Sandys ekonomiska klassresa

Transkribering av hela intervjun

Jan: Välkommen till RikaTillsammans, avsnitt 358! Här intervjuar jag och Caroline vår vän Sandy Langéen. Sandy delar med sig av sin unika livs- och ekonomiresa, från uppväxten i fosterfamilj till att som 13-åring behöva sköta sin egen ekonomi. Vi utforskar hennes klassresa och den personliga utveckling den krävde. Ekonomiskt beteende är centralt i detta samtal, särskilt Sandys engagemang för kvinnors ekonomi, där vi diskuterar brist- och överflödstänkande.

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans! Här delar vi glatt med oss av våra erfarenheter, framgångar och misstag för att inspirera dig till en rikare privatekonomi och ett rikare liv. Vi som driver denna kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkommen, Sandy!

Sandy: Tack!

Jan: För de som inte känner dig, kan du berätta lite om dig själv?

Sandy: Absolut. Jag heter Sandy och har bott i Malmö de senaste åtta åren. Innan dess bodde jag främst i London i ungefär tio år. Jag är kommunikationskonsult på Gullers Grupp, och jag har en son på tre år samt tre bonusbarn i åldrarna 14, 17 och 20. Jag är ett stort fan av RikaTillsammans, så det är kul att vara här.

Jan: Tack! Jag tycker det är intressant att höra om människors ekonomiska resa. Vad är du mest stolt över när det gäller din ekonomi? Jag vet att du är intresserad av sparande, men det verkar inte vara det enda fokuset för dig.

Sandy: Ja, absolut.

Vad är du mest stolt över i din ekonomiska resa?

Jan: Så, vad är det som du känner dig mest stolt över i din ekonomiska resa?

Sandy: Min ekonomiska resa har varit en del av min livsresa. Jag har gått igenom en ganska stor förändring, särskilt när det gäller min ekonomi. Jag tänkte mycket på det här inför vårt samtal idag. Alltså, jag försökte sortera mina tankar om både den yttre och inre världen, och hur min syn på pengar och ekonomi har förändrats med åren.

Min barndom var ganska komplicerad. Jag bodde i åtta olika fosterhem innan jag flyttade hemifrån vid 15 års ålder. Många av dessa familjer präglades av kriminalitet och missbruk, och det fanns alltid brist på pengar. Ingen hade stabila jobb, och det var en ständig känsla av ekonomisk brist. Trots det hade jag alltid stora drömmar och önskningar.

Istället för att acceptera att vi inte hade råd med saker, frågade jag mig själv: ”Vad kan jag göra för att få det här att fungera?” Jag var väldigt frustrerad över mina begränsade möjligheter, särskilt eftersom jag bodde på landsbygden utan tillgång till kollektivtrafik. Jag började arbeta när jag var 13 år, först på ett ålderdomshem under sommarloven.

Sedan dess har jag alltid varit en flitig arbetare och haft tur med möjligheterna jag fått. Jag älskar att arbeta och sträva efter att lära mig nya saker. Jag tror att detta inre driv har varit avgörande för min ekonomiska och personliga utveckling. Så, om jag ska sammanfatta det jag är mest stolt över, så är det den episka klassresan jag har gjort trots många hinder.

Jan: Verkligen imponerande.

Caroline: Det måste ha funnits många skeptiska röster längs vägen som ifrågasatte dina ambitioner och din identitet.

Jan: Det låter inte som att din familj hemma gav dig mycket stöd eller uppmuntran.

Att växa bortom sin omgivning

Caroline: När vi säger att din resa var episk, handlar det också om att kämpa mot förväntningar från ens omgivning. Ibland måste man byta miljö för att ta nästa steg och känna stöd från andra, som lärare eller andra vuxna.

Sandy: Precis, hemma var det inte mycket uppmuntran, snarare tvärtom. Jag har alltid haft en tendens att ifrågasätta och argumentera. Om jag inte förstår varför jag får ett nej, så vill jag förstå resonemanget bakom. Men det var inte alltid uppskattat när jag var yngre. Jag minns när jag skulle börja plugga och en släkting sa till mig:

”Varför tar du ett studielån? Du kommer ändå aldrig få ett jobb.”

Jag hör det ofta, särskilt när jag tänker på mina egna barn och hur vi vill uppmuntra dem att följa sina drömmar. Men även under min resa upplevde jag en känsla av att inte riktigt passa in. Jag studerade inte i Sverige, till exempel for kände jag mig inte välkommen i akademiska kretsar. De traditionella universiteten som Uppsala och Lund kändes främmande för mig.

