Många av oss har olika värderingar, önskningar och saker vi tycker är viktigt kring pengar. Dessa saker kan ibland hamna till synes i konflikt med varandra. För mig är en sådan sak sparsamhet (till följd av en ekonomisk oro) samtidigt som jag har en önskan om att använda dem för frihet.
Caroline har också en önskan om att lägga pengar på hög, men samtidigt gör skönhet henne glad. Därför dyker vi ner i ämnet med exempel från vårt eget liv och diskuterar dessa olika pengaperspektiv, inre pengakonflikter och era kommentarer kring att växa med sina pengar och se dem ur nya perspektiv.
Först och främst ett stort tack till dig och alla andra som engagerade sig i förra veckans avsnitt med en mängd fina kommentar, inspel och utmaningar. Allt från användare Indexqueen som erbjöd sig att kidnappa Caroline med en minibuss och ta med henne på en shopping-weekend till AnthonB, Miljonar_innan_30 och Gabriel för nya perspektiv på hur man kan se på sin portfölj.
I dagens avsnitt reflekterar vi lite på dessa kommentarer, allt från:
- Att istället för att se ett skifte i portföljen som 100.000 kr om dagen, att se det som att i snitt vid 4% på årsbasis borde portföljen ge ca 1.000 kr extra möjlighet att spendera om dagen (tack Miljonar_innan_30)
- Att som Axr skriver se sällanköpsvaror i en FIRE-situation utifrån deras livslängd istället för hur de påverkar likviditeten här och nu.
- Att som Gabriel skriver att det kanske handlar om att levla synen på pengar för mig. Där jag har som två olika personligheter i mig. Ekonomisk oro som är typ som en general som är specialiserad på försvarsbefästningar (se mer avsnitt 293 – ekonomisk oro är inte en oro för pengar utan en oro för framtiden) och min önskan om frihet.
- För Caroline handlar det om konflikten mellan värderingen sparsamhet och värderingen skönhet där hon ändå tycker om fina saker, men som vi var inne på i förra avsnittet att många av oss har så svårt att unna oss själva.
- Att många av dessa värderingskonflikter är egentligen inte konflikter överhuvudtaget utan det är bara som vår hjärna luras lite.
- Att många av oss egentligen bara har olika preferens för olika saker. Typ vissa är vänsterhänta och andra är högerhänta. Det betyder inte att det ena är bättre än det andra, det är bara olika.
Jag gillar dagens avsnitt, men när jag lyssnade genom det fick jag en farhåga om att det kan låta som att vi lite har tappat det. Särskilt när vi kommer in på samtalet om Zimmerman-klänningar för 10.000 kr som vi hade i chatten häromdagen. Poängen med att växa med sina pengar handlar för mig i avsnittet inte om att spendera för spenderandets skull.
Det handlar snarare om att våga gå efter att få ut så mycket rikedom i livet som möjligt utifrån det som är viktigt för en själv. När det gäller Caroline så vet jag att hon många gånger inte unnar sig saker som hade gjort henne glad och som går i linje med hennes värderingar. I brist på annat exempel blev det just dessa klänningar. Men som vi också pratar om, så kan det handla om tid eller att egentligen börja träna där man är idag.
Ja, nu blev det lite virrigt, men det är lite som i avsnittet och som det måsta få lov att få vara när man inte har helt 100% koll. Som vi alltid brukar säga; vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner! ❤️😉
Tack för denna veckan!
Jan och Caroline
Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏
Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏
Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:
- Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
- Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
- Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
- Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.
Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:
Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet
I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Där kan du läsa andras kommentarer och funderingar till avsnittet samt naturligtvis dela med dig av dina egna.
I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂
Sammanfattning avsnittet
I avsnitt 354 av podcasten RikaTillsammans med Caroline och Jan Bolmeson fortsätter de diskutera temat att växa med sina pengar från förra avsnittet. De reflekterar över vilka områden de själva har utvecklats inom när det gäller ekonomi och diskuterar den känslomässiga konflikten mellan sparsamhet och att unna sig.
Caroline berättar att trots att vi har en god ekonomisk situation men ändå har svårt att spendera pengar på sig själv, även om hon blivit bättre på att unna barnen saker. Jan drar paralleller till sin mamma som också är sparsam och ogärna köper dyrare saker som sushi på ICA trots att hon älskar det. De konstaterar dock att sparsamhet inte får bli en ursäkt för att inte använda sina pengar.
En lyssnare jämför Caroline och Jan med ett fotbollslag, där Caroline sitter på avbytarbänken och hejar medan Jan springer på plan och gör mål. Detta provocerar Caroline som inte känner att hon behöver ”komma in på plan” mer. Men Jan frågar vad som skulle hända om Caroline faktiskt började ta mer plats och göra av med mer pengar ibland – skulle det verkligen vara så farligt?
De diskuterar vad som kan hända om man gör misstag med ekonomin. Jan menar att det inte är hela världen även om Caroline gör något ”fel”, och drar paralleller till när de varit utomlands och Caroline bokat in aktiviteter vid fel tider. Han tycker inte det är så allvarligt, medan Caroline tog det hårdare. De inser att de har olika sätt att hantera problem – Caroline vill ha emotionellt stöd först medan Jan går direkt på att lösa problemet praktiskt.
En lyssnare ifrågasätter varför Jan fortsätter spara så mycket när de redan har så gott om pengar. Jan reflekterar över detta och inser att det delvis handlar om en oro för framtiden och brist på kontroll. Han funderar över vad som faktiskt får honom att känna sig rik, och kommer fram till att det handlar om frihet snarare än en viss summa pengar.
Caroline menar att hon inte är så intresserad av ekonomi i sig, utan mer vill använda pengarna till saker som gör livet rikare. Samtidigt har hon svårt för att fatta beslut om större utgifter. Hon ser en konflikt mellan sina värderingar om sparsamhet och skönhet/njutning.
