vilka som var godast. Det var ingen som var god. Magnus var inte inbjuden för vi vet att han inte gillar ris och curry. Det var vänner som gillar att vara ute och vandra.

OS: Ja, inte de som kör omkring i bil. Nu är vi alltså på avsnitt 100 av RikaTillsammans-podden. Om man ska se de här första 99 avsnitten som någonstans global aktieindexfond, vilka har då varit… Alltså, de om de fyra hinkarna blir de trygga avsnitten. Har vi då hink fyra, den experimentella hinken, vilka avsnitt känner ni har stuckit iväg? Har ni vågat göra några sådana? Vilka har varit de mest experimentella.

CB: Den inre trädgården var ju en ”ivägstickare”. Vad har vi mer gjort utanför boxen liksom?

JB: Klimatavsnittet. Lite de där också som när vi bjöd in Moa Diseborn och pratade om att pengar inte är allt, utan bara en förstärkare.

CB: Sedan hade vi FIRE-avsnittet som också fick mycket uppmärksamhet. Vi kanske återkommer till det.

Den första inspirationen till RikaTillsammans

OS: Jag tänkte, har det blivit som ni trodde när ni drog igång den här podden?

CB: Nej, verkligen inte. Jan, du skulle ju bara filma lite och du gjorde det framför våra fönster, men det blev aldrig bra med ljud och ljus och sådant. Du skulle ta frågor från bloggen och bara filma lite. Sedan skulle jag hjälpa dig lite. Det var aldrig meningen att det skulle bli en stor podd.

JB: Så här var det ju, att jag gillar att skriva långa artiklar. Typ 10,000 ord, som kanske är 25 A4-sidor. Folk läser det och det var till och med en kille som mejlade och sa, ”Hej Jan, jag älskar dina artiklar, men jag har dyslexi. Så detta har tagit mig fyra helgdagar att läsa.” Jag fick empati och han frågade om jag inte kunde sätta mig framför en iPhone och bara prata in vad artikeln handlar om.

Så började jag göra det, men sedan insåg jag att det är ganska drygt att fråga så här, ”Jan, vad tänker du om indexfonder? Jo, jag tänker så här.” Som att prata med sig själv. Då bad jag Caroline att ställa frågorna, och du gjorde du det.

CB: Ja, och så svarade Jan inte ordentligt, då blev det följdfrågor och du blev irriterad och jag blev irriterad. Men sedan hittade vi formen efter ett tag och Jan förstod vem jag var i den rollen, och jag förstod den Jan var. Det har varit bra för oss.

JB: Ja, vi har alltså stängt av avsnitt, för att vi har börjat bråka i avsnittet.

CB: Ja, i början var det ju att du tyckte att jag drog ner byxorna på dig, för att jag sa typ ”Varför är det så?” och ”Vilka källor har du till det?” Det var inte meningen att dra ner byxorna, jag ville bara förstå.

OS: Det där är ju spännande. Bara lite mer med RikaTillsammans-podden som en global aktieindexfond. Har det ökat med 7% i lyssnare per månad/år/avsnitt?

JB: Det har ökat jättemycket. Nu på sistone har det varit ganska stabilt, men det är väl ungefär 15,000 som lyssnar på poddavsnitten. På YouTube är det ett par tusen, kanske 3000-4000. Och bloggen har väl nästan 150,000 läsare. Det är sjukt många. Ibland har jämfört med typ Blondinbella. Hon har en miljon. Sedan kommer jag ändå att tänka på det, för YouTube är ju det som har lägst, typ 3000, sedan tänker jag att 3000 är en ganska stor arena, om man skulle ta det från det perspektivet.

Jag fattar ju verkligen att det är ett privilegium att kunna få beröra och prata till så många människor. Det är också ett jättestort ansvar.

OS: Tänkte ni på det från början när ni körde igång, att det skulle vara så många läsare som mig som helt plötsligt tänkte att, ”Oh, man kanske ska spara en slant också i livet!” Som lyssnar helt blint liksom.

En spännande berg-och-dalbana

JB: Från början var det bara för vår egen skull. En månad hade vi haft 100 besök på hela månaden, till att idag ha så många besökare. Det är svårt att tänka sig. Men visst är det det och det märks också att jag upplever att vi har blivit försiktigare. Framför allt i rekommendationer. Eftertänksamma kring det vi står för och vi strävar efter att vara tydligare.

Vi hade en period nu innan de senaste avsnitten, där jag kände att vi blev mer försiktiga och jurister hade åsikter om hur vi sa det vi sa och vad vi sa. Då höll jag på att tappa glädjen i det. Men sedan på sistone så bestämde vi… För det har ju varit så när vi gjorde FIRE-avsnittet. Det är det som står för Financial Independent Retire Early. Det är en stor rörelse som handlar om att gå i pension tidigt eller bli ekonomiskt fri.

Jag gillar det konceptet, för det har ju vi jobbat med, men vi har upplevt ganska mycket att det har kidnappats av extremsparare. Då sa jag i någon oeftertänksam stund att det känns som att det mest är typ 20-åringar utan familj, som på sitt första jobb sparar 80% av lönen. Jag sa att det är fantastiskt, men det funkar inte lika bra när man är 45 med två barn och hus och bil, på sådant sätt. Folk gick ju bananas. Vi fick hatmejl och folk kände sig kränkta. Efter klimatavsnittet är det också jättemånga som blivit upprörda.

CB: Fast det gjorde vi efter att vi hade varit försiktiga ett tag och sedan kände vi att nej, låt oss göra det vi vill. Då blev det ett klimatavsnitt för vi kände att det var också viktigt. Våra pengar påverkar också detta.

JB: De som inte gillar en tror jag kommer inte gillar en oavsett vad man säger eller vad man skriver. Och de som gillar en tror jag kommer gilla en oavsett. Jag tror att det är viktigare att man är autentiskt med det som är viktigt för oss. Och klimatet är viktigt och de här frågorna.

Det som är roligt med privatekonomi

OS: Målsättningen från början, alltså ni inleder ju varje avsnitt med att beskriva RikaTillsammans, ”allt som är roligt med privatekonomi”. Vad är det som är roligt med det, Carro?

CB: Det är en bra fråga, jag tycker ju inte att ekonomi är så himla kul. Det är mer det man kan göra med det, som ett verktyg. Så tänker jag. Jag tycker om lyx och tycker om att få må bra i livet, och det kostar pengar. Men jag tycker inte att det är så himla kul att sitta med siffror och sådant. Det är Jan. Du gillar dina excel-blad och kalkyler och framtidsplaner för sparandet. Så spenderar jag pengarna sedan.

OS: Vad är lyx för dig då?

CB: Det kan vara att resa till något trevligt ställe tillsammans ett litet tag. Eller att bara köpa eko-mat. Vi har också en skönhetskategori i budgeten. Det är 4,000 i månaden.

OS: Värt varenda krona.

CB: Ja, det hade varit jobbigt om du hade sagt, ”Är det sant? Är det säkert?” och bara inte kunna tro och förstå hur detta kostar 4,000 i månaden.

JB: Sedan är du också ganska duktig med att köpa på Tradera och på Blocket.

OS: I mitt liv jobbar jag som någon slags underhållningsproletär.

JB: Ja, du är en av Sveriges bästa konferencier.

OS: Tack så mycket, det var snällt sagt. Tidigare har jag jobbat stenhårt, väldigt mycket, och sedan har jag tagit ledigt och rest långt bort. Till Costa Rica eller något sådant och bara njutit. Men med tanke på klimatpodden som ni släppte och miljötänket som jag verkligen har fått nu som småbarnspappa med familj och så, men också då att jag lyssnar på er.

Den sista tiden har jag känt att det som jag använder mina pengar till, alltså långa resor och konsumtion, kläder och sådant, det känns helt fel nu. Vad ska man ens ha pengar till nu då, förutom boende givetvis och eko-maten och så. Men vad ska man ha pengarna till om man tycker att det känns dumt att flyga och köpa saker?

Tankar kring klimat och sparande

CB: Jag tänker att jag ska heller inte flyga mer. Då åker man inte till Brasilien bara så där. Då får man resa på ett annat sätt, som är mer äventyrligt. Med tåg och båt. Vi har inte listat ut detaljerna riktigt.

JB: Det var väl det som också var poängen med det avsnittet, att vi är inget perfekt par. Tvärtom, min jobbiga insikt i det avsnittet var att jag är en större klimatbov än de flesta. Inte bara med resandet utan dessutom med de investerade pengarna. Tre ton per 100,000 kronor eller 30 ton per miljon. Har man då en, två, tre eller fyra miljoner, det är över 100 ton om året.

CB: Sören sa att vi hade 38 ton per livstid. Om man skulle dra ut det på alla på hela jordklotet. Alla har ju lika mycket egentligen.

JB: Jag tycker helt ärligt att det där en supersvår fråga. Vad ska man med pengarna till? Särskilt om det är så här som vi sa innan, att pengarna bara är en förstärkare. Det är inte lösningen. Så jag har inget fantastiskt svar. För oss just nu handlar det mycket om att amortera på huset. Vi köpte ett hus för ett par år sedan. Ett stort och, för att vara Malmö, ett ganska dyrt hus.

För oss handlar det egentligen om att amortera och komma ner till de här 50%. Sedan tror jag att det handlar om att kunna ha en livskvalitet när man går i pension. Pension är en sådan grej som jag tror att många missar, att man kommer få i bästa fall halva sin lön. Även om man har lägre utgifter när man går i pension, så är halva ens lön en ganska saftig minskning.

Så är det att jobba tillsammans

JB: Jag tror att för oss handlar det också om tid. Jag och Carro jobbar ju tillsammans nu, så det har också varit någonting vi finansierar. Att ha pengar till att kunna spendera den tiden tillsammans, istället för hur det var när du pendlade till Lund. Det är inte samma stress och att inte behöva ha barnen på skolan från sju till sju, liksom.

OS: Hur är det att jobba tillsammans? Mina föräldrar jobbade tillsammans.

CB: Det var jobbigt i början. Också för att vi behövde lära känna varandra, hur vi är och hur vi har möten ihop. Att man ska vara professionell på mötena. Det hade ju du problem med, Jan.

JB: Ja, vi hade ett möte och sedan plötsligt mitt i mötet så fick jag höra att jag inte hade plockat undan i köket. Hade vi suttit i ett fikarum på ett jobb så hade detta inte kommit upp.

OS: Det är inte säkert. Jag har jobbat många år med Nic och där kan det också dyka upp att jag säger något sådant. Men det är klart, det är en baksida.

CB: Ja, det finns många som säger, ”Oj, jobbar ni ihop? Det skulle vi aldrig kunna.” Det trodde inte jag heller att vi skulle kunna, men vi hittade formen. Vi var tvungna. Häromdagen kom Jan och då var det en privatgrej och då sa han, ”Du, skulle du kunna visa mig hur man gör med den här utomhus-jaccuzzin?” Då lägger jag över underhållet på Jan och då sa jag till slut, ”Du, boka möte med mig.” Och då blir det av. Fast du har inte bokat möte ännu, men det kommer komma. Man blir mer proffsig mot varandra overall, liksom.