Jan: Jag undrar, hur kom du på att istället för att säga ”jag har inte råd” börja tänka ”hur kan jag få råd”? Vår trettonåring nämnde det här med en TikTok-video som inspirerades av boken ”Rich Dad Poor Dad”. För mig var det en ögonöppnare när jag hörde det. Hur var det för dig?

Sandy: För mig var det en kombination av egna insikter och yttre påverkan. Jag fick tidigt lära mig att om jag ville ha något, var jag tvungen att jobba för det. När jag var 13 år fick jag mitt eget barnbidrag och insåg att jag var tvungen att klara mig själv med de pengarna, förutom mat och hygienartiklar.

Jag fick lära mig att hushålla med mina pengar och att be om mer var inte ett alternativ. Det fanns ingen möjlighet till Swish eller andra digitala transaktioner på den tiden. Jag hade en begränsad summa pengar och var tvungen att klara mig med det.

Att gå från bristtänk till överflödstänk

Jan: Men om vi tänker tillbaka, vad är det som du ser som de viktigaste milstolparna i din resa? Jag menar, du pratar om både inre och yttre förändringar. Hur ser det ut för dig idag? Jag reflekterar över min egen resa och hur vissa beslut jag fattade när jag var yngre, som att inte visa mina känslor för att inte vara till besvär för min familj, nu kanske inte är så framgångsrika längre. Har du också upplevt en liknande process?

Sandy: Ja, absolut. Jag inser nu att jag fortfarande är ganska ung, ibland glömmer jag det. Jag är bara 34 år gammal. Men jag har gått igenom mycket under dessa år och när jag ser tillbaka inser jag hur långt jag har kommit. En av de stora milstolparna var när jag köpte min första lägenhet i Sverige vid 27 års ålder.

Jag hade sparade ihop 50 000 kronor och tog både ett blancolån och ett bostadslån för att köpa lägenheten för 900 000 kronor. Jag var väldigt noga med att amortera på blancolånet eftersom jag växte upp i en situation där Kronofogden var inblandad och betalningsanmärkningar var vanliga. Då var jag rädd för att skaffa ett mobilabonnemang tills jag var över 30 år gammal, för jag var rädd att förlora mitt jobb och hamna i en kaotisk ekonomisk situation.

Senare sålde jag lägenheten med en vinst och hade plötsligt en del pengar att förvalta. Jag insåg att jag behövde lära mig mer om sparande och investeringar, och det var då jag började lyssna på er podcast. Alla dessa händelser har fått mig att omvärdera mina tidigare sanningar och fundera över hur jag vill leva mitt liv nu, både när det gäller ekonomi och min livsstil.

Att komma från en bakgrund där man alltid har haft knappa resurser har format min syn på pengar och konsumtion. Att gå från att tänka ”vi har inte råd” till ”vad är viktigt för mig och hur vill jag leva?” är en stor och utmanande fråga.

Caroline: Gick allt smidigt för dig, eller stötte du på problem längs vägen?

Sandy: Det var en hel del hinder. Jag minns när vi var föräldralediga 2020 under pandemin och jag kände att jag behövde friluftskläder eftersom vi spenderade mycket tid utomhus. Jag var ute åtta till tio timmar om dagen. Då funderade jag på om jag skulle köpa ett par Fjällräven-byxor för tvåtusen kronor. Det kändes väldigt dyrt för mig. Tidigare spenderade jag pengar på cigaretter istället för dyra kläder.

Caroline: Jag förstår precis. Vi höll inte heller på med utomhusaktiviteter som vandring eller cykling. Det var först senare vi insåg att det är en hel värld av utomhusaktiviteter, även bland medel- och övre medelklassen. Men när man inte har en bakgrund i det, är det svårt att motivera att spendera pengar på dyra kläder och utrustning.

Jan: Ni är verkligen snabba här. Jag har funderat mycket på det här med brist och överflöd. Kan du förklara skillnaden för någon som aldrig hört om det?

Sandy: Bristtänk handlar om att tro att våra resurser inte räcker till för allt vi vill göra, medan överflödstänk handlar om att hitta sätt att göra det vi vill möjligt. Det är som att ha ett fast eller växande mindset. Med ett växande mindset tänker man på hur man kan växa, antingen sina tillgångar eller sig själv för att nå sina mål. Medan ett fast mindset och bristtänk handlar mer om att tro att man inte kan göra vissa saker på grund av de förutsättningar man har.