Jan föreslår att Caroline kan börja träna på att släppa fram sina ”skönhetsimpulser” mer, men i en lagom takt så det känns bekvämt. Lite som att börja gymma på en rimlig nivå. Han uppmuntrar henne att utmana sin sparsamhet. Caroline känner sig provocerad men inser samtidigt att det här är en chans till personlig utveckling, även om det är obekvämt.
De diskuterar också vad som är syftet med att vara sparsam – rädsla för att pengarna ska ta slut så man inte har råd med vård i framtiden till exempel. Medan skönhet och njutning handlar om att leva ett rikt liv. I slutändan har de samma mål, resonerar de.
Andra lyssnare delar också erfarenheter och tankesätt kring hur de förhåller sig till pengar. Någon jämför månadssparandet med en extra ”månadslön”. En annan menar att istället för att oroa sig för kortsiktiga svängningar i portföljen kan man se det som att portföljen ger en viss summa i avkastning varje år som man kan spendera. Ytterligare en lyssnare tänker långsiktigt och slår ut större sällanköp på hela sin livstid istället för att se det som utgifter enskilda månader.
Sammanfattningsvis handlar avsnittet om perspektiv och inställning till pengar samt att våga utvecklas och hitta en balans mellan sparande och att njuta av livet. Både Caroline och Jan har utmaningar på olika sätt och insikter om vad de skulle kunna träna på för att få ett rikare liv. Lyssnarna bidrar med flera exempel som visar att det finns många olika synsätt på ekonomi – det gäller att hitta det som passar en själv bäst. Nyckeln verkar vara att utmana sin trygghetszon, men i en takt som känns hanterbar.
Transkribering av hela avsnittet
Nedan följer en transkribering av avsnittet som inte är ordagrann och redigerad för att vara mer läsbar.
Jan: Välkommen till RikaTillsammans! Det här är dagens avsnitt där vi ska prata om att växa med sina pengar, vilket är en fortsättning på förra veckans diskussion. Vi ska utforska vilka områden inom ekonomin jag och Caroline har vuxit i. Caroline nämnde förra veckan att det kan vara lätt att spendera pengar på sina barn eller annat, men svårare när det kommer till ens egna behov och önskningar. Vi kommer att diskutera den emotionella konflikten mellan att vara sparsam och att vilja unna sig. För mig handlar det om balansen mellan ekonomisk oro och längtan efter frihet.
Vi kommer också att ta upp kommentarer och frågor från er som tittar och lyssnar. Det blir ett personligt samtal som kanske inte är så vanligt att höra, och även om vi kanske hamnar i små konflikter behöver du inte oroa dig – ingen kom till skada under inspelningen! Jag hoppas att du kommer att gilla det här avsnittet och att vi ses nästa gång.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, där vi utforskar det roliga med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, både framgångar och misstag, för att hjälpa dig att berika din ekonomi och ditt liv. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Jan: Nu kör vi igång med avsnitt 354 och hoppar direkt in i kommentarerna. Först ut är en kommentar från min mamma, Ivana Bolmeson. Vill du läsa den, Caroline?
Caroline: Jan, när jag läste Carolines beskrivning av sitt förhållningssätt till att spendera pengar så var min första tanke och reaktion – sushi fenomenet.
Jan: Ska vi bara ta det kort? För den som missade förra avsnittet, vad pratade du egentligen om då?
Caroline: Vi pratade om att hålla jämna steg med sin ekonomi och hur jag inte riktigt lyckats med det. Trots att jag har det bra ekonomiskt, har jag svårt att spendera pengar.
Jan: Ja, och vi tog upp exemplet med food courten.
Caroline: Precis, när jag äntligen tog med barnen till Emporia köpcentrum i Malmö och vi åt där. Det var en stor lycka för mig att göra något avvikande.
Jan: Exakt. Det här är lite av en grej för min mamma, sushi-fenomenet. Hon älskar sushi och det finns en bra sushi-restaurang i Malmö som heter Sushi Baren, men den är lite dyrare. Ändå tvekar hon att unna sig det.
Caroline: Jo, hon tänker på den färdigköpta sushin på ICA Maxi.
Jan: Ja, det är både och. För det känns för dyrt. Hon säger alltid att hon sparar, trots att hon inte längre jobbar och får pension. Jag tror att när man kommer till den åldern börjar man oroa sig för pensionen, men hon fortsätter att spara. Du kan läsa mer om det där.
Caroline: Samt att vara generös mot barnen men snål mot sig själv, det känner jag också igen. Tack Caroline, det var mitt i prick. Jag fungerar exakt likadant. Om du tänker vidare har du här även svar på din återkommande fråga varför jag fortfarande sparar.
Jan: Grejen är att vi fick massor av fina kommentarer, men det får inte bli en ursäkt för att inte använda pengarna.
Caroline: Helt rätt.
Jan: Jag menar, jag förstår tanken. Det är som när folk tar personlighetstester och säger: ”Nu vet jag att jag är en blå person eller en ESTJ.” Det är bara en preferens, inte en ursäkt för hur man agerar.
Caroline: Det är bra att du ser det så.
Jan: Det här är som en motorväg i mitt huvud som jag bara följer. Frågan är om det är det jag verkligen vill?
Caroline: Frågar du mig det?
Jan: Ja, min mamma är inte här, men ni har liknande tankar.
Caroline: Jo, jag tror att jag vill ha det så. Jag vill inte äta lunch ute för ofta, för då förlorar det sin speciella känsla av lyx.
Jan: Förstår.
Caroline: Men det var trevligt på food courten, och jag kan unna mig det ibland. Det öppnade upp möjligheten för mig att göra det igen, med barnen, dig eller kanske ensam.
