Normalt brukar jag inte försöka spekulera i framtiden eller kommentera artiklar som gör det. Men när min favorit ekonomijournalist Andreas Cervenka uttalar sig, då brukar jag lyssna. Hans krönikor är nämligen alltid läsvärda.
För ett par dagar sedan skrev han en krönika i SvD där han med bra exempel illustrerar absurditeten som pågår i världsekonomin just nu. Jag hade inte kunnat fånga det bättre själv. Nedan följer några av mina favoritcitat från artikeln:
Bankdirektören satte en ära i att behålla sitt kamerala lugn, oavsett omständigheter. Men nu hade det börjat rycka okontrollerat strax under höger öga.
Kunden som släntrat in på kontoret iklädd huvtröja placerade omsorgsfullt ett par leriga kängor av hipstermodell på bankmannens välpolerade skrivbord och tände upp en handrullad cigarett som spred en misstänkt sötaktig doft.
– Ok kompis, så här ligger det till, sade han i en utandning av rök.
– Jag har fått korn på en sliten fyra i Bagarmossen och behöver låna sex ”millar”. Hur mycket är du beredd att pröjsa?
– Du menar vilken ränterabatt du kan få, undrade direktören försiktigt.
– Nä, nä. Jag menar: du ger mig sex miljoner. Hur mycket får jag betalt för det?
– Betalt?
– Ja, självklart. Att det kostar att få kunder är inget nytt.
Hur absurt ovanstående fiktiva konversation låter, så är det precis så som det faktiskt ser ut i ekonomin idag. I Danmark, tvärs över bron från mig i Malmö, så är det idag redan realitet med minusränta på konton. Den är fortfarande låg, -0.5 %, men ändå. Du får betala 5 kronor för varje 1 000-lapp du har på kontot. Även om jag inte tror det själv – fast jag har haft fel många gånger förut – så kan vi teoretiskt få minusräntor på bolånen där vi får betalt för att låna pengar. Sjukt.
Minusräntorna utmanar ett fundament som ekonomin vilat på i århundranden. Det kan uttryckas så här: tid är pengar. Och då menar jag inte på det sättet som får en börsbolagsdirektör att ta genvägar utan mer filosofiskt. Poängen med pengar är att människor kan välja att avstå från något nu i utbyte mot att få mer senare; alltså låna ut pengarna mot ränta. Omvänt kostar det att kunna konsumera idag istället för imorgon.
För att bygga vidare på Cervenkas resonemang – betyder det här att jag ska plocka ut pengar från min dotter Frejas spargris varje vecka? Att det jag försöker lära henne; att pengar växer i spargrisen, inte är sant?
Det är onekligen upp-och-ned-vända-världen vi lever i för närvarande. Jag tror tyvärr personligen att det här kommer sluta illa. Varje gång vi historiskt har hamnat i läge där man pratar om att ”det är annorlunda nu”, brukar historien visa att att det inte är så.