Jan: Jag tycker att många människor generellt har en känsla av brist. De känner att de inte har tillräckligt med tid, pengar eller energi för det de vill göra. Men jag har också märkt att många har svårt att ta steget bort från det. I bristtänket finns också rädslan för att förlora det man har, som att vänta på att något dåligt ska hända eller att börsen ska krascha. Jag skrattar åt det nu, men jag var också nervös när jag ökade risken i mina investeringar och tänkte att nu kommer börsen att gå ner.

Sandy: Ja, det är faktiskt en del av investerandet att börsen kommer att gå ner ibland. Jag försöker vara ödmjuk och förstå att en nedgång är en del av processen. Men jag tror att det är viktigt att inte vara för självsäker för när det väl händer är det inte så roligt.

Det handlar om mer än att ha ekonomiskt spelrum

Caroline: Bristtänk och överflödstänk handlar inte bara om hur vi kan få råd med saker, utan också om att skapa möjligheter igen. Att inte vara rädd för att förlora allt, för man kan oftast återskapa det.

Jan: Absolut, det är en grundläggande del av hur vår ekonomi formas. Att gå från bristtänk till överflödstänk är en stor förändring i beteendet. Det är något man arbetar med hela livet, och det påverkar allt från inställning till attityd och till och med hur vi ser på olika koncept som hävstång, vilket är ganska underskattat.

Sandy: Jag har verkligen behövt jobba mycket med mig själv kring detta. Att utforska mina värderingar och varför jag reagerar på saker som jag gör. Jag var extremt rädd för att förlora mitt jobb och överpresterade för att undvika det. Men när jag blev varslad insåg jag snabbt att det fanns möjligheter även i krisen. Jag växte mitt nätverk och fick nya möjligheter.

Varje gång jag förlorat ett jobb har det lett till något bättre. Det handlar om att välja hur man ska reagera på situationen – antingen känna medlidande med sig själv eller se möjligheterna och göra det bästa av det.

Jan: Absolut, det är som vi pratade om tidigare. Jag tror verkligen att många kommer att bli oroliga när det händer.

Osäker högpresterare

Caroline: Du har verkligen gått igenom en resa. Har du märkt att dina erfarenheter, både från kaoset under uppväxten och från terapi, har varit till nytta när du arbetar med vanliga människor?

Sandy: Absolut, det har varit en resa. När jag fick jobb på svenska ambassaden i Uganda var det första gången jag mötte vuxna svenskar med vanliga arbeten. Jag var rädd att de skulle upptäcka min stökiga bakgrund, men när jag väl berättade märkte jag att de inte dömde mig. Med tiden kunde jag släppa den rädslan och även utveckla medkänsla för andra, vilket jag tror är svårt att göra innan man har det för sig själv.

Jan: Absolut. Jag ler lite för vi har inte diskuterat detta tidigare. Jag skojade lite om det osäkra, högpresterande. Ja, det är typ jag. Men jag tänker mycket på det. Efter terapi och coachning inser jag att det är som ett program jag kör. Det genererar resultat och pengar, men det gör inte livet fantastiskt. Hur hanterar du det när den tanken dyker upp?

Sandy: Det är verkligen min livs stora utmaning. Osäkerheten och högprestationen ger resultat, men det har också gjort mig till chef och nu kundansvarig. Jag har högre krav än mina kunder, vilket har fört mig hit, men det är också påfrestande. Jag försöker vara transparent med kollegor och frågar om det jag kräver är rimligt. När jag var yngre var jag inte så här, och en medarbetare sa att jag satte kvartalsmål och sa ”mål eller dö”. Jag menade inte bokstavligen, men jag förstår om det tolkades så.

Caroline: Men varför blir det så? Varför känns det som ”gör detta eller dö på kuppen”?

Sandy: Det kommer från min väldigt osäkra uppväxt.

Caroline: Men jag förstår ändå inte det.

Jan: För du är så långt ifrån det, du är ingen osäker högpresterande. Jag förstår precis. Jag förstår precis vad du menar.

Caroline: Jag har också haft en kaosartad barndom, inte fosterhem, men mycket kaos. Jag har känt att folk ska inte veta om det, att de ska inte märka. Jag har känt behovet att prestera, visa att jag är värd något. Men jag har kommit långt ifrån det nu. Jag förstår inte varifrån den känslan kommer, att det är ”gör detta eller dö på kuppen”.

Sandy: Jag tror det beror på min stränga uppväxt. Det var både strängt och lössläppt. Jag hade inte den tryggheten som behövs enligt Maslows behovstrappa. Jag har alltid känt att jag måste vara bäst på jobbet för att vara värd något, annars riskerar jag att förlora det.