Steget till lyxfällan är långt (för dig som är en sparare)
Jan: Ibland känner jag så här: När en person som vanligtvis sparar lite väl mycket plötsligt unnar sig något extra, då dyker tanken upp att det inte får bli för mycket av det för då kan det bli som i Lyxfällan.
Caroline: Ja, man kan hoppa över små steg och hamna i en spiral av lyxkonsumtion där man förlorar kontrollen helt.
Jan: Jag tror inte att det kommer att hända för att det finns många steg innan man når dit. Man måste verkligen tappa kontrollen rejält för att hamna där.
Caroline: Det finns många checkpoints på vägen.
Jan: Precis. Vi tenderar att se världen i svart och vitt, att ta ett steg och tro att allt går utför direkt. Men så fungerar vi människor inte. Vi tar det steg för steg och ser hur det utvecklas. JetMan skrev också:
Caroline: Tack för att ni delar med er Jan och Caroline. Om man ska använda er egen anekdot så låter det som att Caroline sitter på avbytarbänken och är helt okej med att sitta kvar där medan Jan springer runt på plan och gör mål.
Jan: Och skjuter bollen utanför planen och gör frisparkar för andra laget också. Så inte bara att jag gör mål.
Caroline: Hon vill helst inte bli inbytt för att hon är orolig för att göra en tabbe som gör att männen på läktaren buar ut henne. Istället är hon nöjd med att sitta kvar på avbytarbänken och tjoa, heja och applådera på. Caroline, du måste våga komma in på plan. Glöm inte bort att du var med i laget när ni avancerade till finalen. Utan dig hade laget Bolmeson inte kommit så här långt. Ingen kommer bua ut dig, läktaren kommer bara bli glada när det blir mer variation på spelet.
Jan: Jag tyckte verkligen om den.
Caroline: Jag är inte så förtjust i den. JetMan har visserligen många bra idéer, men jag känner inte att jag behöver ansluta mig till planen. Tänk om jag redan är ute på planen och spelar på kanten. Jag känner mig lite provocerad av det.
Jan: Det är intressant.
Caroline: Det är verkligen intressant när någon säger åt mig vad jag borde göra. Det är inte min grej. Så det stämmer att jag är på läktaren, men jag är inte bara en hejarklack.
Jan: Nej, för då skulle du vara på läktaren. Håll koll på metaforen nu. Hejarklacken är inte med på avbytarbänken.
Caroline: Precis, de hejar bara. Det är inte min stil.
Jan: Okej.
Caroline: Ja, jag vet att jag är en del av lag Bolmeson som möjliggör detta.
Att ta mer plats på den ekonomiska spelplanen i en relation
Caroline: Jag vill bara säga att du är väldigt stark på det ekonomiska området, så det finns inte mycket utrymme för mig där. Men vad tror du skulle hända om jag började ta mer plats och kanske gjorde misstag som kostade pengar? Hur skulle det påverka dig?
Jan: Jag tror faktiskt att det hade varit bra. Det hade varit lite ovant för oss.
Caroline: Jag tror att du hade blivit arg.
Jan: Nej, jag tror faktiskt inte det. När har jag blivit arg när du har gjort misstag?
Caroline: Du blev arg när jag tankade fel i din mammas bil.
Jan: Jo, men jag löste situationen utan att bli arg.
Caroline: Men du var irriterad.
Jan: Ja, jag var lite irriterad eftersom jag fick lösa problemet, men jag blev inte arg.
Caroline: Det är bara en undersökning. Vad skulle hända om jag kom ut på planen och kanske gjorde mål eller bollen hamnade utanför plan?
Jan: Jag tror, Caroline, att vi har olika sätt att hantera problem. Vi tar en konversation i taget. Vi har pratat om det här tidigare. När det uppstår problem reagerar vi olika. Du vill ha emotionellt stöd först och sedan lösa problemet. Jag löser problemet först och sedan tar vi hand om känslorna.
Carolines upplevda misslyckande i Versailles
Jan: Ja, så här var det: Jag fixade verkstaden och löste allt med bilen, och sen kände jag att nu kan vi kramas och sånt. Men du blev jättearg på mig, och du gör ju aldrig misstag.
Caroline: Jag gör misstag hela tiden, och det är helt okej. Men det var väl inte så farligt?
Jan: Jag kan inte säga att Frankrike-grejen var en riktig ”fuck up”. Men berättar du.
Caroline: Ja, vi skulle till Versailles när vi var i Paris för nåt år sen. Jag hade bestämt att vi skulle ta trädgården och en golfbil tidigt på morgonen, sen boka slottet på eftermiddagen. Men det blev fel med tiderna och vi missade slottet. Jag kände mig jätteledsen för att jag hade gjort ett misstag.
Jan: Jag förstod inte att du var så ledsen.
Caroline: Jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna.
Jan: Det är inget farligt.
Caroline: Jag kände att stämningen var jobbig för att jag behövde gråta ut.
Jan: Vi tar olika vägar när det blir problem.
Caroline: Ja, exakt. Men vi löser det tillsammans.
Jan: Vi är olika, men vi täcker varandras brister.
Caroline: Ja, vi får lära oss att synka oss.
Jan: Vi tar bara en sak i taget.
Caroline: Vi har ju gjort misstag förr och lärt oss av dem.
Jan: Ja, precis. Vi kan inte vara rädda för att misslyckas. Det är en del av processen.
Caroline: Ja, vi har lärt oss av våra tidigare misstag.
Vad händer om Caroline måste våga komma in på plan?
Caroline: Jag funderar på om jag verkligen vågar ta steget in på planen. Vad tycker du? Det känns lite skrämmande att tänka på.
Jan: Vad tänker du själv? Om du känner dig provocerad, kanske det finns något att utforska där.