OS: Kan ni ligga i jacuzzin och se när, som idag när Freja hade den här löpdagen runt, att räkna varv?

CB: Alltså den där bubbelpoolen. De flesta tycker att det är en bonusgrej, men vi har inte använt den på över ett år.

OS: Hade jag vetat att ni har en jacuzzi-bubbelpool, då hade den här intervjun genomförts i vattnet.

JB: Det kan bli avsnitt 200. Vår vän Filip han säger alltid bubbel i bubbel, ska man ha.

En udda inspelning i Avanzas källare

OS: Ni känns ju ganska ensamma i Skåne med att ha en ekonomi-podd.

JB: Vi är ju lite utanför. Vi är ju det svarta fåret. Jag såg att Omni hade 18 nya redaktörer för ekonomi. Det var en massa bloggar. Det är inte vi. Men det är helt ok.

CB: Vi gillar ju det. Vi är inte så imponerade av Stockholm. Nu kommer det komma skit på det.

JB: Jag tror att det är ganska bra, för vi är inte den typiska ekonomi-podden. Vi pratar om att sparande ska vara långsiktigt och tråkigt, medan de flesta andra har det som ett brinnande intresse och hobby. Medans vi pratar mycket om de här andra sakerna också. Så det är helt ok.

Jag tror att många av de andra, nu kommer mina fördomar här, är att det är av intresserade för superintresserade, medans vår är mer för den vanliga människan, som har ett vanligt liv. De som inte har tid att gå på alla Aktiespararnas träffar och bolagsstämmor. Jag går inte igång på en årsredovisning innan jag somnar. Det är helt ok.

Sedan har jag träffat många av dem och det är jättetrevliga människor. Vi har haft roliga episoder. Vi träffade till exempel Nicklas ”Investeraren” Andersson. Vi ska ju spela in ett avsnitt, och jag vet inte om jag får avslöja detta, men Avanza har sin studio i källaren. De har också en källare och det roligare var att när vi spelade in, det var en fredagskväll, så när alla andra människor hade gått hem, så satt jag och Nicklas i källaren. Det gick så långt att larmet gick. Så kom Securitas-vakten och frågade, ”Vad gör ni här?”, och vi bara, ”Vi poddar.”

OS: Jag var ju på en av de här RikaTillsammans afterwork i Malmö. FikaTillsammans. Då var det Arne Talving, som har släppt boken ”Den enkla vägen : bli rik och fri med aktier”. Sedan då litegrann på temat fredag kväll och sitta inlåst i Avanzas källare och göra podd, så berättade Arne att han varje fredag satt och fyllde i flera hundra nyckeltal. Då tänkte jag ”att bli fri”, så tänkte jag att det är i min värld så långt man ifrån frihet man kan komma. Vad är frihet för er?

JB: Frihet för oss är väl att kunna välja själva. När jag jobbar, med vem jag jobbar, varifrån, etc. Att inte vara begränsad. Det är frihet. Som att vi spelar in detta på en fredag, mitt på dagen.

OS: Där sticker ni nog också litegrann ut från resten av gänget. Är det så? Som jag har förstått det så står ni för passivt sparande, medan resten är lite mer på hugget.

JB: Vi pratar om max fyra timmar per år, som man ska lägga på sitt långsiktiga sparande. Medans många andra snackar om fyra timmar om dagen eller fyra timmar i veckan. Så kan det vara, om man har det som en hobby, men för oss är det inte det.

Hur man gödslar sin inre trädgård

OS: Länge leve lag Bolmeson. Jan, hur gödslar du din inre trädgård?

JB: Gud, när jag första gången fick höra talas om det där med inre trädgård så var min första tanke, ”Vilken jävla trädgård?” Och i perioder så känns det väl så, att den där trädgården är ett nödvändigt ont.

CB: Men hur skulle du beskriva det för de som inte vet? De som också tänker så, ”Vilken jävla trädgård är det nu de pratar om?”

JB: För mig var hinten, som jag brukar säga, det där med sparandet, att livet blir bra när jag har 20,000, sedan blev det 50,000 och 100,000. Så märkte jag att det tar aldrig slut. Pengarna där ute gav inte den känsla som jag trodde att det skulle ge.

MF: Men trädgården som begrepp är en bra metafor, eftersom en trädgård är litegrann som livet självt. Det att lång tid med en trädgård. Man har kanske en idé, man planterar någonting som sedan dör, för att man glömde vattnat. Nästa gång man planterar så vattnar man och då blir det någonting, men det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Men många, många, många, många gånger så kan man koppla av och ha det väldigt fint i sin trädgård och njuta av det. Många gånger svär man över hur man kunde vara så dum och göra så, så att det blev ogräs. Man har också dåligt samvete för sin trädgård.

CB: Jo, när du säger det så, så har vi ändå gått och gjort mycket personlig utveckling för att vi har visst ogräs och vi har vissa grejer som vi undrar om man kan plantera det. Beteenden som skulle gagna oss bättre.

Känslor påverkar våra beteenden

JB: Jag var nog väldigt pragmatisk från början, för jag insåg ganska snabbt att min ekonomi eller mina pengar är ett resultat av mitt beteende. 20% är liksom det tekniska. Vad är en fond, hur funkar en fond, var köper du en fond, var klickar du, men sparande och pengar är känslomässigt i allra högsta grad.

Så insåg jag att vissa beteenden jag har är jättekonstiga, och det har ställt till med många konflikter i vårt förhållande också. När jag i ett moment of svaghet säger till Caroline, ”Du som är känslomänniska, du har ju bara inte ”levlat” till nästa nivå, som är logisk och analytisk.”

CB: Då kommer han heller inte ihåg att jag är logisk och analytisk också. Det är bara det att jag kan låta känslorna driva iväg med mig ibland, och det borde du också göra.

JB: Precis, det kommer från det där med trädgården och uppväxten. Jag var, eller är, rädd för stora känsloyttringar. För min pappa kunde brusa upp och bli arg och då visste man aldrig vad som kunde hända. Det hände någon gång att vi blev slagna och så där, så jag har varit rädd för känslor. Att det inte är något jag inte styr över. Att arg får man inte bli och det är bättre att vara glad och tyst, än att vara upprörd och utåtagerande.

Du är ju ganska utåtagerande med dina känslor och det var mitt ex också, så det är roligt hur jag ändå dras till det där. Det är väl som Jung sa:

Vi tenderar att gifta oss med den som har löst våra undermedvetna problem.

Carl Jung

Men jag skulle nog verkligen säga att från början så var det nog definitivt att jag insåg att pengar kommer inte lösa biffen, utan det är något mer som måste göras.

OS: Om man då tänker så här med rädslodriven, det finns ju ingenting i hela världen som i mitt huvud skapar mer rädsla och oro än pengar. Om man nu är rädd för saker, det är liksom full tombola, vi bara kastar in pengarna här, så får vi se vad som händer med dem. Så tänker jag med pengar. Istället har jag mina pengar på ett sparkonto, med noll. Det kommer i alla fall inte försvinna. Jag förlorar i och med inflationen varje år, men de är ju där. Jag tänker inte en sekund på den där slanten jag drog in på det giget. Det bara är där och så är det bra med det.

JB: Jag har liksom hela tiden försökt hela mitt liv att lägga kuddar överallt. För att skydda. Då insåg jag att pengar är den bästa kudden, för den kan du omvandla till typ varsomhelst. Och det var jättejobbigt för mig att inse att jag är en stor ekonomibloggare och ändå så rädslodriven. Nu börjar jag väl, som vi pratade om i bilen, att tänk om det inte handlar om pengar över huvud taget. Tänk om det egentligen handlar om att hitta en känsla inom sig.

Personlig utveckling och en ny miljövänlig fond

JB: Så som vi brukar säga:

Om du inte kan hitta det inom dig, så kommer inget resultat i världen övertyga dig.

Det där är ju resan och vi har lagt jättemycket pengar på personlig utveckling. Utbildningar för många tiotusentals kronor, både i Sverige och utomlands.

OS: Funkar det då?

JB: Absolut, det skulle jag säga. Sedan är det varierande kvalitet och sedan så skulle jag säga att några av de dyraste utbildningarna, som Tony Robbins, är mycket show men inte det som gör störst skillnad. Jag skulle säga att de som gjort störst skillnad för oss, det är nog de som har varit bland de billigaste.

Men det blir också så himla konstigt, för den genomsnittliga svensken tror jag lägger 200
kronor om året på sin personliga utveckling. Då har vi genomsnitt. Sedan har vi de som lägger kanske 20-30,000 kronor per år på coach, utbildningar och terapi.

OS: Jag tänker där då, inre trädgården, vara snäll mot sig själv och så, kan man knyta ihop det med ekonomi? Kommer det att kunna bli så att jag sätter mina pengar i globala indexfonder som gör gott för moder jord, jordklotet?

JB: Jag tror att vi rör oss ditåt. Jag tror absolut att det är en önskan hos många sparare. Vi ställer också det kravet hela tiden när vi pratar med partners. Det har kommit en fond i Lund som verkligen är etisk och hållbar.

Jag tror tyvärr att vi kommer börja ta hand om vår planet först när det börjar bli lönsamt att ta hand om vår planet.

Vi pratar om det kort i ett annat avsnitt, att pengar trumfar allt. Saker kan vara olagligt, men om du kan tjäna pengar så gör folk det trots att det är olagligt. Så länge det är mer lönsamt att hugga ner skog, som de gör i Brasilien nu, när de hugger ner ett Skåne varje år av gammal regnskog. Så länge det är mer lönsamt än att låta den stå kvar, då kommer det att huggas ner.

MF: Får jag bara flika in där en tanke kring att det utvecklas nu ganska snabbt en generation i Sverige som tränas från de är jättesmå till att… eller tränas, jo men, det är en del medvetna föräldrar som uppfostrar så. Jag tycker att man ser ibland att barn av idag inte är lika sugna på pengar som jag var när jag var liten och som vi var i vår generation. Kanske har man det generellt sätt bättre idag, men jag ser liksom att barn är mer benägna att ge bort pengar frivilligt, för att man har tränats av föräldrar.

Det är en känsla av att pengar inte tycks ha så stor betydelse så tidigt som det varit förut. Att det finns andra värden som man ser. Det kommer ju när folk så att säga har nått en viss nivå kanske.

En tilltagande miljömedvetenhet inom finansbranschen

JB: Jag har träffat folk på storbanker som jobbar med rika släkter och så. Där är de rädda över hur det kommer att bli nu, med den nya generationen. När pappa Lundberg eller Stefan Persson, alltså de som sitter på pengarna idag, när deras barn eller barn igen ska ta över förmögenheterna. Många av dem är engagerade i klimat eller det ska vara etiskt och hållbart. Det ska iallafall inte vara så som pappa och de gjorde. Så jag är väl ganska positiv till det. Sedan tror jag personligen att det kommer bli värre innan det blir bättre. Det tror jag. Men det finns en massa exempel.

OS: Man känner att det har hänt mycket grejer under de senaste tio avsnitten. Det har varit klimatgrejen och den inre trädgården. Kan det vara så att RikaTillsammans-podden kommer att dra mot etiskt hållbart sparande? Att det kan vara det nya?