Livsförändrade vägval

Jan: Krav och förväntningar utifrån kan påverka oss starkt. Jag tänker på filmen Insidan ut. Våra olika inre röster formar vårt liv, men de kan också minska vår livsglädje. Att försöka ignorera dem är som att hålla en bollong under vatten, den kommer bara dyka upp igen. Vi måste leka med dem, förstå dem och hitta balans. Har du några strategier för sådana skiftningar?

Sandy: Absolut, flytten till London och sen till Sverige var stora ögonblick för mig. Jag kände mig helt utan historik i klassindelade Storbritannien, och sen i Sverige som en ”girl from London”. Jag började terapi och lyssnade på en podd, The Life Coach School, som öppnade en ny värld för mig. Där lärde jag mig att styra mina tankar och ifrågasätta mina negativa antaganden. Istället för att fråga ”varför kan jag inte göra detta?” frågar jag ”hur kan jag göra detta möjligt?” Det var ett stort skifte i min syn på livet.

Jan: Det är intressant att många verkar missa att principerna även i terapi och svåra bakgrunder är relevanta för ekonomi.

Sandy: Verkligen.

Jan: Till exempel när det gäller sparande eller inkomster. Många säger ”det funkar inte för mig”, men det är inte en naturlag. Visst, det kan vara svårt att tro att det är möjligt.

Sandy: Jag tycker pengar är viktigt för mig, det ger trygghet. Jag kunde inte förlita mig på någon annan, så jag byggde min egen buffert. När jag tog examen förhandlade jag om lönen ärligt och fick en högre lön. Jag ville inte bidra till den statistik som visar att kvinnor tjänar mindre än män i genomsnitt. Jag vill inte bli ett offer för den verkligheten.

Pengar spelar roll även om du förnekar det

Jan: Jag har experimenterat mycket med sociala medier, det är utmanande. I vårt forum diskuterade vi hur man når en lön över 100 000 kr. Många delade generöst med sig av sina strategier och tips. Jag tänkte att även de som inte är med i forumet kan dra nytta av detta, så jag delade fem guldkorn från tråden på Instagram.

Caroline: Jag gillade verkligen det.

Jan: Men jag märkte en tondövhet hos vissa. De sa att det är enkelt om man bara anställer sina kompisar. Jag förstår frustrationen, men hur påverkar det oss? Är det inte mer givande att lära från dem som lyckats?

Caroline: Att tjäna 100 000 kr i månaden provocerar verkligen.

Jan: Det kan handla om bristtänket. Naval Ravikant tar upp om att många ger upp på att tjäna mycket pengar och istället fokuserar på statusspelet. Jag tror vi kanske går fel väg.

Sandy: Många reagerar starkt på pengar känslomässigt, men för mig är det inte en prioritet. Det handlar mer om vad som är viktigt i mitt liv. Visst, pengar är alltid en faktor, och att inte ha egna pengar kan göra livet väldigt svårt.

Jan: Jag har en kompis som säger, ”när jag ser deras liv så verkar de ändå väldigt intresserade av pengar, med tanke på all tid de lägger ner på jobb och sånt.” Hur ser du på pengar då?

Sandy: Pengar i sig har egentligen inget värde förutom att de kan köpa saker eller skapa trygghet. Jag har egentligen inga ekonomiska mål, även om jag sparar en del. Jag sparar för att aldrig känna mig begränsad ekonomiskt. Om min treåring, Pom bestämmer sig för att gå på Harvard om 15 år, vill jag inte att pengar ska hindra det. Så för mig handlar det om att ha möjligheten att följa mina drömmar utan ekonomiska hinder.

Jan: Jag skulle kunna säga precis samma sak som du, så nu ska jag ge min egen reflektion på det här. Men är det inte paradoxalt att du har skapat så mycket i ditt liv utan att ha pengar? Om du hamnar i en liknande situation om fem år utan pengar, skulle du inte hitta en lösning ändå?

Sandy: Jo, kanske det, men då uppstår frågan: om jag inte sparar pengar nu, vad ska jag göra med dem istället? Jag känner inte att jag behöver fler saker eller upplevelser, jag är nöjd med mitt liv som det är. Jag tänker inte spendera pengar bara för sakens skull.

Jan: Jag förstår. Det handlar inte bara om att spendera pengar utan också om att använda energi. Pengar, energi och tid är alla resurser som kan användas utbytbart. Vi använder tid och energi för att tjäna pengar, och ibland undrar jag om jag spenderar min tid och energi rätt för att få pengar till framtiden. Känns det ibland som att jakten på pengar är viktigare än själva livet?

Caroline: Så du menar att överflödstänket är viktigare än själva pengarna?