Caroline: Jag vet faktiskt inte. Jag reagerar starkt när någon säger åt mig vad jag ska göra. Men samtidigt känns det orättvist eftersom de inte vet allt. Ekonomi är inte riktigt min grej, så jag är inte så sugen på att gå in i detaljerna. Om vi pratar om att fixa badrummet, så känns det som att… ja, ekonomi är ju där för att stötta sådana saker. Men jag vill inte nödvändigtvis bli indragen i att planera exakt hur vi ska spendera pengarna innan jag ens vet vad vi ska göra. Det kanske är typiskt design problem.
Jan: Det låter som att du upplever liknande känslor även när det gäller andra områden, som att ta beslut på spelplanen?
Caroline: Ja, precis. Fast det där känns inte lika svårt för mig. Det som är knepigt just nu är att bestämma oss för att satsa 200 000 på badrummet.
Jan: Vad om det är det som krävs för att komma in på spelplanen?
Caroline: Jo, det kan ju vara så. Men jag tycker att det är väldigt jobbigt att fatta det beslutet.
Jan: Kan du utveckla det lite?
Caroline: Kanske behöver jag bara acceptera det. Jag har också funderat på när man egentligen vet när det är dags att renovera badrummet. Ska man vänta tills mögelproblem uppstår? Jag har svårt att känna mig bekväm på den spelplanen.
Jan: Det tror jag nog är vanligt. Och förresten, om jag får hoppa lite framåt, så pratade vi om Index Queen. Hon är en aktiv medlem på forumet, och hon skriver så här:
Efter senaste avsnittet Jan fick jag en tanke att du ger Carro 100 000 på ett kreditkort och en weekend resa i dåligt sällskap. Hon får inte komma hem förrän hon har släppt sargen och unnat sig helt ohämmat. Vi är bara ett kontaktförbud bort efter att chatten dyker upp i en minibuss och proklamerar att vi ska röva bort Carro för en vild weekend.
Jan: Jag tyckte det var fint.
Caroline: Alla ni är så extroverta. Jag ville inte bli överöst med uppmärksamhet. Jag ville inte slösa pengar.
Jan: Vad var det som gjorde intryck?
Caroline: Jag ogillar att bli översvämmad av folk i en liten minibuss.
Jan: Men, men, hör här. Strunta i detaljerna. Men när vi pratade om Index Queen i chatten, så var det ju så. Hon är ju bra på att uppskatta fina kläder och skor och så vidare. Vi började prata om en klänning hon hade köpt, en från Zimmerman, och sedan hade du också? Du nämnde en klänning från Fürstenberg, eller hur?
Caroline: Ja, det stämmer. Jag fick tag på den på rea för 2500 kronor.
Jan: Ja, och du sa också att den alltid passar dig när du beskrev den.
Caroline: Absolut.
Jan: Och att du verkligen gillar den mycket.
Caroline: Men det är en annan sak. För mig handlar det om att jag vet inte om jag skulle tycka det var värt att äga en klänning för 11 000 kronor, som Zimmermann-klänningar kostar. Det är något som hindrar mig från att våga använda den då. Förstår du?
Jan: Men är det inte samma sak?
Caroline: Fürstenberg låg precis i rätt prisklass för mig så jag vågade använda den, och den passar till alla tillfällen.
Jan: Gör den dig lycklig?
Caroline: Ja, den gör mig glad. Men det beror nog också på att den låg i rätt prisklass. Jag hade kanske inte köpt den om den kostade 5000 kronor, men den var ju nedsatt med 50 %.
Jan: Ja, men är inte det bara en bild av det vi pratade om i förra avsnittet? Att växa med sina pengar. Du har vuxit till en situation där det är okej att köpa en Fürstenberg, men bara om den är på rea eller på Ebay, och kostar ungefär halva priset. Ja, men det är ju samma sak som du pratade om förra gången, att göra ett fynd.
Caroline: Ja, det är verkligen härligt!
Vad innebär det att komma ut på spelplanen?
Jan: Ja, jag tänker så här: Tänk om detta är som JetMan beskriver det, att komma ut på spelplanen och kanske spela mot äldre motståndare, precis som när man var yngre och utmanade sig själv. Hur tror du det skulle gå? Jag menar, tänk om Index Queen och JetMan har en poäng där.
Caroline: Jag vet inte vad som skulle hända då.
Jan: Nej, skulle det inte vara spännande att prova?
Caroline: Vet inte riktigt.
Jan: Jag tycker det är fascinerande.
Caroline: Jag vet inte vad jag ska göra med den där Zimmermann-klänningen.
Jan: Okej, kanske det är ett för stort steg att börja med. Då förstår jag.
Caroline: Jag skulle behöva byta perspektiv helt. Nästan som att du och jag jobbar ihop nu? Jag behöver inte resa i affärssyfte eller träffa kunder eller leverantörer, jag behöver bara vara representativ där det krävs. Jag behöver verkligen ha på mig den där klänningen eller kostymen för att framstå som någon jag vill vara.
Jan: Men du har ju en podd som når tusentals lyssnare varje gång.
Caroline: Men jag känner inte att jag måste klä mig formellt för det. Eller gå på välgörenhetsmiddagar eller så. Jag måste bara vara professionell.
Jan: Men tänk om det handlar om något annat.
Caroline: Att jag får en annan roll? Då skulle jag kanske kunna motivera att spendera pengar på min garderob för att framstå som professionell. Förstår du? Jag ser mig själv i den situationen där det är viktigt att vara professionell.
Jan: Okej, jag tänker på en liknelse här. Varför skulle man göra detta för någon annans skull? Jag kan relatera till det när jag köpte min kamera. Jag funderar på att uppgradera till en ny modell nu när det kommer en. Det är vad proffsfotografer använder. Jag köper den för att det gör mig glad att använda den. Livet blir lättare med den. Jag blev också glad när jag köpte min nya telefon för ett tag sedan. Kommer du ihåg hur nöjd jag var med att kunna ta massor av bilder med den? Jo, precis.