CB: Ja, vi har pratat med vissa samarbetspartners också om hur man ska dra det i så fall. Människor som jobbar med verktyg och så. Vi har kanske inte kommit till någon konklusion ännu, men det kommer nog att dra ditåt.

JB: Detta har varit viktigt för oss länge, men det har inte funnits så mycket alternativ. Jag såg här om dagen att det finns ett kreditkort där spärren på kreditkortet inte är hur mycket pengar man har, utan hur mycket koldioxid du har förbrukat. Det kommer att släppas nu i höst, 2019. Så det händer jättemycket sådana här spännande grejer. Jag tror att vi kommer lyfta det mycket, mycket mer. Vi själva gillar projekt där man kan kombinera ”people, profit, planet”. Jag tror att det är så vi måste göra det.

Där skiljer jag mig från unga idealister. Jag har kompisar som är på Amnesty och skickar brev. Effekten är inte så stor att sitta på Amnesty och skriva brev. Respekt till de som gör det, det gör säkert skillnad, men jämfört med att kunna till exempel flytta 200 miljoner kronor till att jobba mer etiskt, tror jag har en större påverkan.

MF: Totalt sätt så är ändå pengar det som fortfarande styr. Det är det lustiga, för samma personer är ändå noga när de löneförhandlar med sin chef. Alltså, föräldrarna till de här barnen är ändå väldigt noggranna med att de ska ha bra lön. Jag kan ändå ana någon slags dubbelmoral.

Ett samspel mellan lönsamhet och miljö

JB: Är det inte så att när pengarna inte längre är ett problem, då kan man börja ta andra värderingar? Det var en grej som jag inte fattade förrän vi reste rätt mycket på landsbygden i Afrika, i Kenya, med Better Globe. Det var att miljöproblematiken är till stor del fattigdomsrelaterad. Att till exempel i Afrika hugger man ner 28 träd för varje träd som planteras. Så pratar jag med dem och det är pinsamt, men jag trodde genuint att de inte fattade klimatkrisen. Men de var mycket mer insatta än vad vi var, för att de drabbas först.

De på landsbygden hugger ner träden för att kunna elda med, för att överleva. Det var en pappa som sa, ”Jag har inte mat till mina barn varje dag. Om jag kan hugga ner ett träd, bränna det till kol, sälja en kolsäck, då har vi mat för ett antal dagar. Jag fattar att ur ett klimatperspektiv så är det dåligt, men jag har inget val.” Det är därför jag tror att om vi kan lösa den här grundläggande ekonomiska problematiken, då kommer miljön bli en följdeffekt. Jag tror att man måste göra så att miljön och klimatet blir bra som en effekt av någonting annat. Det är därför jag försöker stödja alla projekt som har att göra med pengar och planeten.

OS: Det känns som att det är få som kommer att hålla på hanen med sin plånbok om man kan investera pengar och samtidigt göra gott, dygnet runt, för miljön.

JB: Ja, men vet du vad, det är detta som har förvånat mig så himla mycket. Att det är så kontroversiellt. Att folk blir så upprörda. Jag har tänkt att prata om klimatet måste vara safe. Vi bor alla på vår planet, alla borde väl vara intresserade av det? Men då kommer det ner till mig. Plötsligt ska jag ändra på mitt beteende.

CB: Ja det pekas oftast på att det är USA och industri eller någon annan. Vi i Sverige vi släpper inte ut så mycket, men det blir så mycket snack, istället för att man säger vi tar meatless Monday.

MF: Du pratade nyss om de som hugger ner träd, men hur mycket står de egentligen för vad det gäller utsläpp och så.

JB: I princip ingenting. Det är vi som gör det. Vad var det Sören sa? Att 3% av världen befolkning står för 100% av flygresorna. Eller vi är 10 miljoner svenskar och då säger man så här att det är bara 0,2% eller någon tiondels procent av Sveriges totala, i jämfört med hela världen. Men å andra sidan så släpper vi 10 miljoner ut lika mycket koldioxid som 150 miljoner i Bangladesh. Och så säger man att problemet är folkningsökning. Vi borde bli färre på planeten. Men där befolkningen växer har de inga koldioxidutsläpp.

CB: Det pekas väldigt mycket på andra, medans vi själva kan göra så mycket.

Magnus spår Jans framtid

OS: Innan du sticker iväg här, vad tror du att Jan gör om 10 år?

MF: Jag tror att vi känner igen varandra och att vi har kontakten och att det är ganska likt ändå. Det låter kanske tråkigt, men det tror jag att det är. Och att träden i trädgården där hemma har vuxit lite och det där vi sa om alla de grejerna. Det tror jag. Jan är av den stilen, eller den typen, som kopplar av genom att göra saker. Han kopplar inte av genom att sitta och göra ingenting. Så en trädgård för Jan måste vara en trädgård där man gör någonting.

Jag tror att Carro är något bättre på att koppla av i en trädgård, men blir också efter ett tag litegrann rastlös. Att bara sitta eller ligga i en hängmatta, det gör inte Jan. Ibland är han ledsen för att han inte kan göra det. Jag är inte någon bra läromästare i det heller, för jag grejar också hela tiden. Men jag tror att vi ska tipsa om det här med att göra saker i trädgården också. Så det kanske sker under de 10 åren.

OS: Kommer den mannen att vara Sveriges finansminister om 10 år?

MF: Nej, det tror jag inte. Jan är dels lite för stark i sina åsikter och alldeles för ärlig kanske för att bli politiker.

OS: Ok, stick iväg och jobba, så att du inte får ekonomiska bekymmer. Nu sitter vi är och njuter. Den inre trädgården går jag lite mer igång på än de själva investeringarna. Jag jobbar ju med meditation, motion, inte dricka och försöka sova bra, när jag mår risigt. För att gödsla den inre trädgården. Vilka trix har du, om du bortser från de här kurserna som du går på?

JB: Jag jobbar ju, lite vila i rörelse, men då ska det vara så att jag får välja själv vad jag jobbar med. Inte så här att nu är det deadline på det där, utan att välja själv. Sedan gillar jag vissa tv-serier. Just nu är det Game of Thrones, men jag vet inte, vi har ett blandat förhållande just nu, efter det senaste avsnittet.

OS: Säg ingenting, jag har inte sett det. Jag har bara sett ett avsnitt och har hela serien framför mig.

CB: Jag har också bara sett ett avsnitt, eller två, sedan insåg jag att de kommer inte upp de här ”night walkers” igen, så nu skiter jag i detta. Dessutom tycker jag att det är en väldigt brutal serie.

En typisk kväll hemma hos Bolmesons

OS: Vad gör Bolmesons på kvällarna, efter att barnen har gått och lagt sig?

CB: Jag har ett annat sätt att odla min inre trädgård än Jan. Jag gillar att läsa böcker, tända ljus, ta hand om mig själv, sova bra. Jag går och lägger mig samma tid varje kväll, halv tio, med barnen. Så vi är väldigt olika i vår livsstil. Därför har vi nu varit tvungna att lägga in att vi dricker te tillsammans på kvällen, för annars hinner inte vi snacka med varandra. Så är det. Vet inte riktigt hur andra par gör för att ha tid att snacka med varandra.

JB: Jag jobbar ju. När Carro har gått och lagt sig så jobbar jag ett par timmar efter det. Sedan om jag fick välja själv så hade jag inte gått upp förrän nio. Så hade vi det ett tag, men sedan föddes Elsa och då har fått gå och lämna på skolan. Men det är pestigt, att gå upp kvart i åtta. Om jag hade så mycket pengar att jag inte behövde, då hade jag inte gått upp på mornarna och så hade vi haft en kock.

OS: Om ni skulle ha barnvakt. Ni har fredag kväll och också hela lördagen ledigt?

JB: Det där hände för inte så länge sedan. Freja sov över hos en kompis, Elsa hade somnat halv nio, och vi somnade tio över nio. Småbarnsföräldrar.

CB: Om vi hade gått ut och ätit då hade det blivit Spoonery. Vegetarisk Hotpot.

Härliga reseminnen med stark kontrast

JB: Vi gillar ju kontraster, oavsett vad. Vi kan gilla fine dining, alltså Noma i Köpenhamn, och vi kan gilla Spoonery.

CB: En gång när vi var i Thailand för längesedan, vi kanske aldrig mer åker dit, men då var vi i norra Thailand och jag hade kollat ut att det fanns en lodge där. Ett halvår innan så mejlade jag lodgen, det var någon australiensare, John, som ägde stället. Jag skrev att jag ville boka deras lyxigaste bungalow för 100 per natt. ”Ni kan höra av er när ni är i närheten”, sa han. Så gjorde vi det, så fick vi lyxiga bungalows och var där ett tag.

Vi vandrade ut i djungeln och på julafton tog vi in på det finaste hotellet i hela Chiang Mai, och det var så jäkla fint. Alltså, det var kontrast.

JB: De hade mingel och så kom vi i skitiga byxor med ryggsäckar. Så lämnade vi in dem och då kom de tillbaka och sa, ”Ursäkta, men vi fick kemtvätta dina byxor två gånger, för de var så skitiga.” Så vi gillar kontraster.

OS: Det är inte så att ni sitter och kollar på Champions League på kvällen? Ingen sport?

JB: Nej, vi har ingen tv.

OS: Men gillar du träning, Carro?

CB: Jag gillar träning. Det kan vara varsomhelst på gymmet. Det var ett tag som jag kände att jag behövde testa mina gränser och se vem blir jag efter 30 km när jag är jättetrött och så. Kommer jag kunna ta mig igenom det ändå?

OS: Vem blev du då?

CB: En person som är i kamp, det är som krig. Så var det också när jag doktorerade sista året, att nu är det bara att köra på. Och det fanns inte utrymme för några känslor, det fanns det bara inte. Det är bara att köra på. Jag kan stänga ner, men då kommer det en backlash efteråt. Eller hur, Jan? Gråta lite och tycka synd om mig själv och så. Men det är väldigt praktiskt att ha den sidan, där man bara köttar på.

Den enda läsarfrågan…

OS: Det kan vara dags att stänga ner nu, för nu ska vi ta alla lyssnarnas frågor. Jag tror, frågorna fick jag ju mejlat, sedan lade jag ner alla frågorna in här i tombolan, som är på långtidslån från svt, sedan tog jag ut och slängde alla frågorna utom en. Här kommer den, alright! Från Adam, ”Hur mycket pengar har ni?”

CB: Du har koll på det.

JB: Nej men så här, vi har inte tio miljoner, men vi har mer än fem. Så jag skulle säga bokfört värde, tittar man på bolaget, för vi det mesta av våra pengar i bolaget, så runt sju, åtta miljoner.

OS: Den exakta siffran får man i avsnitt nummer 200. Sedan kommer då en följdfråga, ”När fick ni er första miljon?” Det var på samma lapp.

JB: Det tog nästan tio år.

CB: Vi gjorde en massa misstag och lärde oss mycket på vägen.

JB: Ja, vi gjorde så dumma grejer. Vi lånade pengar, investerade, blev lurade och så vidare.

CB: Vi testade olika grejer och fick lära oss vad som funkar och vad som inte funkar. Den hårda vägen kan man säga.

OS: Oerhört tacksamt, nu talar jag säkert för alla som lyssnar, vad snällt av er att ni har delat med er av era bättre tips.