Jan: Absolut, jag skulle välja överflödtänket framför 10 miljoner.

Sandy: Men för mig är det också en fråga om att jag älskar mitt jobb. Det ger mig både glädje och mening. Om jag hade älskat att vara ledig mer hade jag kanske jobbat mindre. Jag tänker mycket på klimatkrisen och försöker minska mitt avtryck genom att vara mer energieffektiv och cirkulär. Om jag minskar min arbetstid skulle det minska mitt klimatavtryck eftersom det innebär färre resor och mindre konsumtion. Det är en viktig värdefråga för mig, och jag funderar på hur jag kan anpassa mitt liv för att minska mitt avtryck samtidigt som jag fortsätter att jobba och njuta av mitt liv.

Balansen mellan tid, pengar och energi

Jan: Jag bara funderar på det här. Det blir som en filosofisk fråga för mig. Å ena sidan jagar jag pengar, å andra sidan har jag ändå lyckats utan dem. Men att ha pengar väcker också tankar på brist och rädsla för att förlora. Jag är övertygad om att om Pom ville gå på Harvard och ni inte hade pengarna, skulle ni ändå lösa det. Ibland tänker jag att ha pengar kan göra en slarvig, för man tänker ”Vi har råd, så varför inte?” Men egentligen prioriterar jag energin framför pengarna. Hur ser du på förhållandet mellan tid, pengar och energi i ditt liv?

Sandy: Jag vill också nämna något om Harvard och bidrag, för det är en viktig värdering för oss. Vi försöker vara smarta och utforska möjligheter istället för att bara betala. Hur jag värderar dem har förändrats över tiden. När jag var yngre hade jag mer tid och mindre pengar, nu är det tvärtom. Tiden med en treåring är intensiv på alla sätt.

Jan: Precis, det brukar sägas att det är den perioden i livet med minst tid och mest utgifter, minst tid för sig själv eller sin partner och minst lycka.

Caroline: Ibland är det värt att betala för att slippa vissa saker. Jag tänker på det här med att uppgradera sitt liv genom att skala bort onödiga saker. Det är väldigt attraktivt för mig. Jag läste ett citat från Naval Ravikant som handlade om detta och det fick mig att tänka. Det handlar inte bara om pengar, utan om livet generellt.

Förbättra ditt liv genom att ta bort saker

Jan: Jag läser om Nassim Talebs böcker nu och han pratar om att vi kan förbättra genom att ta bort. Ibland når man en topp av konsumtion och inser att det inte ger den friheten man trodde. Vi upplevde det också, när jag ville ha en dyr vattenflaska för 2000 spänn som födelsedagspresent från min mamma och sedan ångrade köpet sam Teslan. Vi är på väg ner från den peaken av konsumtion.

Caroline: Det handlar om att vara medveten om vad jag spenderar pengar på. Att köpa den flaskan, det känns inte rätt för mig. Det handlar om att inte slösa pengar i onödan, att vara medveten till 100%.

Sandy: Precis, det handlar om inställning. Att inte slösa pengar utan att utforska smartare alternativ. Som Helena Roth säger, vad kan jag ta bort för att göra mitt liv rikare? Ibland handlar det inte om att sälja dyra saker, utan att välja bort vanor som inte bidrar till livskvaliteten. Jag tänker mycket på hur jag kan förbättra mitt liv genom att minska istället för att öka.

Jan: Jag funderar också på det. Jag kollar på hur jag kan göra saker bättre genom att ta bort det onödiga. Ibland handlar det om att ställa bättre frågor för att förbättra livskvaliteten. Till och med vanliga saker som att minska arbetstiden behöver inte nödvändigtvis minska inkomsten. Ibland skapar vi konflikter som egentligen inte finns.

Sandy: Precis, det är viktigt att läsa böcker eller lyssna på saker som utmanar ens tankesätt. Rich dad, poor dad var en sådan bok för mig. Den fick mig att tänka ”Hur kan jag tjäna pengar på det jag vill göra?” Det ledde till att vi startade vår podcast, vilket kräver mycket arbete.

Jan: Att driva en podcast är betydligt mer arbete än folk tror.

Sandy: Ja, men det gav oss en legitim anledning att ha intressanta samtal och möten. En vän till mig är expert på att använda Rich dad, poor dad-metoden. Hon skapar innehåll för företag vars produkter hon gillar och tjänar pengar på det. Nu har hon till och med byggt upp en liten byrå kring det, vilket är imponerande!