Caroline: Men det tog ändå flera månader innan du bestämde dig.
Jan: Ja, det är sant.
Caroline: Varför tvekade du så länge?
Jan: För att jag inte var säker på hur mycket glädje och energi det skulle ge mig i förväg. Och för att jag, precis som du sa, undrade om det verkligen var värt pengarna. Det är en avvägning.
Caroline: Man kan aldrig veta förrän man har provat något om det är värt det. Och ibland är det spännande att inte veta hur mycket glädje något kan ge.
Rädslan att förlora sitt eget kapital
Jan: Nu ska jag hoppa in här med en kommentar. Marcus verkar tänka i samma banor. Han säger:
Caroline: Jättebra avsnitt, Genuint personligt. Jag är precis som Caroline i rädslan att förlora mitt eget kapital. Glädjen att hitta något som är billigt, som annars är dyrt och rädslan att spendera alldeles för mycket pengar på nöjen. Jan, du har ju uppmanat mig att använda mitt sparande på nöjen under fika tillsammans på onsdagarna. Ibland har jag svårt att använda pengarna för att fira. Jag får någon form av grubblerier Varför köpte jag detta? Varför skaffade jag detta? Jag kan ju lämna tillbaka varan ifall jag inte är nöjd. Jag måste ha hög sparkvot, annars är jag sämst. Det skulle vara intressant att bjuda in någon expert om varför man är så rädd för att förlora sitt kapital.
Jan: Jag tycker att det är lite liknande, ja. Men är det verkligen så? Jag är inte säker på om jag ska spekulera, men om vi går tillbaka till din klänning. Jag tänker så här. Varför inte prova på något annat? Förstår du?
Caroline: För jag har provat att spendera vissa perioder av mitt liv och inte känt den där wow-känslan efteråt. Hur är det för dig? Känner du inte alltid att varje gång du spenderar lite extra?
Jan: Ja, men är vi inte inne på ett annat problem här? Om jag använder pengar, handlar det inte bara om att slösa pengar för att ha pengar. Det handlar om att förstå vad som verkligen är viktigt för mig i livet, vad jag värderar och vad som är i linje med mina värderingar. Till exempel gillar jag synergi. Så när jag köper något, frågar jag mig själv om det kommer att ge mig synergi, om det kommer att underlätta mitt arbete eller på något sätt förbättra mitt liv.
Jag tror att pengar bör användas i linje med mina värderingar och mina intentioner i livet. Jag ångrar mig aldrig när jag spenderar pengar på saker som verkligen betyder något för mig, men jag ångrar mig när jag spenderar på saker som inte är i linje med mina värderingar, som till exempel hus som inte passar min strävan efter en enklare vardag.
Caroline: Jag förstår vad du menar. Ibland känns det som att jag spenderar för mycket på saker som egentligen inte ger mig så mycket glädje tillbaka.
Jan: Ja, precis. Index Queen beskriver, när hon tittar på sina köp och känner glädje av dem, som en sorts energiboost. För henne är det värt det.
änslan av att tappa kontrollen
Caroline: Kanske är det för mig en stark värdering att vara sparsam. Det handlar inte så mycket om självvärde, utan mer om att vara ekonomisk. Kan det vara en sådan grundläggande värdering för mig? Jag känner att jag förlorar kontrollen när jag köper dyra saker, även om jag har råd med dem. Det känns som att jag tappar kontrollen.
Jan: Vad händer då om du tappar kontrollen?
Caroline: Jag får ångest av det. Ångest är en känsla jag inte trivs med.
Jan: Oro handlar ofta bara om en avsaknad av en bild av framtiden eller kontroll. Kontrollbehovet kan också vara relaterat till vad jag verkligen vill ha i livet. Förstår du?
Caroline: Jag förstår vad du menar.
Jan: Ja, jag tänker att ekonomisk oro kan bero på två saker. Antingen att man inte har koll på sina pengar, vilket skapar stress, eller trots att man har koll på siffrorna, att man inte har en plan för framtiden. Förstår du?
Caroline: Absolut, det låter logiskt.
Jan: Ja, precis. Tänk om klänningen till exempel ger dig ångest i inköpsögonblicket för att du inte vet när du ska använda den. Då kanske du tänker att de pengarna kunde ha sparats istället. Men om du istället tänker på när du kan använda den och hur den kommer att göra dig glad, då ser det annorlunda ut. Du har en värdering av skönhet och fina saker, men den får inte lika mycket uppmärksamhet som sparsamhet.
Caroline: Det är en svår balans. Kanske kan jag gå åt det hållet med second hand istället.
Jan: Precis. Det kan vara svårt att kombinera dem. Jag tror inte ens att de spelar på samma lag. Om du tänker på filmen ”Insidan ut”, så är sparsamhet som en muskelknutte och skönhet är som en liten tjej som bara vill ha det fint. Till slut kanske skönheten lurar sparsamheten, men om vi skulle säga till sparsamheten att låta skönheten få lite utrymme, vad säger du då?
Caroline: Jag känner mig nekad och irriterad. Det är mycket obekvämt för mig just nu.
Målet med sparsamhet & skönhet
Jan: Vad är målet med sparsamhet för dig?
Caroline: Målet är att ha tillräckligt med resurser så att jag kan hantera oväntade utgifter, som till exempel en höftoperation eller andra medicinska kostnader i framtiden.
Jan: Exakt.
Caroline: Jag vill inte vara ekonomiskt begränsad när det gäller min hälsa. Jag har bara 20 år kvar av mitt liv och jag vill kunna njuta av det utan att behöva oroa mig för pengar. Vi har diskuterat detta tidigare. Jag vill inte bli en fattig pensionär.
Jan: Precis. Så vad om vi ser sparsamhetens högsta syfte?
Caroline: Att hjälpa mig att njuta av livet och känna mig trygg ekonomiskt.