JB: Jag tror att misstag är en förutsättning för att lyckas. Den första miljonen tar längst tid, och jag tror att det är för att man behöver lära sig saker. Sedan blir det också så att pengarna växer mycket snabbare för att man får avkastning på den miljonen. 10% på en miljon är 100,000. Ja, de där 100,000 kan ta flera år att spara ihop första gången.

OS: Nu ska vi ha lite kultur. Ni får välja en skiva som vi ska spela på den mobila vinylspelaren. Då får ni välja vad vi ska lyssna på avslutningsvis. Blir det Canary Islands, Malmös stolthet, eller blir det Lana Del Rey, Arja Saijonmaa, 99 Luftballons, Roy Orbinson, Give me Hope Joanna, Halloween, alltså tysk metal, Bob Marley eller Bob Hund. Vad säger ni?

JB: Jag känner igen typ en eller två. Nena, men det är mest för att hon var med på våra tysklektioner på gymnasiet.

CB: Vi tar Arja Saijonmaa, det är ju en ikon.

OS: Vi avslutar då jubileumsavsnittet med Arja Saijonmaa. Tack för oss från Jans mammas trädgård!

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då kanske du även uppskattar:

Avsnittet Jubileumsavsnitt #100 – En intervju av oss med Ola Selmén dök först upp på RikaTillsammans.

Elva läsarfrågor

$
0
0

Dagens artikel tar upp elva läsarfrågor av de läsarfrågor vi fick in till avsnitt #100 som vi inte fick möjlighet att besvara. Det är allt från hur vi ställer oss till peer-to-peer-utlåning typ Savelend/Lendify, till solpaneler på taket, hur man kan tänka som låginkomsttagare, resonemang kring fyra hinkarna och annat smått och gott.

Tack än en gång för alla glada tillrop, gratulationer och all uppskattning. Jag och Caroline är verkligen medvetna om vilket privilegium det är att varje vecka få publicera nya artiklar. Utan dig som läser, följer, tittar och inte minst rekommenderar bloggen till andra skulle det inte vara möjligt. Tack!

Den här veckan har vi valt att resonera kring några av de frågor som vi fick in till förra avsnittet, men som vi inte fick möjligheten att prata om. En jätteviktig fråga berör den vanliga missuppfattningen att man ska ha en olika strategi beroende på mängden pengar man har. Det bör man inte. Jag vidhåller med en dåres envishet att den enda gången man ska ändra sin strategi är när ens mål har ändrats (självklart givet att strategin är sund och evidensbaserad). Att ändra strategi som t.ex. ta ut pengar från börsen och därmed omallokera bara för att marknaden har fallit/ökat, man har hört något tips eller något annat är inte giltiga anledningar.

En fråga som vi berör lite, men som aktualiserades efter de två workshoparna jag hade i helgen, är den sneda synen många av oss har på var vi själva befinner oss på inkomstskalan. Så bara en liten realitycheck:

  • Om du tjänar 20 000 kr innan skatt så tjänar du mer än hälften av Sveriges befolkning
  • Om du tjänar 38 000 kr innan skatt så tjänar du mer än 90 % av Sveriges befolkning

Tittar vi ett globalt perspektiv:

  • Om du tjänar 20 000 kr innan skatt så tjänar du mer än 97 % av jordens befolkning
  • Om du tjänar 38 000 kr innan skatt, så tjänar du mer 99 % av jordens befolkning

Vilket får mig att tänka på:

När man pratar om den rikaste 1 procenten i världen så brukar jag alltid tänka på att det är någon annan…

Insikt häromdagen…

Samtidigt för att vända på det. Halva Sveriges befolkning har inte 50 000 kr i finansiella tillgångar, var femte person (19,2 %) klarar inte en oförutsedd utgift på 10 000 kr och de flesta som sparar har inte flera miljoner – något man lätt kan få uppfattningen av när man lyssnar eller tittar på andra. Avanza släppte den här bilden för många år sedan (har inte sett någon uppdaterad version):

Medianförmögenhet fördelad per ålder hos Avanza
Avanzakundernas medianförmögenhet per ålder. Tänk på att långt ifrån alla är kunder på Avanza dessutom…

Så det handlar verkligen om att inte underskatta de ”små” pengarna. Som vi säger i veckans avsnitt: ”många bäckar små blir till slut till en stor å…”. Det viktigaste är att komma igång med sitt sparande oavsett storleken på belopp.

I övrigt har det varit två extremt intensiva veckor med mycket föreläsningar, workshopar, fikatillsammans och utbildningstillfällen. Det är jättekul men det har också varit på bekostnad av närvaro på bloggen. Nu har jag inget planerat förrän jag ska iväg till Afrika senare i sommar vilket jag hoppas kommer att omsättas i lite fördjupande artiklar på bloggen. Redan nästa vecka blir det en fördjupning i frågorna ”Amortera eller investera?” och ”Låna och investera?”.

Samtidigt gör vi ett nytt avsnitt med de två fondförvaltarna Andreas Brock och Henrik Milton som var med i avsnitt #36 ”En intervju med två fem-stjärniga fondförvaltare”. Det är ju lite som att bjuda hem djävulen på middag eftersom de har en totalt annorlunda strategi (=aktiv förvaltning) och tänk än vi, men jag har förberett en hel del intressant frågor som jag hoppas att du kommer att gilla. Du får mer än gärna kommentera med frågor som du skulle vilja att vi ställer till dem.

Tack för den här veckan och så ses vi nästa söndag!
Jan och Caroline

Lyssna eller titta på avsnitt #101

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Nedan följer en grov innehållsförteckning:

  • 00:04:02 – Ska man ha en annan strategi i början av sparandet?
  • 00:07:12 – Det du inte vet om Warren Buffets strategi
  • 00:10:58 – Företagsaktiespararprogram, bra eller dåligt?
  • 00:15:10 – PPM och sjunde AP-fonden
  • 00:16:38 – Komplettera med annat sparande för din pension
  • 00:19:55 – Bäst pensionssparande för låginkomsttagare
  • 00:22:29 – Snabbt och enkelt att komma igång idag
  • 00:26:37 – Fråga angående peer-to-peer lending
  • 00:30:08 – Allt i den aktiva hinken kan bli värt noll
  • 00:32:07 – Låna ut pengar till företag med factoring
  • 00:34:44 – Är det bra att investera i solceller?
  • 00:39:21 – Kaos med boendet i fyra-hinkar-principen
  • 00:41:24 – Andra kreativa hink-lösningar för boendet
  • 00:44:10 – Ombalansering i portföljen inför pensionen
  • 00:46:43 – Vad skulle hända om alla investerade enligt index?
  • 00:49:07 – Det finns fler index än det finns aktier
  • 00:51:22 – Hur kommer börsen att förändras av fondrobotarna?
  • 00:53:35 – Hur ställer ni er till REITs (Real Estate Investment Trust)?
  • 00:57:05 – Hur ser Bolmesons aktiva hink ut?
  • 01:02:45 – Information om kommande avsnitt

Precis som vanligt matchar tiderna bättre med videon än med podden på grund av klippningen.

Transkribering av hela avsnittet

Nedan följer hela avsnittet transkriberat för dig som hellre läser än lyssnar eller tittar:

— START TRANSKRIBERING —

JB: Idag är det dags för avsnitt 101 och det blir läsarfrågor. Förra veckans jubileumavsnitt var roligt och vi fick in 70 frågor till avsnittet, men vi tog en enda. Det var Ola som valde ut en enda fråga i sin tombola. Det var jättekul. Jag tänkte att i dagens avsnitt kommer det handla om allt från strategi när man inte har pengar versus en investeringsstrategi när man har pengar. Det kommer handla om aktiesparprogram hos företag, vad de frågar. En fråga var, ”Har man missat tåget om man bara sparar en hundralapp i månaden eller är låginkomsttagare?” Jag tänkte att vi skulle prata om det här med peer-to-peer-utlåning, som det kom en fråga om.

En annan undrar vad vi tycker om solceller på taket. Sedan blir det kaos i hinkarna på grund av boendet. Och när ska man växla ner till räntefonder på grund av ålder? Vad händer om alla kör indexfonder och sedan en följdfråga, hur förändras börsen nu när det är så mycket robotar? De sista två frågorna gällde hur vi ställer oss till REITs (Real Estate Investment Trust), som är fastighetsfonder. Sedan ska vi berätta vad som finns i vår aktiva hink.

Detta är dagens innehåll. Det är 11 frågor och vi har typ 60 frågor kvar, så jag tänker att vi sprider ut de nu under de kommande veckorna, för många av frågorna är riktigt, riktigt bra. Sedan vill vi också tacka för alla glada tillrop, alla glada uppskattningar. Vi har hållit en del föreläsningar. Du har ju varit hemma med barnen, men jag har varit runt och hållit föreläsningar både på FikaTillsammans och en hemkunskapslärarkonferens och Volvo och andra företag. Och det är så himla roligt att höra att folk har kommit igång med sparande och gjort förändringar. Det är så himla coolt och vi är tacksamma för alla de fina orden och allt det stöd vi får.

Innan vi kör igång, eftersom detta är lite som en frågespalt, så är det viktigt att då komma ihåg att detta är inte personlig rådgivning, att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning, att man bör bolla med en finansiell rådgivare eller något sådant, innan man fattar ekonomiska beslut, så klart. Vill man då läsa hela villkoren så kan man göra det på RikaTillsammans.se/villkor.

Ska man ha en annan strategi i början av sparandet?

Tittarfråga från Emil: ”Kan det inte vara värt att ta upp att till exempel Warren Buffets strategi, är en bra strategi, för att han redan har det stora kapitalet? 100 miljoner gånger 2%, det är ändå två miljoner, till exempel. Inte svårt att tjäna stora pengar då. Till exempel småspararna har kanske någon som ett år lyckas med att få 300% avkastning, men kommer ändå bara upp i 60,000. Det måste finnas tips på hur till exempel unga studenter, ensamhetsföräldrar och sådana kan ha en bättre strategi. Aktie- & fondmarknaden är en marknad som gör rika rikare.”

JB: Jag tycker att detta är en jätteintressant fråga, så det var väl därför jag också tog den först från Emil. Den kastar ljus på ett av de vanligaste misstagen som man gör. Jag har också gjort detta misstaget i många år, och det är att tro att man ska ha en annan strategi i början av sitt sparande, än vad man ska ha i slutet. Alltså, att strategin ska ändras med beloppet. De flesta framgångsrika strategierna funkar på samma sätt, avsett om du har 10,000, 100,000 eller en miljon.

Om vi tar Lysa som exempel, fondroboten som vi gillar, där har du exakt samma fördelning, exakt samma investeringar om du investerar 100 kronor, en miljon eller om det är 100 miljoner. Så investeringsstrategin är den densamma. Det är detta som jag tror är ett vanligt misstag, för att man tycker i början att i att absoluta tal så blir avkastningen så liten.

Om man investerar 1000 kronor, för det är det man kan investera, som till exempel låginkomsttagare. När vi var studenter så var allt vi kunde investera någon hundralapp i månaden eller här och där. Det blir 10%, vilket är en jättebra avkastning på årsbasis, men 10% på 1000 kronor blir 100 kronor. Man tycker inte att det spelar någon roll. Det är då man vill ha 100%, 200%, 300% avkastning, så att det ska bli någonting. Men när ”det ska bli någonting”, då är det mer eller mindre som att köpa lottsedlar.