Pengar är en effekt av din personliga resa

Jan: Och det är precis det jag brukar betona också. Det handlar mycket om den inre resan och ens personliga tillväxt. Pengarna är bara en konsekvens av det. Det är som ett resultat av något djupare. Det är där jag önskar att fler skulle rikta sitt fokus. Tänk på det här: Vad händer egentligen mitt i matchen? Inte när målet görs. Det som sker före målet är det som är intressant. Finns det något som du känner är sant för dig men som inte är lika accepterat av din omgivning?

Sandy: Jag är inte säker på det, men många säger till mig att jag bara pratar om pengar.

Caroline: Kanske det stämmer mellan oss. Men det är också för att det är så lätt. Vi kan diskutera lön, vi kan prata om vad vi vill uppnå med pengar.

Jan: Men pratar du inte om pengar med andra?

Caroline: Jo, det gör jag. Men det är extremt enkelt att diskutera pengar med dig, Sandy. Det beror nog på att vi båda är intresserade, med liknande perspektiv. Vi fokuserar på vilket liv vi vill leva, och där spelar pengar en roll. Hur vågar vi göra saker? Hur vågar du förhandla om lön? Det är intressanta, personliga frågor.

Sandy: Jag känner också att de som tjänar på att vi undviker pengar är de som redan har mycket pengar. Jag vill att vi ska öppna upp samtalet om pengar, särskilt när det gäller familjeekonomi. Statistik visar att kvinnor ofta får lägre lön och att deras karriärutveckling avstannar när de får barn, vilket inte sker på samma sätt för män. Varför är det så? Och vad händer när kvinnor går ner i arbetstid? Hur kan de få kompensation för det? Det handlar inte bara om lön och pension, utan också om den möjliga förlusten av karriärutveckling.

Vi måste prata om sådana saker när vi ingår äktenskap. Det handlar inte bara om små detaljer som färgen på bröllopsservetterna, utan också om de juridiska avtalen. Hur vill du att avtalet ska se ut? Det här är något som engagerar mig mycket, särskilt eftersom kvinnor, trots att vi ofta har högre utbildning än män, fortfarande tjänar mindre och investerar mindre. Men när kvinnor väl investerar har de oftast högre avkastning än män. Det är en utmaning, och om jag kan bidra genom att inspirera andra att ta steg framåt, så är det viktigt för mig.

Caroline: Du kan bidra genom att vara ett föredöme, precis som det nämndes i SvD nyligen. En ekonomiprofessor berättade att kvinnor tenderar att lämna pengar på bordet när de tävlar mot män i ekonomikurser. De vågar inte tävla till sista momentet. Det handlar om att våga ta för sig och våga agera.

Sandys fyra livsråd till kvinnor

Jan: Jag tänker på två saker. För det första är jag inte riktigt överens med dig. Men för det andra håller jag med dig. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Om du skulle ge konkreta tips till någon som lyssnar, eller om du ville ge råd till din fru eller någon annan som lyssnar, vad skulle du säga? Vilka är de stora vinsterna? Vad är de viktiga sakerna att ta tag i? Tänk så här: du hade en dotter som är 18 och du ville ge henne några livsråd, vad skulle du säga till henne?

Sandy: Första grejen vi gjorde när min bonusdotter fyllde 18 var att jag startade ett konto åt henne på Lysa och sa, ”Nu sätter du in pengarna här på Lysa,” och vi pratade om hur länge hon kan låta pengarna vara där, när hon kan tänkas behöva dem, och så vidare. Sen sa jag till henne att en bra tumregel är att alltid spara minst 10 % av sin inkomst.

När inkomsten ökar, ökar även sparandet. Det är det första. Det andra är när man börjar på en ny arbetsplats. Man måste vara djärv i sin löneförhandling. Männen skäms inte för att kräva mer lön. Nu generaliserar jag lite, men man måste tänka på samma sätt och inte be om ursäkt. Du har ett inneboende värde som arbetsgivaren är villig att betala för. Tänk på det när du förhandlar, det är en viktig sak.

Jan: Jag måste bara lägga till något. Det där är verkligen bra. Jag brukar säga att man ska känna lite skam när man presenterar sitt förslag. Om du har en nivå där du känner skam, lägg till några extra tusenlappar. Fortsätt.

Sandy: Ja, det tredje är när man går in i en relation. Man måste diskutera hur man ska hantera den gemensamma ekonomin. Det finns inget rätt eller fel sätt att göra det, men det är viktigt att man går igenom alla möjliga scenarier och till och med gör ekonomiska modeller. Hur ser min ekonomi ut jämfört med vår gemensamma ekonomi? Vilka är de alternativa kostnaderna för oss båda, och hur kan vi bygga vår ekonomi så att det passar oss bägge om vi vill? När man sedan får barn, måste man planera för föräldraledigheten.