Jan: Bra, nu hoppade du över några steg. För de som lyssnar, vad gjorde du?
Caroline: Jan frågade mig vad sparsamhetens högsta syfte är, och jag svarade att det är att jag ska må bra och njuta av livet.
Jan: Nästa fråga skulle ha varit: Vad är det högsta syftet med skönhet?
Caroline: Det är också att njuta av livet och må bra.
Jan: Precis, så de har samma syfte.
Caroline: Om man tänker efter noggrant.
Jan: Ja, men låt oss göra det.
Caroline: Skönheten handlar inte om att ha råd med en höftoperation om det behövs.
Jan: Nej, det gör den inte. Det är en annan sorts tillfredsställelse.
Caroline: Precis, det handlar om att känna sig vacker och njuta av lyxiga material som kashmir och siden.
Jan: Förstått.
Caroline: Ja, eller så är det samma sak. En höftoperation kan också handla om att kunna njuta av livet fullt ut. Jag vill inte bli funktionshindrad när jag blir äldre, det är en del av att ha ett rikt liv.
Jan: Okej, det var en oväntad vändning.
Caroline: De har samma syfte.
Jan: Ja.
Caroline: De handlar båda om att leva ett rikt liv.
Jan: Jag skulle nog säga ett meningsfullt liv.
Caroline: Meningsfullt och njutbart, handlar det inte om det samma?
Jan: Ja, men jag tror att alla dessa konflikter egentligen inte är konflikter. Alla strävar efter samma sak, men vi prioriterar olika och skapar konflikter genom att inte se helheten. Vi bör lägga värde på varje aspekt istället för att se dem som motstridiga.
Caroline: Problemet är att jag känner mig otränad när det gäller att balansera dem. Jag vet inte hur sparsamhet kan bidra till att jag njuter av livet om jag bara fokuserar på skönhet.
Jan: Nej, du kan inte bara ignorera sparsamhetens roll.
Caroline: Nej, det är det svåra. Jag hamnar i antingen eller istället för en balans.
Tricket är att ha balans
Jan: Jag tror att nyckeln är att hitta en balans så att de inte behöver vara i konflikt. Om vi tänker på det som att sparsamheten har nått nivå 90 medan skönheten bara är på nivå 25. Frågan är då om nästa steg för rikedom är att höja sparsamheten från 85 till 95 eller från 95 till 99. Eller om skönheten bör öka från 25 till 40.
Caroline: Ja, jag tror att jag kan träna mig. Det handlar inte om att släppa allt och spendera utan att hitta en balans. Till exempel, om jag behöver byxor som kostar 3000 kronor, kan jag välja att investera i dem samtidigt som jag håller koll på min ekonomi. På så sätt kan jag öka mitt självförtroende när det gäller att hantera både sparsamhet och skönhet.
Jan: Du kan välja precis hur du vill göra det.
Caroline: Ja, det handlar också om att göra personlig utveckling så behaglig som möjligt. Att inse att sparsamhet och skönhet kan samarbeta och fundera på hur man kan träna sig för att uppnå den balansen.
Jan: Exakt, det handlar om att ta små steg i rätt riktning. Det är som att spela fotboll, man behöver inte börja med att spela mot de bästa lagen direkt. Man kan börja i en mindre liga och växa med sina pengar tills man är redo för större utmaningar.
Caroline: Precis, en dag kanske jag når samma nivå som ”Index Queen”.
Jan: Ja, det är där problemet ofta ligger. Ibland känns gapet för stort, men det handlar om att ta små steg och fokusera på ens egna framsteg istället för att jämföra sig med andra.
Caroline: Ja, jag behöver ta det i min egen takt.
Jan: Absolut, det är en bra inställning. Jag tycker du är modig och inspirerande som tar dig an utmaningarna på det här sättet.
Caroline: Tack, det betyder mycket för mig att höra det. Jag undrar dock om du själv har tänkt på vad du behöver träna på för att nå dina mål?
Jan: Ja, det finns alltid områden att förbättra sig på, men det är lättare att se det hos andra än hos sig själv.
Caroline: Jag är nyfiken, men du behöver inte dela med dig om du inte vill. Det är bara något jag funderar över.
När känner Jan sig rik
Jan: Ja, det är definitivt något att tänka på. Det har varit en intressant diskussion idag, även om den blev lite spretig ibland. Vi får se vad Gabriel säger:
Caroline: En sak som glömdes i avsnittet och i mitt inlägg ovan Vad är syftet med Jans sparande? Räcker inte 20 miljoner eller vad ni nu sitter på vid det här laget? Varför ska det samlas så mycket pengar på hög? Är det inte dags att levla och försöka hitta andra saker i livet än att samla pengar?
Caroline: Bra frågat av Gabriel. Det är skönt när man själv inte är i skottgluggen.
Jan: Nej, men alltså, min första tanke var att det inte är riktigt 20 miljoner, så är det inte. Men om vi hade sålt huset och satt in alla pengarna i bolaget, skulle det närma sig 10-20 miljoner, absolut. Först svarade jag bara utifrån fakta, men sen insåg jag att pengarna är bundna, delvis i huset och delvis i företaget och investeringar. Så det är sant, med viss reservation. För mig handlar det fortfarande om oro kring ekonomin. Jag tyckte frågan ”När känner du dig rik?” var intressant.
Pontus Westerberg nämnde att han trodde att han skulle känna sig oerhört rik när hans sparande nådde rekordnivåer, men insåg senare att han kände sig rikare när han hade mat i kylskåpet och skogen var fylld med älg och blåbär på hösten. Bo från Åre delade den känslan och tillade att känslan av rikedom förändras med årstiderna. Helena Roth berättade att hon kände sig rik när hon fick brev från sex personer som hyllade henne för hennes styrkor. Hon insåg att även om man inte har sex personer att be, kan man skriva ett brev till sig själv. Jag började fundera över när jag själv känner mig rik.