Bara här om veckan på hotellet såg jag ett omslag på Dagens Industri, att PowerCell hade gått upp 83% dagen innan. Småspararna älskade aktien för att det var en stor rörelse. Det är intressant att småsparare älskar den typen av aktie. Det var därför många älskade Fingerprint och de där som stiger mycket. Professionella investerare avskyr sådana aktier, för att de är helt oförutsägbara och förr eller senare blir man av med pengarna i dem. Att leta efter de där 300% avkastningarna, det är en säker strategi att bli av med sina pengar.

Det du inte vet om Warren Buffets strategi

JB: Det är därför jag alltid tjatar om långsiktighet. Att det är på lång sikt man vill ha en strategi som fungerar. Jag håller helt med. Det är skittråkigt att få 300 kronor i avkastning på ett helt år, men om man bara sparar tillräckligt länge, så kommer de där 10% bli 10% på en miljon, och då har du plötsligt 100,000. Då är det inte snutet ur näsan längre, för 100,000 är många månadslöner.

Tittar man på Warren Buffet, så är min upplevelse att han har hållit samma strategi i alla år. Han gör fortfarande samma sak som han gjorde. Sedan kan jag tycka att Warren Buffet är en liten orättvis jämförelse, eftersom han inte gör det de flesta tror att han gör. Warren Buffet köper hela bolag, och då kan du få helt annan avkastning. Han har inte 2%, utan det är många procents avkastning, plus att du kan styra hela bolagen. Den tredje hemliga faktorn, som de flesta inte vet om Warren Buffet, det är att han lånar pengar gratis. Det är inte så himla svårt att köpa stora bolag och få en bra avkastning om man lånar gratis. Men jag tror inte att det var det som var poängen i frågan heller.

Men om jag ska sammanfatta så tror jag jättemycket på, och all forskning stödjer det, ha samma strategi oavsett mängden pengar och oavsett vad som händer på marknaden. Den enda gången man egentligen ska ändra en strategi är om målet ändras. Vill man då tjäna mycket pengar, det har också kommit frågor om det som vi kan ta i ett annat avsnitt, hur har vi gjort? Vi har haft den här indexavkastningen de senaste åren. Vi har aldrig förkastat de små beloppen. Då är det bättre att man skiljer på hur man kan tjäna mer pengar i sitt vanliga liv, så att man kan spara mer pengar. Det är en betydligt viktigare fråga.

Jag tänker många gånger att löneförhandla, byta jobb, hitta ett extrajobb, sälja saker på Blocket, att ägna sig åt det man tycker är roligt, ens hobby, och sedan försöka lista ut hur man kan ta betalt för det… Det är mycket, mycket bättre, än att försöka jaga de här 300% eller aktierna som går upp 83% eller något annat. I längden är det som lottsedlar och du kan inte repetera det. Var medveten att det är tråkigt att spara pengar och det tar tid, men vi ska alla bli äldre. Alla blir tio år äldre, så då kan man lika gärna spara pengar under tiden.

Så det är ett klassikt misstag, att jaga hög avkastning i början av sitt sparande. Ha samma strategi. Ju tråkigare strategi, ju mer långsiktig den är, ju mer passiv och oengagerad du är, desto mer pengar kommer du tjäna. För den som lyssnar på detta kan jag säga att i avsnitt 99 har vi gått igenom hur det går till, hur man kommer igång med sitt sparande och all forskning som ligger bakom det.

Företagsaktiespararprogram, bra eller dåligt?

Tittarfråga från Christoffer: ”Någonting jag inte har hört er resonera kring är olika företagsaktiespararprogram. Exempelvis om du är anställd på ett företag som Skanska, så för var fjärde aktie du köper så får du en aktie gratis. Nackdelen är att du låser in din investering under en period.”

JB: På vissa större företag är det ganska vanligt. Det är ett sätt för företagen att skapa gemensam bonus, att om alla lyckas, så lyckas företaget, och om företaget lyckas, så lyckas de anställda. Det är ju ett incitamentsprogram och de är oftast subventionerade. Det är jättebra, men å andra sidan så kommer det ofta med villkor, som att du inte får sälja på två år, eller fem år, eller vad det nu kan vara.

Det generella rådet är att det är bra. Men det som är risken är ju att man har alla äggen i en korg, så jag tror att det är extra viktigt i en sådan här situation, att man har något annat vid sidan av. Det är rätt vanligt att man glömmer bort det. Ta Ericsson för femton år sedan, i slutet av IT-bubblan, då fick man också de här optionsprogrammen. Folk hade hela sin pension och lånade pengar på huset och köpte i de här optionsprogrammen. Även om det kanske ses som illojalt, så hade jag växlat in det mot en indexfond så fort jag hade kunnat, faktiskt. Så att man sprider det.

Om jag får en aktie varje månad och måste hålla dem i 24 månader innan jag kan sälja av dem, då hade jag köpt varje månad och sålt varje månad, efter de 24 månaderna. För att kunna sprida det till en indexfond. Det beror på hur de är utformade, men poängen är att inte ha för mycket pengar i det, i förhållande till sin ekonomi. Och att ställa sig frågan om man hade velat äga den aktien även om man inte jobbade kvar på företaget. Om svaret är nej, då ska du inte äga den. Men då man kan utnyttja den här fördelen med att man får en gratis. Är det någon läsare som har en annan åsikt, så får ni gärna kommentera.

PPM och sjunde AP-fonden

Tittarfråga från Harry: ”Gärna lite om PPM. Sjunde AP-fonden ändrar ju skepnad vid 55 år och gör över till mer räntor fram tills 80 år. Att i 25 år stegvis minska avkastningen borde ju ge en magrare ålderdom, dessutom lockar man med att lägga allt i traditionellt sparande, som ger ännu sämre med tillväxt.”

JB: För det första så brukar jag säga att den bästa fonden man kan ha i PPM det är den sjunde AP-fonden, alltså Såfa-alternativet. Det alternativet som man får av staten om man inte har gjort något val. Det har liksom utklassat majoriteten av de andra. Jag tror att jag såg någon siffra att 2018 eller 2017 så var avkastningen i Såfa 9,1%, medans de vanliga spararna hade typ 6,6%, så det är en jättestor skillnad. Särskilt ränta-på-ränta över lång tid.

Om det är ett råd jag nästan alltid kan ge utan att känna osäkerhet, så är det statens ickevalsalternativ. Det är precis som Harry säger, att fram till man är 55, så är det aktier fullt ut. Det är med belåning och det går i linje med forskning som säger att man ska ha hög risk när man är ung, sedan ska man ha längre risk när man är äldre. Så det är inget fel, it’s not a bug, it’s a feature. Det är så det ska vara.

Komplettera med annat sparande för din pension

JB: Är man rädd för magrare ålderdom, då tror jag att man behöver komplettera med ett annat sparande. Det som händer, varför man skiftar mer till räntor, det är det här med gas och broms på bilen som vi alltid pratar om. När du blir äldre behöver du pengar med kortare sikt. Ett sparande till vår dotter Freja då till exempel, som är åtta, hon kan ha 90% aktier utan problem. För henne är skillnaden väldigt liten om hon får pengarna när hon är 18 eller när hon är 22. Medans det är stor skillnad för min mamma som är 67 och ska gå i pension, om hon få pengar när hon är 67 eller när hon är 71.

Det är mycket större relativ skillnad, för att jobba fyra år extra när man har tänkt att gå i pension, det är ju en evighet jämfört med att vara 18 och att 22. Därför måste risken vara betydligt längre i ett sparande för min mamma i förhållande till vår dotter som är åtta. Jag brukar ibland nämna en tumregel att ha lika mycket stor andel i räntefonder som man är år gammal. Är jag 37 år gammal så ska jag ha 37% räntefonder och resten i aktier.

Det är en klassisk tumregel som vi har kört ända fram till avsnittet med Paolo Sodini, professorn från Handelshögskolan, som rockade min värld lite när han sa att det är en jättebra tumregel först efter 50. Han och flera andra menar att det är för låg risk och att du ska ha en högre risk fram tills du fyller 50. Istället för att man linjärt ska minska risken över tid, så säger han full gas fram tills du är 50, sedan gör en ganska drastisk inbromsning, precis som Sjunde AP-fonden gör. Så jag tycker inte att detta är fel. Jag tycker att det tvärtom är rätt. Jag tycker att man behöver kompensera. Inte genom att leta högre avkastning, utan genom att göra någonting annat.

Forskningen är ganska tydlig på det där. Om man räknar till hur många år är det till du behöver använda pengarna. Sedan är det ju så att om han har annat sparande och känner att han inte behöver sina PPM-pengar förrän om 15 år, då kan man byta bort från Sjunde AP-fonden Såfa till att bara ha Sjunde AP-fonden, så man bara har aktieandelen. Då kan du dra den till 100%. Man kan alltså ”bypassa” deras inställning. Det är bara när du har Såfa-inställningen, som den minskar till räntefonder. Men sedan kan du ställa in det hur du vill. Hoppas du gillar svaret Harry, du får gärna höra av dig.

Bäst pensionssparande för låginkomsttagare

Tittarfråga från Berg: ”Jag har precis börjat intressera mig för min ekonomi. Jag är 45 år, låginkomsttagare med hus, barn, familj. Har sparat några hundralappar i månaden i alla år. Tycker det handlar mycket om alla miljoner som alla ska investera på olika sätt. Då förstår jag att det är spännande att investera. Men nu har jag missat bästa tåget och det gäller att komma med på nästa. Hur ska vi som inte har så mycket tänka? Går det att hinna bygga en ok pension på dessa år? Hur och vad är i så fall viktigt?”

JB: Jag älskar denna frågan och jag är ledsen om det har framstått som om alla har miljoner, för så är det inte. Tittar vi på siffror från Statistiska Centralbyrån så är det så att var femte person har inte råd med en oförutsedd avgift på 10,000 kronor utan att ta lån. Går man på en fest med 20 personer, så är det fyra personer som inte har 10,000 kronor. Halva Sveriges befolkning, jag tror det är mellan 44-50%, har inte 50,000 i finansiella tillgångar.

Vi har högre skuldsättning i Sverige i de privata hushållen än vad vi någonsin har haft. Jag var nyss på Swedbank-möte om just det där, så nej, alla har inte en massa miljoner. Det är bara att det kan låta så, men så är inte fallet. Med det sagt, kan man hitta spara ihop en pension om man är 45 år gammal? Absolut. Tumregeln, som jag brukar tänka på med ränta-på-ränta, det är att om vi utgår från 8% avkastning, som är då det genomsnittet som börsen ger per år.

Till exempel om man har en Lysa-robot eller Sjunde AP-fonden, eller något med hög aktieandel, så på tio år dubblas pengarna, på tjugo år femdubblas dem. Den här personen kan jag tänka mig har 30 år, alltså till 75, för medellivslängden är över 80. På 30 år så tiodubblas det. Så allt sparande som Berg gör nu kommer med stor sannolikhet att tiodubblas till 70-årsdagen. Det är aldrig för sent att börja.