Jag ifrågasätter starkt att kvinnor oftare går ner i arbetstid än män när de får barn. Visst, om du vill hämta tidigt på förskolan är det din rättighet, men du måste vara medveten om konsekvenserna. Det är vanligt att kvinnor hamnar i en svårare situation på arbetsmarknaden om de väljer att gå ner i arbetstid. Vad händer om din partner lämnar dig om några år?

Kommer du kunna köpa ett nytt hus eller behöver du flytta? Du måste vara modig och tänka på dessa frågor så att du inte blir överraskad av en tuff verklighet senare. Förhoppningsvis inträffar det aldrig, men ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, så det är bäst att vara förberedd. Och sista, var inte rädd för att byta jobb, det är då du kan göra stora lönekliv.

Jan: Jag håller helt med dig.

Sandy: Men du höll inte med mig om någonting.

Jan: Det var egentligen bara en bisats. När du sa att de som redan har pengar tjänar på att vi inte är intresserade av pengar. Det håller jag inte riktigt med om. Jag tror att det handlar mer om att vi inte lär oss tillräckligt om pengar i skolan, och vi tar inte oss tid att förstå hur världen fungerar. För arbetsgivare är incitamentet alltid att betala så lite som möjligt. Om man inte är medveten om det är man alltid i underläge. Jag tror att det är det du också har upplevt genom erfarenhet. Men man kan tacka nej.

Det finns alltid andra arbetsgivare, och så fort du sätter dem i den positionen kommer de att ändra inställning. Men det är viktigt att förstå spelet och incitamenten. Man måste vara strategisk. Om jag skulle sammanfatta dina punkter, skulle jag säga: Ta kontroll över din egen agenda. Ingen kommer göra det åt dig. Det är fascinerande med AI nu för tiden. Företag kommer alltid att försöka ersätta dig med något billigare. Så satsa på det som gör dig unik och autentiskt. Spela rätt spel helt enkelt.

Varför det är viktigt att ta för sig i livet

Caroline: Jag tänker att vi ofta pratar om att ta för sig och inte vara rädd, men jag märker att jag har svårt att prata om pengar med dem som har mindre av det. De verkar inte ha tagit för sig på samma sätt. Varför är det så? Om man märker att något hindrar en från att ta risker eller ta för sig, då bör man nog undersöka vad det är. Kanske behöver man hjälp med det om man vill nå en högre ekonomisk nivå eller ta steg framåt i karriären. Jag vill inte bara säga ”ta för dig”, för det kan finnas personliga hinder som man måste adressera först.

Jan: Jag tror inte det heller. Jag tror att alla som lyckas har fått hjälp på vägen, kanske av terapeuter eller coacher. Det handlar om att adressera rädslan och vara öppen för hjälp.

Caroline: Det kan vara smärtsamt och dyrt, men ärligt talat, Jan, min lycka är viktigast för mig.

Sandy: Hur mycket pengar lägger man på det? JVissa säger att de har investerat i en väska. Nej, det är inte en investering. Den genererar inga pengar. Men mina terapisessioner har verkligen varit en investering. De har hjälpt mig att tjäna mer pengar och vara mer framgångsrik.

Jan: Det är en investering i ditt humankapital, i din förmåga att tjäna mer pengar. Det är det jag tänker på. Vilket spel spelar vi egentligen? Och en regel är att man måste investera den resursen man vill ha mer av. Det är lite ironiskt. För att få mer pengar måste man investera pengar. För att få mer energi måste man investera energi, och så vidare.

Caroline: Det var en intressant tanke. Om man vill ha mer energi måste man investera mer energi. Hur ser det ut i praktiken?

Sandy: Du sa något för några veckor sedan som verkligen fastnade hos mig. Du frågade, ”Vilken nivå vill du att spelet ska ligga på?” Spelet är livet. Det fick mig att fundera över vad mitt nästa steg är. Jag har inget klart svar ännu, men jag tänker mycket på det.

Caroline: Ja, det är verkligen en spännande fråga. Jag funderar på den varje dag. Vilket spel spelar jag och vad vill jag uppnå med det? Just nu vill jag bli författare, även om det tar tid. Men det är så spännande.

Sandy: Ja, man måste engagera sig.

Caroline: För mig måste det vara ett stort spel för att det ska vara meningsfullt. Vad tycker du, Jan?

Jan: Jag tror att det är en av de saker jag inte har klurat ut ännu. Jag är, jag är inte på väg någonstans. Jag är.