För mig är det när jag har frihet att göra det jag vill. Till exempel när vi var i Åre och kunde åka hundspann eller äta lunch i backen. Frihet för mig motsvarar din nivå 25, medan min ekonomiska oro är som en general på nivå 90-95. Jag känner mig rik när jag kan göra saker jag tycker om, som att läsa en bok om Sveriges evakuering från Afghanistan. Frihet är svår att prissätta, för det beror på vad man vill göra. Jag har tränat min frihet i 42 år.
Caroline: Det är lätt att lyssna på den som är stark, eller hur?
Jan: Ja, jag har verkligen tränat den i 42 år.
Att träna på frihet i vardagen för Jan
Caroline: Så hur tränar du frihet då? Båda kan ju ”gå till gymmet”, så att säga. Det är det här med personlig utveckling, det är obehagligt men värt det.
Jan: Jo, det enkla svaret vore att ta en månad eller halvår ledigt. Men det är som att ha Index Queen i sitt liv, förstår du? Det är en frihet på nivå 75 som pratar med min frihet på nivå 10. Det går inte riktigt ihop, jag måste börja i mindre skala, precis som du. Kanske inte börja med en dyr klänning från Zimmermann.
Caroline: Inte ett halvår ledigt, kanske bara en dag.
Jan: Ja, precis. Eller två dagar i rad.
Caroline: Så jag tror att det handlar om att börja där man är, som Gabriel säger. Vi behöver ha empati och respekt för att det är svårt att förändras från den nivån vi är på. Vi skojade med mamma om hennes ”levling”, som var att köpa sushi eller sluta spara. Men det är lätt att säga när man har sparat i 71 år.
Jan: Ja, man måste börja smått för att muskeln ska bli starkare. Vi tror ofta att vi måste göra stora förändringar direkt, men så är det inte.
Caroline: Precis, man måste börja någonstans.
Jan: Jag har faktiskt sagt till andra i coachsamtal att bara strunta i att spara en månad om man har ett månadssparande. Nästa månad kan man fortsätta spara. Det känns som ett rimligt steg.
Caroline: Ja, det är som att börja på gymmet. Man kan inte börja med att lyfta 150 kilo om man aldrig har tränat. Man måste börja lätt och öka successivt.
Jan: Ja, precis. Det är lättare att förstå det med fysisk träning. Zimmermann-klänningen för 15 000 kronor kan vara som att försöka lyfta 150 kilo i marklyft utan att ha tränat tidigare. Man måste börja där man är.
Caroline: Exakt. Man måste börja smått och successivt öka.
Tänk på avkastning utifrån genererade månadslöner
Jan: JVi fick några fler kommentarer också. Anton Boberg:
Caroline: Väldigt trevligt och minst sagt personligt avsnitt. Påminner verkligen om min egen situation med min fru. Hon vill inte veta om vilka summor vi har investerade, men jag har försökt lösa detta genom att säga att i snitt kommer våra investerade pengar att generera X månadslön om året.
Jan: Jag tyckte också det var en fin tanke. Istället för att bara se siffror som 200 000 eller 1 miljon, tänkte jag på hur mycket det skulle generera per år. Det är som att vara miljonär innan 30, något som kommenterades mycket när jag tränar på gymmet.
Caroline: Jag tycker att Jan tar fel när han jämför vardagskostnader med portföljens dagliga svängningar.
Jan: Precis, till exempel nämnde jag i det senaste avsnittet dina 350 kr på matstället. Vad spelar det för roll i förhållande till en portfölj på 10 miljoner som kan svänga med 1 %? Det kan innebära 100 000 kr, upp eller ner. Svängningarna i portföljen är helt orelaterade till små kostnader som den där. Det var det hen syftade på. Fortsätt.
Caroline: Visst, en portfölj på 10 miljoner svänger med 100 000 kr om dagen, men dessa svängningar är irrelevanta utom för den som kan tajma dessa med köp eller sälj. Jag tycker det enda rimliga sättet att se en portfölj på 10 miljoner är det möjliga årliga uttaget, troligtvis runt 400 000 kr, det vill säga runt en tusenlapp om dagen. Det är den tusenlappen som är ett restaurangbesök och ska som man ska sätta den i relation till. Inte om börsen gick upp eller ner igår.
Jan: Jag tyckte också detta var klokt.
Caroline: Att förklarar det på enklare nivå. Att restaurangbesöket egentligen inte spelar så stor roll.
Tankesätt för sällanköpsvaror
Jan: Ja, det är en slags omtolkning, att se det från ett annat perspektiv. Istället för att fokusera på små svängningar, ser vi det som en möjlighet att spendera mer över året. Säg att vi tar det som en försiktighetsåtgärd till 200 000 kr, det blir fortfarande bara 500 kr om dagen. Vi kan fortfarande njuta av vissa lyxigheter inom den budgeten. Jag gillar verkligen hans tänkesätt. Det är verkligen intressant att höra hur han resonerar. Axr är ekonomiskt fri idag, och hans sätt att tänka kring pengar är fascinerande. Axr skriver följande:
Jan: Jag utmanade chatten häromdagen varför jag satt och funderade på mina periodiska kostnader inköp per månad. Vad är poängen? Pengar i pengar? Det tar ut sig i månad och han säger så här Jag är inte så intresserad av att titta på enkla månadskostnader som hyra, mat etc. för de kommer varje månad. De kostar ungefär samma. Det är inte där slaget står. För mig som är FIRE och jag behöver klara mig utan min lön i typ 50 år till är det mycket svårare att titta på de där grejerna man köper sällan eller bara en gång. Den där Gardena klipp grejen, ny dammsugare, spis, badrummet etcetera. Jag känner att det är de här grejerna som man köper sällan, som man både har en chans att kontrollera och har stora valmöjligheter.