Snabbt och enkelt att komma igång idag

JB: Det andra som jag också skulle säga är att det är en myt att ”tågen går”. Det är aldrig för sent att börja. Ju tidigare man kan börja desto bättre. Det står alltid ett tåg vid stationen. När man lyssnar på många andra som säger att åh, man skulle ha köpt till exempel PowerCell förra veckan, då har man fel inställning. En indexfond kan du köpa idag. Du kan bli kund på en fondrobot idag. Du kan börja ändra i din PPM idag. Du kan lägga undan hundralappar eller prata med din arbetsgivare om tjänstepension idag.

Det coolaste av allt är att det är ett engångsjobb. Det var därför jag skrev det i rubriken för avsnitt 99, så här kom igång på en timme. Det tar inte mindre än en timme att komma igång med det här sparandet. Sedan är det att ha tålamod. Att tjäna pengar är som att se målarfärg torka. Det ska vara tråkigt. En hundralapp gör stor skillnad också. Jag pratade med en kille som var typ tjugo och han sa, ”För mig startade det när jag insåg att jag med en hundralapp i månaden kunde bli miljonär.”

Visst, det kommer ta typ till jag går i pension, det kommer ta typ 50 år att spara en hundralapp till en miljon, men det går. Och kan man spara mer än en hundralapp då går det fortare och fortare. Återigen där, löneförhandla, försök spara en tiondel av dina inkomster, sälj grejer på Blocket, försök hitta andra sätt för att öka dina inkomster. Vi kommer prata om det, för att jag känner att vi har återkommit till det många gånger nu, utan att komma med så många förslag på vad man kan göra.

CB: Ja, det jag tänker är att alla har inte en massa miljoner, men så finns det en del som faktiskt är väldigt duktiga på det där med löneförhandling, lägga undan och tänka på framtiden och så. De är väldigt inspirerande de personerna tycker jag. Som vi har sagt, man ska inte förakta de små rännilarna av pengar, som man kan lägga undan. Många bäckar små.

JB: Ja, jag vet inte ens om jag har sagt det till dig, men vi har ju bokat in Jimmy, ”Astillion” på YouTube, som brukar kommentera. Det var ju han som skrev den här repliken på FIRE-avsnittet som blev jätteuppskattat. Han är ju extremt duktig på att spara och få pengar att räcka. Det blir nu någon gång i juni tror jag att det kommer. Han berättar om hans resa och att han skriver fantasy-böcker, för att han tycker att det är det roligaste som finns, sedan tar han något jobb och det är verkligen inte välbetalt. Han lyckas boka resor som kostar hälften så mycket av vad det skulle kosta om det var jag som bokade. Han hade något trick för hur man bokar billig SJ-resa från Stockholm. Har du som lyssnare frågor till Jimmy, läs gärna repliken han skrev på vårt FIRE-avsnitt och skicka in din fråga, så kommer vi ta de frågorna när Jimmy kommer. Jag tror det blir jättekul.

Fråga angående peer-to-peer lending

Tittarfråga från Hans G: ”Jag skulle vilja att ni ger era tankar angående peer-to-peer lending, typ Lendify, etc. Vad anser ni om det? I vilken hink hör det hemma? Ni har ju själva negativ erfarenhet om detta. Betyder det att ni har lagt ner denna sparform helt? Min fru och jag har satsat en del pengar i detta och därav frågorna.”

JB: Jag tänker så här, han har ju helt rätt att vi blev brända av det här. Vi hade TrustBuddy för många år sedan, jag vet inte om du kommer ihåg det. Det var lurendrejeri och kriminellt, så pengarna försvann. Vi förlorade typ 150,000 kronor i det där. Sedan fick man tillbaka kanske 10%, men det var jobbigt. Sedan ska man inte dra alla över en kam. Jag känner ju, jag har träffat Ludwig Pettersson, som är grundare och VD till Savelend. Jag har jättestort förtroende för honom och hur han har byggt sitt företag, med transparens och årsredovisningar och svarar på alla frågor på Flashback. Han är jätteduktig kring det där. Jag vet inte om han gör det fortfarande, men i början när han startade upp så svarade han på allt på Flashback. Jag tycker det är ganska coolt.

Peer-to-peer är att istället för att man lånar pengar från en bank, så lånar man pengar från en person. Det dessa plattformarna gör är att de tar folk med pengar och matchar dem med låntagare. Lånar jag ut 1000 kronor då lånar jag ut de 1000 kronor till kanske 100 personer, 10 kronor åt gången. Sedan får jag en avkastning på mellan 8-10%.

Det positiva är att avkastningen är ganska hög och ganska trygg. Positivt är också att avkastningen är okorrelerad med börsen, den kan gå upp och ned, så man får sin ränta ändå. Det negativa, som jag kan uppleva, är att det är en alternativ investering. Så även om jag vet att Ludwig kommer protestera när jag säger det här, men du kan teoretiskt förlora allt. Plattformen står inte för någon säkerhet, de bara förmedlar. De är låneförmedlare. Om den som har lånat inte betalar tillbaka, då får du inte pengarna. Det är därför man pratar om kreditförluster. Sedan är de här bolagen duktiga på att hålla kreditförlusterna nere, så det kanske är 2, 3, 4, 5%, men det kan ändå hända. Det hände på TrustBuddy.

Allt i den aktiva hinken kan bli värt noll

JB: Det är det som är unikt för alternativa investeringar, allt för den aktiva hinken. Allt i den aktiva hinken kan bli värt noll. Det är inte en obefintlig sannolikhet. Det är det som är problemet med Trine, det hände med ett av deras projekt, det är risk i Better Globe också, att du förlorar allt. Med en enskild aktie, om företaget går omkull, då förlorar du allt. På det sättet är det en investering där den totala risken är att du förlorar allt. Sedan kan man teoretiskt hävda det med en indexfond också, till exempel Lysa som en fondrobot, men då ska tusentals företag gå i konkurs samtidigt.

Det är väl liksom det första som jag säger. Det andra som skaver lite för mig, vi har lagt ett antal tusen i Savelend, så jag ska inte frisvära mig här från det, men det är att man lånar ut pengar till människor som inte får lån någon annanstans. Om de hade fått lån någon annanstans så hade de hellre tagit det. Det många av de här plattformarna säger är att de är ett bättre alternativ än SMS-lån, och det är de ju. Jag vill inte kalla det för SMS-lån, men det är konsumentkrediter, korta krediter, höga räntor… Annars hade vi inte fått 10%, det säger sig självt. Man kan tänka efter själv om man vill att det är det ens pengar ska bidra till. På Trine är det till exempel en väldigt stor fördel att de har mottot People, Profit, Planet. Här blir det ungefär lite motsatsen.

Låna ut pengar till företag med factoring

JB: Men då ska jag också säga om Savelend, jag kan inte så mycket om Lendify, så jag pratar om Savelend, och vi har tidigare haft ett samarbete med Savelend, men jag tror inte ens att vår sponsrade länk fungerar längre, men i alla fall, så vad Savelend har gjort nu är att de gör factoring, att de lånar ut pengar till företag.

När du fakturerar till exempel vissa stora svenska företag, så får du inte pengar förrän om 60-90 dagar, på utfört arbete, men du behöver betala lön i slutet av månaden. Man har ändå sina utgifter och man vet att man kommer få in pengar. Då säljer man fakturorna, så får man in pengarna tidigare. Då är det rätt vanligt att man säljer för 1% till exempel. Säljer du en 30-dagarsfaktura för 1%, säg att fakturan är på 100,000, då säger Savelend du kan få 99,000 idag. Då behöver man inte vänta i 30-dagar. 1% är ju rätt rimligt för företaget, men 1% per månad är 12% på årsbasis.

Så factoring har jag inga problem att låna ut pengar till via de här plattformarna. Nu vet jag inte om Lendify har det, men jag vet att Savelend har det. Det tycker jag är schysst. Sedan vet jag inte om man kan styra att man bara finansierar factoring eller om man bara finansierar konsumentkredit. Så det är så jag tänker.

Sammanfattningsvis är jag neutral till investeringen, men jag är jättenoga med att det är en alternativ investering. Det är inte en investering för bufferthinken, mellanrisk eller passiva hinken. Det är en alternativ investering för den aktiva lekhinken och ska behandlas därefter, det vill säga, man ska inte ha för mycket pengar i den. Det var mitt lilla brandtal om peer-to-peer. Känns det förståeligt?

CB: Ja, jag kan säga att jag är inte sugen på peer-to-peer. Jag förstår att andra är det, men jag känner generellt så att det är för stor risk för att jag ska tycka att det är spännande.

JB: Sedan finns det andra som vi haft samarbete med, som Tessin, där man finansierar fastighetsprojekt också, där räntorna är också något högre, men det är när bankerna inte lånar ut. Då går det till exempel till byggfinansiering eller fastighetsprojekt. Återigen, det kan höra hemma i en riskspridd portfölj, för att det inte är börskorrelation. Det är ett sätt att få avkastning även under dåliga perioder på börsen. Men det är hög risk. Går ett projekt åt skogen, då kan man förlora mycket pengar i det. Ja, aktiva hinken.

Är det bra att investera i solceller?

Tittarfråga från Lousie: ”Jag skulle vilja veta lite mer om hur ni ser på att investera i solceller för villans tak. Avkastning i form av lägre kostnad för köpt el, samt intäkter för att sälja el ger en bra avkastning verkar det som. När investeringen är avbetalad finns det många år med vinst. Är detta en bra investering? I vilken hink skulle denna investering ingå?”

JB: Jag gillar solceller, det går i linje med det vi säger om klimat. Det är ofta en direktavkastning på kanske 8%. Besparingen motsvarar som att jag sparar 8000 på 100,000. Det är som att investera till 8% avkastning. Vi kan ta ett exempel. Vi tog en offert på vårt hus. Det skulle kosta typ 100,000 kronor att sätta av, och så sa han så här, ni kommer producera el i det förhållandet att ni kommer få 8000 kronor mindre elräkning. Så det betyder att avkastningen på de 100,000 kronorna är 8%. Efter 12 år är det hemräknat och efter 12 år så är allt till 25 år, som är livslängden, är vinst.

Så på det sättet, ekonomiskt bra affär. Jag skulle säga svårt att placera i någon hink, för man kan inte omvalda det till någonting. Men mellanriskhinken possibly, skulle jag väl säga. Fyra-hinkar-principen, avsnitt 47, det är inte svaret på allt. Det är en metafor och en modell att tänka efter. Allt passar inte riktigt in. Sedan skulle jag dock säga att vi inte har solsida på vårt hus, för det visade sig att grannen har ett stort träd som skymmer 30% av vårt tak. Då var plötsligt effekten mindre.

Sedan pratade vi med en kompis, som har lagt mycket solceller på kommersiella fastigheter och sådant, han sa att det är bra ur klimatperspektiv, men ekonomiskt måste man ta hänsyn till att det säljs alltid in som att det är underhållsfritt, men inget är underhållsfritt i 25 år. Behöver man skicka upp någon som ska laga eller byta en enhet så kan det lätt äta upp ett par års vinst. Om man inte har ett fantastiskt söderläge och ett stort tak.