Sandy: Jag känner att jag är där nu, fast jag är 34. Det är nästan lite deprimerande, men samtidigt känner jag att jag är där jag vill vara. Jag har alltid varit så stressad, men nu vill jag bara odla och minska mitt klimatavtryck.

Resonemang om mål och standarder

Jan: För att göra det mer konkret, så tänker jag så här: För något år sedan började folk fråga mig om mina mål. Jag kände mig osäker och sa att jag inte hade några mål. Jag kunde sätta ett mål att öka omsättningen med 10 % eller till och med 30 %, men jag insåg att det inte var det viktigaste. Det avgörande för mig var två frågor. För det första, att byta fokus från att bara tänka på pengar till att fråga mig själv hur jag vill att mitt liv ska kännas.

För det andra, att sluta tala om mål och istället tala om standarder. Vad vill jag ha för livskvalitet som inte är kopplat till en specifik prestation? Nu har jag nått den punkten. Jag inser att många av mina standarder handlar inte längre om pengar. Tidigare kunde jag njuta av lyxiga saker som champagne, men nuförtiden kan jag uppskatta en billig flaska vin lika mycket. Jag har inte längre samma behov av lyx. Jag skulle kunna ha strävat efter mer pengar, men jag skulle alltid ha undrat hur det skulle vara på ”toppen”. Så jag tror att min resa behövde gå i den här riktningen. Så, grattis till dig som är långt före alla andra. Det är inte så att du har allt klart för dig än.

Sandy: Nej, inte direkt.

Caroline: Det har ingen av oss.

Sandy: Men om jag ska dela det rikaste jag någonsin gjort med er, så är det här: Jag var i Chamonix förra vintern utan min familj, och när det började regna de sista dagarna och temperaturen steg, insåg jag att jag inte längtade efter att åka offpist i regnet och slasket. Jag bestämde mig för att åka hem tidigare, trots att flygbiljetten bara kostade 1500 kronor. För mig var det en stor seger. Det handlar inte om priset på biljetten, utan om att jag vågade göra det som kändes rätt för mig och inte sträva efter det som andra kanske förväntade sig att jag skulle göra.

Caroline förtjänar mer beröm!

Jan: Jag tror det är dags att avsluta för idag. Känslan jag har är att detta är bara början på många avsnitt. Jag har ingen brist på idéer. Men du har ju lyssnat på oss ett tag nu. Finns det något du inte håller med om, eller något du vill kommentera?

Sandy: Jag kanske är lite partisk nu, men jag tycker faktiskt att du, Caroline, får för lite cred i den här podden.

Caroline: Jag får ganska mycket cred faktiskt.

Jan: Men lyssna bara och säg tack.

Caroline: Jag lyssnar, jag lyssnar.

Sandy: Jag tycker verkligen att du har en mycket viktig roll i podcasten. Verkligen. Jag själv hade nog inte lyssnat på den om det inte vore för dig. Så jag känner ofta att du är värd mer uppskattning. Caroline for president! Jag minns att det fanns en tråd i forumet om det. Kan vi snälla ge Caroline en applåd? Det tyckte jag var väldigt fint och välförtjänt.

Caroline: Tack så mycket!

Jan: Jag håller med. Jag brukar faktiskt säga att Caroline är den med mest potential.

Caroline: Det känns som att jag bara dräller omkring, men jag är lyckligare än någonsin. Jag har också kommit fram till att det viktigaste är att göra det som gör mig glad.

Jan: Jag spelar på min maximala nivå, men det är inte så med Carro. Hon har potentialen. Jag har gjort massor av saker, men Carro skriver den där boken, och det kommer vara hennes grej i 25 år.

Sandy: Och du har varit en möjliggörare.

Jan: Absolut. Jag säger det med glädje.

Caroline: Jag vill verkligen tacka dig, Jan. När jag har känt mig förvirrad kring mina skönlitterära texter har du hållit flaggan uppe och stöttat mig. Du har sagt att det är det jag vill göra och att jag ska fortsätta med det. Du har tagit hand om vår ekonomi så att jag kan fokusera på det jag vill göra.

Jan: Det var jättefint när ni höll tal till varandra på ert bröllop och pratade om att stödja varandra i era projekt, även om man kanske inte riktigt förstår varför det är viktigt för den andra personen. Det handlar om att göra saker tillsammans. Du, Sandy, är fantastisk! Stort tack! Hur kan man komma i kontakt med dig?

Sandy: Följ mig på Instagram, jag heter Sandy Langéen där och i verkligheten.

Jan: Tack så mycket, Sandy!

Sandy: Tack!