Men att det är också det som kan springa iväg och sabba ens långsiktiga ekonomi. Alltså de här sällanköpsvarorna. Det gör att de här inköpen tycker jag är svårast att göra. Jag kan känna igen det där med att man funderar sen om det var värt det, om det var rätt grej man köpte etcetera. Men för mig har det slutat med att jag slår ut de periodiska inköpen på min livstid. Så han ser det från det att jag började tracka min ekonomi som en förberedelse inför FIRE. Man ser då lätt utslaget per månad så kostar alla de här dammsugarna man köpt för att få gammal utsliten inte så många kronor per månad.
Jan: Så han tar sin livslängd och delar upp det per månad för att se att han har 10 miljoner. För att hålla sig inom en budget på 200 000 kr behöver han ha koll på sina utgifter för sällanköpsvaror, eftersom min FIRE-kalkyl baseras på mat, hyra osv. Men plötsligt, när han behöver köpa en ny bil, förstör det hela FIRE-kalkylen.
Jag satt en nivå på mina periodiska inköp får kosta per månad och så länge jag håller mig under den månadskostnaden så har jag utrymme att köpa. Det hjälper mig att känna mig trygg i att det inte springer iväg över tid och jag kan faktiskt se att de att jag kan köpa de grejerna jag behöver köpa. Jag ser också att om jag köper ny mobil lite mer sällan så ger det mer utrymme att köpa en ny speldator lite oftare och liknande. Så det har varit lurigt att släppa taget om att titta på ekonomin månad för månad och tänka decennium eller halvsekel. Jag har hittat tryggheten genom att verkligen försöka bryta ner mina månadskostnader så att jag förstår dem. Vad som driver mina kostnader på riktigt lång sikt och hitta de saker jag kan påverka för hålla rätt nivå för att klara FIRE långsiktigt.
Att skifta perspektiv
Caroline: Var det här en övergång till en annan diskussion, eller hur kopplar du ihop det med vad vi pratade om angående vad som gör ett rikt liv?
Jan: Jag tänker att detta också handlar om att utvecklas. Det handlar om att skifta perspektiv för att ta sig till nästa nivå. Alla pratar faktiskt om detta. Till exempel, Anton Byberg säger att istället för att prata med sin fru om hur mycket pengar de har, pratar de nu om månadslöner och förväntad avkastning. Personer som siktar på att bli miljonärer innan 30 menar att jag har fel perspektiv. Istället för att fokusera på dagliga svängningar på 100 000 kr, bör jag se till att min investering genererar en genomsnittlig avkastning på 4 % per år. Axr, som är FIRE, har ett annat perspektiv på långsiktiga köp och slår ut dem över livstiden istället för att tänka på kortsiktiga kostnader, som en Zimmerman-klänning för 11 000 kr.
Caroline: Jag har ingen sådan klänning. Men låt oss säga en Zimmerman-klänning för 11 000 kr.
Jan: Om man använder den i tio år, blir den plötsligt 1 000 kr per år, vilket gör den mer relevant.
Caroline: Jag tänker också på grejerna. Hur länge kommer jag att ha nytta av dem? Kommer jag att tröttna på dem? Jag försöker också tänka så, men det är inte så djupt.
Jan: Man måste hitta vad som hjälper en. Ett annat perspektiv som vi skrev om i boken ”Den här gör ditt barn rikt” var att slå ut kostnaden för en leksak över dess användningstid. Jag har alltid haft problem med att köpa Lego eftersom det är dyrt och används kort tid. Men om man jämför med en iPad för 4 500 kr, är den förmodligen billigare i förhållande till användningstiden. Det handlar om att skifta perspektiv och se värdet på ett annat sätt.
Caroline: Precis, det är som en reframing av situationen.
Reflektion på avsnittet
Jan: Ja, det är det jag tänker. Vi kan avsluta här. Det var inte det vi hade planerat att prata om idag.
Caroline: Vad hade du tänkt att vi skulle prata om? När vi sitter här och reflekterar över kommentarer i forumet eller i chatten, kan det bli lite hur som helst.
Jan: Absolut.
Caroline: Vad tänkte du annars att vi skulle prata om?
Jan: Jag hade planerat att ta upp några ”money talk”-frågor. Men det verkar inte passa just nu.
Caroline: Ska vi ta dem en annan gång?
Jan: Ja, det tror jag. Jag har faktiskt hittat en intressant bok om olika ekonomiprofiler, liknande personlighetstest. Jag vet att det finns kritik, men jag ser det som ett sätt att få ledtrådar och öka förståelsen för min ekonomiska situation och beteende. Det här med att vara på samma spelplan som ens partner är intressant. Om båda är stora spenderare eller oroliga kan det bli problem. Jag beställde boken fysiskt eftersom den inte fanns digitalt tillgänglig. Vi kan återkomma till de andra frågorna senare när jag har fått mer insikt och kunskap från boken.
Caroline: Förhoppningsvis har de de byxor jag letar efter. Annars får jag strunta i gymtiden.
Jan: Precis.
Caroline: Man vill ju att träningen ska ge något när man väl tar sig dit.
Jan: Ja, precis. Jag hade en sista slide här. Inse att det tar tid att bli ekonomiskt klok. Att använda sina pengar klokt kan innebära att köpa tid eller göra livet rikt på sitt eget sätt. Vi gör alla så gott vi kan och lär oss så snabbt vi kan. Jag försöker ha empati och acceptans för min egen ekonomiska situation. Min försvarsgeneral har spelat en viktig roll i att skapa det liv vi har idag. Kanske är det dags för honom att få sin välförtjänta pension snart. För mig handlar det om att träna på att uppnå frihet. Stort tack till alla som lyssnar och följer oss! Och tack till alla som har kommenterat och delat sina tankar. Tack så mycket! Vi hörs nästa vecka.