Vi tittade på en kommersiell fastighet när jag satt i styrelsen på ett fastighetsbolag… Alltså, där var det super lönsamt. Taket var stort och hade söderläge. Det var perfekt. Men på ens eget tak behöver man räkna. Så jag har inte så mycket mer att säga om det, men det är en bra grej. Jag följer inte nyheter, det slutade jag med i avsnitt 94, när jag var i ”bara vara”, men ibland så tränger sig nyheterna på. Senast hörde jag att Per Bolund, som är språkrör för miljöpartiet, att alla nya hus som byggs måste ha solceller på taket. Att det ska bli lag på det. Sedan kan man ha åsikt om det.

I Malmö har vi brist på kapacitetsbegränsning i linan in till Malmö. Så till exempel, man vill bygga två spår till mellan Malmö och Lund, men det går inte, för vi kommer inte kunna föra över så mycket el. I Malmö har vi inte brist på el, men vi har överföringsbrist.

Kaos med boendet i fyra-hinkar-principen

Tittarfråga från ”Hink-kaos”: Jag har svårt att förstå hur man ska tänka med hinkarna och lägenheten. Jag har en lägenhet värd cirka 2,2 miljoner och ett lån på den på cirka 1,1 miljon. Min bufferthink är cirka 100,000 kronor och då blir värdet på mellanriskhinken 500–700,000 kronor. Ska jag räkna in hela lägenhetens värde minus lånet till den hinken?

Jag kommer alltså inte ha något mer i den hinken än de pengar som är bundna till lägenheten. Hur ska jag tänka mig de 400–600,000 som inte får plats i den hinken. Vart hamnar de? De pengarna är också bundna i lägenheten och går inte att investera i fonder. När jag förstod att boendet skulle räknas med i hinkarna blev det plötsligt svårt med hinkarna, från att ha varit enkelt.”

JB: Så här tänker jag, återigen det kanske är någon läsare som har en bättre idé, och återigen det är en modell, alla modeller har begränsningar. Detta är en av begränsningarna. Så ett sätt jag vet vissa läsare gör, det är att de skippar boendet. Då är det löst. Andra läsare, som till exempel i detta fallet, det är svårt att säga vad som är rätt, så jag bara resonerar.

I detta fallet, om bostaden är värd 2,2 och man har lån på 1,1, det betyder att övervärdet är 1,1. Det betyder att mellanriskhinken är 1,1 miljoner, men den ska egentligen bara vara 700,000. Vilket är ett problem. Det problemet skulle man kunna lösa genom att belåna lägenheten, särskilt om man är ung och har bra jobb och ekonomi, då skulle man kunna belåna lägenheten och investera de pengarna. Det är inte alla som köper en lägenhet för 2,2 miljoner och 50% belåning. Tvärtom har de flesta 80% belåning. Så det är ett sätt att lösa det.

Andra kreativa hink-lösningar för boendet

JB: Ett annat sätt att lösa det är att säga att mellanriskhinken är vårt boende, sedan gör man allt sparande i den passiva hinken. Så man har inget sparande i kontanter i mellanriskhinken. Men då kan man fråga hur man fyller på bufferthinken och då skulle man kunna fylla på bufferthinken genom att låna upp 100,000 på lägenheten. Då kan man fylla bufferthinken om man har behövt ta ut de där 100,000. Så det är lite olika sätt. Mellanriskhinken ska alltså vara 5–7 gånger bufferthinken.

Nu har vi alltid en preferens för lågrisk/safe, men är man en ung person, och ung i detta fallet är faktiskt under 50, då är vi tillbaka på det där med full karriär fram till du är 50, sedan en drastisk risksänkning. Då kan man också argumentera att är man under 50 ska man inte ha någon mellanriskhink. Har man jobb och man klarar sig och man har sin bufferthink och man kan fylla på bufferthinken från sin lön, etc, då ska man ha så hög risk och så hög avkastning som möjligt. Då ska man köra passiva hinken. Det är ett sätt.

Å andra sidan, sover man då dåligt på natten för att man tappar 50% i den passiva hinken, som kan hända på 12 månader, då bör man ha med mellanriskhinken. Så det är personligt. Men grundregeln är att om man är ung då kan man ta högre risk. Och sedan att inte vara så fixerad vid att pengarna är låsta i huset. Utan man kan faktiskt använda huset som en, jag hatar att säga det, men som en bankomat.

Tyvärr är det många som har använt den som en bankomat i konsumtion, alltså bankomat för att köpa bil, för att resa, och så vidare. Men att låna 100,000 och ha ett bolån på kanske 1,5% och sedan investera och så vet man att långsiktigt så ger börsen då kanske 8%. Då är det värt den risken så att man kan tjäna mellanskillnaden. Återigen, man behöver veta vad man gör och inte överskatta sin risktolerans. Det värsta man kan göra är att investera, det faller, och så tar man ut dem. Alltså, att man freakar ut och man ska inte överskatta sin egen risktolerans.

Ombalansering i portföljen inför pensionen

Tittarfråga från Christoffer & LBG: ”Jag har 11 år kvar till pension, vi säger 65 år, har 85% global aktieindexfond, 10% kort räntefonder, 5% guld. När tycker du att man ska växla ner till mera räntefonder? Förmodligen lever man några år efter 65, så växla ner till 65 känns lite tidigt. Vad har du för åsikt?”

JB: Då vill jag återigen nämna den tumregeln. Antingen 10% i aktier per år man kan låta pengarna vara. Är det så till exempel att Christoffer tänker att de här pengarna behöver jag inte förrän jag är 75. Då kan man köra full karriär ända fram till att man är 65. Sedan kanske när han är 67, det vill säga det är åtta år kvar tills man ska använda pengarna, då börjar man sänka aktieandelen och öka räntan.

Sedan har vi också gjort ett helt avsnitt som heter ”Uttagsstrategier”, för det finns en massa tankar kring hur man kan plocka ut pengar. Hur mycket pengar kan man plocka ut från sitt kapital och fortfarande vara säker på att pengarna räcker? Detta måste man kolla så att man inte tar mig på face value, att om man har en 90/10-portfölj, som detta nästan är, då ska man kunna plocka ut typ 4% om året och fortfarande vara säker på att pengarna räcker i 30 år. Så det är också en variant. Allt beror på de andra omständigheterna. Hade det bara varit det här, då hade jag sagt 10% aktier per år du kan låta pengarna vara kvar.

CB: Tänk om man bara hade vetat så, nu har jag tio år kvar i livet. Och så har jag si och så mycket pengar. Härligt. Men vi vet ju inte det, så vi lämnar säkert någonting efter oss, förhoppningsvis i alla fall.

JB: Ja, det är ju också en återkommande grej som jag fortfarande jobbar på vid sidan av, att man gör en livsplan kring det där.

Vad skulle hända om alla investerade enligt index?

Tittarfråga från Holger: ”Jag har funderat lite på vad som skulle kunna hända om allt fler började investera i indexfonder. Om jag idag köper en indexfond så får jag ett genomsnitt av alla investerare som för det mesta är aktiva. Men vad skulle hända om alla investerade enligt index? Själv tänker jag att marknaden borde vara självreglerande. När andelen passiva investerare ökar så borde marknaden bli mindre effektiv och då blir det lättare för aktiva investerare att hitta bolag som är felvärderade, vilket får pendeln att vända tillbaka till aktiva investerares fördel. Vad har ni för tankar om det här, ni som investerar det mesta i indexfonder?”

JB: Jag tror att det bara är teoretiskt. Det skulle kunna ske, men det är helt osannolikt. Man började med indexfonder på 70-talet och vi har hållit på med indexfonder i 45 år och jag tror att vi är uppe i mellan 15-20% totalt. Sedan ska man dock säga att det har ökat med typ fyra gånger de senaste tio åren, alltså andelen människor som sparar i indexfonder.

Men grejen är att för så många aktörer i finansmarknaden finns det inget incitament att sälja indexfonder. Det kommer liksom aldrig hända. Rent teoretiskt då, om det skulle hände, då kommer precis det han säger ske. Då kommer pendeln slå över. Ett index är då till exempel en global indexfond är världens 2000 största bolag. Sedan har jag för mig att det finns typ 20,000 eller 30,000 bolag, så det betyder att det finns 28,000 andra bolag. Skulle alla pengar samlas till de här 2000 det betyder att då blir det mycket mer möjligheter i andra bolag vid sidan av. För att de får inga pengar.

Om alla bara ska köpa indexfonderna så kommer det vara andra bolag som blir förbisedda, och då kommer det finnas människor som hittar de här bolagen som är förbisedda och investera sina pengar i dem och få en bättre utkastning än de som investerar i indexfonderna. Eftersom de får bättre avkastning så kommer pengar flyttas från indexfonderna till de aktiva fonderna. Sedan kommer det hittas något jämbördigt läge.

Det finns fler index än det finns aktier

JB: De här aktiva och indexfonderna behöver varandra. Indexfonderna behöver ju aktiva förvaltare, som kan skapa den här jämnvikten på marknaden. När vi kommer se nästa börsnedgång så tror jag att många kommer lämna indexfonder av panik eller att man har trott att indexfonder är den heliga graalen, men indexfonder har också en massa problem inbyggt i sig. Jag tror att hedgefonder, marknadsneutrala fonder, de som har överlevt den här tuffa perioden, för de kommer få chansen att överprestera.

Jag tänker också att vi kommer ha en ny intervju med Henrik och Andreas från Coeli Global Selektiv, som är aktiva förvaltare. Jag tycker att detta är en superbra fråga att ta med dem. De av några är ju negativa till indexfonder, så det blir kul att höra deras resonemang. Så jag tror att det är ett teoretiskt exempel, men om det skulle hända så tror jag att man kommer hitta ett jämnviktigt läge där pendeln kommer att slå över. Vi är fortfarande långt ifrån att det är för mycket pengar i indexfonder. Sedan tror jag att det finns 40,000 index. Det finns fler index än det finns aktier.

Vi hade ju FikaTillsammans igår med Patrik som är VD på Lysa och jag tror han gick igenom att Lysa har typ två miljarder under förvaltning. Det låter sjukt mycket, två miljarder, men det syns inte ens på en sammanställning över kapitalet som de största fonderna i Sverige har. Amerikanska fonder kan ha 40 miljarder US-dollar. Alltså 400 miljarder under sin förvaltning, och det är en enskild fond, så nej, det dröjer länge till.

Hur kommer börsen att förändras av fondrobotarna?

Daniella: Hur kommer börsen att förändras av att robotarna tar över affärerna inom en nära framtid? Det går efter algoritmer och då spelar det ingen roll hur företaget går eller framtidspotential, det är bara marknadsrörelser som följs. Eller?

JB: Detta är ju det som man har pratat rätt länge om, med high frequency trading och sådant, och det var att robotarna tar över, etc. Men jag tror att det är samma som med den förra fråga, att det uppstår en balans. Först har de en edge, men sedan lär sig marknaden hur robotarna fungerar och då försvinner deras fördel. Institutionella investerare lär sig. Till exempel, varför jag tror jättemycket på indexfonder, det ska jag ta upp i ett annat avsnitt faktiskt, jag har funderat jättemycket på det här, är att för, när till exempel Warren Buffet eller Benjamin Graham, som är urfadern för investeringar. Han skrev så här investerar du framgångsrikt, du hittar bolag som har ett högre värde än aktiekursen.

För 60–70 år sedan så gick det att hitta sådana undervärderade bolag, men det går inte idag. För 20 år sedan så såg man att aktiva fonder var mycket bättre än vad de är idag, men idag är det så hög konkurrens, så det går inte att vara bättre. Det där har ju till exempel gjort att vi har dragit oss mot indexfonder, för vi säger att idag är indexfonder det bästa du kan göra som småsparare.

För 20 år sedan var inte indexfonder det bästa, för du kunde hitta investeringar som du inte kan hitta idag. Det går super fort. Sedan kommer det komma något nytt som skapar förändring, och så hittas ett nytt jämnviktsläge. Så jag är inte rädd för detta utan det är naturlig evolution.

Hur ställer ni er till REITs (Real Estate Investment Trust)?

Tittarfråga från Alexander: ”Hur ställer ni er till att investera i REITs (Real Estate Investment Trust)? Hur hade ni kombinerat ett sparande i REITs, med exempelvis Nybörjarportföljen eller Globalportföljen? Sist, om ni har någon favvo-REIT, förutom Vanguards, som ni en gång rekommenderade på bloggen, då den är säljstoppad hos både Avanza och Nordnet. Tack på förhand och grattis till avsnitt 100.”

JB: Jag är väl ganska positiv till REITs. Problemet är att jag kan inte så mycket och det jag kunde kan jag inte använda. Det är alltså fonder som investerar i fastigheter. Det är en fond som istället för att köpa aktier eller guld, så köper den fastigheter. Kommersiella fastigheter, vårdfastigheter, skolfastigheter, you name it. Det finns alltså fastighetsfonder som bara investerar i ålderdomshem i Kanada. Nu vet jag inte vad den heter, men jag har läst på ganska många forum att den är jättebra. Jag vet inte mer än så, jag vet inte ens vad den heter, vi äger inte den.

Jag är positiv till REITs för att det ger tillgång till ett nytt tillgångsslag. Vi pratar ju nästan alltid bara om aktier, räntor och ibland guld. Eller alternativa investeringar. Detta är att du får tillgång till en ny tillgångsklass, alltså det är en annan typ av investering. De här fonderna tjänar till exempel pengar på värdeökningen, på fastigheter, men också på hyrorna. Så det är lite annat djur. Det rör sig inte riktigt på samma sätt som en aktie, till exempel.

Problemet är som sagt att jag kan inte så mycket idag om dem och jag vet inte om någon bra spridning. Tittar du på vissa fondrobotar, som Better Wealth, de har ju med REITs i sin fondrobot. Lysa har valt att tacka nej till den. Jag tror att det var någon annan fondrobot som också hade dem. Så jag är positiv till tillgångsslaget, jag kan mycket väl tänka mig att man kanske på 5% har det, precis som guldet, eller kanske till och med 10% har det i er portfölj.

Jag känner inte att jag kan det tillräckligt bra för att våga rekommendera någon annan än den här Vanguard-fonden, som var riktigt bra, men den får man inte lov att köpa längre på grund av MiFID-reglerna. Om man redan hade köpt den så kan man fortfarande sälja den. Det är köpstopp, inte säljstopp.

Det kan mycket väl hända att det kommer tillbaka, när vi kan hitta någon som kan prata om det här. I Sverige så har vi Svenska Bostadsfonden, återigen alternativ investering, du kan förlora allt, är typ en REIT. Så positiv, absolut.

Hur ser Bolmesons aktiva hink ut?

Tittarfråga från Jakob: ”Hur ser er aktiva hink ut? Innehåller den vanliga aktier eller är det där ni har Better Globe och annat?”

JB: Ja till både och. Där har vi Better Globe, Trine, Savelend, Tessin, guld, fysiskt guld via BullionValut, Carros två Tesla-aktier, onoterade bolag, våra egna bolag, private equity, den skulle man egentligen kunna sätta i någon annan hink, men där har vi den. Private equity-avsnittet hade vi med Infrea, att man äger ett bolag vars affärsidé är att köpa upp andra bolag. Och så köper de bolagen för en värdering på fem gånger pengarna till exempel, så packar de ihop dem till ett fint paket, sätter det paketet på börsen, och samma bolag som var värt fem gånger pengarna blir värt tio gånger pengarna. Då har de dubblat värdet. Det var detta den metaforen när Infrea, när vi hade Tony här som är VD på Infrea, då han berättade att en hundralapp i hans plånbok var värt mer än en hundralapp i din plånbok.

Det heter private equity för att det är utanför börsen och det är privat kapital. Det är så höga trösklar. Vi kom ju med på kontakter och liksom goda vänner. Ja, det är väl det. Sedan har vi en del restgrejer också i den aktiva hinken. Vi försökte investera i en kycklingfarm i Uganda. Vi hade köpt kameler och getter och så vidare. Det är mycket roligt i den där, men periodvis har det varit för mycket. Det är det klassiska, att antingen har man för mycket pengar i bufferthinken, eller så är det den aktiva hinken. Vi har verkligen jobbat aktivt de senaste åren med att flytta pengarna till mellanriskhinken och den passiva hinken. Under 2018 och 2019 så tror jag mest vi har sålt i den aktiva hinken. Jag tror inte att vi har köpt någonting där, förutom Trine och Better Globe, som vi månadssparar i.

Stort tack till er alla

Tack för alla de här frågorna. Fick du inte med din fråga, så kommer det fler avsnitt med sådana här frågor. Vi har ett helt avsnitt som kommer vara dedikerat åt frågor vi har fått som inte handlar om ekonomi. Det kan också vara lite spännande. Vill man hänga med oss i framtiden, tryck på prenumerera i din podd-spelare, eller på YouTube här, tryck på prenumerera på kanalen.

Gå in på RikaTillsammans.se så kan du anmäla dig till nyhetsbrevet högst upp. Det kommer typ en gång i månaden. Sedan på Facebook skriver jag då och då. Många av de här frågorna kommer faktiskt från Facebook, så det är jättekul. Återigen, tack till våra Patroner eller de som stödjer oss via Patreon. Det är ett sätt för er som tycker att vi gör ett bra jobb att sponsra oss, genom till exempel en summa motsvarande en fika eller kopp kaffe. Det gör det möjligt för oss att skippa reklam och göra kostnadsfria avsnitt.

Som det här avsnittet, rent ekonomiskt, om man bara ska isolera detta så är det ren förlust. Vi har produktionskostnad, vi har transkriberingskostnad. Det var tydligen en fråga på FikaTillsammans, ”Hur gör de med transkriberingen? Är det en dator eller gör de det själva?” Det är Elin, så tack Elin, som transkriberar alla våra avsnitt. Sitter och lyssnar och skriver ner ord för ord, sätter rubriker och redigerar. Detta gör hon varje vecka för oss, så hon är grym.

CB: På Patreon, kan jag tillägga, det finns roliga grejer man kan stödja där. Inte bara oss, utan där finns det också konstnärer och andra bloggar och så där. Det är ett etablerat sätt. Man kan kolla på Patreon.com/RikaTillsammans.

Information om kommande avsnitt

JB: Det är också många läsare som har bett oss att berätta i förväg om kommande avsnitt. Så nu kan vi avslöja, vi har en före detta VD från en stor svensk mäklarfirma, som då kommer vara med i podden. Vi kommer prata om boende, bostadsrätter, banklån, mäklarbranschen…

CB: Det kommer vara jättespännande också för att det har varit mycket i media kring det här med bostadsrätter och ekonomin i det. Det är alltid rolig med någon som kan ärligt titta tillbaka på något vis.

JB: Sedan har vi redan varit inne på att Jimmy ”Astillion” kommer prata om FIRE och hans sätt och hur han tänker. Han kommenterar på varje YouTube-avsnitt, så tack Jimmy, shout out där. Sedan bokade jag in Henrik och Andreas från Coeli också på ett läsartips, någon som bad oss att bjuda tillbaka dem. De förvaltar den där Coeli Global Selektiv. Så är det att du har frågor, skriv dem i kommentarsfältet eller skicka med e-post, så kommer vi ta upp det, helt enkelt.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då gillar du nog även:

Avsnittet Elva läsarfrågor dök först upp på RikaTillsammans.

Ställ frågor till kommande gäster

$
0
0

Flera av er läsare har kommit med önskemål om att få reda på vilka gäster som kommer i avsnitten på förhand, för att kunna komma med förslag på frågor. Nu kommer en sådan möjlighet – vi har inte mindre än fyra intervjuer planerade! :-)

Först ut är är det Andreas Brock och Henrik Milton som är förvaltar den aktiva globalfonden Coeli Global Selektiv. De var med i avsnitt #34 och gör ett återbesök. De har ju en helt annan investeringsfilosofi än vad jag brukar prata om i vanliga fall. De äger en koncentrerad portfölj av världens finaste bolag enligt de själva. De besöker bolagen på plats runt om i världen och förvaltar idag en bra bit över 5 miljarder kronor, vilket innebär att en minsta investering är på flera hundra miljoner. Vi tänker att avsnittet ska handla om bl.a. motsatt syn och utvärdering av vår egen filosofi, hur det är att vara professionell aktör, hur finansmarknaden ser ut, världens finaste bolag och hur de utvärderar bolag och fonder och inte minst själva gör.

Nästa gäst är Jimmy ”Astillion” Andersson som är en trogen läsare och följare och dessutom FIRE-entusiast. Det är Jimmy som skrev repliken ”Ett försvar av FIRE” efter vårt eget avsnitt om FIRE med Charlie Söderberg. Han är extremt duktig på att hålla kostnaderna nere och investera långt över 50 procent av sin lön för att kunna följa sin dröm om bl.a. att skriva fantasy-böcker. Vi tänker att avsnittet ska handla om FIRE, om medveten konsumtion och ett rikt liv.

Vi har även en inbokad intervju med en före detta VD på en stor mäklarbyrå för att prata om ett kärt och viktigt ämne – ens eget boende. Vi tänker att vi berör ämnen såsom saker att tänka, vanliga misstag, missuppfattningar, tips och inte minst om bostadsbubblan och hans erfarenheter från ett liv i den branschen.

Slutligen har vi även bokat in en poddinspelning med hedgefondförvaltaren Eric Strand som förvaltar guldfonden Pacific Precious (som dessutom är Sveriges populäraste hedgefond bland småsparare). Eric är den gäst som varit med flest gånger i podden och pratat om hedgefonder, vad är pengar, möjligheterna med en börskrasch och guldets vara eller icke-vara i ett sparande. Det som vi tänkte prata med Eric om är bland annat en uppföljning, hans syn på marknaden och inte minst hans tankar som alltid är lite annorlunda än de flesta andras – t.ex. kring ägande i räntefonder.

När du kommer med förslag på frågor nedan, skriv gärna vem frågan är till, då det i tidigare artiklar ibland varit lite oklart. Tack på förhand och låt oss hjälpas åt! :-)

Avsnittet Ställ frågor till kommande gäster dök först upp på RikaTillsammans.

Viewing all 755 articles
Browse latest View live